Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sergej, 33, tror inte på hiv – vägrar ta mediciner

33-årige Sergej Surkov blev diagnosticerad med hiv redan 2008, men han tror inte på hiv och har aldrig tagit några bromsmediciner. Foto: AXEL ÖBERG
"Jag mår bra och är egentligen aldrig sjuk. Min syster blir mycket oftare förkyld än vad jag är", säger Sergej Surkov. Foto: AXEL ÖBERG

JEKATERINBURG.

Sergej Surkov, 33, blev diagnosticerad med hiv 2008.

Men han tror det inte, han tror inte på hiv.

Han har i stället funnit sanningen på internet, där han lärt sig att det är bromsmedicinerna som dödar, att allt är en stor konspiration.

Han är inte ensam med sådana teorier i Ryssland.

Sergej Surkov är en av tusentals ryska hiv-sjuka som förnekar sjukdomen.

Det kallas hiv-dissidenter och resultatet är dödligt förutsägbart.

Siffrorna från Ryssland talar sitt tydliga språk. Ett skrämmande språk. Under 2016 och 2017 har cirka 100 000 nya hiv-smittade per år upptäckts i Ryssland.

Det är en mycket hög siffra, drygt 60 procent av alla nya hiv-fall i Europa och Centralasien. Vad värre är, mindre än hälften av ryska hiv-sjuka tar de bromsmediciner som räddar liv och möjliggör ett så gott som normalt liv, fast med livslång medicinering.

En orsak är de populära konspirationsteorier som sprids främst via sociala medier i Ryssland, men som också kan framföras av tv-personligheter på den statliga televisionen.

Där heter det att hiv inte orsakar aids, att allt egentligen är en komplott för att västerländska läkemedelsbolag ska tjäna stora pengar på sina bromsmediciner, eller att hiv helt enkelt inte existerar. 

En sådan grupp på Vkontakte – Rysslands svar på Facebook – heter ”Aids är 1900-talets största myt”. Den har 18 000 medlemmar. En av dem är Sergej Surkov, 33, som arbetar som manager på en mobiltelefonaffär i Jekaterinburg.

– Jag började gräva i detta i fjol när jag hittade min gamla hiv-diagnos, berättar han när vi träffas i Jekaterinburg, Rysslands fjärde största stad, strax öster om bergskedjan Ural.

Han ger ett blygt intryck och ser lite blek ut. Blekheten är å andra sidan inte så konstig i den ryska vintern.

– Jag har alltid varit misstänksam mot mediciner och inte tagit dem, men jag förstår nu att det är dessa bromsmediciner som dödar. Allt ingår i en plan att minska jordens befolkning eftersom vi annars riskerar ha får många på jorden år 2050.

"Jag har alltid varit misstänksam mot mediciner och inte tagit dem", säger Sergej Surkov. Foto: AXEL ÖBERG
”Allt ingår i en plan att minska jordens befolkning”

När vi vill ta bilder på honom så föreslår han en plats framför ett av stadens universitet där han brukade träffa sin första kärlek, Alexander. De var tillsammans under åren 2001 till 2007.

Sergej Surkov brukade donera blod vid den här tiden och det var under ett sådant besök som han blev ombedd att uppsöka stadens hiv-centrum. Där blev han testad. Resultatet visade att han hade hiv.

– Jag fruktade det förstås när jag gick dit. Jag blev mycket rädd. Jag kunde inte förstå hur det kunde ha hänt.

Som rysk homosexuell var han dubbelt drabbad. Hiv är fortfarande stigmatiserat i Ryssland, kunskapen om sjukdomen och hur den sprids är inte vad den borde vara. Många tror att den bara drabbar narkotikamissbrukare eller homosexuella, men i dag sprids cirka hälften av fallen i Ryssland via heterosexuell sex. 

Situationen har aldrig varit lätt för landets LGBT-grupper och den har förvärrats sedan en lag infördes 2013 som förbjuder det som kallas homosexuell propaganda mot barn.

När det oberoende opinionsinstitutet Levada genomförde en mätning 2015 svarade 37 procent av ryssarna att LGBT-människor borde leva separat från resten av det ryska samhället. 21 procent var för en annan lösning: likvidering.

