Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

MobilTabletDator

Sjöräddarnas fruktan: Lämna dem i vattnet

DUNKERQUE. Engelska kanalen har blivit ett eldorado för smugglarmaffior. Närmare 50 000 personer per år betalar tiotusentals kronor för en livsfarlig resa mellan Frankrike och England i uppblåsbara gummibåtar.

– Jag är jätterädd för båtresan, säger den gravida Zos från kurdiska Irak. 

Hon står i mörkret nära kanalen, med sina barn, utan vare sig flytväst eller minsta simkunskaper.

Hjälparbetare ser det här som en mörk framtid som tar form i hela EU.

Frankrike

Ösregnet har gått över i ett stilla, kallt duggregn. För smugglarna utmed Engelska kanalen är väderleken perfekt: en kolsvart natt med vågor på mindre än 50 centimeters höjd, åtminstone i den norra delen av kustremsan.

Smugglarnas nya mönster

■ Siffrorna för den illegala migrationen till EU ökar igen, bland

annat utmed Balkanrutten – även om den ligger långt under

nivån 2015-2016. Inför det svenska ordförandeskapet famlar

EU efter lösningar på att reglera invandringen till unionen.


■ Smugglarna hittar nya rutter och färdmedel. I östra Libyen,

som är under kontroll av general Haftar, används allt större

lastfartyg för människosmugglingen.


■ Även inne i Europa ändras smugglarnas mönster. Gårdagens

långtradare eller snabba sportbilar ersätts vid Engelska kanalen

med gummibåtar. Deras antal och storlek ökar för varje månad.


■ Expressen träffade män, kvinnor och barn som förbereder sig

på den livsfarliga båtresan över Engelska kanalen.

Trots att britter och fransmän lägger ned miljardbelopp på att täppa till gränsen vid farvattnet mellan de båda länderna så fortsätter migranterna att hitta nya vägar.
Foto: Privat

Det håller de koll på med hjälp av olika väderappar.

Efter flera dygn av kulvindar och skarpa meterhöga vågor finns det en uppdämningseffekt, med tusentals papperslösa människor som otåligt väntar i leriga tältläger på att bli upphämtade av människosmugglarnas hantlangare.

Inom 48 timmar kommer fransk polis och sjöräddning ha kommit till undsättning åt 240 personer som riskerade drunkna i sjunkande båtar eller att driva ut i Nordsjön efter motorstopp.

Men hur många som klarade resan är fortfarande okänt. Liksom hur många som eventuellt drunknade på vägen. Hittills har britterna bokfört 43 000 båtmigranter under 2022.

Zos är från norra Irak och gör resan genom Europa tillsammans med sin make och deras två barn, 14 och sex år gamla.
Foto: MAGNUS FALKEHED

Zos är en av de många som tvingades backa ett par hundra meter från havet. Då hade hennes grupp på 14 personer gått till fots genom blöta våtmarker och fält i flera timmar. Ingen tände någon ficklampa av rädsla för att bli tagna av polisen. De undvek asfalterade bilvägar där polispatruller åker fram och tillbaka. Nu vacklar och gråter småbarnen av utmattning.

Tanken var att de alla skulle sätta sig i en nio meter lång gummibåt tillsammans med andra resenärer. Sen skulle de ge sig ut i natten på en av världens mest trafikerade sjöleder: med runt 400 lastfartyg, tankfartyg och containerbåtar som plöjer genom det trånga sundet.

– Men polisen dök upp i sista stund. De skar sönder gummibåten med kniv och sade åt oss att gå tillbaka, säger Zos.

Hon är från norra Irak och gör resan genom Europa tillsammans med sin make och deras två barn, 14 och sex år gamla.

De är inte ensamma, klockan fem på morgonen. Grupper med blöta och frusna människor från Irak, Afghanistan och Sudan dyker upp från skuggorna i skogen.

