Så luras de sjuka

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
"Titta, Guds under, han kan gå!" En MS-sjuk man slits upp ur sin rullstol av aposteln Ndifons medhjälpare. Darrande och förvirrad släpas han runt på golvet. Ndifon skriker: "Titta, Guds under, han kan gå!" Men mannen kan inte gå. Ndifon pekar på rullstolen: "Ta bort den där fula stolen, han behöver den inte längre."

BORÅS. Predikanten Charles Ndifon tar min hand, ser mig djupt i ögonen, säger:

  Min vän, du är botad nu. Din njursjukdom är borta. Du har fått nya njurar av Gud.

Expressens Ingvar Hedlund, fullt frisk, påstår att han har fel på njurarna och Guds apostel Charles Ndifon "botar" honom. Hedlund får veta att han plötsligt fått nya njurar. Församlingen faller i extas. Ingen vet att Hedlund kommer från Expressen.
Foto: ROBBAN
Bryter ihop. En elvaårig flicka får redogöra för sin svåra sjukdom, aposteln påstår att hon är botad. Flickan bryter ihop.
Foto: ROBBAN

Har du blivit lurad av predikanten? Kontakta vår reporter Ingvar Hedlund!

Publiken faller nu i extas

, skriker Halleluja, skrattar, gråter, viftar med armarna, ställer sig upp och hoppar. Det är en varm vårkväll i Borås. Över 300 människor samlas i pingstförsamlingen Lustgården för att helas av amerikanen Charles Ndifon. Han kallar sig "Guds apostel" och turnerar över hela världen med sin show. Ndifon påstår att han kan bota allvarliga sjukdomar genom att be med de drabbade. Och genom att ta på dem. Sedan i torsdags är han i Borås. Varje kväll har han genomfört seanser här. I morgon lämnar han Sverige för att fortsätta sin oändliga turné. Detta möte börjar 19.00 och ska pågå till midnatt. Jag och fotografen Robban Andersson, utrustad med minikamera, smyger in och försöker smälta in. En vakt kommer fram: – Hej. Jag känner inte igen er. Vilka är ni? Jag svarar: – Vi är kristna affärsmän på tillfälligt besök i Borås, fick höra att aposteln Ndifon ska vara här och vi beundrar honom. – Då är ni välkomna! säger vakten.

Under första timmen

 byggs en alltmer exalterad stämning upp med musik, kör och intensiv lovsångspredikan av Lustgårdens pastor Peder Teglund som till slut blir hes av ansträngningen. Exakt klockan 20 anländer Guds apostel Ndifon. Han är helt klädd i vitt. Aposteln går upp på scenen, sluter ögonen, pekar mot publiken och väser: – Jag känner, jag känner...att till vänster finns en person med svåra hjärtproblem, till höger en person som håller på att bli blind. Sedan pekar han åt mitt håll och säger: – Och där i mitten finns en man med svår njursjukdom. Han fortsätter att räkna upp Stora läkarbokens alla sjukdomar och uppmanar oss att omedelbart komma upp på scenen för att bli botade av Gud. Orkestern spelar hela tiden, med låg volym, lovsånger.

Nu blir det ett tryck

 mot scenen, 20 funktionärer ställer sig med en meters mellanrum framför scenen, som säkerhetsvakter på en popkonsert. Denna kedja ska fungera som ett filter. För bara ett fåtal fall, som tydligt gynnar saken, ska släppas upp till Guds apostel. Eftersom denna apostel nyss pekade på mig och pratade om njurproblem går jag (som är fullständigt frisk) fram till en funktionär: – Jag har lidit av njursjukdom i ett år och har haft värk. När aposteln pekade på mig började värken plötsligt minska. Jag förstår inte... Funktionären lyser upp: – Gud vare prisad! Du är utvald! Du ska få träffa aposteln! Varsågod upp på scenen! Någon sträcker fram en mikrofon, jag blir bländad av strålkastarljuset, Ndifons eget filmteam, utrustat med tre parallellt arbetande kameror, filmar och Ndifon tar min hand, frågar vad han och Gud kan hjälpa till med.

Jag drar min bluffhistoria

 en gång till och när jag kommer till "värken börjar avta" blir publiken hysterisk, skriker högt, stampar i golvet. Ndifon granskar mig, säger: – Ja, jag ser att du är sjuk. Eller har varit sjuk. För det känns väl mycket bättre nu? – Ja, svarar jag. – HALLELUJA! skriker publiken.  – Ja, säger jag, försöker se glad ut, höjer mina armar mot himlen – plötsligt gör hela publiken likadant under rop som "Guds under" och "Prisa Gud". Jag testar en gång till, höjer armarna – och, jodå, publiken hänger med. Jag frågar Ndifon: – Jag tar ju mediciner, kan jag sluta med dem nu? – Min vän, du har nya njurar nu. Gå till din doktor så får han se  det, säger han och viskar: – Men säg inte att du har varit hos mig. Under publikens jubel nedstiger jag från scenen.

Nu tar Ndifon emot ytterligare

 cirka 20 människor som vill bli botade från sjukdomar. Flera är barn i mammas eller pappas sällskap. En elvaårig flicka tvingas redogöra i detalj för sin sjukdom, bryter slutligen ihop i tårar och leds ner. En åttaårig flicka som har en kronisk och svår tarmsjukdom (Chrons sjukdom) får veta att hon plötsligt blivit botad. Mamman ser lycklig ut. Aposteln väser i mikrofonen: – Det är djävulen som gjort dig sjuk, det är satan! Till en MS-sjuk man i rullstol säger han: – Res dig upp och gå! Gud har gjort ben för att man ska kunna gå! Ställ dig upp! Nu! När den svårt sjuke mannen inte förmår det avfärdas han hånfullt. Ytterligare en man i rullstol förs fram, slits upp ur stolen av tre funktionärer, släpas darrande runt på golvet. Ndifon skriker: – Guds under! Han kan gå!  Men det kan han inte. Mannen ser förvirrad ut, vill tillbaka till rullstolen.

Två gånger under denna maratonkväll

 tas kollekt upp, i stora plasthinkar. Pastor Peder Teglund hetsar: – Det är för våra omkostnader. Du är fri att ge hur mycket du vill! Tänk på att du g e r inte egentligen, du investerar! Sedan får du a vk a s t n i n g! Gud välsigne dig som g e r! Alla bidrar. Ett otal hundralappar singlar ned i hinkarna. Kvällen har varit framgångsrik för apostel Ndifon och pastor Teglund. Rent ekonomiskt. Mötet är slut och vi går ut i Boråsnatten för att andas.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.