Så inte undra på att en hiv-diagnos av många uppfattas som slutet.

– Jag drog mig undan, säger Sergej Surkov om tiden efter att han fått diagnosen. Jag fick också skriva på ett papper om att jag var medveten om att jag var juridiskt ansvarig för att inte sprida sjukdomen vidare.

Han återvände en gång till hiv-kliniken 2009 och fick samma diagnos. Men några bromsmediciner tog han aldrig. Han var rädd för dem. Han hade blivit avrådd från några vänner att ta dem, han hade sett en bekant som tog bromsmediciner men som ändå dog.

"Under några år var det riktigt mörkt. Jag söp ner mig, en flickbekant fick mig att prova droger, jag försökte ta livet av mig två gånger", säger Sergej Surkov. Foto: AXEL ÖBERG
”Det var som om döden inte vill ha mig”

– Under några år var det riktigt mörkt. Jag söp ner mig, en flickbekant fick mig att prova droger, jag försökte ta livet av mig två gånger. Det blev en slags vändpunkt när jag inte lyckades med det. Det var som om döden inte vill ha mig.

När han sökte jobb 2013 genomgick han ett hälsotest och läkarna fann honom frisk. Det blev för honom en bekräftelse på vad han själv är övertygad om. Att han inte är sjuk. Fast en orsak kan förstås vara att det hälsotestet inte omfattade en hiv-kontroll.

– Jag mår bra och är egentligen aldrig sjuk, säger Sergej. Min syster blir mycket oftare förkyld än vad jag är. 

Och sedan han började gräva i ämnet på sociala medier så är Sergej nu än mer övertygad om att han fattat rätt beslut. Medicinerna dödar. Han tar dem inte. Det är därför han lever. 

 

LÄS OCKSÅ: Så lever rika ryska kvinnorna: ”Min man skämmer bort mig” 

 

38-årige Alexander på den lokala frivilligorganisationen New Life i Jekaterinburg kan förstå hur Sergej Surkov tänker. Han har själv hiv men vill inte ge sitt fulla namn eftersom omgivningen inte känner till att han bär på viruset.

Jekaterinburg är lite av hivs Ground Zero i Ryssland. Cirka två procent av befolkningen är smittad, den högsta andelen i landet. Men få här berättar öppet om att de har viruset. Alexanders chef på New Life, Vera Kovolenko, var i själva verket den första som öppet berättade att hon själv har hiv. Det skedde i december 2015.

Alexander kan också identifiera sig med Sergej eftersom han själv var sådan tidigare. En hiv-sjuk som inte trodde på hiv.

– Jag fick diagnosen 2001 när jag avtjänade ett fängelsestraff för narkotikamissbruk. I början fick vi hjälp i fängelset och vi skildes åt från andra interner. Men så fick jag en dag en bok som en släkting skickat mig.

Den hette ”Aids: dödsdom upphävd”. Budskapet var att hiv inte alls orsakar Aids, att allt är en konspiration bland läkemedelsbolagen. Det gav Alexander hopp.

Vera Kovolenko är chef på frivilligorganisationen New Life i Jekaterinburg som kampanjar mot myterna om hiv och försöker övertyga hiv-förnekarna att de har fel. Foto: AXEL ÖBERG
”Det är inte förnekarna som är farligast, det är i stället de personer som inte själva är sjuka men som ändå av olika skäl sprider de här idéerna”

Bromsmedicinerna dök upp i väst vid mitten av 1990-talet, men började inte distribueras i Ryssland förrän 2005. Alexander tog dem dock inte. Han hade även gått med i pingstkyrkan och där fått höra att gud skulle bota honom.

Vändpunkten kom 2012. Alexander blev riktigt sjuk. Immunförsvaret var farligt nedsatt, han insjuknade till slut i TBC.

– Det blev min vändpunkt. Jag var redo att tänka om och jag accepterade medicineringen. När jag frisknade till beslutade jag mig för att försöka hjälpa andra och bekämpa de myter som sprids. Och de sprids ännu snabbare i dag, via nätet.

Det är sådana motkampanjer de bland annat ägnar sig åt på New Life. De genomför själva hiv-tester, de har diskussionsgrupper, de gör sitt bästa för att övertyga förnekarna att de har fel. Och inte sällan fungerar det, bara personerna får tillgång till riktiga uppgifter.

