Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

SVT-reporterns knep för att undvika polisen

Susan Ritzén. Foto: SVT
Frilansjournalisten Jojje Olsson undviker i dag Kina till varje pris. Foto: MELA PAN / HISTORISKA MEDIA
– Vårt arbete med fallet fortsätter med oförminskad styrka, sa Margot Wallström om den fängslade Gui Minhai i mars. Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN
"Inget annat land, organisation eller individ, inklusive Sverige, har rätt att lägga sig i", skriver Kinas ambassad i Stockholm i ett brev till Expressen. Foto: ANDY WONG / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: GEMUNU AMARASINGHE / AP

Kina jobbar aktivt för att straffa journalister som försöker granska regimen.

SVT:s Susan Ritzén tvingas jobba med mobilkamera för att undvika att bli gripen.

Taiwan-baserade frilansjournalisten Jojje Olsson, som bland annat skriver för Expressen Kultur, vågar inte ens mellanlanda i Kina längre.

Samtidigt varnar Kinas ambassadör i Stockholm Sveriges regering för att komma med synpunkter på Kina.

Kina är helt svart.

På Reportrar utan gränsers karta över pressfriheten i världen är Kina ett av de värsta. ”Väldigt allvarlig situation”, är bedömningen.

Utländska journalister stoppas i allt högre utsträckning från att komma in i Kina för att bevaka vad som händer i landet och med dess dryga 1,4 miljarder invånare. Andra journalister kastas ut.

Utländska journalister som kastats ut från Kina

• Franska Ursula Gauthier blev utvisad när hon vägrade be om ursäkt för att ha rapporterat kritiskt om Kinas behandling av den etniska minoriteten uigurer.

• Amerikansk-kinesiska Melissa Chan, tidigare korrespondent för al-Jazeera, blev utkastad efter att ha skrivit om svarta fängelser.

• Reuters-journalisten Paul Mooney från USA, tvingades lämna landet efter att ha skrivit om brott mot mänskliga rättigheter i Kina, särskilt om Tibet.

• Tre New York Times-journalister har tvingats lämna Kina efter att ha rapporterat om förre premiärministern Wen Jiabaos familjs förmögenhet.

I början av året släppte Foreign Correspondents’ Club of China, FCCC, en rapport med titeln ”Tillträde förbjudet: Övervakning, trakasserier och skrämsel när villkoren för medierapportering i Kina försämras”.

FCCC är en organisation för utländska journalister som jobbar i Kina. I rapportern vittnar 117 medlemmar om allt från hinder till fysiskt våld.

40 procent av de som svarat i rapporten anser att läget försämrats under 2017 och samtliga anser att arbetsklimatet är undermåligt. Sen 2014 har situationen blivit mer och mer kritisk.

15 procent av de svarande utrikeskorrespondenterna säger i rapporten att de haft problem att förnya visumtillstånd i Kina under 2017. Året innan låg det på 6 procent.

Och även svenska journalister drabbas.

Jojje Olsson undviker Kina

En journalist men en lång karriär bakom sig, som jobbar på ett av Sveriges största mediehus, vittnar om att han nekats visum till Kina på grund av vad han skrivit om.

– Jag vill inte berätta mer om det, jag vill inte förstöra möjligheterna att komma in, säger han.

Journalisten och författaren Jojje Olsson, 35, driver bloggen Inbeijing från sitt hem i Taipei på Taiwan. Han medverkar återkommande på Expressen Kultur, har skrivit fyra böcker om Kina och i nio år bodde han och jobbade i Peking. 

 

LÄS MER: Kina hotar och skrämmer i Sverige 

 

Nu undviker han Fastlandskina till varje pris.

Sommaren 2016 nekades Jojje Olsson visum till Kina för första gången. Han förnyade sitt visum i Sverige varje år, men helt plötsligt gick det inte.

I stället för ett par dagar behölls hans pass på det kinesiska visumcentret på Karlavägen i Stockholm i över en vecka. Samma dag som Jojje Olsson skulle flyga tillbaka till Kina hade han inte fått tillbaka sitt pass. Han ringde och sa att han behövde det – då hade ambassaden inte beviljat hans visum.

 ”Lätt att förstå vad det handlade om”

För att han skulle få tillbaka sitt pass var han tvungen att avbryta sin visumansökan. Det gjorde han. Som säkerhet brukar Jojje Olsson ha en returresa bokad på sitt gamla visum, om något skulle hända. Men de kinesiska myndigheterna makulerade det gamla visumet.

– När jag frågade om en anledning sa de på visumcentret att de inte visste, att jag var tvungen att ringa till ambassaden. Jag ringde till Kinas ambassad. De sa bara att det var ”ett beslut från Peking”, men att de inte visste vad det berodde på.

Jojje Olsson försökte få ett kortare visum – en månad – via Hongkong, men även där blev han nekad utan förklaring.

– De uttalar aldrig anledningen, men det var ganska lätt att förstå vad det handlade om.

Sen dess håller Jojje Olsson sig undan Kina.

