Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Slumområdet mitt i Sverige

Wedad Abdo har haft flera problem sedan hon kom till Sverige från Syrien med sina döttrar. Ett av dem är bostadsmiljön. Hon drömmer om att flytta in till centrala Avesta men för det krävs en fast inkomst, i Krylbo har hon haft tre olika lägenheter och stött på kriminalitet i alla tre trappuppgångar. Här med dottern Kinda Shaarane,  Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Kackerlacksbekämparen har i många år hjälpt sina grannar att utrota kackerlackor. Nu har han själv fått hjälp av fastighetsbolaget och evakueras till en bättre lägenhet. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

KRYLBO. Efter flyktingkrisen fylldes bostäder som länge stått tomma, många av dem i dåligt skick. I dag är hyresgästerna fast.

I Dalarna har en utsåld allmännytta på 700 lägenheter blivit en egen värld där mutor, kackerlackor och slagsmål med startkablar är vardag.

– Ingen mer ska växa upp härinne, säger Yahya som mutade hyresvärden med två månadslöner för att få ett kontrakt.

Slumkvarteren i Krylbo håller på att falla isär.

Grannarna på Ponsbachs väg kallar honom Bekämparen. När han drar ner persiennerna rasslar det till i gardinen och en kackerlacka springer över tyget.

Det är tre år sen han blev en hjälte i området.

– Jag var på semester i södra Frankrike och frågade: Vad använder ni mot kackerlackor?

Han kallar det ”medicin”, bekämpningsmedlet som fransoserna rekommenderade. Han köpte förpackningar för ett par hundra och delade ut till alla grannar.

Så blev han Bekämparen.

På ett år försvann alla kackerlackor hos dem som fått hans franska medicin. Men nu kryper de tillbaka. På väggarna syns rester från insekter han slagit ihjäl.

Bekämparen släpper ut kackerlackan genom fönstret och ropar till en man som står i solskenet nere på gården och sippar på en ginflaska av en storlek som bara finns i taxfree-sortimentet.

– Drick inte under ramadan!

– Det där betyder lika lite för mig som sjuttonde maj, jag är född i S v e r i g e, bokstaverar grannen och fortsätter dricka.

Bekämparen väntar på evakuering. De nya ägarna till de 711 hyreslägenheterna i Krylbo har beviljat honom en tillfällig flytt eftersom hans hem är så förfallet.

I köket står maskiner han själv fixat för att kunna tvätta, badrummet har ett stort hål i väggen och ytterdörrens lås är så svagt att det enkelt går att rycka upp.

Bekämparen visar en rosa kopia på en felanmälan daterad 2016. ”Krossat fönster” står det. Tre år senare är samma fönster fortfarande trasigt.

Han kom till Krylbo från en syrisk storstad för fem år sen. Han pendlar till ett jobb på en industri i grannkommunen. Arbetsgivaren har lovat besked om en eventuell fast tjänst efter sommaren.

Går det loss lämnar han Krylbo direkt.

Grannarna får det sämre om Bekämparen försvinner, det inser även den gindrickande mannen på gården.

– Men man måste kunna unna de bästa att komma härifrån, säger han.

Han tar fram ett faktablad från Anticimex som visar skadedjur i naturlig storlek. Familjen Karraja-Kachkach i huset intill har drabbats av det minsta som finns avbildat: vägglöss.

Taghrid Karraja, 55, visar sina ben och hur hon hela tiden måste klia.

Expressen har samlat de texter av reportrarna Johanna Karlsson och Federico Moreno du behöver läsa för att förstå Sverige 2019 – det här är en av dem. Du med Expressen Premium får samlingen som e-bok.

Flera ytterdörrar går inte att stänga ordentligt. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
En hyresgäst har ett stort hål i väggen i sitt badrum. Han jobbar på en tung industri och säger att han helst duschar på jobbet för att slippa det egna badrummet. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

*** 

 

Allt började på asylboendet i grannkommunen Norberg. Där mötte Yahya, som egentligen heter något annat, en person som visste hur han skulle få tag i en bostad i det nya landet. 

I samhället runt den stora tågstationen Avesta-Krylbo fanns ett privat hyresbolag med över 700 lägenheter och en anställd som gick att förhandla med. Vad Yahya inte visste var att Migrationsverket backat ur från att skriva avtal med fastighetsbolaget i Krylbo eftersom lägenheterna var i för dåligt skick. Istället fick etableringslotsarna och deras kontakter de nyanlända att själva skriva på kontrakt. Yahya kom över en stor lägenhet som tidigare stått tom i många år men nu snabbt renoverades.

