Vålnaden på Facebook – ortens dolda makthavare

Några minuter före avtalad tid når vi huset där vi hoppas möta mannen som sägs ha koll på alla och allt som händer. I Bro tycks alla veta vem han är, men nästan ingen har sett honom.

Han beskrivs som en vålnad, en urban legend.

Unga säger att de bara sett mannen från långt håll.

Att han kör snygga bilar.

Någon säger att han är lite tjock och har långt hår.

Att han har bilder på alla invånare.

Många är rädda för honom.

Det är en solig sommarmorgon, temperaturen närmar sig redan 24 grader.

Över telefon har mannen sagt att han vill prata om kriminaliteten i Bro. Men det ska visa sig att han själv inte alltid håller sig på rätt sida av lagen.

Det skumma är att han alltid är på plats, före polisen, när något allvarligt händer.

Dagen innan. Det är fortfarande sommarlov när ett tiotal ungdomar står i en cirkel utanför Broskolan och pratar om mannen alla känner sig övervakade av.

Den ende som mött honom är Sharmarke Elmi, en 25-åring som jobbar med unga i kommunen.

– Ingen vet hur han ser ut. Bara jag. Han är avslappnad. Men han är arg på samhället, säger Sharmarke Elmi.

– Det skumma är att han alltid är på plats, före polisen, när nåt allvarligt händer, säger en kille.

Sharmarke Elmi nickar instämmande.

– Ja, det där är helt sjukt alltså.

I Upplands-Bro kommun, i nordvästra delen av Stockholms län, finns en ny maktfaktor. Det är inget parti, ingen organisation, inte heller Zlatan Ibrahimovic som äger en ö i kommunen där han jagar dovhjortar.

Det handlar om Facebook-gruppen ”Varning i Upplands-Bro”, som varnar om brott.

Gruppen har över 11 800 medlemmar och rensar ofta bort sådana som inte har anknytning till kommunen.

Det kan jämföras med Bro, den ort i kommunen som är mest drabbad av kriminalitet, som har 8 000 invånare.

Inför kommunvalet 2018 kritiserade gruppens administratörer flitigt kommunens socialdemokratiska styre, som fick skulden för brottsligheten och otryggheten.

Efter valet blev det maktskifte.

Moderaterna, som gick till val på trygghetsfrågor, styr nu ihop med L, C och KD.

Sharmarke Elmi minns hur gruppen pumpade ut ett budskap där man utsatte enskilda politiker för hård press, vilket enligt honom ledde till att det tidigare styret avsattes.

Trots att Upplands-Bro anses vara den näst bästa kommunen i landet att leva i enligt tidskriften Fokus årliga ranking – stora delar påminner om Bullerbyn med sin grönska och sina lugna villaområden – har kommunen länge haft svårt med problembarnet Bro.

Bilbränder, butiksrån, misshandel, knivbråk och droger har lett till att Bro sedan 2014 av polisen klassas som utsatt område.

Natten den 21 februari 2019 eskalerar våldet när två män hittas ihjälskjutna i närheten av en skola och en populär pulkabacke.

Enligt polisen har Bro varit på ett sluttande plan i tjugo år. Från 2009 till 2013 såg det visserligen ut att ljusna, när poliser knöts till området, jobbade lokalt och invånarna såg att myndigheten fanns på plats.

Men sedan försvann poliserna med myndighetens omorganisation.

Då slogs två Facebook-grupper som varnar om brott, ”Händelser i Upplands-Bro” och ”Varning i Upplands-Bro”, ihop till en. Och börjar växa.

För polisen blev det först en hjälpande hand. Fler hörde av sig om vad de såg ute.

Vid ett bord på biblioteket i Bro centrum pratar polisen Magnus Nilsson och kultur- och fritidschefen Hannah Rydstedt över en kopp kaffe.

– Det som är oroväckande är att en del individer är på väg ut. Dels han som satt häktad och nu gick fri, det var inte så bra, säger polismannen.

