Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sara: "Jag rymde
för att dränka mig"

Sara Mohammad. Foto: Robban Andersson
Hon har varit städerska, arbetat i äldreomsorgen och som apotekstekniker. Men i dag jobbar Sara Mohammad heltid i sin egen riksorganisation Glöm aldrig Pela och Fadime. Här är hon på GAPF:s kontor i centrala Stockholm. Foto: Robban Andersson
Att göra sin röst hörd är vardag för Sara Mohammad. Här protesterar hon på Mynttorget i Stockholm mot regimen i irakiska Kurdistan och morden på människorättsaktivister. Foto: Robban Andersson

Man räknar med att det i Sverige finns 70 000 ungdomar vars liv styrs av hederskultur.

Den som outtröttligt kämpar för dem är Sara Mohammad, 42.

Hon hyllas av ministrar, artister och myndigheter. Men det har varit en lång väg sen hon kom som kvotflykting från irakiska Kurdistan för 20 år sen.

Då var hon på flykt från ett tvångsäktenskap och en bror som ville mörda henne.

Vi är under jord, i den trånga korridoren utanför Stockholms tingsrätts säkerhetssal. I salen pågår den dramatiska rättegången mot två farbröder till mördade 19-åriga Pela Atroshi från Farsta.

De har åtalats för mordet som skedde i irakiska Kurdistan sommaren 1999. Enligt åklagaren sköts Pela ihjäl av den yngre farbrodern. Hans äldre bror var medhjälpare, och lillasystern ögonvittne.

Snart ska Elisabeth Massi Fritz, lillasysterns advokat, för första gången i en svensk rättssal säga orden: "Det är ett hedersmord". I den yrvakna svenska debatten är tal om hederskultur kontroversiellt.

I korridoren rör sig en liten, intensiv kvinna med långt svart hår och höga klackar. Hon har tagit ledigt från sitt jobb på ett äldreboende och söker upp oss journalister för att berätta om mekanismerna bakom mordet på Pela. Hon talar om hedern som styr kvinnors liv i patriarkala familjer

 

Hon heter Sara Mohammad och är liksom Pela från irakiska Kurdistan.

15 år senare är Sara Mohammad värd för en minneshögtid på Berns i Stockholm för Fadime Sahindal, som mördades tre år efter Pela. EU-och demokratiminister Birgitta Ohlsson håller ett brandtal mot hedersförtryck, socialdemokraternas Mikael Damberg berättar om mordet på SSU-kollegan Fadime, Barbara Hendricks sjunger.

Sara Mohammads organisation GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime, är arrangör, och en annan huvudperson är justitieminister Beatrice Ask:

- När det gäller att möta de många kvinnor och män som utsätts för hedersproblematiken handlar det väldigt mycket om att lyssna. För när vi inte skyddar dem tillräckligt, när vi inte lyckas ingripa, när vi inte agerar, handlar det om att vi inte hör vad de säger, att vi inte lyssnar när den unga flickan eller unga pojken berättar om sin vånda. Vi viftar bort det, vi förminskar det, vi ser det inte, säger Beatrice Ask.

 

Sedan släpper hon nyheten att regeringen vill införa ett nytt brott, äktenskapstvång, för att förhindra att flickor, och pojkar, gifts bort mot sin vilja.

Det är en stor seger för Sara Mohammad, kvinnan som könsstympades vid sex års ålder, och när hon var 17 år under vapenhot skulle tvingas att gifta sig med en äldre man. I sitt nya liv, i sitt nya hemland, har hon på de här 15 åren blivit en stark kraft som har fått den allra högsta makten att lyssna.

- Vi får inte backa från jämställdheten och att alla ska ha samma mänskliga rättigheter. Man har inte rätt att ta ifrån någon det med hänvisning till kultur eller religion, säger Sara Mohammad.