Det var så han hamnade på Ponsbachs väg.

De som kom då, 2015, de kunde ingenting om samhället

Det är nu tre år sedan muthärvan bland hyreshusen i Krylbo nystades upp.

– Efter att ha granskat ärendet kan man konstatera att det är sannolikt att vissa har fått betala för att erhålla lägenheter, men jag kommer inte fullständigt kunna styrka det, sade kammaråklagare Hans-Jörgen Hanström på riksenheten mot korruption när fallet lades ner juni 2017.

Anticimex har delat ut informationsblad så att olika skadedjur i lägenheterna kan identifieras. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Bekämparen felanmälde ett trasigt fönster 2016. Fastighetsbolaget hette då Nya Byn, en blinkning till Avestas största fastighetsbolag Gamla Byn, men tvingades byta namn av kommunen. Fönstret är fortfarande trasigt. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

En person med god insyn i det gamla fastighetsbolaget sätter sig ner med oss och ritar upp en pyramid på baksidan av lokaltidningen. Pyramiden ska visa hur kontraktsförsäljningen fungerat och längst ner, under hela pyramiden, står ”asyl +”. Det är köparna.

De som fått positiva asylbeslut.

– Kontakterna med nyanlända som behövde lägenhet kom via lotsar, som arbetsförmedlingen använde sig av på den tiden. Vi hade hjälp av två personer som hittade kontakter bland sina landsmän. Dyrast var det för eritreaner.

Varför?

– De är, hur ska jag säga… de är folk som saknar information. De som kom då, 2015, de kunde ingenting om samhället.

En av eritreanerna som betalade dyrt för att flytta in i Krylbostäder var Yahya. Han har satt en femårsgräns för sig själv och sin familj. Nu har det gått fyra. Om Yahya är kvar 2020 lovar han att aldrig göra sin fru gravid igen.

– Ingen mer ska växa upp härinne.

Han sitter bakom pastellfärgade gardiner i vardagsrummet. Överallt i lägenheten hänger tvätt. På ställ, stolar och soffor. Om familjen hänger upp barnkläder i källaren blir de stulna direkt, menar han. De har blivit varnade för att gå ut på lägenhetens balkong för att den riskerar att rasa. Ändå hänger de ibland kläder där också.

Taghrid Karraja och maken Mohammad Said Kachkach har köpt en egen tvättmaskin för att slippa tvättstugan. Fläkten i köket är trasig, vattnet rinner dygnet runt och de har problem med vägglöss som gör att benen kliar. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

30 000 kronor betalade Yahya för att få flytta in. Han skrattar när han säger det. Han trodde att det var bråttom, att spekulanter stod i kö. En inspelning som vi tagit del av inifrån Krylbostäders kontor visar hur en arabisk hyresgäst fick sitt kontrakt för en betydligt lägre summa, 6 000 kronor. I inspelningen berättar hyresgästen att hon fick höra att det inte fanns lediga lägenheter, men att andra araber i området då instruerade henne att först lämna pengar till en person och sedan fråga igen. Då fanns plötsligt ett färdigt hyreskontrakt för hennes familj.

Jag sålde aldrig någon lägenhet själv. Ändå förstördes hela mitt liv

En kontorist fick sparken efter muthärvan. Men flera Krylbobor vi talat med hävdar att kontraktförsäljningen var betydligt mer utbredd och att köp skett även efter uppsägningen.

Kontoristen själv flyttade till en ort långt från Krylbo och lever i dag på existensminimum efter att ha beviljats skuldsanering av Kronofogden. 

– Jag sålde aldrig någon lägenhet själv. Ändå förstördes hela mitt liv, säger kontoristen till mig. Sedan ägarbytet har hanteringen av hyreskontrakten i området digitaliserats.

”Att enskilda individer tagit mutor är historia”, kommenterar den nya vd:n Anders Fredriksson i ett mejl.

Men Yahya bor kvar. När han betalade för hyreskontraktet visste han inte att han skulle spendera de närmaste åren med starka bekämpningsmedel omkring sig.

– Min fru städar varje förmiddag med klorin, säger han. Tre personer i familjen står nu i bostadskö i Avesta, Fagersta och Borlänge. Alla avbetalningar, abonnemang och bilar får stå på samma person – på så sätt blir bara en person körd om något leder till en skuld.