Hannah Rydstedt rynkar bekymrat på pannan.

– Och han är tillbaka hemmavid?

– Ja, ja. Och sen en kille som kom ut efter att ha suttit för vapenbrott.

Magnus Nilsson, själv uppvuxen i Upplands-Bro, är kritisk till den inställning som tjänstemännen länge haft gentemot orten. Han säger att det dröjt innan kommunen accepterat att Bro är ett utsatt område. Länge ville det kommunala fastighetsbolaget inte ta något socialt ansvar, eller ”brottsförebyggande hållbarhet”, utan överlät allt åt polisen.

– Fler poliser och större batonger, det löser inte problemen här, säger Magnus Nilsson. Den allmänna inställningen har varit att ”Bro har ju alltid varit så där”. Men tycker du det är bra då? undrar jag då. Ska det vara så här?

– Och vi inom polisen är inte utan skuld. Polisen har haft en låg närvaro över tid. För lilla Bro låg ju längst upp i nordvästra hörnet av polisdistriktet, utkastat i spenaten, inte ens pendeln gick hit. Det blev ett glapp.

Magnus Nilsson minns med värme när myndigheten under Carin Götblad som polismästare satsade på lokalpoliser.

– Den stora grejen var att vi då fysiskt var förankrade här och hade ansvar för kommunen. Vi hade koll på ungdomar, på våra ”target individer”, och vi syntes.

– Lokalt förankrad polis, som lär känna sitt område, alla vet att det är viktigt, det är inte raketforskning, kriminella agerar ofta i sin miljö. Men det här har vi tappat sedan 2015.

Hannah Rydstedt nickar instämmande.

– Det är uppenbart att det funnits behov av en grupp som ”Varning i Upplands-Bro”, säger hon och tar en klunk kaffe.

– Annars hade inte så många blivit medlemmar.

Flera känner sig rädda för att bli utpekade

I Bro centrum står Sharmarke Elmi och pratar med en grupp unga som har sommarlov. Här är det vanligt att se stora samlingar av unga, som på sin lediga tid hellre stannar i området än åker in till nöjeslivet i Stockholms innerstad.

Atmosfären är öppen och mjuk snarare än grabbig som det annars ofta blir när många killar träffas.

Sharmarke Elmi säger att det är något unikt med stämningen här.

– Redan i högstadiet ser du att sjuor hänger med nior. Och ute umgås folk inte bara två, tre stycken utan i grupper av tjugo, trettio, fyrtio. Någon borde forska i det, säger han.

Det är inte bara två, tre grannar som gått ihop utan ett helt samhälle.

Både Sharmarke Elmi och andra unga som vi möter är eller har varit medlemmar i ”Varning i Upplands-Bro”.

– Det är inte bara två, tre grannar som gått ihop utan ett helt samhälle. Alla är nyfikna och alla vill veta hur man skyddar sig bäst och vad som sker.

I Bro finns 1 500 hyreslägenheter i ett område praktiskt taget utan biltrafik.

Butiksvagnar som barn lekt med står spontant parkerade på asfalten mellan husen.

Området ser övergivet ut.

Träden och buskarna som omger de slitna och nedgångna trevåningshusen tycks växa vilt och vara på väg att ta över.

Många i området är kritiska till de privata bostadsbolagen som tar höga hyror men låter husen förfalla.

I centrum har en handfull grovt kriminella killar lockat en svans av unga som fått småpengar för att gå deras ärenden.

Men många unga känner sig även utsatta av ”Varning i Upplands-Bro”. Flera säger sig vara begränsade i sin vardag. Rädda för att bli utpekade.

Det har hänt att gruppen lagt ut bilder på unga som senare visat sig vara oskyldiga.

– Även när inga namn nämns förstår alla vem man syftar på. Alla känner ju alla, antingen direkt eller via någon annan här, säger Sharmarke Elmi.

