Tre glada moderata partiledare är stämmans ansikte utåt. Torbjörn Nilsson beskriver ett parti där du inte får bli kär i fel person. Foto: Pelle T Nilsson/STELLA PICTURESTre glada moderata partiledare är stämmans ansikte utåt. Torbjörn Nilsson beskriver ett parti där du inte får bli kär i fel person. Foto: Pelle T Nilsson/STELLA PICTURES
Tre glada moderata partiledare är stämmans ansikte utåt. Torbjörn Nilsson beskriver ett parti där du inte får bli kär i fel person. Foto: Pelle T Nilsson/STELLA PICTURES
Bakom det politiska spelets kulisser händer mycket väljarna inte får se. Ett spel där sex är ett maktmedel. Eller användbart för spioneri som hos Socialdemokraterna. Foto: Henrik Jansson / GT/EXPRESSENBakom det politiska spelets kulisser händer mycket väljarna inte får se. Ett spel där sex är ett maktmedel. Eller användbart för spioneri som hos Socialdemokraterna. Foto: Henrik Jansson / GT/EXPRESSEN
Bakom det politiska spelets kulisser händer mycket väljarna inte får se. Ett spel där sex är ett maktmedel. Eller användbart för spioneri som hos Socialdemokraterna. Foto: Henrik Jansson / GT/EXPRESSEN

Sex, lögner och politik

Publicerad

Sex är en naturlig del av den politiska vardagen. Lika naturligt är det att sexuella trakasserier tystas ned. 

– Makt, sa Henry Kissinger, är det bästa av afrodisiaka.  

Man får anta att den amerikanske utrikesministern visste vad han talade om.

Han kanske fick ligga mycket.

– Första halvåret i riksdagen trodde jag inte att jag var utsatt för sexuella trakasserier, sa vänsterpartisten Hanna Zetterberg en gång.

Det dröjde till juluppehållet innan hon insåg läget.

Då hörde hon en äldre manlig ledamot diskutera det faktum att andelen kvinnor ökat i Sveriges riksdag.

– Det är bra att unga kvinnor kommer med nu och får lära sig från början hur man super och knullar.

Sa mannen.

Jag kom att tänka på det när jag läste tidningarna i veckan. Det var hårresande historier om våldtäkter och sexuella övergrepp, trakasserier och nedvärderande kommentarer, den här gången från svensk rikspolitik, en värld jag bevakat och försökt beskriva i fjorton år.

Inget förvånade mig, egentligen.

 

 

Och vill man förstå politik måste man också förstå något om sex.

 

Zetterbergs vittnesmål kommer från ett nummer av ABF:s tidning Fönstret, där flera kvinnor berättade om vardagen i maktens korridorer. Artikeln publicerades 1997.

Det som kommer fram nu är inte nytt, bara inte beskrivet.  

I politiken, som i hela samhället, förekommer ju fysiska övergrepp, men också beteenden som inte nödvändigtvis är olagliga, men kanske mindre lämpliga, samband som kan anses uppenbara i en mer privat kontext, men likafullt nödvändiga att belysa för att göra politiken begriplig.

Det har jag lärt mig under de här fjorton åren, att sex är speciellt i politiken.

Och vill man förstå politik måste man också förstå något om sex.

"Män kan vara tjocka och fula"

Politik är ju en publik verksamhet. Därför passar det kanske att börja med det stora miraklet. Hur måttligt vackra män, fula män rentav, blir attraktiva när de ställer sig i en talarstol.

Nu fnissar ni, för fenomenet är så självklart och oförargligt. Men motsvarande uppvärdering inträffar sällan för kvinnor.  

– Männen kan vara både tjocka och fula, det kan anses som en fördel, sa Anne Wibble, som var finansminister och dotter till en framgångsrik manlig partiledare.   

Och det går inte fullt ut begripa politikens dragningskraft – vilka vi får som politiker – och mekanismerna runt partihierarkierna och ledarkulterna om man också inte tar in den sexuella attraktionen.