– Jag försöker inte alls ta mig till Kina. Jag försöker undvika Kina, nu. Jag känner mig inte alls säker om jag skulle åka till Kina. Om de redan har kidnappat två svenska medborgare skulle de kunna kidnappa mig också. Flera bekanta har sagt att jag hade tur att jag ”bara” blev nekad visum. För mig var det nekade visumet en signal om att jag borde hålla mig borta från Kina. När jag flyger tillbaka till Sverige nu undviker jag flyg med mellanlandningar i Kina. Man kan inte känna sig säker på flygplatserna heller.

De kidnappade svenskarna

”Kidnappat två svenska medborgare”, ja.

Inom loppet av några månader i slutet av 2015 och början av 2016 fängslades den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai och den svenske människorättsaktivisten Peter Dahlin.

Gui Minhai kidnappades från sitt semesterhus i Pattaya, Thailand, i oktober 2015 och fördes till Kina. Peter Dahlin från Stenungsund greps i en större räd i i Kina början av 2016 och sattes i ett hemligt fängelse i Peking.

Både Gui Minhai och Peter Dahlin fick framträda i kinesisk tv där de tvingades erkänna brott. Efter tre veckor släpptes Dahlin och utvisades – han var anklagad för brott mot rikets säkerhet.

Förläggaren Gui Minhai.

Gui Minhai sitter fortfarande fängslad. Kina menar att det beror på ett trafikbrott 2003, kritikerna menar att han fängslats på grund av sina regimkritiska böcker.

I början av året släpptes Gui Minhai för att kort därefter gripas av kinesiska myndigheter på ett tåg, framför ögonen på svenska diplomater. Efter det gjordes ännu ett tv-framträdande där Gui Minhai sa att han används som en schackpjäs av Sverige. Även det misstänks vara framtvingat.

”De hittade min rapportering”

Jojje Olsson är säker på att han nekades att komma in i Kina på grund av att han skrivit om båda fallen.

– Jag hade skrivit mycket om Gui Minhai och Peter Dahlin. När det händer något i ett litet land, som uppmärksammas internationellt, börjar Kina kolla närmare på vad som skrivs i medier och vad som sägs där.

Den ”självklara jämförelsen” är, tycker Jojje Olsson, när den kinesiske regimkritikern Liu Xiabo tilldelades Nobels fredspris 2010.

 

LÄS MER: Här försvann Gui Minhai i semesterparadiset 

 

– Många norska journalister och akademiker fick problem med sina visum. Då hade kinesiska myndigheter börjat kolla på vad som skrevs i medier i Norge. När Peter Dahlin och Gui Minhai kidnappades började de göra likadant med Sverige. Då hittade de väl min rapportering.

”Spelar rollen som Bagdad Bob”

Även de journalister som lyckas ta sig in i Kina bevakas hårt.

Bernhard Zand på tyska Der Spiegel berättar, i FCCC-rapporten, att taxichauffören som körde hans team blev uppringd och uppmanad att hålla telefonlinjen öppen så att myndigheterna skulle kunna lyssna på vad som sades i taxin.

– På papperet har de blivit lovade att få arbeta fritt men i praktiken är det tomma ord, och de bevakas mycket noga. Det är typiskt i Kina, att myndigheterna säger en sak i lagar och regler, men gör en annan, säger Magnus Fiskesjö.

Området Xinjiang uppges vara det värsta för journalisterna. Foto: ZHAO GE / XINHUA/AVALON.RED B950

Han är professor i antropologi, före detta kulturattaché på Svenska ambassaden i Peking och före detta chef för Östasiatiska museet.

– De kan gå till regimens presskonferenser, där talespersoner spelar rollen som Saddam Husseins ”Bagdad Bob”, säger Fiskesjö och menar att de ”repeterar de officiella dogmerna och inget mer”.

Området Xinjiang i västra Kina är värst. 73 procent av de svarande i FCCC-rapporten säger att de blivit tillsagda av säkerhetspolis eller andra myndigheter att det är förbjudet att rapportera i området.

Wall Street Journals korrespondent Josh Chin uppger att polis och lokala myndigheter i Kina allt oftare påstår att det krävs särskilda tillstånd för att rapportera från olika områden, skriver Journalisten.

SVT:s Susan Ritzén undviker att gripas

Susan Ritzén är SVT:s korrespondent i Asien, stationerad i Peking. Hon upplever att hennes jobb – att rapportera från Kina – har blivit svårare sen hon började 2015.

Hon är med i FCCC och lämnar incidentrapporter när något händer.

– Det handlar bland annat om nedstängning av VPN och hård kontroll av internet, vilket gör att vi har svårare att kommunicera med och skicka material till redaktionen i Stockholm. Och att vi hejdas från att rapportera i vissa områden och under vissa tider när det bedöms känsligt av regimen, säger hon.

 

LÄS MER: Här hängs svensken Gui Minhai ut i kinesisk propaganda-tv

 

Susan Ritzén säger att hon fått ändra sätt att arbeta för att undvika problem.

