Tre unga om att stanna i sin älskade småstad

För lands- och glesbygdskommuner blir det en allt större utmaning att locka unga att stanna kvar i hemkommunen eller flytta tillbaka. Enligt den urbana normen är storstädernas syn på framgång och lycka det som eftersträvas.

Många förväntas flytta till större städer för att studera - och sedan stanna kvar för att jobba. På många mindre orten runtom i landet klättrar därför medelåldern uppåt i takt med att de unga flyttar. 

Men inte här i Pjesker.

Byn ligger några mil från Arvidsjaur och statistik från Statistiska centralbyrån visar att medelåldern ligger på 40 år bland de 49, ja du läste rätt, invånarna. 

23-åriga Jennie Holmström är född och uppvuxen i Pjesker. I tio generationer har hennes familj bott i byn och Jennie Holmström själv har inga planer på att flytta.

– Jag och min sambo håller på att renovera ett gammalt hus och bygga ut så här blir vi kvar, berättar hon.

”Man kan gå ut och det är helt tyst”

Under uppväxten fanns här inte så många i samma ålder som henne. Det var endast några få barn i byn.

Men trots det menar Jennie Holmström att det alltid fanns något att göra.

– Det var bara att gå ut utanför dörren. Man hade allting, man var ute mycket och fiskade eller byggde kojor.

I gymnasiet flyttade hon till Arvidsjaur, men så för tre år sedan flyttade hon tillbaka igen. Jennie visste att hon inte ville studera vidare och när hon träffade sin sambo som hade kollat på hus i Pjesker kändes det rätt att komma tillbaka.

För två år sedan fick Jennie och sambon en liten dotter. Då kändes valet att bo i Pjesker ännu mer självklart.

– Jag vill ju att hon ska växa upp så som jag har gjort, lugnt och tryggt.

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Jennie menar att många anser att Arvidsjaur och byarna runtomkring är ”hålor” där det inte finns någon framtid. För att ”kunna bli någonting”, som i att få ett bra jobb, måste man helt enkelt flytta. 

Själv har hon aldrig känt att det varit lockande att bo i en stad.

– Här känner alla varandra i stort sett och man hälsar på alla man träffar och om man som jag bor mitt i en by, då kan man bara gå ut och så är det helt tyst. Det är ingen trafik och ingenting.

På senare år han många yngre barnfamiljer flyttat till Pjesker, något som bidragit till den låga medelåldern. Jennie menar att alla i byn umgås med varandra och är måna om att byn ska hållas levande.

– Alla är väldigt driftiga och vill hitta på saker.

Jimmie: ”Man ser att man ändå har allt”

2018 gjorde Dagens samhälle en granskning som visade att i 241 av landets 290 kommuner har andelen unga i åldrarna 20-24 minskat de senaste fem åren. I 44 av de 290 kommunerna lämnade 25 procent eller mer av ungdomarna kommunerna.

Sorsele kommun i Västerbotten var en av de kommuner där andelen unga minskade som mest. Mellan 2012-2017 förlorade kommunen 39 procent av sina unga.

För att vara tydlig: det är många. 

En som inte valt att flytta från Sorsele är 25-åriga Jimmie Axelsson. Han har bott i Sorsele i stort sett hela sitt liv och för fem år sedan köpte han ett eget hus här.

– Jag hade en massa leksaker, motorfordon och sådant. Först tänkte jag hyra ett garage men om man ser på det så kostar det lika mycket att köpa ett hus här i Sorsele.

Det är en rikedom att få växa upp där det är så tryggt och så nära till naturen.

Att växa upp i Sorsele tycker Jimmie Axelsson är en fördel.

– Det är en rikedom att få växa upp där det är så tryggt och så nära till naturen. Kollar man på världskartan ser man att det inte är många ställen där det finns orörd natur.

Han vet vad han pratar om.

– Det är sånt man inte ser när man är barn, men när man får några år på nacken och har rest runt lite i världen och får se kontrasten i det hela så ser man att man ändå har allt.

Och just att resa runt i världen är något som Jimmie Axelsson gör även i sitt arbete som anläggningsdykare. De senaste tre åren har han varit mycket längs Norges kust.

Samtidigt blir det även en hel del dykning i älvarna runt Sorsele också.

– Helt klart hade man kunnat vara bekväm och varit kvar här och jobbat på den lokala fabriken, men är man hungrig och vill se mer i sitt liv så är det fullt möjligt fast att man bor i Sorsele också.

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Argumentet att det är svårt att bo kvar på en mindre ort om man vill klättra i karriären menar Jimmie Axelsson är en bortförklaring.

– Man behöver inte se det som att man måste bo på platsen för att skapa karriär. Många som skyller på att samhället begränsar dem eller platsen de bor på begränsar dem är egentligen en bortförklaring till att det egentligen är deras egna rädslor som begränsar dem.

De vill utmana den urbana normen

Föreningen ”Unga på landsbygden” vill utmana den urbana normen och förändra attityden till unga på landsbygden. 

Julia Löf är 27 år, bor i Kortebo i Jönköping och ordförande i föreningen. Hon säger att ”Unga på landsbygden” vill förändra uppfattningen om vad som är ett bra liv, en bra plats att bo på och vilka platser som räknas när det kommer till exempelvis politiska beslut.

– Vi menar att man som ung på landsbygd eller glesbygd ska få själv definiera vad ens plats är och vad den betyder för en utan att någon annan ska klanka ner på den och säga vad den är, en som kanske aldrig ens har varit där.

– Vi ser att det blir en klyfta mellan det som ställs i centrum och det som anses vara i periferin eller utanför det. Det blir ojämna levnadsvillkor och det ser vi är skadligt dels för personlig utveckling men också för landet i stort, säger Julia Löf.

Tristan köpte hus när han var 19

22-åriga Tristan Gustavsson Lundevall är medlem i ”Unga på landsbygden”. Anledningen till att han gick med i föreningen var för att han köpte sitt hus i det lilla samhället Harbo i Uppland bara 19 år gammal.

– Jag ville träffa andra. Jag kände mig ganska ensam om att ha gjort så, att aktivt ha valt att stanna kvar. Då satt jag och sökte och ville hitta andra som också tyckte om landsbygden, säger Tristan Gustavsson Lundevall.

Tristan menar att det bästa med att bo på landsbygden är närheten till naturen.

Men när han var yngre tänkte han att flyttlasset en dag skulle gå till en större stad eftersom det skulle bli svårt att komma någonstans i livet om han bodde kvar.

Så blev det inte.

– Men sedan har jag blivit äldre och insett att det här är ju min plats, där jag kommer ifrån. Jag är väldigt stolt och glad över det.

LÄS MER