Hjälporganisationer och kommunledningar vid franska kusten för ett juridiskt gerillakrig där lokala förbud och bötfällningar mot soppkök kontras med överklagande i domstol. ”Men de förbuden har aldrig gällt hjälp till ukrainska flyktingar. Det handlar om en statlig rasism”, säger hjälparbetaren Thomas Chambon.
Foto: MAGNUS FALKEHED

– Där borta var de kanske 150 stycken för ett par timmar sedan. Vi var bara tre poliser. De sade alla att de ville vara kvar. Vad skulle vi göra? Vi kunde inte tvinga dem i skydd, säger en uppgiven och lätt irriterad polis till Thomas Chambon, hjälparbetare från organisationen Utopia 56.

Storbritanniens politiker lovade en gång sina väljare att de med brexit skulle återta kontrollen av sina egna gränser.

Det blev tvärtom. Enligt inrikesminister Suella Braverman har landet ”misslyckats”.

Trots att britter och fransmän lägger ned miljardbelopp på att täppa till gränsen vid farvattnet mellan de båda länderna så fortsätter migranterna att hitta nya vägar.

Lastbilar stickprovkontrolleras i hamnen med koldioxidmätare (för att se om någon andas i lastrummet) eller med stora röntgenapparater. I det senaste avtalet (på runda 700 miljoner kronor) som skrevs under i november mellan britter och fransmän ska fler spårhundar och gemensamma polispatruller sättas in.

32-årige Zar från kurdiska Irak försöker få eld på några pinnar framför det orange tält där han har tillbringat de senaste nätterna.
Foto: MAGNUS FALKEHED

Satsningen på land har redan fått effekt, berättar 32-årige Zar, från kurdiska Irak:

– En resa till England med lastbil kostar 4 000 dollar. Med gummibåt kostar det bara 1 500 dollar per vuxen, säger keramikern som har lämnat fru och en ett treårigt barn hemma i Irak.

Ett helt respaket från Mellanöstern till England uppges av flera migranter kosta runt 100 000 kronor, per vuxen. Från att till stor del ha varit kontrollerad av kurdiska maffior, så uppges nu även albanska kriminella nätverk ha börjat intressera sig för de lukrativa affärerna. Speciellt i takt med att migrantrutten över Balkan har ökat markant i år.

Mellan hjälporganisationer och kommunledningar vid den franska kusten pågår sedan flera år ett juridiskt gerillakrig där lokala förbud och bötfällningar mot soppkök kontras med överklagande i domstol.

– Men de förbuden har aldrig gällt hjälp till ukrainska flyktingar. Det handlar om en statlig rasism, säger hjälparbetaren Thomas Chambon.

I flera av kuststäderna i norra Frankrike tangerade Marine Le Pens främlingsfientliga parti, Nationell Samling, 50-procentstrecket i det senaste parlamentsvalet under försommaren.

När Expressen för några år sedan gjorde ett reportage vid Engelska kanalen betraktades en överfart i gummibåt som en nästan exotisk och galen handling av polis och sjöräddare.

https://datawrapper.dwcdn.net/LKSoz/1/

På den tiden kunde det hända att någon desperat migrant stal en båt i trakten och gav sig ut i kanalen.

Men sedan ett år tillbaka har överfarten i gummibåtar tagit industriella proportioner, organiserade av maffiorna som köper gummibåtar i Kina eller i Tyskland. Båtar, motorer och kompressorer och flytvästar transporteras sedan i skåpbilar till kusten i Frankrike och i Belgien.

Överfarterna blir allt längre och våghalsigare i takt med att fler poliser, båtar och flygplan övervakar den kortaste sträckan över kanalen.

I keramikern Zars biljett ingår det inte flytväst. Nu hukar han i leran där han försöker få eld på några pinnar framför det orange tält där han har tillbringat de senaste, regniga nätterna i väntan på klartecken från människosmugglarna som styr rytmen i vardagen utmed kusten.

Samtidigt som det spenderas gigantiska summor på polisiära åtgärder så känner sig flera livräddare eftersatta. De fruktar vad som kommer att hända i den kapprustning som nu råder mellan gränspolis och maffior.

Det är inte en fråga om – utan när – nästa katastrof kommer att äga rum

Den pensionerade lotsbåtkaptenen Alain Ledaguenel är direktör för det frivilliga sjöräddningssällskapet i Dunkerque, på den franska sidan av kanalen. Han pekar på Jean Bart 2, den största av de två båtar som de har tillgång till. Den är 18 meter lång, med ett smalt däck runt båten. När de nyligen var tvungna att rädda ett femtiotal migranter från döden i det kalla vattnet fanns det bara plats för de nerkylda kvinnorna och barnen i kabinen. Männen satt hopkurade på däck, skuldra mot skuldra. I dag ligger medelantalet migranter i en gummibåt som kommer till Storbritannien på 52 personer.