– Men det är inte förnekarna som är farligast, det är i stället de personer som inte själva är sjuka men som ända av olika skäl sprider de här idéerna, säger Vera Kovolenko.

Det finns läkare bland dem. Som Olga Kovach, från Volgograd. Hon har varit en ofta sedd gäst i olika tv-program och Vera Kovolenko kallar henne för ”Doktor Död”. De har en lokal förnekelseaktivist också, German Avduchin.

– Vi konfronterade honom i fjol med en manifestation utanför hans kontor. Men han håller fortfarande på.

Alex Schneider försöker sprida kunskap om hiv. Han är själv med i flera av förnekelsegrupperna på sociala medier – för att se vad för slags desinformation som sprids där. Foto: AXEL ÖBERG
”Det är bristen på korrekt information som är det stora problemet i Ryssland”

Alex Schneider, 38, är själv medlem i flera av förnekelsegrupperna på sociala medier.  Inte för att han tror på teorierna, men han vill se vad för slags desinformation som sprids där.

Han är biokemist med bas i både Moskva och Schweiz. Han kämpar också mot förnekarna och har bland annat utvecklat en app som sprider information om hiv och som hjälper hiv-sjuka att organisera sina liv, underlätta kontakten med läkare, etcetera.

– Det är bristen på korrekt information som är det stora problemet i Ryssland. Det är som att komma tillbaka till stenåldern ibland, som att leva i en värld där folk tror att jorden är platt.

– Vi har cirka 900 000 kända hiv-smittade i Ryssland. Bara cirka 30 procent får behandling med bromsmediciner. I väst är den siffran i regel kring 90 procent, i Skandinavien så gott som 100.

 

LÄS OCKSÅ: Svetlana gick i samma klass som Vladimir Putin 

 

Alex Schneider berättar att han även träffat på allmänläkare ute i de ryska provinserna som saknar de nödvändiga kunskaperna om hiv och hur sjukdomen sprids. Han har träffat ansvariga på lokala hälsodepartement som tvivlar på att hiv orsakar aids.

Alex Schneider har bland annat utvecklat en app som sprider information om hiv och som hjälper hiv-sjuka att organisera sina liv, underlätta kontakten med läkare, etcetera. Foto: AXEL ÖBERG

Inte blir det bättre av de ryska myndigheternas hårda inställning till homosexualitet, eller den ortodoxa kyrkans konservativa inflytande över politiken. Skolan lär inte ut hur man skyddar sig med kondomer, till exempel. Offentliga kampanjer vänder sig bara till heterosexuella och förespråkar monogami.

Men myndigheterna och domstolarna har ändå så smått börjat reagera. Det finns förslag att förbjuda spridandet av sådan här felaktig information. För det är fejkade nyheter som dödar.

Och förnekelserörelsen drabbar inte bara vuxna hiv-sjuka, utan ibland även barnen.

– Vi har fall där mammor inte ger sina hiv-sjuka barn den vård de behöver och barnen dör, säger Alex Schneider. De första domarna har nu fallit där mödrarna bedömts ansvariga för att deras barn avlidit.

Sergej Surkov tror att kondomer skyddar och säger att han själv inte har några sexuella relationer, eftersom han är registrerad som hiv-sjuk och inte vill få problem. Foto: AXEL ÖBERG

Och sannolikheten för att du ska sprida smittan vidare ökar förstås om du inte själv tror att du är smittad, eller ens tror att kondomer har någon verkan. Så långt går inte Sergej Surkov. Han tror att kondomer skyddar och säger att han själv inte har några sexuella relationer, eftersom han är registrerad som hiv-sjuk och inte vill få problem.

När jag undrar om han inte någonstans inom sig har ett litet tvivel om att han kanske har fel i sina teorier så svarar han nej, utan att tveka.

Alexander på New Life är lika säker på hur det kommer att sluta. Det går att leva många år med hiv utan att ha några egentliga symptom. Han gjorde det själv.

– Men en dag kommer Sergej att bli riktigt sjuk. Antagligen ändrar han sig då. Vi har sett många sådana fall.

– Problemet är att det ofta då är för sent.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!