Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Söderqvist: "Min pappa gick runt i sarong"

"KUL ATT VARA TYDLIG." Marie Söderqvist kommenterar politik i Expressen. Nu börjar hon även skriva krönikor - igen. "Det är kul att vara så tydlig - det är ganska få människor som skriver under vinjetten "höger", i blå klänning. Det finns liksom inte utrymme för några missförstånd", säger Marie Söderqvist. Foto: Cornelia Nordström
Enligt Lars Ohly står hon till höger om Djingis Khan.
I den här tidningen står hon åtminstone till höger om Lotta Gröning.
Inte mycket är sig likt sedan uppväxten i den västgötska bruksorten, då Marie Söderqvist hade "ett konstigt namn" och Olof Palme hemma på väggen.
Marie Söderqvist är politikkrönikör i Expressen. Hon har just kommenterat alla partiledare i Stora partiledarutfrågningen - nu får de chansen att kommentera Söderqvist.

FAKTA

Det här är Marie Söderqvist


NAMN: Marie Söderqvist Tralau.
FÖDD: 18 februari 1968.
FAMILJ: Gift med Johan Tralau. Barnen Nicolina, 16, Teodor, 5, och Hector, snart 4.
BOR: Lägenhet på Kungs-holmen, Stockholm.
GÖR: Vd och grundare till analysföretaget United Minds, krönikör i Expressen. Har tidigare bland annat varit ledarskribent på Svenska Dagbladet och under tio år varit medlem i "Nyhetsmorgons" fredagspanel.
UTBILDNING: Har läst statsvetenskap, idéhistoria och ekonomisk historia vid Stockholms universitet, litteratur och ekonomi vid New York University samt journalistik på Poppius.
LÄSER:  "Allt. Tidningar, rapporter, undersökningar. Försöker hinna läsa böcker så fort tillfälle ges, dock inte deckare."
LYSSNAR PÅ: "Brukar lyssna på 50 Cent på väg till jobbet. Det är väldigt bra gå-musik - den får en att gå väldigt aggressivt."
SER PÅ TV: "Spårlöst försvunnen."
STOLT ÖVER: "Mina barn."
GODA EGENSKAPER: "Snabb med god simultankapacitet. Annars skulle jag nog inte klara av att jobba, skriva och ha tre barn."
SÄMRE EGENSKAPER: "Blir väldigt irriterad på personer som inte är lika snabba och har lika god simultankapacitet. Det är ett ganska otrevligt drag."
AKTUELL: Med boken "Status - vägen till lycka" och som politisk krönikör i Expressen.