Hon tror att hon är född 1971 ("pappa sa det, även om det står 1967 i passet") nära staden Sulaymaniyya som nu ligger i den autonoma regionen irakiska Kurdistan i nordöstra Irak. Hon var näst yngst i en syskonskara på sex där tre ytterligare barn dött innan hon föddes.

- Mamma var väldigt strängt traditionell och religiös. Pappa var mer öppen, mer rolig.

 

Familjen var välbärgad och bodde i ett stort hus. Sara, som egentligen heter något annat, lärde sig tidigt att hedern styrde livet.

- Jag visste att det skulle bli min tur någon dag. Jag hade lyssnat på min mor och hört henne prata med andra mammor. Att om en kvinna inte är omskuren blir vattnet hon rör vid smutsigt, maten hon lagar blir smutsig.

Ändå förstod hon först inte vad som skulle hända när hon sex år gammal fick följa med hem till en bekant som också hade en dotter.

- Jag var överlycklig att få komma hemifrån, jag flög fram hela vägen dit. Allt var så roligt och skönt.

Men väl framme blev hon och den andra flickan "gripna som fåglar i stora händer". Utan bedövning och utan desinfektion fick de båda småflickorna klitoris avskuren "i ett smutsigt rum med ett gammalt rakblad" av en kvinna som var känd i området för att ha det som sin uppgift.

- Det var som slakteri, att få en del av sin kropp bortskuren på det viset. Det gjorde ont, men hur mycket det blödde, hur mycket jag skrek och grät så såg inte min mamma till att jag fick hjälp. Det viktigaste var att ingen utomstående fick veta vad som hänt.

När Sara blev äldre visste hon att hon riskerade att bli bortgift. Ändå kom det som en chock när hon skulle tvingas till det när hon var 17 år.

- Min äldre bror var en riktig macho som var beväpnad sen han var tolv år. Han ville gifta sig med en flicka och ordnade ett utbyte med flickans bror som jag skulle gifta mig med. Min bror riktade sin kalasjnikov mot mitt huvud och sa att jag bara hade att lyda.

 

Hennes farbror sa att "du måste ha respekt för oss och vår heder". Men Sara, flickan som älskade skolan, drömde om att bli skådespelerska och hade läst den egyptiska författarinnan Nawal El Saadawis bok "Kvinnor och sex" på nätterna, visste att det inte gick.

- Skulle jag bli våldtagen i hela mitt liv av den här mannen de valt ut? Jag rymde hemifrån för att hitta vatten där jag kunde dränka mig. Men så kom jag på att jag sett min kusin ha kontakt med en iransk oppositionsgrupp som höll till mitt emot oss. Där gick män och kvinnor hand i hand helt öppet. Jag bad henne hjälpa mig och hon gömde mig.

Fem månader under jord följde.

- Det var helvetet. Jag var så fruktansvärt rädd att bli mördad, absolut varenda sekund.

Men hon ångrade aldrig sitt beslut.

- Jag hade skrivit under min mentala och fysiska dödsdom om jag gift mig med den mannen. Jag hade inte levt med respekt för mitt eget liv.

 

Hennes pappa löste situationen genom att se till att hennes bror gifte sig med någon annan. Sara kunde återvända hem efter att en sjuksköterska på sjukhuset gjort en oskuldskontroll där hon "petade och kollade" och skrev en lapp där hon intygade att Sara fortfarande var oskuld.

Sara fick utbilda sig till apotekstekniker och gifta sig med en man hon själv valde. Eftersom han var aktiv i vänsterrörelsen Komala kom hon och hennes man till Sverige 1993 som kvotflyktingar genom FN:s försorg.

- Vi kom hit i juni och blev så förvånade när solen fortfarande sken fast klockan var halv tolv på natten. När vi kom till Gävle såg jag höghus med så vackra blommor på balkongerna. Jag ville också bo i ett sådant hus.

Efter två månader på SFI-kursen började Sara engagera sig i kvinnofrågor, beväpnad med ett lexikon under armen. På den internationella kvinnodagen den 8 mars 1994 höll hon sitt första tal.

