Här går 1,6 miljoner barn inte i skolan • "Jag kan inte ens skriva mitt namn"

Youssef, 12, jobbar tolv timmar om dagen för att försörja sin familj

ALEPPO. Youssef Naami, 12, vänder uppochner på en gammal cykel och trycker in slangen under det slitna däcket.

Han är känd som den bästa cykelreparatören i det sönderbombade östra Aleppo.

Men pojken kan inte läsa eller skriva – liksom 1,6 miljoner syriska barn går han inte i skolan.

– Jag kan inte ens skriva mitt eget namn, säger Youssef medan han byter cykelslangen.

I samarbete med Unicef berättar Expressen om Syriens förlorade generation, barnen som vuxit upp och alltjämt lever i krigets skugga.

Publicerad 28 apr 2018 kl 04.04

Elgeneratorn ute på gatan dunkar, doften efter det senaste regnet ligger i luften. Det är vår i Aleppo och fullt av folk på gatorna, också i de sönderbombade områdena.

Youssef Naami, 12, står inne i en cykelverkstad och pratar med ett par jämnåriga pojkar som behöver laga en cykel. Här har Youssef jobbat de senaste fem åren.

undefined

Verkstaden ligger på samma gata som hans föräldrahem i den sönderbombade stadsdelen al-Shaar i östra Aleppo. Också skolan ligger ett stenkast härifrån. 

undefined

Tidigt varje morgon vaknar Youssef, tar på sig sina kläder och går hemifrån – inte på väg till skolan utan till sitt arbete på cykelverkstaden.

– Jag hann gå ett år i skolan innan kriget bröt ut. Fria syriska armén intog al-Shaar och jag och resten av barnen på min gata slutade att gå i skolan, vi kunde inte fortsätta på grund av striderna. Jag började jobba i stället, säger Youssef.

Youssef, 12, jobbar tolv timmar om dagen

I fem år har han jobbat på samma verkstad. Från sju på morgonen till sju på kvällen. Tolv timmar om dagen, sju dagar i veckan. För att tjäna 2 500 lira, motsvarande cirka 50 kronor, i veckan.

– Det räcker knappt till att köpa blöjor till mina syskon. Vi är fyra barn och jag försörjer hela familjen, säger Youssef.

undefined

"Jag hann gå ett år i skolan innan kriget bröt ut. Vi kunde inte fortsätta på grund av striderna. Jag började jobba i stället", säger Youssef.

Foto: KASSEM HAMADÉ

Han är ett av mer än 1,6 miljoner syriska barn som inte går i skolan, enligt FN:s barnfond Unicef. Under det sju år långa kriget har var tredje skola i landet blivit totalförstörd. Kriget har tvingat över tolv miljoner syrier på flykt, både inom landet och till andra länder. Grannarna Jordanien, Turkiet och Libanon har tagit emot de flesta syriska flyktingar som hamnat utomlands.

undefined

– Ingen förutom två pojkar på min gata går i skolan. De jobbar för att försörja sina familjer. Deras pappor är fängslade, försvunna eller dödade eller försvunna. Någon måste försörja familjen, säger Youssef.

Han gestikulerar med sina händer som är torra och svarta av arbetet.

Vi är fyra barn och jag försörjer hela familjen

Youssef är född i al-Shaar i östra Aleppo. Han och hans familj blev kvar i området under hela kriget.

Sommaren 2012 tog väpnade grupper från Fria syriska armén (FSA) kontroll över två tredjedelar av Syriens största industristad Aleppo. 2014 blev terrorgrupperna al-Nousrafronten (al-Qaida) och IS de starkaste styrkorna i Aleppo. Då förlorade FSA staden.

2016 avancerade den syriska armén med stöd av Ryssland och Iran – och började belägra östra Aleppo där Youssef bor.

– Jag jobbade här i verkstaden under hela kriget. Vi hade inget val. Min pappa är daglönare och tjänar litet, så jag är tvungen att hjälpa honom. Nu står jag för större delen av familjens försörjning, säger Youssef.

Efter jobbet spelar tolvåringen fotboll på gatan

Tolvåringen är fortfarande ett barn. Varje dag väntar han otåligt på att klockan ska bli sju på kvällen. Inte för att han ogillar sitt jobb utan för att vill gå och spela fotboll, som är det bästa han vet.

Tiotals pojkar samlas samma tid varje kväll för att förvandla gatan till en fotbollsplan, där de spelar i flera timmar. De går inte hem förrän vid midnatt.

– Barcelona är min favoritklubb och Messi är min favoritspelare. Men jag skulle inte vilja träffa honom även om jag får chansen. Hur ska jag prata med honom? Jag kan inga språk, säger Youssef.

