Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sanningen om ”landets sämsta skolkommun”

39-åriga civilekonomen Åsa Rosenberg (L) jobbar politiskt för att förbättra skolsituationen i Ljusnarsbergs kommun, men när hon inte upplevde att den kommunala skolan fungerade för sonen började hon köra barnen Teo, 9, och Klara, 6, till en föräldradriven friskola i Löa, 15 kilometer utanför Kopparberg. Foto: Lisa Mattisson
Vy vid ena huvudgatan Bergmästaregatan i centrala Kopparberg. Foto: Lisa Mattisson
Skylten som pekar in mot Garhytteskolan, där elever i årskurs förskoleklass-två går. Foto: Lisa Mattisson

KOPPARBERG/LJUSNARSBERGS KOMMUN. När Expressen ringer lärarrummet på Kyrkbacksskolan för att fråga hur personalen ser på situationen slänger läraren som svarar på luren och förklarar att hon inte vill prata.

Och att vi skulle få vara med under exempelvis en mattelektion är inte att tänka på.

– Det är jobbigt för eleverna att vi hamnar sist i rankningen. De har fått bilden av att de går i Sveriges sämsta skola, säger Anders Nordlund, bildningschef i Ljusnarsbergs kommun.

 

LÄS MER Lotta Gröning: De ansvariga struntar i landsbygdens skolor

Mitt på dagen är det rätt öde på huvudgatan Bergmästaregatan, sånär som på några personer som handlar på Ica Supermarket Kopparhallen som ligger mittemot det byggnadsminnesmärkta före detta tingshuset med snidade trädetaljer, blyinfattade fönster och rödmålade spån.

Man behöver inte gå många meter för att komma till kommunhuset och socialkontoret och ett par stenkast bort återfinns Garhytteskolan som rymmer förskoleklasser upp till årskurs två och Kyrkbacksskolan med elever i årskurs tre-nio.

Kommunen har inte bara kommit sist i Lärarförbundets rankning, den har även hamnat i botten då tidningen Fokus listat livskvaliteten i Sveriges kommuner. "Ljusnarsberg har landets högsta skilsmässosiffror, höga ohälsotal, låga nettoförmögenheter och bland den högsta andelen alkoholrelaterade dödsfall i Sverige", konstaterade Fokus för fem år sedan.


Bildningschefen Anders Nordlund är inte alls glad åt att Lärarförbundet offentliggör sina listor över Sveriges bästa skolkommuner. Det förklarar han och bildningsutskottets ordförande Ingemar Javinder (S) när de tar emot i kommunhuset i Kopparberg, där vi ses i och med att Expressen inte får komma in på kommunens skolor.

Så fungerar rankningen

Rankningen bygger på 13 olika kriterier: https://www.lararforbundet.se/artiklar/13-kriterier-for-basta-skolkommun

Resurser till undervisningen.

Utbildade lärare.

Lärartäthet.

Friska lärare.

Lärarlöner.

Kommunen som avtalspart.

Andel barn i förskola.

Betygsresultat, genomsnittligt meritvärde i åk 9.

Betygsresultat i åk 9 i förhållande till förutsättningarna, Likvärdighetsindex.

Andel elever som är godkända i alla ämnen i åk 9.

Andel elever godkända i alla ämnen i förhållande till Likvärdighetsindex.

Andel elever som fullföljer gymnasieutbildningen inom 3 år.

Andel elever som uppnår grundläggande behörighet för högskolestudier.

– Det är tråkigt med den här rankningen. Jag är väldigt tveksam till att ett fackförbund ska hantera det på ett sådant här sätt. Tänk om Metall skulle åka runt och sätta betyg på arbetsplatser? säger Ingemar Javinder.
Han fortsätter:

– Det är inte så att vi inte tar undersökningen på allvar, men att vi skulle vara sämst håller vi inte med om. I en så här liten kommun räcker det med att några få individer hade svårt för sig i fjol så syns det i statistiken, säger Ingemar Javinder.
Jo, men Ljusnarsbergs kommun har legat sist på listan tre av de fyra senaste åren och på plats 287/290 ett år, så det är inget tillfälligt resultat?

– Vi vet att vi ligger lågt när det gäller skolresultaten. Det jobbar vi med mycket medvetet och det har gett resultat. Men jag tycker att Lärarförbundet blandar ihop mål och medel när man även väger in vad vi betalar lärarna, hur stor andel av personalen som är frisk och så vidare, säger bildningschefen Anders Nordlund.