Alain Ledaguenel är direktör för det frivilliga sjöräddningssällskapet i Dunkerque, på den franska sidan av kanalen.
Foto: MAGNUS FALKEHED

– Nu har vi börjat se stora gummibåtar som kan ta upp mot hundra personer! Vad tror du kommer att hända när vi ska undsätta en sådan båt? Vi kommer aldrig kunna få upp alla på vår båt, utan att själva riskera kantra. Ska vi lämna kvar de resterande i vattnet, undrar han.

– Det är inte en fråga om – utan när – nästa katastrof kommer att äga rum, säger sjöräddaren.

I Engelska kanalen råder en enkel regel: om en båt är i sjönöd på den brittiska sidan av gränsen så ska britterna primärt undsätta den, men om den sjunker på den franska sidan så är det den franska sjöräddningen sak.

Den 24 november förra året drunknade 27 personer när en gummibåt tog in vatten nära gränsen mellan Storbritannien och Frankrike. Fransk polis samlar ihop flytvästar, båtmotorer och sovsäckar på stranden.
Foto: Thierry Monasse / TT NYHETSBYRÅN

För ganska precis ett år sedan tog en gummibåt in vatten, nära gränsen mellan de två länderna. 27 personer omkom. Härom veckan kunde den franska tidningen Le Monde publicera kommunikationen mellan de sjunkande nödställda migranterna och den franska sjöräddningen. Under en timme och 39 minuter ringde migranterna 14 gånger till den statliga, franska sjöräddningen. De skickade sin exakta position och förklarade situationen:

”Vi är i vattnet. Slut. Slut. Snälla, hjälp oss! (…) Vi håller på att dö. Vi är i havet. I havet, i (…) det är kallt”, sade en av migranterna, enligt de bandande samtalen.

Under ett 17 minuter långt samtal hördes i bakgrunden skrikande barn, kvinnor och män som sakta drunknade. Bara två män; en irakisk kurd och en sudanes överlevde.

Sedan den dagen utreder en fransk åklagare exakt hur fransmän och britter bollade ansvaret för undsättning mellan varandra. Men också vilka arbetsförhållanden som fick en operatör på den franska sidan att säga, efter att ett nödsamtal brutits: ”Fattar du inte? Du kommer inte att räddas. 'Jag har fötterna i vattnet.' Än sen då? Det var inte jag som bad dig att resa i väg.”

Minnesstund på stranden i Dunkerque.
Foto: MAGNUS FALKEHED

Ett år senare står en grupp medborgare en sen kväll med facklor i handen på stranden i Dunkerque och vägrar glömma. De läser upp ett brev från Anna, makan till en av de omkomna – och tillika mamma till ett nu faderlöst barn:

”Jag saknar din ömhet, dina smekningar och dina skämt. Till din dotter, som hela tiden frågar när vi får se dig igen, förmår jag inte svara annat än att vi kommer alla återförenas - när den stunden är kommen…”

Vi håller alla på att förvandlas till monster!

Yann Manzi, direktör för föreningen Utopia 56 och en av medarrangörerna till minnestunden kokar av vrede och frustration:

– Vi håller alla på att förvandlas till monster! Fattar vi inte att de rättigheter som vi tar ifrån de här personerna en dag kommer att tas ifrån oss också? Vilken trovärdighet har vi sedan när vi kritiserar länder som Kina och Ryssland för deras omänsklighet, säger han.

Yann Manzi är direktör för föreningen Utopia 56 och en av medarrangörerna till minnestunden. Han kokar av vrede.
Foto: MAGNUS FALKEHED

Samtidigt understryker han att Europa inte är där ännu. Under hela det förra året räddades 2 517 personer i Engelska kanalen, ofta till priset av stora faror för livräddarna själva.