– Vi arbetar därför ofta snabbt här och ibland bara med mobiltelefonkamera för att undvika att bli gripna, till exempel i Dandong vid gränsen till Nordkorea som är känsligt, och som vid tvångsevakueringarna här i Peking i höstas.

”Rädslan är tydligare i dag”

Under partikongressen i Peking i höstas hejdades Susan Ritzén och hennes team från att filma och intervjua människor, säger SVT-korrespondenten.

– På känsliga platser och i känsliga ämnen har vi länge haft svårt att hitta personer som vågar vara med i bild. Det gäller framför allt kritik av regimen. Men tystnaden och misstron mot utländska medier har också blivit ett generellt problem, det är svårt i dag att få människor att ställa upp i intervjuer även när det gäller rätt banala frågor. Rädslan är tydligare i dag, efter Xi Jinpings möjliga livstidsstyre i vintras.

Susan Ritzén säger att hon inte är rädd för egen del, och hon säger att hon inte censurerar sig själv i sin rapportering.

”Klimatet för journalister har hårdnat”

Ginna Lindberg, utrikeschef på Sveriges Radio, tycker att FCCC-rapporten är ”oerhört oroande och värd att ta på största allvar”. SR har en korrespondent i Peking: Hanna Sahlberg.

– Klimatet för journalister i Kina har hårdnat senaste året, säger Ginna Lindberg.

– Vi har också märkt att kinesiska myndigheter allt oftare framför synpunkter på språkbruket i rapporteringen. De kontaktar såväl näringsliv som myndigheter och medier för att ge sin version, säger Ginna Lindberg vidare.

– Även vi på Sveriges Radio har fått den typen av synpunkter.

Kina har bland annat haft synpunkter om SR:s rapportering om Gui Minhau.

Kinas ambassadör: Vem har tvingat Gui Minhai?

En delegation från Kinas ambassad i Stockholm, ledd av ambassadören Gui Congyou, var med i Sveriges Radios ”Konflikt” i P1 den 7 juni. Där ville de ge en, som ambassadören kallade det, objektiv bild av situationen i Kina.

I ”Konflikt” tog programledaren Ivar Ekman bland annat upp Peter Dahlins och Gui Minhais påstått framtvingade tv-erkännanden upp. Ambassadören sa, via sin tolk:

– Om Peter Dahlins erkännande i kinesisk tv var framtvingat, betyder det direkt att Peter Dahlin är en oärlig person. Om en person verkligen är ärlig så ska han inte säga något som han inte själv vill. Jag själv är en sådan ärlig person.

Peter Dahlin greps i början av 2016. Foto: AP / AP TT NYHETSBYRÅN

– Jag tror inte att Peter Dahlin är trovärdig, för han saknar den personligheten, att berätta fakta. Men när det gäller Gui Minhais presskonferens och vad han sa där, jag tycker att det är en symbol för hans övertänkande av sina gamla brottsligheter. Vissa personer hävdar att Gui Minhai är framtvingad, men vem har tvingat honom? Kan du säga det? Vem har gjort så?

Kinas varning till Sverige

Kinas ambassadör menar att det begås ”skuldpresumtion” mot Kina, alltså att Kina anklagas för brott och felaktigheter de inte ligger bakom.

– Vi vill inte att den svenska regeringen ska pressa Kina med synpunkter som att Gui Minhai är en människorättsaktivist. Om Sveriges regering gör så kommer det säkert att skada bilaterala förhållanden allvarligt.

Kinas ambassadör förnekar att Gui Minhai-gripandena har något med hans böcker att göra.

Margot Wallström: ”Oacceptabelt”

Den 5 juni i år publicerades ett brett upprop till stöd för Gui Minhai. Expressens kulturchef Karin Olsson var en av de 45 som skrev under. Även Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt skrev under kravet på att Gui Minhai släpps.

Utrikesminister Margot Wallström, S, sa i ett uttalande den 8 mars att ”det kinesiska agerandet är oacceptabelt”.

”Vårt arbete med fallet fortsätter med oförminskad styrka. Vi fortsätter att kräva att Gui Minhai ges möjlighet att träffa svensk diplomatisk och medicinsk personal och att han frisläpps, så att han kan återförenas med sin dotter och familj.”

Kina: ”Mediatyrrani”

Men kritiken och kraven har inte fallit i god jord. I ett brev till Expressen, skickat från Kinas ambassad i Stockholm, skriver man att kraven på att Gui Minhai ska släppas fri ”totalt ignorerar fakta”.

”Som Sverige är Kina ett land som regleras enligt lagar. Alla människor, inklusive utlänningar, är lika inför lagen, utan undantag. Gui Minhais brottsliga handlingar i Kina måste hanteras enligt kinesisk lag av Kinas kompetenta myndigheter. Inget annat land, organisation eller individ, inklusive Sverige, har rätt att lägga sig i.”

Vidare skriver ambassaden att ”vissa svenska medier” bara tillåter sig att göra ”ensidig, partisk och osann” bevakning av Kina:

”Det här är på inget sätt demokrati eller frihet, utan mediatyranni.”

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!