Vi ska strax återkomma till vilka kriterier Lärarförbundet har när man korar Sveriges bästa och sämsta skolkommuner, men först några ord till om Kopparberg, huvudorten i den strax under 5 000 invånare lilla kommunen Ljusnarsberg i Västmanland.

Det före detta gruvsamhället ligger vid riksväg 63, åtta mil norr om Örebro. Förra helgen besökte runt 125 000 personer den årliga "Kopparbergsmarken", med "strumpor, tombolas, mirakeltillbehör, langos och tivoli".

Största partiet är Socialdemokraterna, som fick 37,46 procent i senaste kommunalvalet. Därefter kommer Sverigedemokraterna, med 23,84 procent av rösterna.

Vi bor fantastiskt bra här. Jag har 300 meter till jobbet på Kopparbergs bryggeri, chefen lyssnar på våra förslag och kollegerna är trevliga

SVT rapporterade i fjol att Ljusnarsberg var den kommun i Sverige som tog emot flest nyanlända per 1 000 invånare. Här var det 135 asylsökande per 1 000 invånare, jämfört med elva per 1 000 invånare i hela Sverige. (Nu bor dock inte alla dessa migranter kvar i kommunen. Migrationsverkets statistik för augusti i år säger att 688 nyanlända finns i kommunen).

Här kan man köpa "en charmfull gård med renoveringsbehov" för 235 000 kronor. Vill man bo mer centralt finns det exempelvis en 141 kvadratmeter stor mexitegelvilla med öppen spis med utgångspriset 695 000 kronor.
– Vi bor fantastiskt bra här. Jag har 300 meter till jobbet på Kopparbergs bryggeri, chefen lyssnar på våra förslag och kollegerna är trevliga, jag behöver aldrig jobba över, kan hämta barnen tidigt och paddla kajak i de fina sjöarna runtomkring, säger inköpssamordnaren Åsa Rosenberg, 39, som flyttat hit från Stockholm efter examen på Handelshögskolan och utlandsjobb i London.

Hon är aktiv i Liberalerna och har som en reaktion på bottennoteringarna i skolrankningen i många år engagerat sig politiskt. Hur det kommer sig att Åsa Rosenberg lyft sin son ur den kommunala skolan i Kopparberg och kör honom och hans lillasyster 1,5 mil till en föräldrakooperativ skola i byn Löa ska vi också berätta mer om.

En period bodde trebarnsmamman Åsa Rosenberg i Stockholm, men då tyckte hon inte att hon fick tillräckligt med tid om vardagarna med barnen. Här i Kopparberg har hon några hundra meter till jobbet och kan hämta dottern Klara, 6, och sonen Teo, 9, tidigt om eftermiddagarna. Foto: Lisa Mattisson


Men hur gör en fotograf och en reporter utsända från en redaktion i Stockholm Ljusnarsbergs kommun rättvisa i ett reportage om skolsituationen? För det första är det kanske bra att nämna att fotografen vuxit upp i ett pyttelitet samhälle i Blekinge och att reportern gick i skola i brukskommunen Hallstahammar, som hamnar på plats 273/290 i Lärarförbundets rankning.

Under tidigare år som skolreporter har jag besökt massor av skolor och ett bra sätt att få en uppfattning om Kyrkbacks- och Garhytteskolorna vore förstås att på plats följa verksamheten och prata med lärare, föräldrar och elever (med de sistnämna endast om föräldrarna ger sitt medgivande, förstås). Men det får vi alltså inte, enligt beslut från bildningschefen Anders Nordlund.

Jag försöker att ringa till lärarrummet, men läraren som svarar lägger på luren. Jag mejlar över 40 lärare på Kyrkbacksskolan och Garhytteskolan och berättar att Expressen kommer till Kopparberg för att skriva om skolsituationen, men ingen vill intervjuas. En enda lärare svarar skriftligt att undersökningar visar att eleverna trivs väldigt bra i skolan, att hela Sverige har dåliga skolresultat och att det inte bara är ett skolproblem utan att samhällsproblem.

Alltså är jag i mina förberedelser hänvisad till att ringa företrädare för kommunen och plöja offentliga handlingar.


