Under helgen pågår Feministiskt initiativs kongress och i samband med den lämnar nu Gudrun Schyman, 70, både partiets ledning och uppdraget som partiledare.
Beskedet gav hon redan i höstas.
– Det känns jättebra. Det är ju aldrig rätt tillfälle att avgå, men jag känner mig ännu mer övertygad nu när vi hade öppning av kongressen och såg alla strålande representanter, säger Gudrun Schyman.
Varför är det ”aldrig rätt tillfälle”?
– Nä men så kan man säga, samtidigt är det här så rätt tillfälle man kan komma till. Jag lämnar inte Fi, jag jobbar som kommunpolitiker i Simrishamn och kommer fortsätta med utbildningsinsatser. Jag har aldrig lämnat mitt professionella ben som föreläsare och utbildare.
Fortsätter du med hembesök och ”homepartys”?
– Jag kommer att fortsätta att komma på möten när människor kallar. Men de senaste tio åren har jag varit på ständig turné för att bygga upp organisationen. Eftervalsturné, mellanvalsturné, förvalsturné och så fortsätter det.
Är det dags för lite lugn och ro?
– Jag tycker att organisationen är färdigbyggd. Det är inte så mycket att jag har behov av lugn och ro, men det där är gjort. Nu har Fi representation i tretton kommuner och en plats kommunstyrelsen och ett växande antal lokalorganisationer. Det trappsteget är nu färdigt.
Du säger till Aftonbladet att du ska bli aktivist i stället, vad innebär det?
– Jag sätter mig inte i någon gungstol och håller mig lugn. Jag förhåller mig till världsläget och nu brinner det i knutarna, bokstavligt talat.
– Klimatfrågan är avgörande för framtiden, och i den ryms alla andra frågor också. Fi har politik för det, men man behöver arbeta bredare. Vi måste lämna inställningen av att vi ska vara herrar över jorden. Därför känns det angeläget att gå in i ett större engagemang.
Vad var det som fick dig engagerad i klimatfrågan?
– Jag har hållit på med den länge, ända sedan arbetet mot kärnkraften. Då var det inte bara det snäva perspektivet som vi diskuterar ur nu, med energieffektivitet, utan hela cykeln: Vad som händer när man tar upp uranet, med jorden, vattnet och människorna som bor där, till de osäkra transporterna och slutförvaringen som inte är löst någonstans, samt kopplingen till kärnvapen. Vi var många som drev en fantastisk folkbildningsrörelse.
Hur är perspektivet i klimatfrågan snävare i dag?
– I dag finns det de som säger att vi måste bygga kärnkraft för att komma till det fossilfria samhället, att det är mer effektivt. Man fokuserar på effektivitet och ser inte den här livscykeln för hållbarhet.
Du nämner den 16-åriga klimataktivisten Greta Thunberg som en förebild. Vad tycker du om hennes aktivism?
– Jag tycker den är strålande, jättebra och otroligt uppmuntrande. Det har fått en fantastisk spridning.
Har det inspirerat dig?
– Det inspirerar väldigt. Vi är en stor generation äldre som har haft våra positioner och karriärer, och är precis lika fria som de unga. Det är väldigt viktigt att vi höjer rösten.
Tidigare har Fi kampanjat genom att bränna pengar och pynta andras valaffischer med rosa glasögon. Har partiets aktivistiska ådra försvunnit?
– En del saker gör man bara en gång, man kan inte bränna pengar flera gånger. Det är en väldigt drastisk åtgärd. Men vi fortsätter, och vilka uttryck vår aktivism tar sig i Fi kommer ni säkert att få se.
Du har sagt att partiets valresultat var en konsekvens av för lite medieutrymme. Hur ska ni synas mer?
– Medielogiken fungerar så att när ett parti sjunker i opinionsmätningarna minskar exponeringen, då tror folk att vi har försvunnit och då sjunker siffrorna och exponeringen ännu mer. Det var det som hände oss i valrörelsen, men alla partier funderar över det där.
– Nu kommer vi in i en annan valrörelse och där har vi vår givna plats. Eftersom vi har representation i EU-parlamentet kommer vi vara med i alla debatter och undersökningar. Det kommer att vara väldigt bra för oss och stärka Fi igen. Vi behöver ha in fler feminister i EU när nationalismen växer.
Hur kommer vi att se dig som aktivist framöver?
– Det kan jag inte säga nu, det kommer ni att få se. Jag har inga spikade planer.