 

Syrien

Gamla skolhuset är förstört av bomber

På andra sidan av östra Aleppo ligger stadsdelen Masaken Hanano. Även det området utsattes för brutala strider under sju år av krig. Nästan varje hus och varje gata är sönderbombade. Flera skolbyggnader går inte att använda längre. Inne på skolgården till skolan l-Nābighah al-Dhubiyānī har man placerat vita baracker med blåa fönster.

Iman Darwish, 11, går i femman. Hon ställer sig längst fram i kön för att gå in efter 15 minuters rast på skolgården denna vårsoliga eftermiddag. Cirka 250 barn går i de tillfälliga barackerna på skolgården eftersom det gamla skolhuset är förstört av bomber.

undefined

Iman går i rätt klass för sin ålder. Men flera av hennes klasskamrater går i ett intensivt program som stöds av Unicef. Programmets mål är att hjälpa barnen att ta igen förlorade skolår. De ska klara två läsår på ett år.

– Vi bodde i den här stadsdelen fram tills väpnade grupper tog kontroll över Masaken Hanano. Då gick jag i första klass. Vi flyttade till Hamdaniya inne i centrala staden och jag fortsatte i skolan där. Min pappa såg till att jag inte förlorade något skolår, berättar Iman.

undefined

Iman Darwish, 11, går i femman. Hon har haft tur – trots kriget har hennes föräldrar som är akademiker sett till att hon fick gå i skolan vart de än flydde.

Foto: KASSEM HAMADÉ

Iman har fått gå i skolan medan kriget pågått

Hon är en av de lyckligt lottade i Syrien. Trots kriget har hennes föräldrar som är akademiker sett till att hon fick gå i skolan vart än de flydde. Kriget har tvingat dem – precis som miljoner andra syrier – att fly från område till område och från stad till stad. Men föräldrarna såg till att Iman och hennes fyra syskon inte missade en enda termin.

undefined

– Min gamla skola ligger en bit härifrån. Visst, jag saknar skolhuset, fröknarna och barnen men nu går jag här. Jag minns faktiskt inte barnen som gick med mig i ettan. De klasskamrater jag har i dag är mina vänner nu, säger Iman.

Iman är populär i klassen. Hon får ställa sig längst fram i kön och sitter längst fram i klassrummet. 

– Jag gillar inte att vi går i skolan i en barack, men det är bättre än att inte gå i skolan alls. Det här är tillfälligt, vi ska flytta in i ett riktigt skolhus när renoveringen är klar, säger Iman.

SJU ÅR AV KRIG I SYRIEN. 2011: Första året. "Protester i Banias, Syrien, 17 april 2011.

Foto: AP

2012. Rök stiger efter strider i Aleppo 2 oktober 2012.

Foto: AP/TT

2013. En man och ett barn får vård i Damaskus efter en gasattack.

Foto: All over press

2014. Stafwan, hustrun Oum Alaa och dottern Yman återvänder till sitt hus i Homs för att söka efter ägodelar i ruinerna.

Foto: CHRISTOFFER HJALMARSSON

2015. Världsarvet Palmyra krossas av bomber och släggor.

Foto: AP/TT

2016. Ett barn får vård i Hass, Syrien, efter ett flyganfall som dödat 20 personer.

Foto: AP/TT

2017. Ett barn får vård på ett sjukhus i Saraqib, Idlib, efter en gasattack 4 april, som dödade minst 58 personer.

Foto: EPA/TT

2018. En förstörd gata i Douma, Syrien.

Foto: EPA/TT

IS tvingade flickor att stanna hemma

När terrorgrupperna IS och al-Nousra tog kontroll över stora områden i Syrien avskaffade de den statliga läroplanen. IS tvingade flickor att stanna hemma medan pojkarna fick gå i koranskola. Al-Nousra och och andra väpnade grupper hade egna läroplaner.

undefined

– Det finns minst fyra olika läroplaner som inte är godkända av staten och med vilka man undervisar barn i extremistiska ideologier, säger Yasser Hemidy, ansvarig för utbildning på Unicef i Aleppo.

Många föräldrar väljer att inte skicka sina barn till skolor i de områden som kontrolleras av islamistiska rebeller. Både av säkerhetsskäl och på grund av att de inte ser någon framtid i dessa skolor. Många barn fullföljer sina studier hemma, i hemlighet.

undefined

Unicef hjälper också de barn som bor i område som styrs av väpnade grupper och som måste göra nationella prov i regeringskontrollerade områden. 

"En livsfarlig resa"

Det är en livsfarlig resa.

– Vi hjälper dem med transportkostnader och med fickpengar och uppehälle för att de ska kunna ta sig ut och göra nationella prov. De vill inte förlora sin framtid, därför tar de risken, säger Yasser Hemidy.

– Antalet elever som får den hjälpen ökar för varje år. Men många klarar inte av resan. De blir stoppade på vägen, säger han.