I de kvalitetsredovisningar (exempelvis den för 2013-2014) som finns på hemsidan ser jag att endast 15 procent av eleverna i årskurs tre hade godkänt resultat på alla delprov i svenska (vilket enligt Ljusnarsbergs kommun själv var "ett anmärkningsvärt lågt resultat").
• Bara 47,1 procent av eleverna lämnade grundskolan med fullständiga betyg (rikssnittet var omkring 75 procent).
• Meritvärdet i årskurs nio var 174,4, jämfört med rikssnittets 214,8.
• Vidare står det att cirka 33 procent av de elever som gick ut årskurs nio 2013 hade någon form av diagnos ("ADD, adhd, Aspergers syndrom, trotssyndrom, dyslexi eller liknande") och att 14 procent av elevernas under läsåret helt eller delvis gick i en särskild undervisningsgrupp.

Sent på kvällen dagen innan Expressen ska komma mejlar emellertid bildningschefen Anders Nordlund den senaste kvalitetsundervisningen som ännu inte lagts ut på kommunens hemsida. Där framgår att niorna i fjol lyckades höja meritvärdet till 189,2 (jämfört med rikssnittet på 217,2) och att andelen nior som nått kunskapskraven i alla ämnen ökat till 68,8 procent. Men det står också att det har blivit fler elever på varje lärare och att mindre än hälften av eleverna i årskurs tre – 43,8 procent – uppnådde kunskapsmålen i svenska. Resultaten i de nationella proven i matematik försämrades också från föregående år (då 55,9 procent av eleverna uppnådde målen) till 43,8 procent.

Bästa och sämsta skolkommunerna

Bäst:

1. Vellinge, Skåne län (i fjol plats 1)

2. Varberg, Hallands län (i fjol plats 50)

3. Båstad, Skåne län (i fjol plats 6)

4. Hammarö, Värmlands län (i fjol plats 5)

5. Piteå, Norrbottens län (i fjol plats 2)

Längst ner på listan:

286. Borlänge, Dalarnas län (i fjol plats 274)

287. Skinnskatteberg, Västmanlands län (i fjol plats 117)

288. Norberg, Västmanlands län (i fjol plats 273)

289. Flen, Södermanlands län (i fjol plats 288)

290. Ljusnarsberg, Örebro län (i fjol plats 287)

Källa: Lärarförbundet

Här kan du läsa hela rankningen: https://www.lararforbundet.se/basta-skolkommun

Vad gör då Ljusnarsbergs kommun åt detta? Jo, man har specialundervisning, lovskola, extra tid för inläsning tillsammans med lärare, möten med mentorer, föräldrar och elev och frukostservering inför de nationella proven.

– Dessutom har vi anställt fler speciallärare, resurser och personer i elevhälsan för att intensifiera insatserna redan i de lägre årskurserna och för att tidigare upptäcka och hjälpa elever med olika former av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, säger bildningsutskottets Ingemar Javinder (S).

Han förklarar att niondeklassen 2013 – där var tredje elev hade en diagnos – var ett undantagsfall och berättar om det nya färgkodningsschemat där varje enskild elev fyra gånger per läsår analyseras för att se hur förutsättningarna är att nå målen. De elever i åldrarna 9–12 år som inte får grönt slussas in i ett intensivprogram i en-till-en-undervisning, en halvtimma om dagen i tolv veckor.

Vi har en låg andel som går vidare till högskoleutbildningar och många som gör det flyttar och kommer inte tillbaka

– Det här ger redan nu resultat. Att vi enligt prognosen skulle ha haft 290 elever, men nu i och med alla nyanlända har 440 elever är dock inte den yttersta anledningen till de tidigare låga resultaten. Visserligen finns det en fördröjning i att vi får pengar av staten för de extra utgifter vi har, men mycket handlar om självkänsla och självförtroende. När jag arbetade på Försäkringskassan kunde jag träffa tredje generationens Kopparbergsbor som var förtidspensionerade. Vi har en låg andel som går vidare till högskoleutbildningar och många som gör det flyttar och kommer inte tillbaka. Nu har vi ett nytt projekt med en socionom som ska hjälpa elever att komma vidare, säger Ingemar Javinder.


Men att inte släppa in journalister på skolan med hänvisning till att "eleverna inte ska behöva bli påminda om att kommunen ligger i botten", är inte det att sticka huvudet i sanden och skjuta budbäraren snarare än att fokusera på innehållet i Lärarförbundets granskning?

