Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

SD:s nya makt är ett faktum

SD:s partiledare Jimmie Åkesson. Foto: VILHELM STOKSTAD/TT / TT NYHETSBYRÅN

Bygg en bunker eller förändra grundlagen? Sverigedemokraternas framgångar ställer saker på sin spets.

När Jimmie Åkesson vandrar fram för sitt första anförande i riksdagsårets avslutande partiledardebatt ser han så säker ut. Han tittar han ner på sitt manus, ler. Han har ljusa chinos, en vit skjorta, röd slips och blå kavaj. Han säger att han ska tala om ”en historiskt usel minoritetsregerings kompletta misslyckande”

Åkesson har studerat historia på universitet, han är inte okunnig i ämnet. 

– Tyvärr herr talman, säger han, har jag bara fem minuter på mig och det räcker inte på långa vägar för att ge en komplett bild av det här kompletta misslyckandet. Jag får koka ner Stefan Löfvens tid som statsminister till ett ord – katastrof.

En mer självsäker svensk politiker är svår att finna.

Han skulle här kunna väga Löfven mot säg Hjalmar Hammarskjöld, som lät folk svälta för att han som statsminister ville upprätthålla en viss tolkning av folkrätten under ett pågående världskrig. Han skulle kunna jämföra med Felix Hamrin, som tvingades avgå efter 50 dagar. Rikard Sandler, som inte ens hade stöd av sina egna. Karl Staaff, som två gånger tvingades bort utan att ha uppnått ens en tumme av vad han föresatt sig. Eller C G Ekman, som ertappades med att ljuga om misstänkta mutor från dåtidens främste finansmagnat.

Om Jimmie Åkesson hade känt att det hade varit på sin plats att underbygga påståendet om ”en historiskt usel minoritetsregerings kompletta misslyckande” så torde han haft kunskapen att göra det.

Men han gör inte det.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson talar under politikerveckan på Spånga IP i Järva utanför Stockholm. Foto: FREDRIK PERSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Han står i talarstolen, med knäppta händer, och talar om att han vill bygga ”ett modernt folkhem”. Han säger inget om hur hans parti ska göra detta, bara att. Han är mycket skicklig när han lägger fram sitt invandring-mot-välfärd-case, och morsk. Som hade han inte tid att ägna sig åt nyanser. Han fnissar när statsministern försöker svara. Han suckar och säger sig vara trött på att höra ”återkommande lögner i den här kammaren”. Han frågar alliansledaren om denne bestämt sig för att ”fimpa centerpartisterna” än.

En mer självsäker svensk politiker är svår att finna.

 

* * *

 

Man kan jämföra med Stefan Löfven och Ulf Kristersson. 

De hukar. Försöker bli godkända av sverigedemokratiskt sinnade väljare. De kallas för statsministerkandidater, fast det är Åkessons parti som snart kan vara störst och fast det är han som har satt den agenda de andra två följer. Nog skönjer de det, sverigedemokraterna, att vad som än händer i detta osäkra val blir det en framgång för dem.

Statsminister Stefan Löfven (S) och Moderaternas partiledare Ulf Kristersson (M) möts i en partiledardebatt i riksdagen i Stockholm Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT

Björn Söder, talmannen, upprepar åsikten om vilka svenska medborgare som ska räknas som svenskar. Inte samer eller judar, till att börja med. Mattias Karlsson, gruppledaren, skriver på Facebook:

”Googla på humanism, sa Löfven drygt och uppblåst till Åkesson vid dagens partiledardebatt. Om det är någon som ska googla på humanism så är det den regering som drog in hjälpen till funktionsnedsatta barn och i stället gav pengarna till asylmissbrukare, bedragare och kriminella från världens alla hörn. Googla ”självgoda, hycklande lögnhalsar” också så får ni rimligen upp en bild på er själva, kära katastrofregering. Avslutningsvis så kan ni passa på att googla på ”söka-jobb-kurs” också för det är dit ni ska efter den 9:e september.”

Det är en sida av svensk politik försommaren 2018.

Den kaxigt segervissa.

 

* * *

 

Låt oss kalla dem politikens preppers. De som inte stirrar sig blinda på den senaste opinionsmätningen men förbereder sig.

 

Mycket har sagts om svårigheterna att bilda regering efter höstens val – inga överord har använts – men också andra effekter av det sverigedemokratiska segertåget existerar.

Det är den andra sidan av svensk politik.

”Vem som blir först att inleda regelrätta förhandlingar med SD är inte det viktigaste utan vad som kompromissas bort”, skrev förlagschefen på Timbro Andreas Johansson Heinö i veckan i Dagens Nyheter.

Låt oss kalla dem politikens preppers. De som inte stirrar sig blinda på den senaste opinionsmätningen men förbereder sig. Har de andra partierna tagit höjd i sin politik för att kunna förhandla med sverigedemokrater utan att sälja smöret och samtidigt tappa pengarna?

