Trots skillnader mellan olika väljargrupper är trenden tydlig: allt fler vill se samarbete med SD när man tycker lika i sak. Det här kan uttryckas som att Sverigedemokraternas legitimitet påtagligt ökat hos svenska folket. Men hur det kommer sig är en komplex fråga.
En anledning är partiets normalisering, att Sverigedemokraterna i allt större utsträckning betraktas som vilket annat parti som helst.
Att Sverigedemokraterna rent numerärt växt sig starkare kan också förklara väljarnas syn på samarbete.
Partiet självt har lagt ned ett digert arbete för att tas på allvar och att inte ses som ett gäng udda personer med konstiga åsikter. Senast är lördagens besked att partiet ska slopa sitt förslag om en sänkt abortgräns. Men övriga partier har också hjälpt till med att legitimera Sverigedemokraterna. Dels genom att lägga om sin politik och retorik, så man ligger mer i linje med SD:s, men även genom att somliga öppnat för samverkan.
Att Sverigedemokraterna rent numerärt växt sig starkare kan också förklara väljarnas syn på samarbete.
Ett parti med fem procent av väljarna bakom sig går att bortse ifrån, ett parti som drygt var femte röstberättigad väljer är däremot svårare att ignorera utan att frågor om demokrati väcks. Många menar att det är odemokratiskt att ignorera ett parti så stort som SD.
Storleken kan också bidra till att minska skräcken för partiet och samarbete: om över 20 procent av väljarna skulle rösta på SD, kan partiet då verkligen ha så fel!?
Väljarnas tankar om samarbete kan även hänga ihop med en trötthet över att upplevda samhällsproblem inte blir lösta, i kombination med att nuvarande regeringssamarbete tillkom enkom för att undvika SD. Många samhällsproblem uppfattas kvarstå eller till och med förvärras. Om flera partier tycker lika och kan få en majoritet för att lösa problemen, varför då inte göra så, kan många tänka. Och givet att SD blivit normaliserat och stort, blir tanken inte lika farlig.
Vi måste gå hundra år tillbaka i tiden för att hitta ett parti som övriga skytt som pesten men där partiet trots det vuxit sig starkt.
Det är svårt att dra paralleller till tidigare opinionsskiften som det vi ser i väljarnas syn på samarbete med SD. Övriga partier har alltid velat hålla Vänsterpartiet på avstånd, men V har aldrig blivit en reell utmanare. Vi måste gå hundra år tillbaka i tiden för att hitta ett parti som övriga skytt som pesten men där partiet trots det vuxit sig starkt, nämligen Socialdemokraterna.
Socialdemokraterna var dock ett intresseparti som företrädde den då stora gruppen arbetare. Sverigedemokraterna är i stället ett idéparti där värnande av den svenska nationens värnande står i centrum och därmed bryter mot den historiskt mycket starka vänster-höger-konflikten som präglat politiken i Sverige.
Snabba opinionsskiften, likt det vi nu ser, har hänt förr. Både Miljöpartiets och Ny demokratis inträde i riksdagen skedde genom snabba opinionsförändringar. Men jämförelserna haltar. Varken NyD eller MP har någonsin varit var femte väljares val. Ny demokrati hade en enorm laddning, men var likväl ett missnöjesparti som blev en dagslända.
Hur övriga partier än vrider och vänder sig tycks väljarna inte ge sig i förhållningssättet till Sverigedemokraterna. Och förmodligen är detta inte så konstigt när flera partier mer eller mindre gjort det till en huvuduppgift att på olika sätt förhålla sig till SD. Ett parti som på avgörande punkter skiljer sig mot övriga sju riksdagspartier, men som en betydande del av väljarna verkar gilla.
Partiet som varit en udda fågel i övriga partiers ögon är nu solen som allting tycks kretsa kring. För väljarna som sitter på avstånd och tittar på blir så klart frågan hängande i luften:
Om ni nu pratar så mycket om det där partiet, varför inte också prata med dem?