LIZA MARKLUND
Söndags- och nyhetskrönikör: En bra krönika måste innehålla flera olika beståndsdelar: Det viktigaste är att man TYCKER något. Perspektivet är viktigt: det är åsikten som ska fram, inte jag som skriver. Ämnet får gärna vara aktuellt och specifikt, något som många talar om och diskuterar just nu. Man ska uttrycka sig klart och slagkraftigt, inte så mycket "å ena sidan, å andra sidan". En krönikör ska ta ställning, tycker jag. Läsarna ska tvingas tänka till och själva bestämma sig för vad de tycker. Det viktiga är inte att alla läsare håller med, utan att de reagerar. Det är bra om man kan exemplifiera vad man menar med några personliga erfarenheter, men det räcker inte att bara berätta om sig själv. Man måste ta reda på fakta om det man skriver om, det är jätteviktigt. Att sitta och tycka om något som man inte vet något om blir bara fånigt. Och - icke att förglömma - man måste skriva god och underhållande svenska. Man måste stava rätt, sätta ut skiljetecken på rätt ställe, hitta en rytm i det man skriver och få texten att flyta. Lycka till!
QUETZALA BLANCO
Nöjeskrönikör: När det gäller att skriva en rolig och läsvärd krönika tycker jag att det allra viktigaste är att ha ett eget språk och inte vara ett dugg rädd för att tycka tvärtom, bak och fram eller ut och in. Politisk korrekthet och kreddig attityd gör oftast texten långtråkig så det kan med fördel läggas på hatthyllan. Och när det kommer till att ragga upp intressanta ämnen så finns de faktiskt överallt - det kan vara allt från en aktuell snackis till något du har hört på bussen eller reagerar starkt på. Tycker du att en kändis har gjort bort sig eller har du tröttnat på det där superpopulära, folkliga programmet - hitta en vinkel och gör något oväntat och modigt av det. Då lär det gå som smort. Kör hårt!
LINNA JOHANSSON
Krönikör på ledarsidan: Alltså, jag tror ju inte att det finns några speciella textmässiga knep som gör en bra krönikör. Skaffa dig ett eget språk, är väl det typiska tipset till krönikörer, men själv blir jag ofta utled på hårt stiliserade grejer. Och snygga avslut är till exempel just bara det, ett snyggt avslut, en liten guldstjärna sådär. Överhuvudtaget tycker jag att det finns så mycket snygg text som är ointressant därför att det bara är text. Mitt bästa tips är att i stället fokusera på jobbet innan själva skrivandet. Tänk på texten några dagar, tänk på den när du sitter på toa eller kokar lite spaghetti, och du inte känner några som helst krav att komma fram till nåt. Då brukar ofta idén och kedjan av argument bli tydliga, åtminstone för mig. När jag väl sätter mig ner vid datorn får jag ur mig stommen till krönikan snabbt, får jag inte det har jag inte tänkt färdigt eller så fanns där ingen tanke som var bra nog att göra nåt av.
LARS LINDSTRÖM:
Nyhets- och sistasideskrönikör: Lär dig stava. Det är ingen dum början. Slå upp ord du är osäker på. Eller använd rättstavningsprogrammet i datorn. Skriv mycket. Varje dag. Att öva ger färdighet oavsett om det gäller tv-spel eller matlagning eller skrivande. Precis som i alla artiklar är det viktigt att få fakta rätt. Du kan ha skrivit den mest välformulerade texten i ditt liv, hittat en fantastisk och helt personlig syn i en aktuell fråga som berör många. Men har du kallat Leif Pagrotsky näringsminister trots att han är utbildnings- och kulturminister eller stavat hans namn fel faller alltihop. Faktafelet är det enda läsarna kommer att haka upp sig på. Vet hon inte att han slutade som näringsminister 2004? Kan han inte stava till Paggan? Sedan är det bara resten kvar: hitta en egen röst, en egen stil, ämnen som känns roliga. Det behöver inte hela tiden vara de stora frågorna. Och kom ihåg att det är inte alltid den som skriker högst som folk lyssnar på. Våga viska. Var hederlig. Ha kul.
LINDA SKUGGE
Lördags- och sistasideskrönikör: Mesa inte, det du skäms för ska med! Känns det du skrivit jättepinsamt så ska det med! Pinsamhet är en garant för att det är bra. Får du panik vid tanken av att dina päron ska läsa så ska det definitivt med! Våga balla ur, våga gå bananas och tänj gränser. Det är receptet på en succékrönika. Våga vara hisnande privat, det är sånt som engagerar dem som läser. Våga blotta dig helt: "Hej, här är jag, jag opererade just bort min ena äggledare, jag är så ledsen, mitt hjärta brast i tusen bitar på operationsbordet." Genom att våga vara rysligt privat och öppen blir du helt klart unik och det du skriver går in i folks hjärtan. Och genom att skriva om dina svaga sidor och nojor så stärker du andra. När det kommer till kritan så är privata grejer det enda folk vill läsa, de som hävdar att de är totalt ointresserade av folks privata förehavanden och hellre läser långa objektiva politiska utläggningar LJUGER. Lycka till nu, sötnosar.
OLOF LUNDH
Fotbollskrönikör: Rappt. Rakt. Och rivigt skrivet. Eller fylligt målande, med evighetslånga och adjektivstinna meningar överlastade med symbolladdade uttryck. Egentligen spelar det ingen roll hur du formulerar en krönika bara du låter din mage vara med i skrivandet. Din magkänsla, helt enkelt. Givetvis ska hjärnan vara med på ett hörn och se till att man undviker de värsta dikeskörningarna, men magen måste få styra riktningen på krönikan. Utan åsikter, känslor, tyckande, värderingar, närhet och kraftfulla inslag av din personlighet kan det aldrig bli engagerande läsning. En krönika får aldrig vara likgiltig. Läsaren ska reagera. Ropa: "Hurra!" eller "Vilken dåre." Sedan ska man inte snåla på kunskaper, om man har dem. Därefter gäller det att krydda med att beskriva miljöer, dofter, människor, ljud eller egna erfarenheter. Läsaren ska inte bara bjudas på en åsikt och en känsla utan även tas med på hela resan. Om du så bara varit i en mörk skrubb eller tagit dig hela vägen till Nepal så måste läsaren få följa med.
