Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

SD-toppen om rasismen mot flickvännen: ”Frustrerad”

Enligt Demoskops senaste väljarbarometer skiljer det nu bara 0,2 procentenheter mellan S och SD.
Mattias Karlsson i riksdagen i oktober 2019.Foto: Mattias Knutson
Mattias Karlsson sminkas på SD:s valvaka 2018. Han blev både utbränd och deprimerad under valrörelsen.Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Mattias Karlsson och Björn Söder i riksdagen.Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Mattias Karlsson i slutet av valrörelsen 2018.Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Är SD-toppen Mattias Karlsson en hårdför nationalist som bara bryr sig om att ”segra eller dö”?

Eller är han en känslig mjukis som ofta blir dumpad, deprimerad och utbränd?

I en intervju med Expressen berättar arbetarsonen från Småland om tvivlen på sig själv, varför han uppskattar kungafamiljen – och nya kärleken.

– Hon har kanske en något mörkare hudfärg än många infödda svenskar, säger Mattias Karlsson om flickvännen som drabbats av en hatstorm från den svenska extremhögern.

Mattias Karlssons utbrändhet och depression innan valet skildrades i Kalle Segerbäcks dokumentär ”Mattias Karlsson – året fram till valet” som sändes i SVT våren 2019.

När Expressen träffar SD-toppen en blåsig oktoberdag ett drygt halvår senare har det psykiska måendet stabiliserats. Han har successivt lämnat över rollen som gruppledare till partikamraten Henrik Vinge och satsar i stället på ideologiskt arbete, internationell politik och lanseringen av en konservativ tankesmedja.

I valrörelsen 2018 blev du dumpad av din dåvarande flickvän. Du var deprimerad, hade panikångest och led av utmattningssyndrom. Hur mådde du egentligen? Fick tv-kamerorna se allt?

– Både och. Det var nog både bättre och sämre. Jag hade bra dagar och fina stunder med familjen, och det fanns stunder när det var sämre än vad som visas i filmen. Och det var inte bara att jag blev dumpad, jag kände att jag inte hade kontroll över tillvaron. Jag fick liksom inte ihop livet.

Panikångest tar sig uttryck på olika sätt. Hur var det för dig?

– Jag kände att jag rent fysiskt inte fick luft. Det i sig är också rätt ångestskapande. Första gången trodde jag att det hade gått hål på lungan. Men det lär man sig att hantera. 

Du har ju varit deprimerad flera gånger. Är du en glad eller ledsen person i grunden?

– Varken eller, men jag tror att jag alltid har varit en grubblande person. Det kanske inte alltid är bra, men det gör också att man analyserar saker ganska noga. 

Mattias Karlsson fortsätter:

– Jag är inte en person med en medfödd klinisk depression sedan barndomen. Jag har nog varit ganska ”easy going”. Men när det har varit mycket yrkesmässigt, som har kombinerats med ett känslomässigt trauma i privatlivet, så har det varit svårt att tackla. Då har jag känt att jag tillfälligt har förlorat fotfästet.

Mattias Karlsson i riksdagen drygt ett år efter valet.Foto: Mattias Knutson
Många i partiet har reagerat på den här offentliga bilden av mig som en väldigt hård och auktoritär person

”Svårt få ihop alla delar av livet”

Som ovan nämnt blev Mattias Karlsson dumpad av sin dåvarande flickvän förra sommaren, något han beskrev som just ”ett känslomässigt trauma” i Kalle Segerbäcks film. Han har även en skilsmässa från mamman till sina barn bakom sig.

Har du haft otur i kärlek?

– Jag vet inte om det är otur eller om jag bara inte har spelat mina kort rätt... Det är svårt för mig att bedöma, men jag kan väl konstatera att det inte blev som jag hade tänkt mig. Så är väl fallet för många i dagens samhälle. Det verkar vara svårt att få ihop alla delar av livet. Jag tror inte att det har hjälpt till att jag har haft den typen av jobb som jag har haft, med väldigt mycket stress, väldigt många resdagar och långa perioder av frånvaro från hemmet.

Du har ofta beskrivits som SD:s hårdföre chefsideolog. Är du egentligen en känslig person?

– Det är många i partiet som har reagerat på den här offentliga bilden av mig som en väldigt hård och auktoritär person, eftersom man inte känner igen den. Det har varit en väldigt... extrem situation yrkesmässigt. Det har ibland krävts att man sätter ner foten och att man är tuff. Det har varit ett ganska polariserat samtalsklimat som man kanske har dragits med i periodvis. Men i grunden är jag inte en hård person, det skulle jag inte säga. Inte alls, egentligen.

