Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Slavhandeln i svenska kolonin – hon kräver ursäkt av kungen

Kanchi Maya Tamang har varit med om det moderna slaveriet
Hovet hänvisar till UD, som säger att regeringen ännu inte fått ta emot något officiellt krav.Foto: MIKAEL FRITZON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Gustavia från luften.Foto: GERALD TESSIER

Sveriges kungahus och regering ska be om ursäkt för den svenska rollen i slavhandeln.

Det är ett allt starkare krav i Västindien, där Sverige hade sin enda koloni, samtidigt som Black Lives Matter-protester rasar på de karibiska öarna.

– Sverige profiterade på slaveriet, vi kräver ursäkt och kompensation, säger Verene Shepherd i de karibiska staternas gottgörelsekommission.

Hovet hänvisar till UD, som säger att regeringen ännu inte fått ta emot något officiellt krav.

Den gamla svenska kolonin Saint-Barthélemy är ett exklusivt turist- och skatteparadis i Västindien. En tummelplats för internationella jetsettare som Beyoncé, Mariah Carey, Paul McCartney och Leonardo DiCaprio.

Gatorna har svenska namn och huvudorten heter Gustavia efter Gustav III. Ön vårdar det svenska arvet som en del av varumärket – och marknadsförs som den renaste och fredligaste platsen i Västindien.

Gatorna i Gustavia har svenska namn.Foto: ELISABET AXÅS
Huvudorten Gustavia är uppkallad efter Gustav III.Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Hamnmotiv från Gustavia. Centralt på bilden ses två slavar med fotbojor. I bakgrunden ett fort med svensk flagga.Foto: SJÖHISTORISKA MUSEET

Under den svenska tiden var ön en integrerad del av den västindiska slavekonomin. Hela den lönsamma plantageverksamheten i de brittiska, franska och andra kolonierna i Karibien vilade på slavarbetskraft. 

Saint-Barthélemy, där slaveriet avskaffades först 1847, ingick i detta ekonomiska system även om den karga svenskön knappast hade några plantager och godsägare – och därmed relativt få slavar.

Sverige i skottgluggen

Därför hamnar också Sverige nu i skottgluggen när kraven på ursäkt och kompensation ökar i Karibien, där Black Lives Matter-rörelsen vill göra upp med historiska oförrätter.

– Sverige och det svenska kungahuset profiterade på slaveriet. Vi kräver en ursäkt från den svenska regeringen och kungafamiljen till folken i Karibien, säger professor Verene Shepherd, vice ordförande i Karibiska gemenskapens (Caricom) gottgörelsekommission.

– Sverige spelade inte en dominerande roll i den transatlantiska slavhandeln. Men Sverige hade Saint-Barthélemy med frihamn där man handlade med förslavade afrikaner i den inomkaribiska slavhandeln.

– Som en nation som är stolt över sina insatser för mänskliga rättigheter och jämlikhet kan Sverige inte känna sig bekvämt med denna historia. Sverige bör göra det rätta och be om ursäkt även om man inte är formellt tvingad till det, säger hon.

Verene Shepherd, vice ordförande i Caricoms gottgörelsekommission, kräver ursäkt av svenska kungafamiljen och regeringen.Foto: PRIVAT
Professor Verene Shepherd, vice ordförande i Caricoms gottgörelsekommission, kräver ursäkt av svenska kungafamiljen och regeringen för Sveriges roll i slavhandeln.Foto: PRIVAT

Sverige spelade en liten men aktiv roll i den internationella slavhandeln. Svenska fartyg transporterade förslavade människor från Afrika medan kolonin Saint-Barthélemy var en blomstrande västindisk frihamn för kommers med slavar och andra handelsvaror.

Svenskt järn i slavekonomin

Samtidigt dominerade Sverige världshandeln med järn, den metall som användes för att tillverka vapen, bojor, kedjor, verktyg och jordbruksredskap som var centrala i slavekonomin. Sverige producerade också så kallat voyage-järn som användes som betalningsmedel vid slavtransaktioner i Afrika.

Slaveriet i Västindien var grymmare än på de flesta andra platser. Miljontals slavar slet under omänskliga förhållanden på sockerplantagerna. Många överlevde bara några år, så det behövdes ständigt ny tillförsel från Afrika. 

Saint-Barthélemy var en frihamn där det förekom omlastning av slavar för vidare befordran till andra karibiska öar. Det hölls också slavauktioner på ön. Allt detta gav skattepengar till svenska kronan utöver inkomster till handelshus och rederier.