Ett par tusen elever lyckas ta sig ut för att fortsätta sina studier eller för att göra nationella prov. Men många kan inte gå i skolan trots att de vill det.

undefined

"Jag kan läsa och skriva men jag har missat fem skolår", säger Berivan Mustafa som delar madrass med fyra av sina syskon.

Foto: KASSEM HAMADÉ

Berivan, 15, bor på en madrass i en lagerlokal

Berivan Mustafa, 15, delar en enkel madrass i en lagerlokal i samhället Nubl som ligger mellan Aleppo och Afrin. Hon är ett av tusentals kurdiska barn som har tvingats att fly flera gånger under kriget.

Senaste flykten var för en månad sedan när den turkiska armén och väpnade falanger från Fria syriska armén stormade den Syrienkurdiska staden Afrin. Berivan och hennes familj flydde tillsammans med 250 000 andra kurder undan striderna.

undefined

– När vi bodde i Aleppo gick jag i skolan. Vi flydde till Afrin för fem år sedan och sedan dess har jag inte gått i skolan. Jag kan läsa och skriva men jag har missat fem skolår, säger Berivan Mustafa.

Hon saknar skolan. Hon saknar också att ha ett privatliv med lugn och ro. Nu bor hon i en lagerlokal med flera hundra andra kurdiska flyktingar. Hon delar madrass med fyra av sina syskon.

undefined

"Jag var duktig i skolan"

Berivan klagar på de vuxna som röker oavbrutet och som pratar högt. Det är inte den miljö hon har drömt om.

– Jag var duktig i skolan. Jag lärde mig både matte och språk. Nu har det gått lång tid sedan jag tvingades att sluta gå i skolan, säger Berivan.

– Jag försökte läsa hemma i de skolböcker jag har. Jag lärde mig att tala kurdiska och läser i Koranen som vi har. Men det är inte samma sak som att gå i en skola med kamrater, säger hon.

undefined

"Jag vill se till att mina syskon lyckas bättre och får gå i skolan", säger Berivan.

Foto: KASSEM HAMADÉ

Så länge hon bor som hon gör nu är det nästan omöjligt för henne att kunna gå i skolan igen. Hon känner sig för gammal för att börja om i femman eller sexan. Hennes högsta dröm är att hon ska kunna ta sig till Aleppo.

– Omständigheterna gjorde att jag inte kunde studera. Nu vill jag se till att mina syskon lyckas bättre och får gå i skolan. Det är svårt på grund av kriget men jag vill hjälpa dem, säger Berivan.

Alla flickor som stannar hemma lär sig att laga mat, diska och ta hand om sina syskon. Jag kommer att hamna där

Hon har tio syskon. Hennes pappa som är med på flykten är arbetslös. De lever på hjälp som de får från biståndsorganisationer. Hon är medveten om de svårigheter som väntar i framtiden om hon blir utan utbildning.

– Enda lösningen är att jag får gå i en privat skola och börja om. Eller att jag får privat undervisning hemma. Jag skulle skämmas om jag gick i en klass med fem år yngre barn, säger Berivan.

"Enda räddningen är om de hjälper mig att studera igen"

Hon vill arbeta för att hjälpa sina småsyskon ekonomiskt så att de ska kunna gå i skolan. Men hon vet inte vad hon ska jobba med. Hon har inget yrke.

undefined

– Alla flickor som stannar hemma lär sig att laga mat, diska och ta hand om sina syskon. Jag kommer att hamna i den situationen. Enda räddningen är om hjälporganisationer hjälper mig och andra barn att studera igen. Jag vill studera, säger Berivan.

undefined

Om Berivan hade fått bestämma skulle hon blivit läkare. "Men jag vet att det är omöjligt för mig att börja studera igen", säger hon.

Foto: KASSEM HAMADÉ

Iman: "Jag vill bygga upp Syrien igen"

Hon vill inte bli bortgift. Men hon vill inte heller stanna hemma. Helst av allt vill hon studera. Hade hon fått bestämma själv skulle hon bli läkare.

Även cykelreparatören Youssef skulle vilja studera igen – trots att han säger att han inte gillar skolan.

undefined

– Jag har svårt att tänka mig att sitta i ett klassrum. Vem ska försörja mina syskon om jag inte jobbar? Kommer någon och knackar på vår dörr och skänker oss pengar? Nej, ingen kommer att göra det, säger han.

– Därför jobbar jag. Min högsta dröm är att öppna en egen cykelverkstad. Men också den drömmen kan vara orealistisk. Jag behöver ha pengar för att kunna göra det.

Skolflickan Iman Darwish, som går i den Unicefstödda skolan i östra Aleppo, är lycklig och nöjd med livet. Hon vet att hon kan förverkliga sina drömmar.

– Jag ska bli inredningsarkitekt, säger hon. Jag vill bygga upp Syrien igen.

 

LÄS MER: Pojken som blev en symbol för krigets vanvett