Krylbo har varit ett sår i stan

Avesta är inte bara de nedgångna hyreslängorna i Krylbo. Avesta är också ett paradis.

All busstrafik är gratis. Och varje sammanträde i kommunfullmäktige, ett stenkast från Stora Ensos kartongfabrik, inleds med att en av ledamöterna läser upp en dikt.

Taghrid Karraja visar upp bett från vägglöss i sitt hem på Ponsbachs Väg. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Tredje gången jag följer ett sammanträde bjuds det till och med på pausunderhållning i form av ett halvtimmes musikalnummer framfört av barn. Lokalen är pyntad med ballonger och det delas ut glass.

På varje möte diskuteras också Krylbos bostadsproblem.

– Krylbo har varit ett sår i stan. Dels av irrationella skäl, det är ”synd om Krylbo” på något sätt, säger Bo Brännström. Han är länsordförande för Liberalerna i Dalarna och har flera decenniers erfarenhet av nationell och lokal bostadspolitik.

– Förr i tiden stod Avesta för järnverket och Krylbo för järnväg. Då var det status att bo i Krylbo. Sedan vann Avesta den dragkampen. Apotek och spelbutik försvann från Krylbo. Kommunen sålde sitt hyresbestånd i Krylbo 1997. Sedan dess har fastigheterna varit under tvångsförvaltning flera gånger. Vattnet till lägenheterna har varit nära att stängas av.

Hyresgäster som annars skulle haft svårt att hitta en lägenhet, människor som suttit i fängelse eller lever med långvarigt missbruk, har kunnat hitta ett hem här. Flera politiker i Avesta säger att socialtjänsten i besvärliga kommuner delar ut ”en enkelbiljett till Krylbo”, för att bli av med dem.

Ponsbachs Väg går rakt igenom lägenhetsbeståndet i Krylbo. Här hoppas kommunen på att de nya fastighetsägarna ska lyckas rusta upp hemmen till bebolig standard.Mannen som kallas för Bekämparen letar efter kackerlackor i lägenheten han håller på att evakueras från. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

I en Facebookgrupp skriver en kvinna med bakgrund som narkoman att hon trots allt är tacksam för hur hyresrätterna i Krylbo sköts, för det var enda stället i Sverige där hon lyckades få en egen bostad.

En stor del av lägenheterna på Ponsbachs väg stod länge tomma. När veteranbilsälskaren Lasse Ekman, 63, flyttade in för femton år sen fick han hyra en extra lägenhet som förråd för 300 kronor i månaden. I dag hyrs samma etta ut som bostad för 4 700.

De tidigare fastighetsägarna utgjordes av flera olika danska bolag som bytte namn och skepnad, men hela tiden ägdes av samma man. ”Dansken” kallas han, kort och gott, av de flesta i Avesta. En man som enligt folk i kommunhuset levde jetsetliv – ”det var Portugal, Monte Carlo, Krylbo” – men också satt i hårda förhandlingar med Hyresgästföreningen, som till slut fick igenom att hyresgästerna i de värsta lägenheterna skulle kompenseras.

Men för att finansiera renoveringar höjdes i stället andra hyror. För Lasse Ekman innebar det nästan 1 000 kronor mer i månaden.

När Hyresgästföreningen accepterade hans nya hyra gick Lasse till ett öppet möte och konfronterade en av personerna som förhandlat.

– Du är mutad, din jävel! skrek han.

Lasse Ekman i källaren som saknar fungerande belysning. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

***

 

Slumbostäderna i Krylbo har utvecklats till Avestas största politiska fråga – i konkurrens med planeringen för Googles datacenter i skogen utanför Hornsdal. Ett projekt som kommer kräva 1500 byggarbetare.

Kommunen har också byggt en långtidsparkering som i framtiden ska kunna locka Arlandaresenärer att ställa bilen i Krylbo.

Parkeringen är redan full vissa dagar. Tyvärr inte bara av flygplatsbesökare utan även av sovande missbrukare. 

– Vi vill ju att folk skriver sig i Avesta. Inte sätter upp husvagnar med den sociala problematik som följer, säger socialdemokraten Kurt Kvarnström.

Han är tidigare riksdagsledamot och var ordförande för S-föreningen i Krylbo när de började med stadsvandringar för att rent fysiskt peka ut vad som var trasigt på orten.

– Två kiosker med tveksam handel runt omkring lyfte vi ut.