Bildningschefen Anders Nordlund skrattar till:

– Tro mig, vi kan inte låta bli att prata med eleverna om det här och lärarna berättar då för dem att det här är en undersökning som har gjorts på rätt tvivelaktiga grunder.
Expressen pratar med Lärarförbundets centrala ordförande Johanna Jaara Åstrand, som ska besöka Ljusnarsbergs kommun om några veckor. Hon berättar att tretton olika faktorer bedöms och att det finns ett likvärdighetsindex där man viktar andelen nyinvandrade elever som kommit till Sverige de senaste fyra åren och föräldrarnas sammanlagda utbildningsnivå.

– Gemensamt för de kommuner som i många år toppat listorna är att de bestämt sig för en plan och att de har en samsyn kring hur man ska uppnå målen, säger hon.

Kommunhuset. Foto: Lisa Mattisson


Trebarnsmamman Åsa Rosenberg (L) som flyttade till föräldrarnas sommarstuga i Kopparberg i samband med att äldste sonen Teo föddes för nio år sedan ser flera anledningar till att Ljusnarsbergs kommun hamnar i botten på skolrankningen.

– Jag blir galen när jag läser kvalitetsredovisningarna och det står att "det behövs ytterligare analys". Det räcker att jag tittar på statistiken i fem minuter så ser jag exempelvis att flickorna konsekvent presterar sämre än pojkarna. Det säger något om strukturen i ett gammalt gruvsamhälle som detta, där män jobbat på fabriken och trivts och inte varit sjukskrivna i så stor utsträckning, medan kvinnor arbetat inom vårdyrken, oftare varit sjukskrivna och kämpat på som ensamstående föräldrar, säger Åsa, som är civilekonom och trivs med kollegerna på Kopparbergs bryggeri.

– Det spelar ingen roll hur mycket specialundervisning man ger enskilda elever när man sitter med ett strukturellt problem.

Egentligen är det sorgligt att man röstar med fötterna, men när det gäller ens barns utbildning kan man inte vänta och hoppas på förändring

Hennes förstfödde började i förskoleklassen i den kommunala skolan i Kopparberg, men Åsa Rosenberg upplevde att det var många barn, ständigt olika personal och att sonen mådde dåligt och fick mardrömmar. Hon hade möten med skolan, men kände inte att problemen gick att lösa. Efter fyra veckor skrev hon in Teo på den föräldradrivna friskolan Löa, 15 kilometer söder om Kopparberg. Där går nu även Teos lillasyster Klara, 6, och skolans rektor berättar att 37 av de 108 eleverna kommer från Kopparberg.

– Det är klart att det hade varit mycket mer praktiskt att ha barnen i skola här i samhället, men det gick inte. Nu stortrivs barnen och de lär sig massor. I princip alla vi umgås med har sina barn på Löa skola. Egentligen är det sorgligt att man röstar med fötterna, men när det gäller ens barns utbildning kan man inte vänta och hoppas på förändring nästa mandatperiod som ligger flera år fram i tiden, säger Åsa Rosenberg.

Nu bor hon, maken James som är biolog och ventilationstekniker och de tre barnen i en 200 kvadratmeter stor funkisvilla i centrala Kopparberg.

– Det är väldigt fint här. Jag växte upp i Stockholm och vill inte att mina barn ska bo i en stad. Men vi oroar oss redan nu för hur vi ska göra när barnen går ut sexan på Löa skola. Då kanske vi måste flytta till Lindesberg så att barnen kan gå högstadiet där, för vi vill inte att de ska behöva pendla så långt varje dag, säger Åsa.
 


Expressen får som sagt var inte träffa någon lärare från Garhytte- eller Kyrkbacksskolan, men Lärarförbundets lokala ordförande Pernilla Eriksson som är lärare på förskolan möter oss i kommunhuset.
Vad tänker du om att bara 43,8 procent av eleverna i årskurs tre nådde målen i svenska och matematik?
– Jag undervisar inte i skolan och vill inte uttala mig om varför det ser ut som det gör, men vi kämpar lokalt med att lärarna ska få jobba med det de är utbildade för. Det handlar bland annat om att lärarna ska få undervisa och inte lägga så mycket tid på att vara rast- och bussvakter.
Och rankningen, vad säger dina medlemmar om den?