"Djävul i en blå klänning" är titeln på en deckare av Walter Mosley. Lars Ohly tycker nog att det är en bra beskrivning av Expressens krönikör Marie Söderqvist. Morgonen efter förra riksdagsvalet stod han svarslös inför en av hennes repliker i TV4. Det enda vänsterledaren fick fram var långfingret.
- Jag tycker att han kom undan väldigt lindrigt, säger Marie Söderqvist tre år senare.
- Tänk om Maud Olofsson hade gjort så, det skulle man bara inte gå med på. Lars Ohly var förmodligen trött och väldigt besviken över valresultatet. Men man ska ändå inte ge någon fingret i tv.
Marie Söderqvist är å andra sidan van. Hon har en särskild förmåga att väcka känslor - för eller emot. Så har det varit ända sen hon började skriva ledare i Svenska Dagbladet i mitten av 90-talet.
- Min fan club brukar vara antingen kvinnor i min egen ålder eller män 55-plus utanför storstädernas innerstadsområden.
Du har blivit kallad saker som "Timbro-bimbo" och "antifeminist". Vad är det som gör att vissa blir så provocerade av dina åsikter, tror du?
- Det finns en medieelit som tycker vissa saker, inte minst i jämställdhetsfrågor. Man ska tycka att kvinnor blir orättvist behandlade och så vidare. Om man inte tycker likadant retar sig väldigt många på det. Jag brukar beskrivas som en bigott, kristen knasboll.
Är du en bigott, kristen knasboll?
- Det var ganska många tal på det temat när jag fyllde 40 - att det var märkligt att träffa en person som är precis raka motsatsen till allt det där. En person som jag hade rekryterat hade googlat på mig eftersom han skulle få mig som chef. Han är homosexuell och det första han möttes av var "Marie Söderqvist försvarar Åke Green". Han var helt svettig när han kom hit och skulle träffa mig, men efter ett tag förstod han att det inte är så farligt. Han var för övrigt toastmaster på min 40-årsfest.
Lars Ohly sa förresten...
- ...att jag stod till höger om Djingis Khan. Det var en väldigt rolig formulering.
Hur långt till höger står du, enligt dig själv?
- Till höger om Nya Moderaterna, i alla fall. Jag är traditionellt, gediget borgerlig.
Det var inte självklart att hon skulle landa just där, i den blå klänningen.
Historien om Marie Söderqvist börjar i Vargön, ett brukssamhälle strax utanför Vänersborg. Under uppväxten hette hon Marie Jayakoddy och var med i Unga örnar.
Pappa Angelo flyttade från Sri Lanka till London för att plugga och mötte kärleken under ett besök i Sverige. Irene var hemma med de tre barnen, medan Angelo arbetade som lågavlönad tjänsteman på landstinget.
- Mina föräldrar var politiskt intresserade, fast de var socialdemokrater och hade Olof Palme på väggen hemma. För min pappa var Sverige ett socialdemokratiskt drömland.
Hur var det att heta Jayakoddy i 70- och 80-talets Vargön?
- Det sågs som väldigt exotiskt. Det fanns inte en enda invandrare i Vargön och knappast i Vänersborg heller.
Vad sa de i skolan?
- Det var inte så att man tyckte illa om invandrare på den tiden, för begreppet invandrare fanns liksom inte. Det som fanns var familjen Jayakoddy. Alla visste vilka vi var eftersom vi hade ett så konstigt namn. Min pappa gick runt i sarong och åt bara ris, vilket andra naturligtvis tyckte var konstigt. Det var ganska plågsamt när man var 13 år.
Du har valt en helt annan politisk inriktning än dina föräldrar. Var det en tonårsrevolt?
- Jag var 20 år och gjorde en resa genom Östeuropa, medan muren fanns kvar. Det var då jag landade i en ganska borgerlig uppfattning. Jag växte upp i en familj som hade en väldigt positiv syn på öststaterna, att det var demokratiskt och jämlikt, och så var det inte alls så. Det var förfärligt. Efter den resan blev det fritt fram att ompröva alla mina föreställningar.
I vintras sa du hejdå till Expressens läsare efter sju år som krönikör, men kom snabbt tillbaka. Varför?
- Just då var det rätt skönt att ta en paus eftersom jag jobbar rätt mycket ändå. Men sedan fick jag en förfrågan om att skriva politik och jag är liksom politiknörd. Det är kul att vara så tydlig - det är ju ganska få människor som skriver under vinjetten "höger", i blå klänning. Det finns liksom inte utrymme för några missförstånd.
Du har fått en del kritik för att du sitter på dubbla stolar - som krönikör i Expressen och vd för analysföretaget United Minds, med stora företag som kunder. Hur ska man som läsare veta vem du företräder?
- Jag har varit extremt noga att bara skriva om sånt som inte har något med mina uppdragsgivare att göra. Den enda som får läsa krönikorna i förväg är min man, som brukar textgranska. Nu när jag skriver om politik är det också lättare att separera från jobbet, eftersom det är tyckande. Det jag gör i jobbet har inget med tyckande att göra.
Känner du din krönikörskollega Lotta Gröning sen tidigare?
- Ja, vi har träffats massor av gånger och har gemensamma bekanta. Sverige är inte större än att man känner alla i den här branschen. I den politiska sfären kan det nog inte dyka upp någon som jag inte vet vem det är.
Din man Johan rör sig i samma sfär, som docent i statsvetenskap. Hur träffades ni?
- Det kan man egentligen inte säga, för då tycker folk att det låter jättekonstigt. Vi möttes på ett läger i Sankt Anna skärgård för unga högerintellektuella.
Din nya bok "Status - vägen till lycka" bygger på flera års undersökningar av vad som ger oss respekt i andra människors ögon. Finns det några genvägar om man snabbt vill höja sin status? Köpa finare bil än grannen?
- Nej, det där med prylar är helt passé. Det gäller mer i fattiga länder. I Sverige ligger kunskap överst på listan - det är bara att titta på "På spåret", den som vinner blir ju nästan folkhjälte. Det är bra att läsatidningar och böcker, då vinner man hela tiden poäng. Och sen ska man vara duktig på sociala relationer, med vänskapsband som sträcker sig långt bakåt i tiden. Dessutom gäller det att framhålla dessa saker på ett skickligt sätt, så att man inte skryter om det.
En del kritiker, som står på motsatt sida ideologiskt, kommer förmodligen att tycka att det här är en ganska äcklig bok.
- Precis. Att det här är ett sätt att bakvägen göra svenskarna borgerliga, lyfta fram dygder som man inte vill ha. Men man kan se det som en handbok. Om du vill lyckas i Sverige och inte är född i rätt miljö - läs den så fattar du svenska koder och spelregler.
Hur reagerar folk när du bestämt hävdar att hög status ger lycka?
- En del säger: "Precis så där är det ju, jag har bara inte tänkt på det själv." Andra blir upprörda och tycker att jag har helt fel.
Marie Söderqvist ler.
För eller emot - precis som vanligt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!