Ett par som länge har levt tillsammans har rätt att fortsätta bo tillsammans, även om de har olika vårdbehov. Den här lagen, om rätt till samboende, har gällt sedan 1 november 2012. Men det är få som utnyttjar den.
– Det bästa är att få se henne, krama om henne och pussa henne. Det gör vi varje dag. Man kommer ihåg stunderna när man bodde tillsammans i villan. När man låg bakom ryggen och höll om henne. Det var underbart, säger Nils Sundén, 86 år gammal som bor utan sin fru på ett äldreboende i Stockholm.
– Det får man aldrig tillbaka. Men man kan få tillbaka en hel del om hon kunde bo här för då kunde vi träffas och äta mat tillsammans, fortsätter han.
Siv och Nils Sundén träffades på dans på Drottninggatan i Stockholm 1973. De hade båda varit gifta tidigare, blev blixtförälskade, och har bott tillsammans sedan dess.
– Vi har varit gifta i över trettio år. När vi först flyttade från villan kom vi till ett äldreboende i Blackeberg. Jag bodde i ett gruppboende och Siv fick en lägenhet i samma hus, säger Nils Sundén.
Men äldreboendet hade brister och det gifta paret tvingades att flytta till två olika äldreboenden i början av 2013. I maj bad paret om att få bo tillsammans, men de fick avslag av biståndsenheten inom Stockholms Stad, som bestämmer i ärendet. I dokumentet där Siv och Nils Sundén får avslag på att bo tillsammans skriver handläggaren:
"Parboende bedöms inte vara lämpligt inom ett vård- och omsorgsboende med demensinriktning om inte båda makarna har behov av ett sådant boende."
Avslaget är fel
Detta är fel, säger Nils Sundén.
– För jag bor på en vanlig avdelning och Siv har en egen lägenhet med hemhjälp. Så vi skulle mycket väl kunna flytta ihop.
När Expressen besöker Nils Sundéns äldreboende bekräftar två vårdbiträden att han bor på en somatisk avdelning.
– Alla här är klara i huvudet men kan behöva hjälp med fysiska krämpor, säger ett av vårdbiträdena.
Det finns en demensavdelning på samma boende men där bor alltså inte Nils Sundén, vilket enligt avslaget är anledningen till varför makarna inte får bo tillsammans.
– Det skulle vara mysigt. Det bästa är att få känna lukten av min Nils och mysa lite, säger Siv Sundén som promenerar med sin rullator till mannen varje eftermiddag.
– Nu när det blir vinter och halt blir det väl telefon, säger Siv Sundén.
Dick Lindberg är utredare på Socialstyrelsen. Han har fått i uppdrag av regeringen att vägleda kommunerna i hur de ska tillämpa den nya lagen om samboende. Han har följt arbetet med lagen och skrivit utredningar i frågan sedan 2012. Han blir väldigt förvånad över att Nils och Siv Sundén har nekats att bo tillsammans.
– Det låter lite konstigt. Det är själva grejen, att det gäller för makar med olika vårdbehov. Även om en är fullt frisk ska de kunna bo tillsammans ändå. Det finns dessutom inget undantag för demensboende, säger Dick Lindberg.
Det här är ett helvete
Först nekades paret att bo tillsammans för att han bodde på ett demensboende. Vilket han inte gör. Sedan nekas de på grund av vilket vårdbehov någon har, vilket inte är grund för att neka ett par att bo tillsammans.
– Jag tycker det här ett helvete. Vi längtar efter att bo tillsammans. Vi tycker att det är fel. När man åldras ska de skilja på en. Det är inte rätt. För min del är de här stunderna när vi träffas värdefulla. Vi har inte så många år kvar, åtminstone inte jag, jag är 86 år. Så det är viktigt att få vara tillsammans, säger Nils Sundén.
Clara Lindblom, Stockholms äldre- och personalborgarråd (V), poängterar att Stockholms parboendegaranti är tydlig.
– Äldre ska kunna bo tillsammans även när vård och omsorgsbehovet förändras för dem. Och vi har inte brist på vård- och omsorgsplatser i Stockholm, säger Clara Lindblom.
Hon kan inte uttala sig om det speciella fallet men säger att hon förutsätter att stadsdelen löser den aktuella frågan.
– För vår parboendegaranti är jättetydlig. Man ska kunna bo tillsammans även om omvårdnadsbehovet förändras. Så jag förutsätter att man löser det här. Platser saknas inte, säger Clara Lindblom.
Expressen har sökt biståndsenheten och den aktuella handläggaren utan resultat.