– Det är aldrig kul att komma sist. Nu får jag jobba med att peppa mina kolleger. De gör ett bra jobb och vi har lyft oss på flera plan sedan 2015. Det tar ett par år att vända en sådan här situation och vi har en väldigt hög andel behöriga lärare på förskolan som arbetar med språkmedvetenheten på sätt som gör att barnen gynnas även senare i skolan, säger Pernilla Eriksson.

Ingen av lärarna på Garhytte- eller Kyrkbacksskolan i Kopparberg vill intervjuas. Pernilla Eriksson som är ordförande i fackets lokalavdelning undervisar i förskolan. Foto: Lisa Mattisson

 

Lotta Stenbacka, 45, undersköterska, Kopparberg. Mamma till Elin, sex år, som går i förskoleklassen och en son i årskurs tre.

Det är skönt att bo i en liten kommun och bor bra i en villa.

– Jag tycker att det funkar bra i skolan. I dag har Elin klistrat och klippt i förskoleklassen och gjort en ekorre. Visst kan jag bli orolig när jag hör att kommunen rankas så lågt och tänka att det kanske kommer att märkas högre upp i årskurserna, men så här långt är vi nöjda med skolan. Jag gick själv i skola här i kommunen och fortsatte på den tvååriga vårdlinjen efteråt. Det är skönt att bo i en liten kommun och vi bor bra i en villa. Det jag kan vara lite bekymrad över är att det är ont om lokaler för skolan nu när vi har många nyinflyttade och att lärarna får kämpa för att hinna med.

Undersköterskan Lotta Stenbacka, 45, har dottern Elin (bilden), sex år och en son i årskurs tre. Foto: Lisa Mattisson

 

Linnea Cederborg, studie- och yrkesvägledare på komvux i Ljusnarsbergs kommun:

Jag upplever att det är så hög kompetens på teamet som arbetar med att ge eleverna en känsla av ett sammanhang.

 

– Jag väljer att pendla fyra-fem mil hit varje dag från Nora för att jag trivs så bra och för att jag upplever att det är så hög kompetens på teamet som arbetar med att ge eleverna en känsla av ett sammanhang och förstå nyttan med att exempelvis läsa något som man för stunden inte ser exakt vad man kommer att ha för nytta av i framtiden. Vi vill få de unga att våga lyfta blicken och få upp ögonen för de alternativ som finns.

 

Åsa Rosenberg, 39, inköpssamordnare på Kopparbergs bryggeri och engagerad i Liberalerna i kommunen, Kopparberg. Mamma till Teo, 9, Klara, 6, och Martin, 2.

Många som kan och som tycker att skolan är viktig väljer något annat än den kommunala skolan i Kopparberg.

– Sedan jag bytte skola för mina barn till Lindesbergs kommun fungerar det jättebra. Många som kan och som tycker att skolan är viktig väljer något annat än den kommunala skolan i Kopparberg. Det är en utsorteringseffekt som inte är så bra, men när läget är akut och när det gäller ens barn så röstar man med fötterna. Som politiskt aktiv har jag haft möte med lärarfacken och hört hur pressade lärarna är. Hur illa kan det bli? Vi har många elever som inte är behöriga att fortsätta till gymnasiet, som är hemma och dricker och röker och bor hos mamma och pappa till de är långt upp i åren. Vissa får aldrig något jobb. Det måste finnas alternativ till detta. Att normalbegåvade barn inte lär sig som de ska är skolans och skolpolitikernas ansvar. De flesta elever kan bli godkända om de fick rätt lärare och förutsättningar. Det är ganska grundläggande att man i det här läget måste titta på vad som gått fel och försöka åtgärda det i stället för att köra på i samma hjulspår som förut. Det är visserligen så att vi har förhållandevis många barn och vuxna med npf-problematik (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, reds anm), men kommunen kan inte använda det som ursäkt att inte försöka hitta lösningar. Jag tycker att vi kan göra bättre ifrån oss, inte minst om vi får ett bättre ledarskap.

 

17-årig flicka, Ljusnarsbergs kommun (vill vara anonym):

Jag fick för lite hjälp när jag gick på högstadiet och skolkade mig igenom skolan.