Han sätter sig på trottoarkanten, påpekar att Adam, mannen som håller i ”Varning i Upplands-Bro” raderat felaktiga påståenden och då varit öppen med att det blivit fel. Han beskriver Adam som proffsig och ordentlig.

Men när Sharmarke Elmi gjort kommentarer och försökt nyansera omskrivna händelser med annan information, har han blivit blockerad från Facebook-gruppen.

– Folk får en väldigt ensidig, negativ bild av samhället via den här sidan och då ser allt väldigt mörkt ut. Det är kanske inte det första Upplands-Bro behöver. Vi behöver stärka gemenskapen, bygga broar mellan äldre och yngre.

I Bro säger ryktet att mannen bakom Facebook-gruppen bor i ett hus med mur, taggtråd och enorm säkerhetsapparat.

När vi till slut hittar till honom visar det sig inte stämma.

Men på huset finns flera övervakningskameror placerade, som vrids åt vårt håll och följer varje steg vi tar.

En bil närmar sig, parkerar vid uppfarten. En man i yngre medelåldern stiger ur, låser upp dörren till huset och bjuder in oss.

Han ser nyvaken ut i en svart t-shirt av skateboardmärket Supreme, som inte döljer den något runda magen, rutiga kortbyxor och ett par solglasögon på det rufsiga håret.

I höger hand håller han i en kaffemugg och en cigg mellan pekfingret och långfingret.

Natten innan har han fotograferat en brottsplats i en annan ort där någon blivit knivskuren.

– Oftast kör jag ute på rull, säger han och menar att han inte bara rycker ut när han får larm om att något hänt.

Vi kallar honom Adam, fast det är inte hans riktiga namn – villkoret för att träffa oss var att han skulle få vara anonym, av rädsla för att hans familj ska utsättas för hot av kriminella om de får reda på hans riktiga identitet.

Vi stiger in i huset som ser något kalt ut fast han bott här i flera år. På köksbordet ligger två cigarettpaket av märket L&M.

Adam säger att han inte har något rum där han samlar bilder och information om människor i orten, vilket många vi träffat tror. På vardagar har han ett vanligt jobb, är egenföretagare, tjänar bra med pengar.

Hans engagemang mot brott och otrygghet började, enligt Adam, när han själv utsattes för rånförsök. Och när han hörde att tanter rånades på sina matkassar i centrum fick han nog.

Han blir förbannad när han tänker på det förra politiska styret.

– De gick ut i artiklar och var jättenöjda och sa att de fått stopp på bilbränderna i Upplands-Bro. Sen gick det två veckor, så brann 70 bilar i Bro. Vad fan är det – vad händer? Klart det blir hån och drev mot kommunalrådet. Visst blev vi maktspelare då, säger Adam.

Han skrattar till när han hör att ungdomar vi talat med säger att han alltid är på plats, redan innan något hänt.

– Det stämmer, säger han snabbt. Vet polisen något så vet jag också. Inofficiellt uppskattar polisen mig, säger han. Jag är först på plats, ser allt men ingen ser mig.

En orsak till att poliser gillar Adam och ”Varning i Upplands-Bro” är, enligt honom själv, att myndigheten får välbehövlig hjälp.

Adam säger att han inte ser sig som någon sheriff men berättar att han själv varit ute och letat upp vittnen för att ”komma vidare i ärenden”.

– På ”Varning i Upplands-Bro” blir folk som sett något, men inte stannat och väntat på polisen, påminda om att de har nödvändig information som de kan ge.

Viljan att hjälpa polisen hyllas. Men snart börjar personer bakom Facebook-gruppen gå över gränser.

De besöker vittnen och målsäganden med skolkataloger och bilder på eventuella misstänkta, i försök att lösa misshandelsfall, rån och skadegörelse.

Minst fem förundersökningar saboteras på det viset.

Åklagare väljer att inte driva fall till åtal, då de vet att amatördetektivernas arbetsmetoder förstört polisens senare fotokonfrontationer.

