Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Therese, 36, ville skiljas en gång i månaden: ”Insåg att jag behövde hjälp”

Foto: Meli Petersson Ellafi
Foto: Meli Petersson Ellafi
Therese, 36, lider av PMDS.
Foto: MELI PETERSSON ELLAFI

Den okontrollerbara ilskan, frustrationen och ångesten gick ut över hela familjen.

En gång i månaden genomgick Therese, 36, en personlighetsförändring.

– Var fjärde vecka sa jag till min dåvarande man att jag ville skiljas, berättar hon.

Då förstod Therese att hon behövde hjälp och kort därefter fick hon äntligen diagnosen PMDS.

I dag är Therese 36 år gammal och jobbar som verksamhetschef på en kulturverksamhet.

Hon bor med sina två söner samt sambon Gustaf, 29, i en lägenhet i Stockholm och mår bättre än vad hon någonsin tidigare har gjort – men resan dit har varit brokig och lång.

Tonårstiden var väldigt tumultartad och präglades av överväldigande känslor. Hon förstod inte då vad det berodde på, men i efterhand har de starka känslostormarna fått sin förklaring.

– När jag började ta det på allvar och insåg att jag inte klarar av lika mycket som alla andra så blev det mycket bättre, säger Therese.

Thereses tonårstid var väldigt tumultartad och präglades av överväldigande känslor.
Foto: Natalie Yonan

”Blev personlighetsförändrad”

När Therese fick sin första son, för elva år sedan, eskalerade de starka humörsvängningarna. Men det var inte förrän efter den andra graviditeten och förlossningen som hon insåg att någonting verkligen inte stod rätt till.

– Det var inte så att jag var lite grinig till och från, utan jag blev helt personlighetsförändrad cirka två veckor varje månad.

Under dessa veckor blev Therese mer aggressiv, introvert och ångestfylld, för att veckan därpå återgå till sitt vanliga jag. Hon ville skiljas med sin dåvarande make en gång i månaden och småbarnsåren med sönerna blev tuffa.


Det är väl ofta så när det gäller sådant som drabbar kvinnor, det tas sällan på allvar

När hon tänker tillbaka på den tiden är det svårt att missta skuldkänslorna.

– Det absolut jobbigaste är det här med barnen. Att jag har varit så explosivt arg. Det var under de åren jag insåg att jag behövde hjälp. Jag tänkte att ”livet ska inte vara så här”.


Under småbarnsåren förstod Therese att hon behövde hjälp.
Foto: MELI PETERSSON ELLAFI

Fick svaret hos gynekologen

För snart tio år sedan började Therese kolla runt på nätet och pratade med en gynekolog om sina besvär. Snart insåg hon att hon lider av PMDS, premenstruellt dysforiskt syndrom. Men när hon tog upp det på vårdcentralen upplevde hon det som att ingen kände till diagnosen.

– Ingen visste vad det var. Det kändes jättejobbigt, som att det här kanske inte var på riktigt. Men det är väl ofta så när det gäller sådant som drabbar kvinnor, det tas sällan på allvar.

Till slut kunde hon ändå fastställa diagnosen efter ett gynekologbesök.

– Jag minns knappt själva besöket. Men jag kommer ihåg att jag gick därifrån och tänkte att jag äntligen hade fått ett svar. Det fanns en förklaring, det kändes så skönt. Därefter ändrades hela min situation. 

Therese bor med sina två söner och sin sambo i Stockholm.
Foto: MELI PETERSSON ELLAFI
Hon lider av PMDS sedan många år tillbaka.
Foto: MELI PETERSSON ELLAFI

Har hittat sina lösningar

Sedan dess har Therese provat diverse olika mediciner, naturpreparat och behandlingar, med varierade resultat. Nu har hon äntligen hittat det som fungerar för henne, vilket är en kombination av antidepressiva läkemedel och kosttillskott. 

– Jag har inte de bottenlösa fallen längre. Det är nog ett resultat av medicinering, mycket terapi och självkännedom, säger Therese och tillägger att hon är i en PMDS-period medan vi pratar.

När hon upptäckte hur viktigt det är för henne att vila, äta rätt och träna förändrades mycket.


Så kan du upptäcka om du har PMDS

PMS står för premenstruellt syndrom och innebär att du får humörförändringar och andra besvär dagarna före mens.


D:et i PMDS står för dysforiskt och betyder att symptomen är värre. De kan yttra sig som depression eller ångest. 


Symptomen, som oftast är psykiska, försvinner när mensen kommer.


Enligt Angelica Lindén Hirschberg, professor i gynekologi på Karolinska institutet är det en gradskillnad mellan PMS och PMDS som kan jämföras med vanlig spänningshuvudvärk och migrän.


Mellan tre och sju procent av kvinnor i fertil ålder har diagnosticerad PMDS. 

Den som har PMS kan känna igen sig i följande symptom som listas av Vårdguiden 1177. För att diagnosticeras med PMDS måste fem av symptomen stämma in på dig och minst ett ska vara bland de fyra översta:


• Du känner dig irriterad och lättretad.

• Du känner dig orolig och ångestfylld.

• Du får snabba humörsvängningar.

• Du känner dig nedstämd och får mindre lust att hitta på saker.

• Du känner dig trött och får mindre energi.

• Du får svårare att sova.

• Du blir svullen i kroppen och särskilt över magen.

• Du känner av spänningar i brösten eller att de blir ömma.

• Du får huvudvärk.

• Du blir hungrigare än vanligt och sugen på sött.


Källa: Vårdguiden, 1177 

– Jag insåg att all irritation och ilska kom från en orkeslöshet. Så att vila fungerar bra för mig. Jag klarar inte av intryck när det är som värst och har insett att jag inte kan köra på i 180 innan mensen.

Therese understryker även vikten av att ha en stabil tillvaro runtom sig för att må bra.

– PMDS förstärker alla känslor, så om man inte mår bra i livet blir det sämre. Man måste omringa sig av människor som har förståelse och som låter en ta plats.

”Du är inte ensam i det här”

Till en början upplevde Therese sin PMDS som förlamande. I dag, nästan tio år senare, beskriver hon den som hanterbar. Hon har gjort förändringar i sitt liv som har lett till att vardagen fungerar även under de perioder då hon mår som sämst.

– Min sambo ger mig det utrymme jag behöver. Jag behöver någon som kan ge mig känslomässig förståelse och som tar mig på allvar, säger Therese och beskriver sina tidigare kärleksrelationer som väldigt stormiga.


Lösningen kan se olika ut för alla, men den finns

Hon pratar ofta om sina besvär med sina vänner och känner numera flera andra kvinnor som lider av samma diagnos. De pratar ofta med varandra om hur de mår, något Therese tror är väldigt viktigt.

– Jag har lärt mig att det inte är hälsosamt att trycka ner känslorna. Jag mår bra av att prata om det och jag hoppas också att jag kan hjälpa andra kvinnor genom att berätta.

Till alla personer som känner igen sig i det Therese beskriver har hon ett råd:

– Ta symptomen på allvar. Lösningen kan se olika ut för alla, men den finns. Det är så lätt att känna sig ensam i det här – men du är inte ensam.


Läs alla delar i artikelserien "Har du mens eller?"

Annie, 25: "Jag är rädd att andra ska vara rädda för mig"

Martin och Lisa införde regler efter PMS-diagnosen

”När vi har fått barn steriliserar jag mig”

Ministern: Kunskapen om kvinnors smärtor för dålig

Ingen bryr sig om kvinnors besvär