– Jag är inte förvånad. Jag fick för lite hjälp när jag gick på högstadiet och skolkade mig igenom skolan. Jag hade godkänt betyg i ett enda ämne när jag slutade nian. Det var gap och skrik i klassen mest hela tiden. Jag hoppade av gymnasiet och nu läser jag matten som hör till årskurs nio på komvux. Har man ingen utbildning får man ju inget jobb. Jag har ingen aning om vad jag vill bli när jag blir stor. De flesta jag känner har inte jobb.

 

Mamma, 40+, långtidssjukskriven, Ljusnarsbergs kommun (vill vara anonym):

Det är sant att Ljusnarsbergs kommun har sämst skolor i Sverige. Mina fyra barn har skolkat och tyckt att det har varit skit i skolan.

– Det är sant att Ljusnarsbergs kommun har sämst skolor i Sverige. Mina fyra barn har skolkat och tyckt att det har varit skit i skolan. Jag vet inte hur många möten jag har varit på i skolan genom åren och det har inte lett någonstans. Alla mina barn är arbetslösa nu och jag är orolig över hur de ska klara sig i framtiden. Vården fungerar inte heller här. Vill man ha hjälp får man ta sig till Ludvika eller Örebro.

 

Rickard Elmik, 21, Kopparberg. Timvikarie på Kopparbergs bryggeri. Skriver in sig på Arbetsförmedlingen för att få heltidsjobb.

21-årige Rickard Elmik från Kopparberg är timvikarie på Kopparbergs bryggeri, men skriver in sig på Arbetsförmedlingen för att få heltidsjobb. Foto: Lisa Mattisson

– Jag tyckte att det funkade bra i skolan och jag gick ut nian med fullständiga betyg och VG i idrott och historia. På gymnasiet gick jag IT-programmet i Örebro och det tog ett halvår efter studenten innan jag fick in en fot på bryggeriet. I somras jobbade jag heltid där med att lasta grejer, nu blir det kanske två-tre dagar varannan vecka för det är lågsäsong. Det är långtråkigt att vara hemma om dagarna. Det spelar ingen roll vad jag jobbar med, bara jag får något att göra. Jag tränar lillasyrrrans fotbollslag och är yttermittfältare i Kopparbergs herrlag. Jag har funderat på att läsa vidare till sjukgymnast. Just nu håller jag på att ta körkort. Får jag bara det kanske jag kan göra som pappa och jobba i Norge och pendla hem hit om helgerna. Klassen jag gick i på Kyrkbacksskolan var inte så stökig. Några av mina klasskamrater har pluggat vidare och ett par jobbar som resurser för elever på vår gamla skola.

 

Pojke, 15 år, Kopparberg (vill vara anonym och har sin pappas tillåtelse att intervjuas):

När jag blir vuxen vill jag inte bo i Kopparberg.

– Jag går i nian på Kyrkbacksskolan och har inte så jättehöga betyg, men klarar mig bra. Vi har väl en två eller fyra elever i klassen som inte är där så ofta och som har problem med skolan. När jag blir vuxen vill jag inte bo i Kopparberg.

 

Flicka, 15 år, Kopparberg (vill vara anonym och har sin pappas tillåtelse att intervjuas):

Det är nog rätt rättvist att kommunen hamnade på sista plats.

– Jag tycker att det är synd att man inte får extra stöd i engelska fast man behöver det. Ett tag hade vi en lärare i svenska som knappt kunde språket själv. En del lärare är bra, andra är det inte. Det är nog rätt rättvist att kommunen hamnade på sista plats, det har vi gjort tidigare år också. Jag tycker att det är dåligt att det ska behöva vara så.

 

Mamma, 35+, sjukskriven diversearbetare, Kopparberg (vill vara anonym):

Jag får slåss som en galning för att ett av mina fem barn ska få den resurs som BUP i Örebro säger att barnet behöver.

– Jag får slåss som en galning för att ett av mina fem barn ska få den resurs som BUP i Örebro säger att barnet behöver. Det här barnet är argt och frustrerat och skulle behöva en egen bildplatta eller liknande för att lära sig bättre, men det finns inga sådana hjälpmedel. Barnet utvecklas inte och har sämre läsförståelse än sitt tre år yngre syskon. Rent generellt har det varit mycket lärarbyten och byten av rektorer för mina barn. Det låter så bra när politikerna pratar om alla åtgärder man ska vidta, men det händer ingenting.