– Det finns människor i den här kommunen som inte kan få upprättelse som brottsoffer, för att de här personerna i sin iver att hjälpa till eller vad det nu handlar om, förstört förundersökningar, säger polisen Magnus Nilsson, märkbart irriterad.

Han påminner att det finns en anledning till att poliser går en utbildning i två och ett halvt år och att det krävs att de jobbat ett tag och blir rutinerade utredare innan de kan bli förundersökningsledare.

– Det finns liksom ramar och regler för hur vi bedriver undersökningar för att det ska vara rättssäkert och tåla en rättslig prövning, säger Magnus Nilsson.

Förutom att personer bakom ”Varning i Upplands-Bro” saboterat utredningar börjar även falska rykten att spridas i gruppen.

Rykten som snabbt blir etablerade sanningar även ute i orten.

Unga hängs ut med bild eller signalement som gör att många vet vem det handlar om.

Magnus Nilsson säger att han märkt att folk är snabba med att dra felaktiga slutsatser i sociala medier.

Det blir också allt tydligare att ”Varning i Upplands-Bro” vill styra bilden av vad som sker i orten och inte tillåter röster som vill nyansera bilden.

De som kritiserar påståenden i ”Varning i Upplands-Bro” eller vill ge en annan version blir snabbt blockerade.

Enligt Adam sätter gruppen sina egna gränser.

– Gillar man det inte kan man starta egna Facebook-grupper.

Han säger att något hände 2012, som fick honom att engagera sig.

– Förut kunde man ställa bilen nästan olåst mitt ute på gatan. Jag hade en BMW cabriolet och den kunde man bara cabba ner och låta stå där ute på gatan.

– Men sedan, runt 2012, då märkte man att tonen ute i samhället... de grövre angreppen mot medborgare ökade. En gång när jag kom från jobbet och parkerade min Mercedes så stod där fyra killar som skulle råna mig, säger Adam.

När han såg att det skedde många rån i Bro centrum startade han varningssidan som då hette ”Händelser i Upplands-Bro”.

Folkdomstolen är väldigt snabb

En dag grips en man i Bro i samband med att han inte har ID på sig när polisen söker efter misstänkta för ett allvarligt brott.

Efter att han lämnat sin redogörelse kan polisen snabbt avföra honom från utredningen. Men på Facebook har han redan blivit uthängd med bild och utpekad som gripen för brottet.

Senare blir han grovt misshandlad av folk som känt igen honom.

– Att lägga ut bilder på folk som är misstänkta och påstå saker som inte stämmer – det är förtal. ”Gripen, anhållen, häktad” är inte en skuldvärdering, säger Magnus Nilsson.

– Men folkdomstolen är väldigt snabb. Rykten och överdrifter blir snabbt en allmän sanning.

Tonen på ”Varning i Upplands-Bro” har ofta en främlingsfientlig prägel, enligt kultur- och fritidschefen Hannah Rydstedt.

– Man grottar gärna ner sig när den misstänkte är en förortsungdom med invandrarbakgrund, säger hon.

Både privatpersoner och polisen har reagerat och gjort anmälningar om förtal och hets mot folkgrupp.

Ett pågående mål i Eskilstuna tingsrätt, mot en administratör för Facebook-sidan som först hette ”Stå upp för Peter Springare”, kan bli början på många framtida fällningar.

Då ska en gammal lag från 1980, Lagen om elektroniska anslagstavlor, prövas för första gången. Den kan leda till att administratörer som inte rensar bort förtal eller hets mot folkgrupp kan fällas.

– Det finns inget prejudikat, för den lagen är inte använd. Vi hoppas på en vägledning för åklagarna för nu vet de inte hur de ska agera, trots att många fall kan tyckas självklara, säger Magnus Nilsson.

– Vi hoppas det blir tydligt så att man kan dämpa det här... avloppet det blir emellanåt.

Adam säger att han blockerat medlemmar som gjort rasistiska kommentarer.