Till exempel.

Sverigedemokraterna har i dag 78 stolar stående tomma i fullmäktigelokaler runtom i Sverige, därtill 155 politiska vildar, rapporterade SVT häromveckan. Skulle andelen avhoppare vara något så när konstant samtidigt som partiet går fram kommer luckorna i de politiska församlingarna bli betydande.

Inser man vilka effekter det kan få för demokratin?

– Demokrati, sa krönikören Göran Rosenberg nyligen i radions Godmorgon Världen, är ett konstitutionellt reglerat majoritetsstyre som förutsätter hänsyn till minoriteter. 

Krönikören och författaren Göran Rosenberg. Foto: JONAS EKSTRÖMER/ TT

Sverigedemokraterna vill förbjuda muslimska böneutrop. Är det förenligt med religionsfriheten? Den nyväckta förbudsviljan hos de moderata och kristdemokratiska partiledningarna, påpekade Rosenberg, antyder en förskjutning i synen på majoritetsmakt kontra minoritetsskydd.

Göran Hägglund, kristdemokratins förre ledare, delade uppmuntrande Rosenbergs krönika.

Utvecklingen är ironisk, med tanke på hur högt borgerliga politiker har ropat om socialdemokratins ovilja att lyssna på minoriteten, men logisk om man tittar ut i Europa.

I Polen har den nationalistiska regeringen tagit kontroll över domstolar, public service och skolor. I Rumänien försöker man sig på något liknande. I Bulgarien sitter ett högerextremt och uttalat rasistiskt parti i regeringen. I Österrike stängs moskéer ner. I Italien vann Femstjärnerörelsen valet stort. I Tjeckien och Slovakien är riktningen densamma.

Det kan gå fort att undergräva demokratin och dess spelregler.

Och så är det Ungern, som inspirerat de andra länderna.

I Ungern har nationalkonservatismen och Victor Orbán fått närmast oinskränkt makt. Landet är ett föredöme för sverigedemokrater. Kent Ekeroth har kallat Orbán för ”den främste statsledaren i världen. Och i april i år skrev Jimmie Åkesson en artikel där kritiken mot utvecklingen viftades bort. Inget att oroa sig för. Ungern har, ansåg partiledaren, bara vågat utmana ”den socialliberala elitens hegemoni”.

– Sverige, sa den förre franske presidenten François Hollande i tidningen Arbetet nyligen, riskerar att gå samma öde till mötes som flera andra europeiska länder.

Om det handlar också valet 2018. 

I Ungern har nationalkonservatismen och Victor Orbán fått närmast oinskränkt makt. Foto: GEORG HOCHMUTH / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

 

* * *

 

Jag tänker på det när jag läser ett fem sidor långt utkast med funderingar på hur man skulle stärka Sveriges grundlagar.

Saken har en ny aktualitet.

Johan Hirschfeldt har skrivit utkastet. Han har varit rättschef i statsrådsberedningen, justitiekansler och president i Svea Hovrätt. Han är en av landets ledande jurister. Han blickar först ut över det Europa där grundlagar antingen har rundats eller använts för att ändra fri- och rättigheter. Han beskriver den svenska traditionen: att endast i konsensus mellan majoritet och minoritet ändra grundlagar. Det är så vi stegvis har byggt upp den demokratiska rättsstaten. Bryts denna konsensus, skriver Hirschfeldt, återstår ett alltför svagt skydd av författningen.

Som andra redan har påpekat kan svensk demokrati, under konstitutionellt korrekta former, avskaffas på bara ett och ett halvt år.

Två riksdagsbeslut med enkel majoritet och ett mellanliggande val räcker. Valet kan vara ett extraval som en offensiv regering utlyser

Det kan gå fort att undergräva demokratin och dess spelregler.

Sverigedemokraterna – eller andra partier – kommer förstås inte införa diktatur, men demokratin kan naggas i kanten. Försvinna bit för bit.

Hirschfeldt väger av mellan flexibilitet och seghet och har förslag.

Möjligheten att använda extraval för grundlagsändring bör avskaffas. I det andra beslutet ska en kvalificerad majoritet krävas. Finland som har kvalificerade majoriteter på flera olika sätt framträder som ett föredöme. Man bör också fundera över konstitutionsutskottet och Lagrådets funktioner när det gäller hur de ska yttra sig över ändringar i grundlagen.

Det är torrt skrivet, men rasande relevant. 

Politikerna har länge varit tysta i saken, men sent omsider kom i onsdags ett moderat förslag i linje med Hirschfeldts tankar.

Kanske är Ulf Kristersson också en prepper. 

 

LÄS MER: Alla Torbjörn Nilssons reportage i Expressen   

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!