Syskonen har helt olika liv och villkor efter 13 år i Sverige

Ena tvillingen utvisas – den andra får stanna

MALMÖ/LANDSKRONA. Bara hälften av alla utvisningar verkställs.

Tvillingarna Amel och Amela Ramovic, 26, har levt halva sina liv i limbo i Sverige utan uppehållstillstånd.

Nu utvisas ena tvillingen – den andra får stanna.

Publicerad 18 okt 2019 kl 15.10

Amela gör en hel del saker för första gången den här hösten.

Skaffar bank-id, gymkort, id-handling. Blir medlem hos olika butikskedjor. Ställer sig i bostadskö. Använder sina gymnasiebetyg från Angeredsgymnasiet och börjar en utbildning till undersköterska. Beställer varor på internet. Hämtar ut varorna. Köper en mobil. Och ett abonnemang. I sitt egna namn.

Men allra först får hon sin förlossningsskada sydd.

Det har gått nio månader sedan hon för första gången födde barn. Och tre sedan hon för första gången fick uppehållstillstånd, i något land överhuvudtaget. Hela livet har hon och hennes tvillingbror varit statslösa asylsökande i antingen Tyskland eller Sverige – eller så har de väntat ut ett utvisningsbeslut. 

Det första hon vill göra är att ta del av fullständig vård. Hon har haft rätt till akut vård tidigare, men vad det är har varit en bedömningsfråga. Mödravården som gravid ingick. Men när barnmorskan efter förlossningen missade att sy en del av blygdläppen ingick inte återbesöket för att sy det stygn som fattades.

I nio månader gick Amela omkring bärandes på bebisen Mirza utan att kunna ha byxor på sig. Nu efter att uppehållstillståndet kommit får hon en tid och det sista stygnet sys.

undefined

FÅR STANNA. Migrationsverket understryker att Amela fått sitt uppehållstillstånd på grund av anknytning till det lilla barnet. Ingen av tvillingarna har bedömts ha rätt till asyl.

Foto: JENS CHRISTIAN

Amel fick sitt beslut från Migrationsdomstolen samma dag som tvillingsystern Amela. Utvisning igen. Han är van.

– De har försökt utvisa oss tidigare men aldrig lyckats. Serbien nekade min mamma och Montenegro nekade mig. Gränspolisen sa att vi inte kommer tas emot, säger Amel.

Vi ses i Landskrona. Här tillbringar han den mesta av sin tid på gymmet eller med sin flickvän. Han kan inte resa över sundet till Danmark, inte jobba eller skaffa ett eget bankkort. Då återstår mest att träna. Gym som han praktiserat på har velat anställa honom, men kan inte.

Amel är nu den enda av fyra syskon – totalt är de två systrar och två bröder – som inte fått uppehållstillstånd i Sverige.

– Min bror utvisades efter att han tagit studenten, säger Amel. Han kom tillbaka genom att gifta sig, han var bara där i ett halvår. Det kan jag också göra men det tar sin tid, jag hade hellre velat betala skatt och bidra till Sverige.

undefined

FAMILJEN. Amel och Amela på var sin sida om mamma Nafa.

Foto: JENS CHRISTIAN

Efter 18 tar rätten till utbildning slut

Tvillingarna Amel och Amela kom till Sverige 2006 med sin mamma, som anses vara serbisk medborgare men vars pass i forna Jugoslavien gick ut 2001. Sin pappa, den enda i familjen som är medborgare i Montenegro, har de inte kontakt med. Barnen registrerades aldrig där utan blev statslösa.

När tvillingarna sökte asyl i Sverige hade de levt hela sina liv i Tyskland, nära Bremen, som asylsökande med flera tyska avslag och det var till Tyskland de först skulle överföras. Men familjen höll sig undan beslutet tills det inte gällde längre. Istället började tvillingarna i skolan och lärde sig svenska med göteborgsk dialekt.

Tillgången till välfärd för personer utan uppehållstillstånd är diffus. Barn med utvisningsbeslut får del av utbildning i Sverige men efter 18-årsdagen kan de inte använda sina gymnasiebetyg till att studera vidare.

Montenegro meddelade 2011 svensk gränspolis att de inte vill ta emot tvillingarna.

– Jag förstår inte ens att de vill prova mig mot Montenegro, om de nu ska utvisa mig – varför inte till Tyskland där jag är född? Att min pappa är från Montenegro spelar ingen roll, säger Amel.

Jag skulle vilja jobba med vad som helst, jag är inte så kräsen.

De senaste åren har ett par beslut tagits som påverkar situationen för personer med utvisningsbeslut som trots detta bor kvar i landet. 

Från juni 2016 gäller att de förlorar rätten till boende och ekonomiskt bistånd. Kommuner är inte längre skyldiga att erbjuda ens akut nödbistånd till gruppen. Men i till exempel Malmö har stadsjuristerna tagit fram riktlinjer som ändå gör sådana bidrag till norm.

Sedan 2017 har de inte längre rätt att göra praktik. Tidigare har Amel praktiserat på flera gym och som tältmontör och Amela i restaurangkök och på nagelsalonger.

Statslösa är den sjätte största gruppen som söker asyl i Sverige. Amel och jag får kontakt med varandra just efter att jag skrivit om två unga statslösa bröder som begår mängder av brott i Sverige men varken kan utvisas eller få uppehållstillstånd.