Mattias Karlsson fortsätter:

– Kollegerna har det som internskämt: ”Här kommer du och tränger dig fram” eller ”här kommer diktatorn och tar kaffe”.

Mattias Karlsson har ofta beskrivits som SD:s hårdföre chefsideolog.Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Nya flickvännen och livet i offentligheten

Sedan några månader tillbaka har Mattias Karlsson en ny flickvän.

– Vi började ha lite politiska diskussioner, sen märkte vi att vi inte bara tyckte ganska lika utan också gillade varandra som personer.

– Hon är en av de klokaste, mest insiktsfulla och omtänksamma personerna jag har träffat. 

Hur viktigt är det att ha ett fungerande kärleksliv? Är det viktigare än politiken?

– Definitivt. Ju mer krävande jobb man har, desto viktigare är det att ha någon typ av stabilitet i privatlivet. Det kanske inte måste vara en kärleksrelation, men man måste känna att man får livet att gå ihop, och att man får energi någonstans ifrån. I mitt fall har jag haft en speciell situation som ensamstående pappa, vilket har varit ganska krävande. Det är energikrävande att ha dåligt samvete gentemot sina barn och att känna att man prioriterar bort dem.

Vid riksdagens öppnande tog du och din nya flickvän ett medvetet steg in i offentligheten. Hur resonerade ni inför det?

– Jag tycker att det är en fantastisk upplevelse att få vara med om, och hon tyckte också att det skulle vara väldigt intressant. Hon är intresserad av politik och ville väldigt gärna träffa kungafamiljen. Ja, jag menar, om man tycker om någon väldigt mycket vill man inte dölja den för världen. 

Hur var det när ni träffade kungafamiljen?

– Det var jättetrevligt, de är alltid väldigt trevliga och intressanta att prata med.

Har de alltid varit trevliga mot er sverigedemokrater?

– Ja, det tycker jag. Det är väl den samhällsinstitution som har behandlat oss neutralt och respektfullt från allra första början.

Varför är det så, tror du?

– Jag tror nog att de förstår att kärnan i deras roll är att vara en samlande symbol för hela det svenska folket. Om en betydande del har röstat in oss i riksdagen förstår de att man inte kan göra som andra mer politiserade institutioner: att peka finger eller ogiltigförklara den delen av folket. Jag tror att våra väljares röster har varit lika mycket värda för kungafamiljen som alla andras röster. Det tycker jag hedrar dem.

Mattias Karlsson viskar något till Jimmie Åkesson vid riksdagens öppnande 2010. Partiet lämnade Storkyrkan i protest mot biskop Eva Brunne, som talade om främlingsfientlighet.Foto: SVEN LINDWALL
Jag blev både arg, frustrerad och ledsen

Hatet mot flickvännen – från nazisterna

Efter deltagandet i riksdagens öppnande blev Mattias Karlsson tipsad om att två personer pratade rasistiskt om hans flickvän i en podcast.

Personerna i fråga har ett förflutet inom den nazistiska rörelsen och är fortfarande aktiva inom den högerradikala miljön.

– Jag blev både arg, frustrerad och ledsen, framför allt för min partners skull. Jag är rätt van vid att hantera hat av olika slag, men det här kändes bara så extremt orättvist. Det var en så pass smutsig nivå i det också. Man kom med sexuella anspelningar och den typen av saker, och mer eller mindre dömde ut henne som person på grund av hennes hudfärg. Min flickvän är född i Sverige och har småländskt påbrå på ena sidan. Båda hennes föräldrar är svenska, men hennes mamma är adopterad från Indien. Hon har kanske en något mörkare hudfärg än många infödda svenskar, och det ondgjorde man sig över.

Mattias Karlsson bestämde sig för att bemöta påhoppet genom ett inlägg på Facebook, vilket ledde till en hatstorm mot honom själv.

– Det har väl rullat på och jag tror att det fortsätter. Jag följer inte allt längre. Olika hatiska trådar om min flickvän har skapats på olika forum. Det är allt från ganska triviala nedsättande kommentarer till mer allvarliga hotelser. Det är av så pass allvarlig karaktär att Säkerhetspolisen har beslutat sig för att höja insatsen kring min person.

