Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Selinas känslosamma resa till krigets Syrien

<p>Selina Hami åkte från Stockholm till Syrien, via Libanon, för att dela ut mat och möta människorna hon annars bara läser om.</p>
<p>Mannen på bilden äger den mataffär där Selina inhandlade all mat, och han hjälpte till att packa alla matboxar. Mannen brukar även skänka mat på eget initiativ, med pengar ur egen fick, när han har möjlighet.</p>
<p>Matlådorna innehöll bland annat ris, linser och bulgur. Selina samlade ihop pengar i Sverige innan sin avresa för att ha råd med all mat på plats i Syrien.</p>
<p>Selina (t.h.) i sällskap av volontärer som hjälpte till.</p>
<p>Det blev 123 matboxar totalt. Två ton mat. Många hjälptes åt för att förmedla all mat till behövande.</p>
<p>Selina Hami åkte från Stockholm till Syrien, via Libanon, för att dela ut mat och möta människorna hon annars bara läser om.</p>
<p>Selina utanför sin farmors lägenhet i Damaskus, Syrien.</p>
<p>"Jag kunde titta dem i ögonen och fråga vad som hänt", säger Selina om sina möten med människor i Syrien.</p>
<p>Alla familjer och behövande registrerades efter att de fått sin matbox, så att det blev rättvist. Ingen fick mer än någon annan.</p>
<p>"Det är vanliga människor", säger Selina.</p>
<p>Kvinnan på bilden berättade om sina två söner, som båda mördats av IS, enligt Selina.</p>
<p>Selina i Syrien.</p>
<p>"Många söner har skjutits och halshuggits vilket lett till att änkor och äldre föräldrar har fått svårt att försörja sig", säger Selina.</p>
<p>Det blev 123 matlådor till 123 familjer. Eller totalt två ton mat närmare bestämt. <br></p>
<p>Kvinnor, barn men också ensamma män köade för mat.</p>
<p>"Det går inte att vara rädd. Livet pågår med kriget närvarande", säger Selina.</p>
<p>I samarbete med en hjälporganisation lyckades Selina förbereda så mycket som möjligt inför sin ankomst.</p>
1 / 17

Resan till Syrien blev en känslosam upplevelse för Selina Hami från Stockholm.

Hon var där för att hjälpa till och dela ut mat – och kom hem med hemska berättelser från verkligheten.

En verklighet man annars bara får läsa om i tidningarna.

– Jag kunde titta dem i ögonen och fråga vad som hänt, säger Selina.

3 september skrev Expressen om Selina Hami, 24, från Stockholm som då tagit beslutet att åka till Syrien för att hjälpa till på plats och dela ut mat till behövande.

Men även för att möta och tala med människorna som befinner sig mitt i kriget.

Människorna som vi annars bara läser om.

Och 3 oktober landade till slut Selina i Libanon. Tillsammans med sin pappa tog hon sig sedan med bil till huvudstaden Damaskus i Syrien där hon bodde farmor och välkomnades av släktingar hon inte träffat sedan förra året.

Att korsa gränsen mellan Libanon och Syrien var en inte helt enkel resa.

– Syriens militär finns överallt och stoppar alla bilar för att kontrollera att ingen har bomber eller vapen, berättar Selina.

Militären bad Selina och hennes pappa att veva ner bilrutorna för att se så att det inte fanns sprängladdningar inbyggda i dörrarna.

– Går det inte att veva ner rutorna så brukar det vara något i dörrarna. En del bilar plockades isär och söktes igenom, säger Selina, och fortsätter:

– När vi åkte vidare såg jag svarta rökmoln fylla himlen. De kom från en stad som heter Daraya. En bomb hade just fallit och vi såg en skymt av stadens ruiner, säger Selina.

"Många söner har halshuggits"

Inför sin resa samlade Selina ihop pengar för att finansiera matboxar att dela ut till behövande.

Så fort Selina satte fot i Damaskus började arbetet.

– Det var många frågor som dök upp. Vad ska packas i matboxarna? Vad är nödvändigast? Vad är enklast att förvara? Var är mest mättande?

Selina lyckades komponera en 17 kilo tung matbox, innehållande bland annat ris, linser och bulgur, som ska räcka i tre till fyra veckor för en familj. Maten inhandlades i en liten matbutik där boxarna packades av ägaren och anställda.

