Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Rebecca började dricka när hon var 8 år gammal

Dagens tre största inrikesnyheter.
Rebecca Hellström har bott i fosterhem, på ungdomshem, varit hög på jobbet och skuldsatt. Tills hon nådde sin botten. Foto: Privat
”I byn där jag växte upp var det väldigt ovanligt med fosterhemsbarn. Så jag sågs som ”fosterhemsungen”.” säger hon. Foto: Privat
”Hade du sagt till mig för ett år sen att det skulle bli så här, att jag skulle plugga och tycka om det och ha framtidsdrömmar hade jag aldrig trott dig”, säger Rebecca. Foto: Privat

Rebecca Hellström var åtta år gammal när hon drack alkohol första gången.

Men hennes liv hade hamnat i en nedåtgående spiral redan innan dess – och till slut bestod vardagen av alkohol, droger och skulder. 

– Hade du sagt till mig för ett år sen att det skulle bli så här, att jag skulle plugga och ha framtidsdrömmar hade jag aldrig trott dig, säger hon i dag. 

Rebecca Hellström, 33, bor i dag i Hudiksvall, i en etta som tillhör öppenvården i kommunen. Där får hon bo så länge hon behöver efter att ha fått hjälp att hantera känslorna kring sin barndom och ungdom och fått hjälp bort från missbruket, som lokaltidningen Hela Hälsingland var först med att skriva om

Placerades i fosterhem 

Egentligen började svårigheterna i livet redan när Rebecca var nyfödd, berättar hon. När hon var ett år, och hennes bror fem, omhändertogs de. 

– Tillslut kom vi till en fosterfamilj som skulle ha oss i två år tills mamma ordnat upp sitt liv. 

Men Rebecca och hennes bror blev kvar. 

Fosterfamiljen bodde i den lilla byn Rengsjö. Där upplevde Rebecca att hon stämplades som bråkig. Hon hade både adhd och bodde i fosterhem och förväntades vara en problemmakare. 

– Jag kände mig väldigt ensam som barn. I byn där jag växte upp var det väldigt ovanligt med fosterhemsbarn. Så jag sågs som ”fosterhemsungen”. Jag fick inte umgås med kompisar för deras föräldrar och jag fick alltid skulden för saker som hände.  

Drack som 8-åring

När Rebecca var åtta år gammal var hon på semester och hälsade på en släkting. Då fick hon upp ögonen för alkoholen. 

– Jag fick öl i stället för vatten för att släcka törsten. Jag kände redan då att det ruset var härligt och efter det fortsatte jag dricka när jag fick tag på det hemma. Jag hade också börjat röka när jag var där. 

Rebecca förklarar att ruset tilltalade henne eftersom den verklighet, den ensamhet, hon levde i hemma i byn var så hemsk att hon behövde hitta en förvrängd verklighet. En verklighet hon till viss del hittade via alkoholen. 

Tills drogerna kom. 

I dag kan Rebecca prata om sin bakgrund. Foto: Privat

Försökte ta livet av sig

Livet fortsatte att vara svårt. Rebecca blev ofta arg och utåtagerande och värre blev det när hennes bror flyttade från familjen till ett ungdomshem när Rebecca var i 10-årsåldern. Runt samma tid utsattes hon för sexuella övergrepp, berättar hon.   

– När jag var elva år försökte jag ta livet av mig. Jag såg ingen framtid. Allting kändes så hopplöst. Jag kallades lögnare och kände att jag inte var värd någonting. Jag ville försvinna. 

Rebecca tog droger för att fly verkligheten och när hon var 13 år gammal blev hon placerad på ett ungdomshem och tillbringade sex år där. 

– Jag trodde det skulle bli en nystart där jag fick vara den jag är och inte den som folk säger att jag är. Men jag tänkte inte på att det var samma soc-papper som skulle förfölja mig. Jag var fortfarande en skitunge som ljög och hittade på. Och människor utanför hade fördomar mot de som bor på ungdomshem – det var bara till att leva upp till det för att inte visa sig svag.

2006 skrevs Rebecca, då 19, ut från ungdomshemmet utan någonstans att ta vägen. Men hon kämpade med gymnasiestudierna, tog studenten och slutade med drogerna. 

Åtminstone för ett tag.

Blev ren – men skuldsatt

Direkt efter studenten fick Rebecca jobb på ett tryckeri. Hon höll sig drogfri och skötte jobbet men blev samtidigt allt mer skuldsatt när räkningarna samlade sig på hög.

När tryckeriet senare lade ner började Rebecca arbeta inom krogbranschen, vilket blev en tuff omställning.

Då vände det åt det negativa hållet igen.

– Det började eskalera när jag började jobba på bar. Det blev lätt att jag drack lite. Men så började jag ta droger för att orka med, för att hålla mig vaken. Jag hade ont och tog smärtstillande, och jag tog lugnande för att sova. Till slut kunde jag inte klara jobbet. Jag minns att jag somnade på jobbtoaletten och vaknade sju på morgonen, säger Rebecca och fortsätter:

– Hela tiden intalade jag mig själv och andra att jag måste göra det här för att klara jobbet. Men när jag sa upp mig eskalerade det på riktigt. 

När det var som värst tog Rebecca många olika former av droger och mediciner. Foto: Privat

Tände av hos fosterfamiljen

En dag när Rebecca befann sig på ett kafé hade hon nått botten. Hon var påverkad av flera läkemedel och droger – benso, amfetamin, oxycontin och ecstasy – när Rebeccas fostersyster hittade henne och tog med henne till familjen för att tända av. 

Rebecca fick till slut hjälp på ett behandlingshem i Hudiksvall. Till en början blev panikångesten värre ju mer Rebecca öppnade upp sig om sina erfarenheter.

– Det var läskigt men någonstans bestämde jag mig för att nu ska jag vara ärlig. Berätta saker jag har varit med om. Det var förra året. 

I dag kan hon prata om sin bakgrund utan att känna att vad hon har varit med om eller gjort definierar vem hon är.

– Jag försöker tänka att min sanning är min sanning. Vad andra har för någon har ingen betydelse för vem jag är. I dag kan jag vara mig själv och vad andra tycker är inte livsavgörande. 

Framtiden: Hjälpa andra

Rebecca berättar att hon ser framför sig hur hon i framtiden kommer att jobba med ungdomar eller kvinnor i utsatta situationer, som har ett missbruk och som lever i dysfunktionella familjesituationer. 

– Jag vill, med min erfarenhet, kunna hjälpa. För jag vet hur man inte ska bemöta i de situationerna. Jag tror att jag skulle få förtroende. Jag har inte läst mig till det, jag har levt det.

Och flera stora steg mot framtidsdrömmen har Rebecca redan tagit. Det senaste den här veckan. 

– Jag fick precis veta att jag kom in på socionomutbildningen, på mitt förstahandsval. Hade du sagt till mig för ett år sen att det skulle bli så här, att jag skulle plugga och ha framtidsdrömmar hade jag aldrig trott dig.

Sedan första artikeln om Rebecca publicerades har folk hört av sig: ”På bara en dag är det många som har hört av sig, det är flera som också behöver hjälp som inspirerats till att ta hjälp. Det känns väldigt bra, att jag kan motivera” Foto: Privat