Kan det här bero på att högerextrema ser dig som en förespråkare för konservatism, men är besvikna på att du inte förespråkar den etnonationalism som många av dem står för?

– Hm, jag vet faktiskt inte. Jag har varit ett hatobjekt bland nazisterna ganska länge. Jag har väl varit en av de politiker som direkt har attackerat vissa delar av den rörelsen. Men jag har också, under hela min tid i partiet, varit drivande med ideologisk renhållning och sparkat ut radikala element. Det här hatet har växt i styrka och det säger jag även i filmen: under de senaste åren har den största delen av hatet mot mig kommit från nazister.

Mattias Karlsson fortsätter:

– För dem är väl det här, att jag har en mörk flickvän, det ultimata beviset på att jag är en hemsk och dålig människa. Jag tycker det omvända: att de ser det så är ett bevis på att de är hemska och dåliga människor. 

SD har ju sparkat folk som har gjort rasistiska utspel om exempelvis hudfärg. Reagerade du lika hårt när det hände som när det drabbade din flickvän?

– Inte känslomässigt, så klart. När det drabbar min flickvän kommer det närmare hjärtat. Men jag har reagerat hårt, och att jag skulle ha sett mellan fingrarna tror jag inte att någon kan beslå mig med. Det är väl också därför som jag har blivit väldigt ifrågasatt och hatad av radikala grupper. 

Är det jobbigare att se tillbaka på dessa incidenter nu när du har sett på nära håll hur rasism kan drabba människor?

– Det skulle jag inte säga, just eftersom jag har gjort vad jag har kunnat i de avseendena. Sen är det klart att man får en ökad förståelse på ett känslomässigt plan i någon mening. Så är det ju.

Mattias Karlsson tittar ut över Riddarfjärden. I bakgrunden, delvis dold bakom byggnadsställningar, skymtar Rosenbad.Foto: Mattias Knutson

Vänskapen med Jimmie Åkesson

För två decennier sedan gick Mattias Karlsson med i Sverigedemokraterna, som då var ett minimalt parti i rikspolitikens periferi – en fluga som surrade runt i ett avlägset hörn av rummet.

Du har jobbat nära Jimmie i väldigt många år och kallar honom för ”broder” i dokumentären. Hur nära är ni egentligen?

– Jag skulle säga att vi är väldigt nära. Vi kanske inte umgås så tätt, men vi har gått igenom saker som väldigt få ens kan förstå. Det skapar ett väldigt nära band som jag tror och hoppas kommer bestå resten av livet.

Mattias Karlsson 2010, året då SD tog sig in i riksdagen.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Som nationalist och smålänning har man alltid varit lite kluven

Klasskomplexen: ”Alltid tvivlat på mig själv”

Mattias Karlsson kommer från en enkel bakgrund i Småland och har i hela sitt vuxna liv befunnit sig i opposition mot makten.

Har du någonsin identifierat dig med Nils Dacke?

– Haha. Ja, det har jag nog. Jag har faktiskt använt honom i några tal. Det finns vissa paralleller.

Vad tycker du om honom?

– Som nationalist och smålänning har man alltid varit lite kluven. Gustav Vasa gjorde en hel del för staten som var av konstruktiv art, men sedan var han ju en fruktansvärt grym härskare vilket gick ut över Småland och smålänningarna – som jag antar är mina förfäder i vissa fall. Jag kan ju tycka att det är lättare att förstå Dacke ur ett moraliskt och känslomässigt perspektiv.

Tvivlar du något på dig själv på grund av din klassbakgrund? 

– Jag har tvivlat på mig själv under större delen av min uppväxt. Det är först på senare år som jag någonstans har börjat reflektera över att det kanske finns någonting med klasskultur som spelar in. Nu har jag under rätt många år umgåtts i andra samhällsklasser. Utåt sett verkar dessa människor inte tvivla på sig själva och sin förmåga på det sättet som man gjorde under min uppväxt och i min närmaste krets.

Om Jimmie Åkesson avgår i morgon – tar du över då?

– Nej.

Varför inte?

– Jag vill verkligen inte. Jag skulle inte må bra av det, och eftersom jag inte vill och inte skulle trivas med det, tror jag inte att jag skulle vara bäst lämpad för jobbet.

Mattias Karlsson fortsätter:

– Jag skulle offra väldigt mycket av mig själv för att rädda partiet. Men jag kan inte se något scenario där det bästa hade varit att jag tog en sådan position.