Dels försvann själva fastigheterna, dels fick droghandeln hitta nya platser.

Man har gått vidare med att renovera områdets skola. Men Kurt Kvarnströms stora förhoppning för Krylbo är att den nya långtidsparkeringen ska innebära en ny vår för tågstationen som tidigare gav orten liv.

Liberalen Bo Brännström är inte lika romantiskt inställd till Avesta-Krylbos station.

– Jag var nästan ensam politiker som tyckte att SJ och kunderna skulle bestämma var tåget ska stanna och satt i kommunstyrelsen när vi bestämde att gå ut med två tågstopp i Avesta. Ska stationen ligga i Krylbo ska det vara för att kunderna vill det, inte för att det är ”synd om Krylbo”. 

Första maj i Avesta. Den förra ägaren, till Krylbos lägenheter, som kallas "dansken", satte upp lappar i trappuppgångarna innan valet om att hyresgäster inte borde rösta på Socialdemokraterna, efter en konflikt där kommunen hotat att stänga av vattnet i ett par Krylbohus efter obetalda fakturor. Men det gick bra för partiet i Avesta jämfört med andra kommuner i Dalarna. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Ponsbachs Väg går rakt igenom lägenhetsbeståndet i Krylbo. Här hoppas kommunen på att de nya fastighetsägarna ska lyckas rusta upp hemmen till bebolig standard. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

”Dalahästen är RÖD och snart är den ännu RÖDARE.”

Filip Rydell, 14, bär stolt sin skylt i första maj-tåget som är på väg mot Avestaparken. 

Med 46,5 procent i senaste kommunalvalet är Avesta en ljusglimt i ett annars sargat S-distrikt. Kommunstyrelsens ordförande är en av arbetarrörelsens stigande stjärnor. Lars Isacsson – ”snygg och snäll”, så beskrivs han av en politisk motståndare – har dagen innan tagit över som ordförande för Socialdemokraterna i Dalarna. Företrädaren, försvarsminister Peter Hultqvist, satt i 18 år och under den perioden har partiet gått bakåt, även sett till utvecklingen nationellt.

Lokala sossar uttrycker oro över att Isacsson ska uppmärksammas så mycket att de förlorar honom och ”stockholmarna tar honom”.

Löfven frågade: 'Vem är du?' Jag svarade: 'Jag är Sverige'.

När jag viker av från första maj-tåget på Avestas huvudgata ser jag hur en svartklädd man med verktygsbälte stryker omkring. Han vill veta vad jag gör, frågar om alla socialdemokrater är borta från centrum nu eller om de fortfarande tågar.

Första maj-tåg genom Avesta. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

– Skönt att de gått hem! väser han med dramatisk röst och presenterar sig som medlem i en rörelse han kallar ”de missnöjda”, som han understryker inte har någon koppling till etablerade missnöjespartier. 

Mannen i svart säger att om jag är från Expressen måste jag gå till Krylbo och fotografera. Då kommer jag förstå varför ”de missnöjda” är så arga, säger han, och särskilt på det socialdemokratiska parti som han en gång i tiden tillhörde själv.

– Jag gick fram till Löfven när han var i Borlänge. ”Vi är missnöjda, Stefan”, sa jag. Hans Säpovakter reagerade direkt. Men Stefan själv var lugn. Han frågade: ”Vem är du?” Jag svarade: ”Jag är Sverige”.

 

*** 

 

Wedad Abdo, 55, lutar sig mot sin dotter Heba Shaarane, 23. Under fem år har de flyttat tre gånger inom samma område.

– Alla tre gånger har vi fått kriminella som grannar. Första: En man nästan dog i trappen. Vi såg den livlösa kroppen. Andra: skrik och slagsmål mellan alkoholister. Tredje: män kommer och går i trappan hela tiden här. Och en av dem slår sin fru. Så vi har fått ringa polisen igen.

Ju vackrare vädret blir desto oroligare blir Wedad. Sommar betyder inga pengar. Det är Heba som betalar hela deras hyra. Men nu i sommar slutar hennes CSN-bidrag att komma. De har inte löst situationen än.

I fyra år köade de till en lägenhet i centrala Avesta. När de till slut fick en blev Wedad inte godkänd – hon har ingen egen fast inkomst. Därför är de kvar i Krylbo.

Källarna under Krylbos lägenheter är fyllda av skräp. Här sover missbrukare över så frekvent att hyresgäster som flyttat in för två månader sedan blivit tillsagda att undvika källaren med tillhörande tvättstuga och förråd. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Källarens skyddsrum är fullt av dödsbouppteckningar, gamla skrivare, rester från fester och krossat glas. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Glassplitter täcker flera rum i källarplanet där gårdens många barn springer in och ut och leker. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

På gården utanför Wedads lägenhet gungar en ung georgisk mamma sin fyraårige son. De flyttade in för en månad sedan och har blivit tillsagda att det är säkrast att inte alls besöka tvättstugan i källaren – där ska finnas något farligt. Istället tvättar hon allt i handfatet hemma.

En annan granne säger att hon brukar besöka en svensk familj i villa och tvätta hos dem.

Även Wedad och Heba undviker källaren. – Mamma ska inte för hon är sjuk och jag ska inte för jag är kvinna, säger Heba. Varför ska kvinnor inte vara i källaren? – Där bor människor. Tiggare och de som dricker för mycket alkohol. Folk går in på kvällen och sover på madrasser.

Här sover utsatta missbrukare regelbundet. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Ett nytt låssystem som får bort dem ska vara på plats i höst, lovar de nya fastighetsägarna. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Källaren är kolsvart och vi får lysa oss fram till de öppna förråd där spår av nattgäster –täcken, madrasser, termosar – finns kvar. Lasse Ekman visar oss till tvättstugan där en gammal torktumlare står inkopplad utan lock ovanpå så att kablar pekar rakt ut.

– 380 volt från den här! Du kan ju tänka dig om något barn kommer hit och leker med den.

På en av väggarna har någon klottrat ”BYT MASKIN ANNARS DÖR DEN”.

"BYT MASKIN ANNARS DÖR DEN" har någon skrivit i den haltande tvättstugan. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Några dagar senare är det möte i skolan. Den nya fastighetsägarens vd och kommunalrådet Lars Isacsson kommer dit för att prata om hur Krylbo kan bli bättre. Men Lasse vägrar gå dit. Han tycker att hela Krylbo borde bojkotta mötet.

Lasse tänker på sina grannars liv. Hans vän hyr en tvåa som under de första sex månaderna saknade kylskåp. Hans son, som är byggingenjör, har förbjudit honom att beträda balkongerna som ser ut att vittra sönder underifrån. Ändå ser han ständigt människor använda dem.

Andra i Avesta som inte vet någonting har åsikter om oss som säger vad vi tycker

I de olåsta källarförråden på Ponsbachs väg förvaras inte bara utslagna människors madrasser.

I slutet av 2018 greps ett par unga män i området efter att ha misshandlat en kvinna i området. Hennes son ska ha hittat eller stulit droger som männen förvarade i en parfymkartong i ett av förråden. Skulden för drogerna såldes vidare så att kriminella från Stockholm en dag knackade på hos mamman och krävde 80 000 kronor. ”SKYLDIG OSS PENGAR” skrev någon på hennes ytterdörr.

Elisabet Hammarberg, 57, bor i en av få lägenheter som är utrustade med egen tvättmaskin.

I flera av områdets tvättstugor är maskinerna sönder eller knappt brukbara. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

När hon följer med till källaren är det första gången på åratal hon är där nere. Ficklampans ljuskägla rör sig över golvet: där ligger högvis av papper från en nästan 28 år gammal bouppteckning utspridda, syra som runnit ut från ett fruset bilbatteri och en samling dockor som någon tycks ha tvättat och sedan lämnat kvar.

Elisabet säger att folk ibland kritiserar henne för att hon pratar för mycket om negativa händelser i Krylbo. Särskilt de som själva inte bor här argumenterar emot. 

Hon likställer utvecklingen med hur större städers miljonprogram utvecklats.

– Andra i Avesta som inte vet någonting har åsikter om oss som säger vad vi tycker. När jag ser mig omkring här i Krylbo så ser jag ett nytt litet Rosengård. Vad har våra barn och ungdomar att se fram emot?

Själv vill hon flytta, men dras med gamla anmärkningar hos Kronofogden som gör att lägenheten måste stå på hennes förra partner.

Likt Wedad oroar sig Elisabeth för sommaren.

Någon har lämnat kvar en samling tvättade dockor. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Barn leker på källarplanen och under rasterna på områdets närliggande skola kommer flera hit för att vara ifred. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Hon minns förra året, då barnen i området upphetsat ropade på varandra när det utbröt slagsmål på gården. I mitten av en stor ring slog flera killar varandra med knivar och startkablar.

