Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Släktingen hittade instängde mannen: ”Det luktade ruttet”

Går inte att bevisa att hon fysiskt hållit sin son instängd.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT / TT NYHETSBYRÅN

Mannen satt i ett hörn av den nedsläckta lägenheten. 

I ljuset från en gatlykta utanför fönstret såg släktingen först bara hans såriga ben som stack fram ur mörkret. 

– Vi har inte setts på över 20 år, men när våra ögon möttes viskade han mitt namn gång på gång, säger kvinnan till Expressen. 

Det har gått över 20 år sedan släktingen senast stängde dörren till lägenheten i södra Stockholm. I söndags kväll stod hon utanför den igen. Hon förstod att någonting var allvarligt fel, men kunde ändå inte ana vad hon skulle mötas av när hon öppnade dörren och klev in. 

– Det var som att gå från verkligheten och rakt in i en skräckfilm, säger hon. 

Få utomstående tycks ha varit i lägenheten på många år. Bakom dörren levde två människor i total avskildhet. En 70-årig kvinna och hennes 41-årige son. Polisen misstänker nu att kvinnan höll honom fången och att hon gjort så i 28 år, sedan han gick i årskurs sju.

Polis och åklagare har inlett en förundersökning om olaga frihetsberövande. Kvinnan greps på måndagen och sitter nu anhållen. 

– Hon stal hans liv ifrån honom och hon manipulerade hela sin omgivning för att bevara sin hemlighet, säger släktingen. 

Försökte slå larm

Hon berättar att hon för länge sedan försökt slå larm om mammans kontroll över sonen, men allt ska enligt henne ha tystats ner av andra släktingar. 

– Jag var ung då och gav till sist upp, säger hon. 

Men i söndags fick hon veta att mannens mor befann sig på sjukhus. Då bestämde hon sig för att åka till lägenheten. 

– Jag förstod att han fanns där inne och att han måste vara rädd eftersom mamman var hans enda trygghet och nu var hon borta. 

Kvinnan kom till lägenheten på söndagskvällen. Hon berättar att hon tvekade att gå in och att hon lät sin partner vänta i trapphuset.  

– Jag kände att dörren var olåst så jag öppnade och ropade hallå. 

Hon fick inget svar. Ur mörkret där inne slog stanken emot henne. 

– Det var urin, smuts och damm. Det luktade liksom ruttet, säger hon.

”Helt tyst” 

Genom drivor av bråte tog hon sig fram i gångar i bostaden. 

– Ingen kan ha städat hemmet på många år. Det var helt tyst förutom en gammal tjock-tv som stod på. 

Kvinnan berättar att hon till sist hörde ett ljud från köket. Där i ett mörkt hörn satt mannen. 

– Jag såg honom i ljuset från en gatlykta utanför. Först upptäckte jag bara hans ben. När han såg mig ställde han sig upp och viskade mitt namn gång på gång. 

Hur kunde han känna igen dig efter alla år? 

– Jag vet inte, men han måste ha gjort det på något sätt.

Släktingen berättar att mannen saknar de flesta tänder och att hans tal var sluddrigt. 

– Han pratade väldigt fort och lite osammanhängande, men han var inte rädd för mig. 

Där de stod mittemot varandra fick kvinnan syn på 41-åringens ben.

– Jag kan knappt beskriva dem. De såg fruktansvärda ut. Allt upp till knäna var bara sår. En del av ena vaden var gråsvart och det var pölar av var under honom.

Polisens tekniker är på plats under tisdagsmorgonen.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: Sven Lindwall

Larmade ambulans

Släktingen ska ha förklarat för mannen att han måste komma till ett sjukhus. 

Efter att ha ringt sjukvårdsupplysningen larmade hon ambulans. 

– Jag kunde inte följa med dit på grund av corona och när han förstod det fick han sådan ångest. Han sjönk ner på golvet och kunde inte stå upp.

Ambulanspersonalen lindade mannens ben och bar ut honom på en bår. Han fördes till Nya Karolinska och ska enligt uppgift till Expressen ha opererats akut under måndagen.

Det var läkare på Karolinska som slog larm till polisen efter att ha sett mannens tillstånd, hört släktingens berättelse och sett hennes bilder inifrån lägenheten.

– Jag är chockad, förtvivlad men samtidigt lättad. Jag har väntat på den här dagen i 20 år eftersom jag förstått att hon kontrollerat hans liv totalt, men ändå aldrig anat vidden. Jag är bara tacksam att han fick hjälp och kommer att överleva.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.