Den här historien kommer från Miljöpartiets ungdomsförbund. Ingen större skillnad förelåg – så objektivt det nu går att bedöma – i de båda personernas attraktionskraft. Men, fann den kvinnliga politikern, så snart hennes manliga kollega yttrade sig på ett möte hände något. Blickarna han fick.

 

Vem av de två miljöpartisterna tror ni gjorde partikarriär?

 

Deras gemensamma turnéer i organisationen såg därför ut såg här: Han tillbringade nätterna med lokalföreningarnas snyggaste tjejer. Hon sov på vandrarhemmet.

Jag tänker mig att det spelar roll. 

I politiken avgörs det mesta av nätverk, man måste bygga band av lojalitet och förtroende.

Detta kan förvåna en och annan medborgare, vars erfarenheter av människor som ligger runt mycket är den att det ofta resulterar i bråk, besvikelser och avslutade relationer. Så är det inte i politiken. Där kan man – eller män – ligga sig till en trogen supporterskara.

Vem av de två miljöpartisterna tror ni gjorde partikarriär? Vem tror ni försvann i konkurrensen när riksdagslistor skulle sättas och positioner fördelas?

 

Sex ett politiskt verktyg

Politik är också intrigernas skådeplats. Sex används förstås för att uppnå personlig tillfredsställelse eller för att underhålla egon – ungefär som i resten av samhället – men också som medel i maktspelet.

Detta lär sig den som ger sig in i politiken snart, att en riktigt privat sfär är svår att upprätthålla. Ungdomsförbunden är en effektiv skola.

Säg att två grupper strider om inflytande. I grupp A finns en lovande ung kvinna som är tillsammans med en man i grupp B.

Ledningen för grupp A försöker få kvinnan att spionera på sin kärlek, men hon vill inte. Då skickar ledningen in en lakej för att ragga upp henne. De måste ju säkerställa att det distrikt kvinnan leder förblir lojalt med grupp A. Lakejen är framfusig och påstridig, på utbildningar och konferenser och fester, och lyckas till slut hångla upp henne. Mannen från grupp B bli dumpad. Någon mer långvarig relation, upptäcker kvinnan efter en tid, är lakejen inte intresserad av.

Uppdraget är slutfört.

Antag vidare att båda grupperna försöker få partiledningen att lyssna på dem. Nära partiledaren arbetar en tjänsteman. Han delar den agenda grupp A står för. Men, så blir tjänstemannen kär i en kvinna från grupp B. Plötsligt beter sig alla helt annorlunda mot honom. Vänner försvinner. Han antas ha bytt åsikter. Hela partiet viskar: Har kvinnan börjat dejta mannen av politiska skäl?

De här exemplen är autentiska. Det första kommer från socialdemokratin, det andra från Moderaterna. Det är egalt, fenomenet genomsyrar alla partier.

Och brukar urarta på ungefär samma sätt.

Jag har en hel anteckningsbok från de här fjorton åren fylld med obekräftade uppgifter om vem som legat med vem, varför och vad det fått för effekter.

För så används ofta sex i politiken.

Som ett verktyg. 

En finanspolitisk talesperson sägs ha en affär med en finanspolitisk talesperson i ett annat parti samtidigt som de båda partierna förhandlar en uppgörelse. Några sprider ett illasinnat och felaktigt rykte om sexuella trakasserier om någon konkurrent de vill bli av med.

Paradise Hotel kan aldrig mäta sig med politiken när det kommer till cynism och sex.

 

Bill Clinton och Monica Lewinsky 1996. Två år innan hon erkände att hon hade haft ett sexuellt förhållande med presidenten.Foto: AP/PRESSENS BILD

Någon som minns Urban Ahlin?