Elisabet sprang efter barnen.

– Jag hoppade emellan som Muhammad Ali. Jag började ropa till föräldrarna att ta bort barnen som tittade på. Jag ville bara att de skulle slippa se. Poliserna stod bredvid och sa till mig att ”det blir ingenting av det här”.

Polisen fick rätt. Ingen lagfördes för storslagsmålet. 

 

***

 

Anders Fredriksson från Borlänge ser närmast blyg ut på mötet kommunen kallat till i ortens grundskola.

Det är fastighetsägarna Landsort Care från Stockholm som köpt skandalhusen i Krylbo och gjort Anders Fredriksson till vd i det nya bolaget Krylbohus.

– Jag vet att vi har ett tungt arv att ta hand om, säger han. Det här kommer ta tid. Och kosta en hel del pengar. Men ägarna är beredda att satsa.

Elisabet Hammarberg gick förra året emellan ett mass-slagsmål där startkablar och knivar användes. Hon jämför området med storstädernas utsatta områden, som Rosengård i Malmö, och oroar sig för att fler våldsdåd kommer ske framför ögonen på områdets barn. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
I flera av områdets tvättstugor är maskinerna sönder eller knappt brukbara. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Elisabet Hammarberg inspekterar tvättstugan. Hon oroar sig för de barnfamiljer som växer upp här och vill själv flytta ifrån Krylbo men har dragit på sig betalningsanmärkningar som gör det svårt att få hyra något nytt i eget namn. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Precis som namnet antyder köper Landsort Care upp hyresbostäder i slitna områden utanför storstäderna. De rustas upp och säljs vidare. 

Kommunalrådet Lars Isacsson säger att hans första tanke var att ”det knappast kunde bli sämre”, men att han är positiv till ”det jag sett hittills”. I maj rasar en björk ner i närheten av en lekplats. Fastighetsbolaget är snabbt ute för att ta hand om andra potentiellt farliga björkar. 

De installerar ett nytt dörrsystem som ska göra att det inte är lika enkelt att komma ner i källaren för att sova.

Men deras insatser i husen möter också motstånd. En bil som tillhör en av fastighetsbolagets arbetare sätts i brand i slutet av maj. Och en nationell debatt om ”renovräkningar” blossar upp sedan FN i ett brev till Stockholms stad varnat för konsekvenserna när allmännyttiga fastigheter säljs ut till privatägda företag. Att folk inte har råd att bo kvar när nya ägare renoverar deras lägenheter är en risk, skriver FN-observatörerna, liksom framväxt av slumområden.

”Krylbo är unikt på det sätt att det är en slumrande pärla som tillåtits förfalla. Miljön och atmosfären i området har vi som ambition att återskapa men det hänger inte bara på oss som fastighetsägare utan även på Avesta kommun”, skriver Anders Fredriksson till mig i ett mejl.

– Mitt första mål är att inga fler artiklar ska skrivas om skandalhusen i Krylbo, säger han samma månad till Avesta Tidning.

Källarens skyddsrum är fullt av dödsbouppteckningar, gamla skrivare, rester från fester och krossat glas. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Källarna under Krylbos lägenheter är fyllda av skräp. Här sover missbrukare över så frekvent att hyresgäster som flyttat in för två månader sedan blivit tillsagda att undvika källaren med tillhörande tvättstuga och förråd. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Glassplitter täcker flera rum i källarplanet där gårdens många barn springer in och ut och leker. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

***

 

Bekämparen har fått sin nya lägenhet av fastighetsbolaget. Men förrådet är tomt, medicinen slut.

Utanför hans gamla lägenhet står en man och pratar i telefon på franska. Han har anlänt veckan innan som anhöriginvandrare från Syrien.

En östafrikansk kvinna känner igen språket och frågar försynt:

– Pratar franska? Vet du någon som ska till Frankrike?

Den syriska mannen i telefon skakar på huvudet men hon fortsätter ändå: 

– Kan du fråga om någon kan hämta hit den franska medicinen mot kackerlackor?

 

LÄS FLER REPORTAGE AV EXPRESSENS JOHANNA KARLSSON

LÄS MER: De svenska terrorsyskonen 

LÄS MER: Bröderna kan inte utvisas – fortsätter begå brott 

LÄS MER: Afghanska barnen reste till Sverige – nu är de försvunna