Han erkänner att han skrivit ”två grova faktafel genom åren” och säger att det är ”jättetråkigt om många i orten känner sig felaktigt utpekade”.

Att medlemmar som bara ifrågasätter påståenden blir blockerade tycker han är helt naturligt.

– Det finns inget att ifrågasätta, det är bara att inse fakta – var det ett rån så var det, var det våldtäkt så var det. Det är inget att gnälla över, säger han.

– Ifrågasättandet, kommentarer som ”men han är inte dömd”, allmänt sånt här jävla gnäll hela tiden, det kommer från en liten klick i Bro, som håller till i extremvänstern, som tycker att man inte ska skriva det som händer. De är borttagna, det är inget snack om det.

Killarna kör på gångvägar med hundra blås, klart folk blir ledsna

Sedan räcker han fram sin mobil och visar ett av de senaste inläggen på ”Varning i Upplands-Bro”.

Ett filmklipp på en ung kille som kör väldigt fort med moped.

Det Adam ännu inte känner till är att vi vet att han själv dömts till fotboja och suttit fängslad för olovlig körning.

– Titta, säger han.

– Här åker de med en jävla moppe och kör som en jävla dåre i hundra blås förbi hon som filmat. Vi vet att det är ett problem och att polisen jobbar hårt för att få bort de här killarna, säger han..

– Jag vill inte leva i ett samhälle där jag och mina bekanta ska känna sig rädda för att gå ner till Ica och handla och riskera att bli rånade. Och om någon kör här med sin moppe, han åker där hundra blås, de här killarna kör på gångvägar och cykelvägar med hundra blås, klart folk blir ledsna.

I centrum sitter polisen Magnus Nilsson och känner för första gången på länge att det börjar gå åt rätt håll för Bro.

Det kommunala fastighetsbolaget Upplands-Brohus har anställt en vd som tidigare jobbat med förnyelseprojekt i det socialt utsatta området Vivalla i Örebro.

– Det är ett antal individer som inte är ute på plats i centrum. Rätt åtgärder har vidtagits. 

– Det här är ett samhälle som är ett jättebra exempel på att det räcker med en handfull individer som sätter sin prägel och skapar negativa spiraler som leder till otrygghet i ett helt område.

Hannah Rydstedt ser också positivt på framtiden efter att kommunen börjat ta Bros problem på allvar och samverka med polis och civilsamhälle. Men hon oroas av ”Varning i Upplands-Bros” påverkan på samhället.

– Jag ser att våra unga drabbas av det här och att det skapas en oförtjänt känsla av otrygghet. Det vill jag inte kalla grannsamverkan.

– Det som är skrämmande är att människor får näring av det här. Att det skapas en sammanhållning och man gottar sig i andras olycka. Det är svårt att stoppa. Det kommer ta tid att återerövra tilliten hos invånarna.

Han hade sån jävla dålig jargong. Riktigt otrevlig.

När vi ber Adam kommentera sina egna domar blir han för första gången osäker.

– Det är en gammal historia. Jag har inga kommentarer, säger han.

Men bara några månader tidigare har Adam åkt på ännu en dom.

Den här gången för våldsamt motstånd mot en polisman.

– Jag tror polisen hade en dålig dag. Han visste ju vem jag var och hade sån jävla dålig jargong. Riktigt otrevlig. Till slut hoppade polisen på mig och slog ner mig.

Enligt Adam fanns det ingen anledning för polisen att stoppa honom från början. Polisen hade bett honom identifiera sig, vilket han vägrade, och ville ta ifrån honom hans mobil.

– Han gjorde en höna av en fjäder. Varenda polis där ute känner ju igen mig. Allihop.

Stämningen blir spänd innan vi skiljs åt.

När vi gått ut låser Adam dörren bakom oss.

På Facebook är han snart i gång igen:

”Namngivna ynglingar har vandaliserat bilar med pinnar vid Jursta.

Finns grymma bilder”.