- Det var en av mina drömmar. Jag hade gett mig själv det löftet. Jag sökte mig hela tiden till det svenska samhället, ville vara med.

 

Nu 20 år senare arbetar hon heltid med sina hjärtefrågor. Men efter att ha fött sina två barn i Sverige arbetade hon först som städerska och i äldreomsorgen, innan Läkemedelsverket hjälpte henne till ett jobb som apotekstekniker i Hallunda söder om Stockholm. Då hade redan engagemanget mot hedersvåld tagit fart.

- Mordet på Pela blev droppen. Jag ville starta en organisation som skulle få folk att förstå vad det handlar om.

En eftermiddag i februari möts GAPF:s styrelse för första gången efter den framgångsrika dagen på Berns, och seminariet i riksdagen som hölls dagen efter.

De sex styrelsemedlemmarna går igenom de 15 aktuella fall man arbetar med just nu. Sedan ett och ett halvt år tillbaka har Sara Mohammad slutat att ta emot hotade flickor i sitt eget hem ("du anar inte hur många jag har gömt"). Men utsatta hör ofta av sig direkt till henne.

 

En flicka har smugit fram i pausen under Saras föreläsning i en gymnasieskola, gråtit och berättat att hon är rädd att bli bortgift. En flicka som förts bort till hemlandet har lyckats ta sig tillbaka till Sverige. En 18-åring har ringt Sara eftersom hennes farbror vill gifta bort henne med sin son. Migrationsverket har kommit för ett två timmar långt möte angående en 17-åring som ska utvisas till Pakistan där hon riskerar tvångsgifte.

- Föreningen har utvecklats enormt sen jag gick med för fem, sex år sedan, säger vice ordföranden Michael Cocke, regissör och konstnärlig ledare för Folkteatern i Gävleborg.

Michael Cocke arbetade tidigare med teaterprojektet Elektra med heder som tema. I maj har pjäsen "Kärleken är fri" premiär, en pjäs om "vad som händer när unga hindras från att själva få välja kärlek, när de bli kontrollerade, bortgifta eller i värsta fall riskerar sitt liv". Den ska visas för årskurs 9 och gymnasiet runtom i landet.

- Jag visste ingenting om det här när jag kom in i det första Elektraprojektet. Sen har jag blivit mer och mer engagerad genom alla ungdomar jag mött.

 

När Michael Cocke träffade Sara Mohammad bestämde han sig för att engagera sig i GAPF.

- Hon har byggt upp ett enormt förtroende hos de utsatta. Sara Mohammad blir mer och mer lyssnad på och det är aldrig svårt för henne att få politiker att ställa upp.

Före detta jämställdhetsministern Nyamko Sabuni har blivit ordförande för GAPF:s nya insamlingsstiftelse, som ska få ett 90-nummer.

- Jag kommer att ägna min kamp när det gäller jämställdhet och integration till att motverka hederskultur, sa hon under Fadimedagen.

Inför den dagen kallades Sara Mohammad "islamofob" i en attack i sociala medier. I ett rasande påhopp skrev Feministiskt initiativs riksdagskandidat Mehrtab Motavvas att "Sara Mohammad utnyttjar mordet på Fadime för att tjäna sina egna syften".

"En sådan frigörelsesymbol bör inte skändas genom att göras till islamofobiskt vapen och för att köpa förstaklassbiljetter till vita finrum".

Författaren och debattören Dilsa Demirbag-Sten svarade genom att twittra en bild på sig och Sara med texten "Tack Sara Mohammad för ditt engagemang för alla kvinnors rätt till ett värdigt liv".

- Sara har stått pall i 13 år med alla slängar hon fått lida för och alla hot hon fått utstå. Hon är så modig och står på sig. Hon har både djupa kunskaper i ämnet och gör praktiska saker för att skydda flickor. Om man själv tvekar eller har varit rädd är det bara att titta på henne, så får man kraft, säger Dilsa Demirbag-Sten.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!