Problemet enligt EU-kommissionens vice ordförande, Margaritis Schinas, som har ansvar för migrationsfrågor är att det inte finns någon enighet i EU om hur migrationsfrågan ska tacklas:

– Vi kan inte fortsätta att arbeta hela tiden händelse för händelse, båt för båt, incident efter incident, och vägsträcka efter vägsträcka, sade han till France 24.

Det är just den enigheten som det åligger det svenska EU-ordförandeskapet att hitta från och med den 1 januari.

Under tiden kommer 24-åriga Samira att fortsätta sin långa färd med sin familj från Panjshirdalen i Afghanistan. En resa som ledde henne fram till våtmarken och sandstranden vid Engelska kanalen.

I Afghanistan studerade hon och lärde sig både franska och engelska tills talibanerna tog över och satte stopp för hennes studier.

– Livet har blivit väldigt svårt nu sedan talibanerna tog över, säger hon.

Samira studerade både franska och engelska i Afghanistan tills talibanerna tog över.
Foto: MAGNUS FALKEHED

Nu drömmer Samira om att fördjupa språkkunskaperna med universitetsstudier i Europa.

Men efter att polisen hindrade henne och hennes familj med tre små barn att ta sig över kanalen körde de hela familjen i gryningen flera timmar från kusten.

Nu har hon fått sjukvård och funderar på hur hon ska återuppta resan.

I praktiken kommer varken Samira eller hennes familj inom överskådlig tid att kunna skickas tillbaka till talibanernas Afghanistan.

Att vara för eller mot migration är lika omoget som att säga att man är för solsken och mot regn

Fall som hennes får debatten i Frankrike att rasa om själva målen med miljardsatsningarna på att bevaka den Engelska kanalen och EU:s övriga gränser. 85 procent av budgeten i det senaste fransk-brittiska avtalet går till polisiära åtgärder.

– Migrationen har ändrat storleksordning. Att vara för eller mot migration är lika omoget som att säga att man är för solsken och mot regn, sade Bénoît Hamon, direktör för NGO:n Singa Global och tidigare socialistisk presidentkandidat till France Inter. Han förespråkar i stället att resurser sätts på att integrera de som redan befinner sig inom EU.

Tusentals papperslösa väntar otåligt i leriga tältläger på att bli upphämtade av människosmugglarnas hantlangare. Här ett tältläger i Grande Synthe utanför Dunkerque.
Foto: MAGNUS FALKEHED

Samtidigt fortsätter poliserna sitt metodiska arbete att försöka lagföra de smugglare som tjänar pengar på migranterna.

I veckan kunde brittisk polis meddela att de har frihetsberövat Harem Ahmed Abwbaker, en 32-årig kurdtalande man i sydvästra England. Han beskrivs som närmaste medhjälpare till en av ledarna till smugglarsyndikaten vid Engelska kanalen. Enligt domaren är som en ”viktig och högprofilerad” figur i smugglarsammanhang av den brittiska domaren. Utåt sett var han en asylsökande migrant med ett hotell i Cheltenham som enda adress.

Harem Ahmed Abwbaker anklagas för att ligga bakom smuggelturen som slutade med att 27 personer drunknade 2021.
Foto: Shutterstock / TT NYHETSBYRÅN

Kurden beskrivs som central i det nätverk som organiserade båtfärden under vilken 27 personer dog förra året.

Harem Ahmed Abwbaker anklagas för att bland annat ligga bakom smuggelturen som slutade i att 27 personer drunknade för ett år sedan, en tur in i döden som migranterna fick betala 33 000 kronor var för. I onsdags motsatte sig hans advokat en utlämning till Frankrike.

Innan dess, när fransk och brittisk började jaga ligamedlemmarna försökte Harem Ahmed Abwbaker tysta de dödas familjer och de två överlevarna med ömsom hot och erbjudande om pengar, enligt The Guardian och personer i deras närhet som Expressen har talat med.

Det hindrar inte att smugglingen fortsätter för full maskin.

I gruppen som afghanskan 24-åriga Samira från Panjshirdalen fogats samman med finns också fem unga afghaner från Jalalabad. De avviker innan gryningsljuset och går i väg i riktning mot stranden, måna om att inte vara kvar vid vägkanten när polisen är tillbaka.