Kräver gottgörelse

De 15 medlemsländerna i karibiska gemenskapen Caricom inrättade för sju år sedan en kommission som ställer krav på gottgörelse för grymheter under slaveritiden. I första hand på stora slavhandlarnationer som Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Spanien och Portugal, men också Danmark, som hade omfattande slavhandel, och Sverige finns med på listan.

Kommissionen har skärpt sina krav på senare tid mot bakgrund av att Black Lives Matter-rörelsen spritt sig från USA till Västindien och övriga världen. Verene Shepherd, professor i socialhistoria vid Västindiska universitetet på Jamaica och vice ordförande i FN:s kommitté mot rasdiskriminering, är en av de drivande krafterna i gottgörelsekommissionen.

– Sverige spelade också en dominerande roll i handeln med järn. Om man tänker på alla vapen, redskap, verktyg, bojor, tortyrinstrument och annat av järn som användes i slaveriet, förstår ni att vi har ett case mot Sverige, säger hon. 

Kungen vill inte kommentera

”Från svensk sida har diskussionerna som pågått inom Caricom noterats, men regeringen har ännu inte mottagit någon framställan och har därför inte heller tagit ställning till frågan”, säger utrikesminister Ann Linde i en kommentar via sin pressekreterare.Foto: MAXIM SHIPENKOV / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Hovet vill inte kommentera kravet på ursäkt eftersom frågan ”rör Sveriges relationer med den mellanstatliga organisationen Karibiska gemenskapen” och ”Utrikesdepartementet ansvarar för förbindelserna” med den organisationen.

– Caricom tillsatte för några år sedan en kommission som skulle utreda möjligheten till kompensation och ursäkt för slavhandeln. Från svensk sida har diskussionerna som pågått inom Caricom noterats, men regeringen har ännu inte mottagit någon framställan och har därför inte heller tagit ställning till frågan, meddelar utrikesminister Ann Linde via sin pressekreterare Mikael Lindström. 

Hon påpekar att delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige har tagit fram ett studiematerial om Sveriges roll i det transatlantiska slaveriet samt att regeringen 2012 bidrog med 10 000 dollar till ett minnesmonument för slaveriets offer vid FN-högkvarteret i New York.

Sökte kolonier

Kung Gustav III sökte kolonier för Sverige och 1784 lyckades han få den franska ön Saint-Barthélemy i utbyte mot att Frankrike fick handelsrättigheter i Göteborg. 

Kung Gustav III sökte kolonier för Sverige och 1784 lyckades han få den franska ön Saint-Barthélemy.Foto: - -

Västindiska kompaniet bildades för att sköta handeln och en frihamn inrättades. Det ledde till snabb ekonomisk utveckling på den fattiga ön. Svenske kungen skulle ha 25 procent av alla inkomster från ön.

När Sverige tog över bodde 784 personer på ön varav cirka en tredjedel slavar. Befolkningen växte snabbt och 1800 hade ön 6 000 invånare; 5 000 bodde i staden Gustavia som därmed var svenska rikets femte största stad.

Andelen slavar i befolkningen låg ofta runt 40 procent och var som mest runt hälften i början av 1800-talet.

Staden Gustavia byggdes av Sverige.Foto: Guirec Pouliquen

”Svenskstaden var slavstad”

”Redan i sin begynnelse var svenskstaden således en slavstad. Mer än så: den hade byggts med slavarbetskraft”, skriver historikern Holger Weiss. 

Som mest fanns 2 000 fasta slavar på ön, men samtidigt fanns ett stort antal slavar i magasin i hamnen. De skulle skeppas vidare till andra öar i Västindien.

Det är oklart exakt hur många slavar som transporterades på svenska fartyg, siffror på runt 5 400 slavar i den inomkaribiska handeln brukar nämnas. Det är inte heller känt hur många slavar på andra länders fartyg som passerade via frihamnen. Men det rör sig om en bråkdel av de upp till 15 miljoner förslavade svarta afrikaner som skeppades över Atlanten genom århundradena.

Även om Sverige var en liten aktör i slavbranschen berodde det inte på låga ambitioner. Tvärtom, förhandlingar fördes om att få ta över andra och större öar i Västindien, bland dem Guadeloupe, men dessa planer gick inte i lås.

Slavhandeln viktig för ekonomin

Under några år kring sekelskiftet 1800 spelade slavhandeln en stor roll för öns ekonomi. Men affärerna gick allt sämre med åren, antalet invånare sjönk och till slut lyckades Sverige bli av med den ekonomiska bördan. Frankrike tog över igen 1878 och sedan dess är ön fransk.

Då hade redan de flesta av de frigivna slavarna lämnat ön och flyttat till de stora franska öarna i Västindien där det fanns jobb.