Totalt blev det 123 matlådor till 123 familjer. Två ton mat till behövande.

I samarbete med en hjälporganisation tog sig Selina till staden Set Zaynab, strax utanför Damaskus.

Selina (t.h.) i sällskap av volontärer som hjälpte till.Foto: Privat
Det blev 123 matboxar totalt.Foto: Privat

En liten stad med stora problem, enligt Selina.

När männen dör lämnas kvinnor och familjer ensamma med svårigheter att klara sig.

– Set Zaynab ligger bara fem kilometer från ett IS-område och har därför utsatts för mycket brutalitet. Många söner har skjutits och halshuggits vilket lett till att änkor och äldre föräldrar har fått svårt att försörja sig, säger Selina.

Behövande familjer och människor satt och stod i kö för att ta del av matboxarna i Set Zaynab. Det är hård kontroll över vilka som får hjälp. När man har fått hjälp registreras det, allt för att det inte ska uppstå någon orättvisa.

Kvinnor, barn men också ensamma män köade för mat.

Bomberna ständigt närvarande

För Selina blev mötet med alla människor omskakande.

– När man läser om allt i tidningarna på tunnelbanan så blir alla så avhumaniserade, men nu blev det så verkligt, säger Selina.

Det hade ju lika gärna kunnat vara hennes egen familj, menar hon.

– Allt som man läser om i tidningarna, alla livsöden och tragedier... Allt var samlat i ett rum och jag kunde titta dem i ögonen och fråga vad som hänt, säger Selina, märkbart påverkad av sina upplevelser.

Selina fortsätter, med gråten i halsen, att berätta om alla personliga berättelser som hon tog med sig hem.

– En äldre kvinna berättade att hennes två söner mördats av IS. Den ena blev skjuten i huvudet och den andra halshuggen. Och en äldre man berättade om sin son som skjutits ihjäl av IS, säger Selina.

Kvinnan på bilden berättade om sina två söner, som båda mördats av IS, enligt Selina.

Under tiden ropades familjernas namn upp, och en i taget fick man gå fram och ta emot sin matbox.

Och utanför lokalen pågick – och pågår – kriget.

– Flera gånger under min vistelse i Syrien hörde jag ljudet av stridsflygplan som åker över staden och explosioner som fick min farmors lägenhet att gunga till.

För en utomstående är det svårt att föreställa sig att befinna sig mitt i detta.

– Det går inte att vara rädd. Livet pågår med kriget närvarande. Man går och handlar medan bomber faller, träffar vänner och äter på restaurang. Livet pågår som vanligt. Folket där kan skoja om situationen ibland. Men det är väl så människan fungerar.

Hur ser dessa människor på framtiden?

– Ja… de ser väl ingen framtid i staden, utan allt handlar om när man ska försöka fly därifrån. Diskussioner om hur och när man ska lämna landet är vardag nu. Resebolagen vi åkte förbi i Damaskus var fulla och köerna gick ända ut till gatorna. Min faster diskuterade om huruvida hon skulle ta båten över Medelhavet till Europa eller inte, säger Selina, och fortsätter:

– När jag lyssnade på min faster och hennes planer på att resa utomlands, jobba och starta ett nytt liv, så insåg jag att för många är hon bara en siffra. En "flykting". Men för mig är hon min faster, någon som alltid får mig att skratta. Någon som älskar att odla blommor och diskutera matrecept.

"Ingen vill bo där det faller bomber"

Selina säger att hon inte är insatt i politiken kring migrationsfrågor, men resan till Syrien, upplevelserna och mötena med alla människor, öppnade hennes ögon.

– Efter att själv ha varit på plats vill jag påminna om att när man diskuterar om att det är bättre och billigare att hjälpa till "på plats'" så får man inte glömma bort hur det faktiskt ser ut på plats, säger Selina, och utvecklar:

– Det är inte samma sak att ge mat och husrum åt en familj i exempelvis Sverige, som att ge dem mat och husrum i Syrien. Det finns yttre faktorer som utomstående inte kan påverka, en av faktorerna är att det faller bomber på plats. Och ingen vill bo på en plats där det faller bomber, helt enkelt.