LÄS MER om de två statslösa bröderna i Ronneby: Hot och våld – vardag i småstaden  

– Han får ju hanka sig fram på svartjobb. Han har ju inget annat val. Så han blir ju tvingad att bli kriminell, helt enkelt. Genom att jobba och han vill ju jobba men han får ju inte tillstånd att jobba i den vita marknaden som vore rimligt tycker jag, man borde åtminstone kunna få tillfälliga tillstånd att jobba, sade Torgny Palm, försvarsadvokat för den yngre brodern, i radioprogrammet ”Studio Ett” i P1 när vi diskuterade brödernas fall efter att reportaget hade publicerats i Expressen i januari.

I dagsläget har den yngre brodern precis överklagat att hans försörjningsstöd dragits in men fått samma beslut i förvaltningsrätten. Båda bröderna är kvar i landet.

– Många har sagt till mig att ”du kunde ha blivit kriminell”, jag som inte får jobba, men varför skulle jag vara intresserad av det? Jag vill bara ha ett vanligt liv. Jag skulle vilja jobba med vad som helst, jag är inte så kräsen, säger Amel.

undefined

ADVOKATHJÄLP. Amel har ansökt om medborgarskap i Montenegro. Trots att han tagit hjälp av en advokat i landet är han pessimistisk om sina chanser.

Foto: JENS CHRISTIAN

Statslösa hamnar i limbo

Den svenska gränspolisen får dubbelt så många utvisningar på sitt bord som de lyckas genomföra.

”Vad hände med de 80 000 utvisningarna”, skriver läsare ofta till min Expressenmejl.

Siffran nämndes av dåvarande inrikesministern Anders Ygeman i en intervju. Han syftade på att hälften av de asylsökande Sverige tog emot 2015 skulle kunna komma att utvisas. Aftonbladet beskrev i artikelserien ”De som kom” i september att resultatet från år 2015 i själva verket blev att 47 000 fick avslag och att mindre än hälften av dem har lämnat landet frivilligt.

Statslösas möjligheter till uppehållstillstånd utreddes i en statlig utredning. Den föreslog en generösare hållning till de som bevisningen inte kunnat få landet de ska utvisas till att ta emot dem.

Advokat Tomas Fridh som är juridiskt ombud för Amel tycker att hans fall ska räknas som just ett sådant limbo-fall.

– Jag har aldrig företrätt någon som gjort så mycket för att kunna återvända men inte kunnat. Migrationsverket anmärker på att han inte gått själv till ambassaden men det är för att han inte kan språket tillräckligt bra, säger han.

 

Migrationsverket håller däremot inte med advokaten om att Amel Ramovic verkligen gjort allt för att samarbeta till utvisningen.

– Det är inte en uppfattning Migrationsverket och Migrationsdomstolen delar. Ärendet prövades nyligen av migrationsdomstolen och av domen framgår att han inte ansökt om medborgarskap i Montenegro och inte heller vidtagit relevanta och effektiva åtgärder för att få fram nödvändiga handlingar, säger Pierre Karatzian på Migrationsverket.

Med hjälp av en montenegrinsk advokat på plats i Montenegro har Amel nu ansökt om medborgarskap. Han beskriver att det inte ser ljust ut, då det är svårt för personer över 18 år som aldrig varit registrerade i landet att bli medborgare. Den montenegrinska advokaten har själv inte velat bli intervjuad av mig för att förklara processen närmare.

Pierre Karatzian på Migrationsverket understryker att ärendet har prövats vid flera tillfällen av både Migrationsverket och domstolar och att återvändandeärendet varit överlämnat till polismyndigheten för verkställighet. Den här gången är polisen ännu inte inblandad.

– Jag kan se att Migrationsverket arbetar aktivt med ärendet och har ställt frågor om Amel till olika myndigheter, säger Pierre Karatzian.

undefined

UTSIKT. Amela bor högt upp i ett hus i Malmöområdet Rosengård tillsammans med man och bebis.

Foto: JENS CHRISTIAN

Barnet ger Amela rätt att stanna

Högt upp i en Malmölägenhet med maffig utsikt över Rosengård sitter Amel, Amela med sin man och bebis och tvillingarnas mamma Nafa.

Här bor Amela. I familjen är hon den näst sista av syskonen att efter lång tid få svenskt uppehållstillstånd. Hon ser fram emot att kunna boka en tandläkartid utan att ljuga och överdriva, att gå till sjukgymnast under nästa graviditet och att registrera det äktenskap hon redan lever i så att hon blir gift också i svensk folkbokföring.

Migrationsverket understryker att systern fått sitt uppehållstillstånd på grund av anknytning till det lilla barnet. Ingen av tvillingarna har bedömts ha rätt till asyl.

Jag frågar dem principiellt, om de bortser från sina egna fall, om de tycker att personer från säkra länder ska få uppehållstillstånd i Sverige om de vistats här länge.

– Ja. Om de skött sig, lärt sig svenska och inte begått brott, säger Amel Ramovic.

Det är en månad sedan hans senaste utvisningsbeslut kom. Sedan dess har ingenting hänt. Snart dras hans månadsbidrag på 1 800 kronor in. Efter nyår fyller han 27 år.

– Det känns som att tiden stått still sedan jag tog studenten, säger han.