Även om Sverige hade få slavar behandlades dessa lika grymt i den svenska kolonin som i övriga Västindien. Hårda straff utmättes för minsta förseelse. Dock fick ägaren inte utdela mer än 29 piskrapp, vid strängare straff skulle slaven överlämnas till myndigheterna.

Straffsatserna kunde se ut så här, enligt slavlagen: Slag mot husbonde, eller någon i husbondens familj – dödsstraff;  vapeninnehav och maskering – dödsstraff; vapeninnehav – halsjärn; utomhus efter klockan 21 – halsjärn; maskerad eller dold identitet – piskning, brännmärkning med glödgat järn samt halsjärn; samling i grupp utan tillstånd – brännmärkning/dödsstraff; försäljning av varor för eget bruk – 29 piskrapp.

Vit majoritet

– Saint-Barthélemy är en av få öar i Karibien som har vit majoritet, ända sedan den svenska tiden. Ön är karg och har brist på vatten och är därför inte lämpad för stora plantager. Så det har aldrig funnits många förslavade människor på ön, säger Lill-Ann Körber, professor i nordisk litteratur vid Århus universitet som forskar om den skandinaviska kolonialhistorien och slavhandeln.

– Det finns i dag ingen minoritet på Saint-Barthélemy som har problem med den svenska tiden, ingen identifikation med det afrokaribiska arvet eller den afrokaribiska kulturen. Frågorna om minneskultur och Sveriges roll i slaveriet kommer från den svenska sidan, inte från ön, säger hon.

Professor Lill-Ann Körber forskar om skandinavisk kolonial historia och slavhandel.Foto: PRIVAT

Lill-Ann Körber förklarar att Danmark är ”utmanat” på ett helt annat sätt än Sverige eftersom den danska slavhandeln var mera omfattande med mer än 100 000 slavar på danska skepp. På de tidigare danska öarna i Västindien finns en tradition av antikolonial protest allt sedan början av den danska kolonialismen, säger hon.

– Att den svenska slavhandeln inte blev större beror inte på att svenskarna inte ville, utan på europeiska maktrelationer. Danmark hade fördel av geografin, av sitt läge vid Atlanten. Så i dag kan man säga att Sverige hade tur, säger hon.

Ingen dansk ursäkt

Danmark har aldrig bett om ursäkt för sitt deltagande i slavhandeln. Drottning Margrethe sade att ”det var inget vackert kapitel” när hon 2017 besökte Ghana där Danmark hade slavfort på 1600- och 1700-talen. Vilket också Sverige hade under åtta år på 1600-talet. 

Inte heller dåvarande danske statsministern Lars Lökke Rasmussen ville be om ursäkt när han samma år besökte den tidigare danska ön Saint Croix. Han sade att ”det är en oförlåtlig del av vår historia”.

Saint-Barthélemy tillhör Frankrike men har begränsat självstyre. Ön har 10 000 invånare och ekonomin är helt beroende av turismen.

Tom Hanks och Bruce Springsteen är bland de många kändisar som semestrar på Saint Barth.Foto: RMA / STELLA PICTURES ENFOQUE

Svensk-franske Nils Dufau sitter i ledningen för självstyret och är ansvarig för turismen. Han förklarar att antalet bokningar har gått ned på grund av coronakrisen, men att man nästan inte har några sjukdomsfall på ön. Amerikanska turister kommer och stannar länge för att vänta ut pandemin, säger han.

Lever på turismen

– Vi lever helt på turism, exklusiv turism. Utan Gustavia och dess hamn som Sverige byggde hade Saint Barth aldrig kunnat utvecklas så positivt som det är i dag. Sverige är därför mycket omtyckt av öns invånare, säger Nils Dufau.

– Slaveriet är en del av vår historia. Det har varit en del oroligheter och protester på andra större franska öar, men inte hos oss. Här lever vi på samma våglängd oavsett vilken ras, nationalitet, religion eller kultur vi härstammar ifrån.

– Det enda hotet vi alla här regelbundet har att brottas med är orkanerna, säger han.

Svensk-franske Nils Dufau sitter i ledningen för självstyret på Saint-Barthélemy och är ansvarig för turismen.Foto: Guirec Pouliquen

Sverige förbjöd slavhandel 1813. Till slut avskaffade riksdagen slaveriet på Saint-Barthélemy 1845. 

Den 9 oktober 1847 friköpte svenska staten de återstående 523 slavarna på ön – och salut sköts med kanon för att markera den historiska dagen. 

På vägen till Libyen blev han kidnappad och såld som slav.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.