Politik är, för det tredje, en arena med speciella arbetsförhållanden. Yrket lärs upp som i skråsystemet, via mentorer, en erfaren politiker tar en novis under sina skyddande vingar. Om en äldre man i ett sådant system säger åt en kvinna att hon inte har någon framtid i partiet om hon inte gör som han säger spelar det förstås roll.

Den som sett hur ett dansgolv på en partikongress löses upp och övergår till efterfest på hotellrummen har också fått lära sig något om människor i maktpositioner och hur en beroendeställning kan utnyttjas.

Det är ensamt arbete, ofta utfört på annan ort, alkohol i tjänsten förekommer, liksom vanan att slira på sanningen och så det här att politiker är en grupp människor som engagerat sig halvt ideellt för en så fin och ädel sak att vissa medel nog kan tillåtas för att uppnå deras stora mål.

Vissa missfirmelser kan väl gömmas bort?

Jag kommer att tänka på det när jag läser en artikel i The Atlantic. Den handlar om Bill Clinton, men inte om otroheten, utan om allt det andra. Kommer anklagelserna om våldtäkt, övergrepp och trakasserier upp i metoo-ljuset nu, undrar artikelförfattaren, eller ska de människor som alltid skyddat Clinton – inte sällan feminister, inte sällan med argumentet att hans politiska agenda skulle göra livet bättre för just kvinnor – fortsätta skydda honom?

Politiken är en arbetsplats där man gärna glömmer och går vidare. Mot nya djärva valsegrar!

Riksdagens talman Urban Ahlin skakade hand med Palestinas premiärminister för några dagar sedan.Foto: APAIMAGES/REX/SHUTTERSTOCK/IBL

 

Någon som minns  Urban Ahlin? För sju år sedan vittnade en kvinna om att den socialdemokratiske riksdagsledamoten hade trakasserat henne sexuellt. Det var sex-sms, kränkningar, löften om bättre jobb i utbyte mot sexuella tjänster. Kvinnan anmälde till kanslichefen. Det gjordes en utredning. Ahlin nekade.

Politiken är speciell här också, för att arbetsgivaransvaret inte så tydligt, vem utom väljarna har rätt att sparka en folkvald? Gruppledaren Sven-Erik Österberg tycks enligt svaren han gav Aftonbladet ha trott kvinnan. Han berättade hur han sagt till Ahlin ”att vi absolut inte vill se något sådant med någon annan medarbetare igen”.

Vad hände?

Kvinnan omplacerades.

Ahlin blev riksdagens talman.

Och det är han också nu när metoo-rörelsen sveper över Sverige. 

Roger Mogert (S), Stockholms stadsbyggnads- och kulturborgarråd meddelade igår att han lämnar politiken. Det efter vittnesmål om trakasserier som framkommit i samband med #metoo. Foto: Anna-Lena Mattsson

Läs mer: Borgarrådet Roger Mogert (S) lämnar politiken

Har allt verkligen kommit fram?

”Allt i livet”, skrev Oscar Wilde, ”handlar om sex förutom sex. Sex handlar om makt.”

Så kan man också sammanfatta veckans ämne.

Att det handlar om makt.

Jag är för min del, efter fjorton år på läktaren, är förvånad över att uppropet, alla de anonyma vittnesmålen, kraften i den här rörelsen inte har drabbat politiken starkare än den har gjort.

Man måste förstås skilja på det som är lagligt och det som är olagligt. På vad som är en olämplig företrädare för ett parti och vad som är en omöjlig företrädare. Men jag fastnar i en fråga:

I en verksamhet så genomsyrad av sex torde risken för övertramp och brottsliga handlingar öka.

Har allt verkligen kommit fram?

Jag läser en artikel i ”New Statesmen”, den brittiska vänstertidningen. Den har inte en idé till svar, men en förklaring.

Rubriken lyder:

”How party loyalty is used to silence victims of sexual harrassment in parliament”.

Läs mer: Torbjörn Nilssons reportage i Expressen

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag