Läs alla delar

När Gustaf V packade sina väskor för att fly

Striden stod om en kanonbåt.

Regeringen sa nej.

Gustaf V sa ja, påhejad av den politiska högern.

Den 6 februari 1914 tågade 30 000 arga bönder till Slottet i Stockholm. Kungen väntade dem i paraduniform med blågul plym i hatten. Bönderna kom för att stödja och hylla regenten som ville rädda oss från ärkefienden Ryssland.

Publicerad 13 jul 2018 kl 10.07

Kungen stod på en tribun på borggården. Den reslige regenten sågs högt över folkmassan. Han rättade till sina runda stålbågade glasögon.

Rösten dånade mellan Slottets stenväggar.

Han var hes av för många cigarretter, talade med skorrande fransk-skånska r-ljud och hördes tydligt av bönderna som stod tysta och tätt packade i den isande vinden.

Min flotta, min arme, kanonbåten måste byggas. Sverige ska räddas.

Det var budskapet i viktigaste talet i Gustaf V:s 56-åriga liv.

 

undefined

Gustav V.

Illustration: Helén Rasmusen

Borggårdstalet var en krigsförklaring. En kupp.

Jublet bröt ut. Bönderna höjde mössor och hattar i luften. De applåderade och stampade med grova arbetarkängor i stenläggningen.

Borggårdstalet var en krigsförklaring: mot växande politiska krafter som krävde inflytande och demokrati. En kupp.

Gustaf V vann slaget på borggården. Han tog tillbaka makten från dem som kämpat länge för att ta den från honom.

Segern varade inte länge. Fienden samlade kraft, mobiliserade och snart stod ännu viktigare slag som födde det moderna Sverige.

Regeringen skickade ett hemligt brev i panik

Gustaf V satt på tronen i mer än 42 år. Bara vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf och Magnus Eriksson på 1300-talet har regerat längre.

Bernadottarna har styrt oss i 208 år.

undefined

Med sitt tal på borggården tog Gustaf V tillbaka makten från dem som kämpat att ta den från honom

Foto: PRESSENS BILD / TT / TT NYHETSBYRÅN

Den förste var Napoleons fältmarskalk Jean Baptiste Bernadotte som vi hämtade från Frankrike.

Vi hade ingen egen kandidat. Gustaf III:s son Gustav IV Adolf hade styrt några dystra år. Kungen var en politisk klåpare och lyckades trassla in oss elände, kaos, krig och upplösning.

undefined

Gustav IV Adolf

Han krigade mot ryssarna, förlorade nesligt, och vi blev av med Finland som varit en del av Sverige i 700 år.

Det blev statskupp, den enda i svensk historia där en kung avsatts, och exkungen drev till sin död omkring i Europa och kallade sig överste Gustafsson.

Mäktigast i Europa var kejsar Napoleon som styrde över ett imperium från Atlanten i väster till Vitryssland i öster, från Östersjön till Joniska havet i söder. Vår fiaskokung Gustav IV Adolf hade utmanat honom och förlorat. Freden slöts i januari 1810.

Vår panikslagna regering drömde om att hitta en ny kung med tillräcklig kraft att ta tillbaka Finland från den ryske tsaren.

När kalabaliken efter statskuppen var över sändes en kurir, löjtnant Carl Otto Mörner, med ett hemligt brev till franska hovet. Vi ville ha en ny tronföljare som stod kejsaren så nära som möjligt.

Napoleon föreslog en släkting: fältmarskalk Bernadotte vars hustru Désirée var syster till kejsarens storbrors fru. Dessutom hade Désirée varit förlovad med Napoleon då han var ung officer.

Han hade svart slängkappa, knähöga stövlar och vita ridbyxor

Jean Baptiste skulle inta Sverige – blev kung

undefined

Jean Baptiste Bernadotte

Den 20 oktober 1810 kom Jean Baptiste Bernadotte i en kanonslup till Helsingborg. Han hade svart slängkappa, knähöga stövlar och vita ridbyxor.

Ombord gick han över till den protestantiska läran, vilket var ett krav för att han skulle få sätta sin fot på svensk mark som tronarvinge.

 Ironiskt nog hade Jean Baptiste Bernadotte bara ett år tidigare stått med sina soldater vid Öresunds strand beredd att inta Sverige.

Nu erbjöds han makten i hela vårt land utan att offra en enda kula.

Senare på hösten kom marskalken i en kungaslup till Drottningholms slott. Han möttes av den avsatte kungens 62-årige farbror, som under namnet Karl XIII vikarierade som kung.

Den 47-årige monsieur Bernadotte adopterades av Karl XIII och drottning Hedvig Elisabeth Charlotta. Därmed var alla formalia klara.

För 200 år sen, den 11 maj 1818, blev han vår kung. Han tog sig kunganamnet Karl XIV Johan och valspråket ”Folkets kärlek min belöning”.

Oscar II: misslyckad kung och kvinnojägare

Den förste Bernadottekungen var farfars far till Gustaf V.

Pappa var Oscar II, en pompös men misslyckad kung som inte hängde med i förändringarna i samhället. Under 35 år på tronen förde han en envis kamp mot sociala reformer. I sina memoarer skrev kungen:

”De socialistiska åsikterna riskerar att bli en förintelse av den moderna civilisationen”.

På Oscar II:s tid försvann en miljon svenskar från Fattig-Sverige till arbete och framtid i Amerika. Han slumpade bort Sveriges sista koloni, Saint Barthélemy i Västindien, för att få pengar till statskassan. Köpare var Frankrike och priset 15 miljoner kronor i dagens penningvärde

undefined

Oscar II

Kungen var en stor kvinnojägare. Han uppvaktade gärna unga kvinnor som arbetade på teatrar och Operan. Inte heller kvinnor i hovet, fruar till vänner i societeten eller militären gick säkra.

Med Operasångerskan Marie Friberg fick kungen två söner, Nils och Erik August. Med drottningens sömmerska fick han dottern Amanda Jansson. För henne betalade hovet utbildning till skådespelerska och hon blev framgångsrik på Dramaten.

Hovet såg diskret till att alla kungens kärleksbarn blev försörjda. Åt några älskarinnor skaffade hovet även fram äkta män som var villiga att gifta sig med en havande kvinna i utbyte mot underhåll från Slottet.

Kungen hade en samling av pornografiska bilder

I Bernadottearkivet på Slottet finns brev från några av älskarinnorna. Carl XVI Gustaf har dock hemligstämplat breven till år 2035.

Bland kungavännerna som samlades till kortspel på Slottet var Oscar II:s samling av pornografiska bilder berömd. Den försvann då kungen dog och bouppteckningen gjordes.

Mamma drottningen hette Sophia, från Nassau, ett av de minsta furstendömena i Tyskland. Gustaf föddes ett år efter bröllopet och därefter fick hon i rask takt prinsarna Oscar och Carl och några år därefter sladdbarnet Eugen (som blev duktig konstnär och kallades målarprinsen).

Äktenskapet var olyckligt, inte minst på grund av Oscar II:s kvinnoaffärer. Kungen och drottningen visade sig tillsammans bara då det var ett absolut krav från hovets protokoll.

Åt några älskarinnor skaffade hovet fram äkta män som var villiga att gifta sig

undefined

Oscar II på harjakt med danska prinsar på Ven 1903.

Foto: SF

Sophia av Nassau höll sig borta från Stockholm så mycket hon kunde. Vid Öresund, strax utanför Helsingborg köpte hon för egna pengar ett prästhemman, Skrabelycke.

Där byggde hon lustslottet som fick namnet Sofiero. Där fick drottningen ro från skvallret och ägnade sig åt sina intressen ridning, läsning och att spela piano (hon hade haft virtuosen Arthur Rubinstein som lärare).

Gustaf V hade svårt att hänga med i skolan

När Gustaf V föddes var Sverige fortfarande ett u-land. Ståndsriksdagen bestod av adel, präster, borgare och bönder. Våra pengar hette riksdaler och måttstocken var aln. Inte ens på Slottet fanns elektricitet.

Från barnaåren tränades Gustaf att bli furste med stor makt. Han var en ovillig elev, ansågs både lat och ointresserad av det mesta.

Gustaf blev den förste prinsen som gick på en skola med icke-kungliga elever. Den hette Beskows, en privat snobbskola för barn ur överklassen, grundad av drottning Sophias gode vän pastor Gustaf Beskow.

En av unge prinsens bästa klasskompisar skulle han senare utkämpa många hårda politiska strider med. Vännen hette Hjalmar Branting, född i Stockholms societet.

Han bytte sida och blev arbetarrörelsens store hövding.

Hjalmar Branting räddade monarkin

• Arbetarrörelsens hövding i flera decennier. Blev 1896 den första socialdemokratiske riksdagsmannen. Vald till statsminister tre gånger, första gången 1920.

• Var redaktör för tidningen Social-Demokraten. Satt fängslad på Långholmen 3,5 månader för ”förnekelse av Gud”. Fick Nobels Fredspris 1921 för insatser för den internationella arbetarrörelsen.

• Gustaf V och Branting var skolkamrater och hade ett gott förhållande trots att de stod på olika sidor i kampen för demokrati.

• Branting var omstridd i sitt parti. En grupp socialdemokrater ville reformera demokratin med revolution. Branting ansåg att vägen till seger skulle nås genom fria val. Han räddade Bernadottarna kvar på tronen i utbyte mot rösträtt för alla.

Gustaf hade svårt att hänga med i skolarbetet. En förklaring var att han hade dyslexi, läs- och skrivsvårigheter, ett besvär som ärvts vidare hos Bernadottarna.

Då Gustaf var i tonåren ordnade drottningen en privat prinsskola i Arvfurstens palats (där Utrikesdepartementet finns i dag). Den muntliga delen av studentexamen klarade kronprinsen. Men Oscar II och hovet var bekymrade över hur Gustaf skulle klara de skriftiga proven.

Författaren Anders Lundebeck skriver i boken ”Gustaf V som ung”:

”Risken att kronprinsens studentskrivning för en eftervärld skulle vittna om hans medelmåttlighet oroade eftersom skrivningarna arkiverades”.

Kungen överlade med Universitetskanslern och några tillkallade professorer och Gustaf fick sin examen utan att skriva.

Kronprinsen var 23 år då han 1881 gifte sig med 20-åriga prinsessan Victoria av Baden, kusin med Tysklands mäktige kejsare.

De får tre barn, men äktenskapet blev katastrofalt.

undefined

Gustaf V och prinsessan Victoria av Baden får tre barn tillsammans.

Äktenskapet blev katastrofalt

Oscar II ville knäcka de uppstudsiga norrmännen

I Sveriges sista krig tågade Karl Johan Bernadotte mot Norge. Året var 1814. Fredsavtalet i Kiel tidigare samma år hade ritat om Europas karta. Sverige fick Norge av Danmark, som var på den förlorande sidan.

Men norrmännen vägrade bli svenskar.

Kriget tog bara en vecka. Bernadotte kom med fyra linjeskepp, fem fregatter och 60 kanonslupar. När svenskarna skjutit sönder fästningen i Fredriksstad hissade norrmännen vit flagg.

Segern var vår.

Unionen blev ett 91-årigt tvångsäktenskap i lång och varaktig söndring. Norrmännen tröttnade snabbt på storebror på andra sidan Kölen som bestämde det mesta, till exempel över utrikespolitiken.

Krisen tog fart då norrmännen sprättade bort unionsmärket från sin flagga.

Märket – en kombination mellan de båda kungarikens flaggor – kallades sillsalladen och satt i övre vänstra hörnet på vår blågula och Norges rödblå-vita. Det skulle visa på ett jämbördigt förhållande inom dubbelmonarkin.

undefined

Oscar II

Oscar II vill knäcka de uppnosiga norrmännen med vapen. Han skrev till sin vän kejsaren Wilhelm i Berlin:

”Unionen släpper jag aldrig utan strid på liv och död”.

Militärstaben hade en anfallsplan: vi skulle tåga in i Norge över Dovremassivet, dela landet i två delar och marschera mot Christiania (som Oslo hette då).

Kungen räknade med stöd för anfallskrig mot broderfolket i riksdagens konservativa första kammare. Socialisterna i andra kammaren under Hjalmar Branting var till hundra procent mot ett anfall.

Sverigehatare kastade sten mot kronprinsen

Då situationen var som mest kritisk fick kronprins Gustaf sitt elddop i storpolitiken. Kungen var sjuk, och kronprinsen hade ansvaret för förhandlingarna.

I Christiania kastade Sverigehatare sten då han åkte i kungavagnen. Studenterna demonstrerade. Den norska frihetslängtan var stark.

Kronprinsen tvingades inse att norrmännen aldrig skulle ge upp frivilligt. Tog vi till vapen kunde följderna bli katastrofala. Kanske skulle England blanda sig i. Eller rent av tsaren.

Han gav upp, mycket motvilligt.

Karl Staaff – kungens fiende

• Liberal politiker, två gånger statsminister. Tvingades avgå efter borggårdskrisen 1914. Reformator som stod i ständigt krig mot den konservative kungen. De avskydde varandra och hade svårt att vistas i samma rum.

• Staaf kämpade för oinskränkt rösträtt, även för kvinnor (utan att få stöd av partiet).

• Han införde folkpension, lagen om att åtalade har rätt till gratis försvarsadvokat och såg till att oäkta barn fick arvsrätt.

• Nederlaget mot Gustaf V i försvarsfrågan blev ett hårt slag för Staaff. Han dog i lunginflammation tre år innan socialdemokrater och liberaler tog makten från kungen och gjorde Sverige till en parlamentarisk demokrati.

I frimurarlogen i Karlstad började förhandlingarna om skilsmässa den 31 augusti 1905. I den svenska delegationen satt Karl Staaff. Upplösningen var den första av många prestigeladdade strider som den blivande kungen utkämpade mot liberalernas ledare.

”Karl Staaff tog Norge från mig”, sa kronprinsen bittert.

Mest rasande var kronprinsessan Victoria. Hon växte upp i ett furstehus där monarken är den som bestämmer och alla lyder. Hon kom till Stockholm för att bli drottning i en dubbelmonarki. Hon kallade sin man för en feg svikare.

På Stora torget i Karlstad finns skulptören Ivar Johnssons minnesmonument över att krisen löstes utan krig. Skulpturen visar en kvinna med brutet svärd med vänsterfoten på en soldats huvud.

I Norge är det enda som återstår av unionen den breda paradgatan som går genom centrala Oslo till Slottet.

Den heter fortfarande Karl Johan.

undefined

I Karlstad finns ett minnesmonument över hur krisen löstes utan krig. Skulpturen visar en kvinna med brutet svärd.

Foto: Marcus Bryngelsson

Antalet industriarbetare tiodubblades

Nya tider var på väg. Bondesamhället var på väg bort. Böndernas söner och döttrar flyttade från gårdarna som gav usel försörjning till städer och brukssamhällen.

I början av 1900-talet var Sverige inne i en snabb industriell utveckling. Gruvorna i norr, Bergslagens järnbruk och pappersbruken hade goda tider och behövde mycket folk. Järnvägar byggdes, sockerbruken växte upp i söder.

Antalet industriarbetare tiodubblades. Fabrikerna ökade på 30 år från 2 356 till 11 962.

Gustaf V blev kung då Oscar II dog 1907. Arbetarrörelsen som började växa fram blev ett hot mot den kungliga makten.

Satt i fängelse i tre månader

Och även mot det gamla Sverige, överklassens och ämbetsmännens land. Polis, åklagare och domare var villiga redskap för det konservativa motståndet.

undefined

August Palm

Hjalmar Branting satt tre och en halv månad på Långholmen. Den stridbare skräddaren August Palm som reste land och rike runt och agiterade för socialismen satt dubbelt så länge bakom galler. Mäster Palm står i dag staty framför LO-borgen i Stockholm.

1866 upplöstes ståndsriksdagen och tvåkammarsystemet infördes. När Gustaf V svor kungaeden hade fortfarande bara en liten del av befolkningen rösträtt.

Karl Staaffs liberaler och Brantings socialdemokrater slogs för principen en man – en röst. (Staaf var tills vidare ganska ensam om att kämpa även för att kvinnor skulle få rösta).

1901 infördes allmän värnplikt. Kungens rätt var att skicka svenskar som saknade rösträtt att strida och dö för vårt land. Det satte tryck på debatten.

Första gången arbetarrörelsen visade musklerna var 1909. Under storstrejken lamslogs Sverige i en månad efter att arbetsgivarna krävt lönesänkningar.

undefined

Hjalmar Branting och Karl Staaff 1914. Karl Staaffs liberaler och Brantings socialdemokrater slogs för principen en man – en röst.

Foto: SF

Han hatade Karl Staaff, och han fruktade sin gamle skolkamrat Hjalmar Branting

Gustav V ruvade på hämnd

Rösträttsreformen samma år innebar att alla män över 23 år hade rätt att rösta till andra kammaren.

En ny politisk karta. Och ett dråpslag för Gustaf V. Medborgare som för första gången kunde lägga sin röst i valurnan ville ha en annan framtid än den Bernadottetronen representerade.

1911 hölls riksdagsval. Kungens trogna högerparti tappade hälften av sina mandat. Liberalerna var överlägsna segrare och för första gången hade socialdemokraterna en stor framgång.

Gustaf V var tvungen att godkänna en socialliberal regering. Han hade svårt att bestämma sig vem han skulle utse till statsminister.

Han hatade Karl Staaf, och han fruktade sin gamle skolkamrat Hjalmar Branting.

Till sist gick kungen med på att Staaf blev regeringschef. Gustaf V ruvade på hämnd. Den kom tre år senare.

Kungens vän skrev talet på borggården

Tillbaka till borggårdskrisen. Kungens gode vän Sven Hedin skrev talet. Som äventyrare och upptäckarhjälte var han en av landets mest beundrade män. När han lade sig i politiken hade han inte lika lätt att orientera sig.

undefined

En samtida karikatyr visar hur Gustaf V får hjälp med sitt tal av spökskrivarna Sven Hedin och Verner von Heidenstam.

Sven Hedin – skrev borggårdstalet

• Världskändis, upptäcktsresande, ledamot av Svenska Akademien, tyskvän. Den siste svensk som adlades. God vän och hemlig rådgivare till Gustaf V.

Reste på 1910-talet runt i Sverige och agiterade för att vårt försvar måste stärkas. Orsaken var Hedins hat mot och fruktan för tsar-Ryssland. Han skrämde svenskar med beskrivningar av hur vi skulle ockuperas av ryssarna som ville komma över Norges Atlanthamnar.

• Karl Staffs liberala regering var mot en militär upprustning. Kungen och högern var för.

• Konflikten kulminerade i februari 1914. 30|000 bönder tågade till Slottet för att ge kungen stöd.

• Gustaf V höll ett eldande tal på Slottets borggård – skrivet av Hedin.

Talet ledde till den svåraste politiska krisen under förra århundradet.

Särskilt spontant var inte bondetåget. Det vet vi i dag.

De som organiserade hela den väldiga demonstrationen var inte bönder på riktigt. De var godsägare, direktörer, brukspatroner och grosshandlare av konservativaste slag som gillade kungen och hatade den socialliberala regeringen.

Budkavlen gick, och från Ystad till Haparanda gick bönderna från plogen och klädde sig i finaste söndagskläderna. 35 extra tåg transporterade dem till Stockholm.

De flesta hade aldrig varit i huvudstaden och kungen hade de bara sett på oljetryck. Många visste inte ens vad saken gällde – men resa och logi var gratis.

Sex man i bredd marscherade till Slottet där Svepa Livgardes musikkår spelade marschmusik medan de väntade på att Gustaf V skulle kliva upp på estraden.

En högerregering hade 1910 bestämt att svenska marinen skulle förstärkas med ett toppmodernt krigsfartyg med pansarplåt i vattenlinjen och fyra 28 centimeters kanoner i två dubbeltorn. Skeppet namn skulle bli HMS Sverige.

Karl Staafs regering bestämde annat. Bygget skulle läggas i malpåse. Statens pengar skulle i stället användas för akuta sociala reformer.

Drottning Victorias ultimatum

Den blåsiga gråkalla förmiddagen den 6 februari 1914 kom för Gustaf V:s hämnd mot Staaf.

Kungen krävde pansarbåten. Han krävde att försvaret förstärkas. Att värnpliktstiden måste bli längre.

undefined

Drottning Victoria ställde ultimatum om att Gustaf V inte skulle göra om talet.

Om du ger efter nu vill jag inte vara med längre

Timmarna före satt kungafamiljen i Slottets paradsal Vita havet och gick igenom Hedins tal. Kungens bror prins Carl sa att det var alldeles för hårt och att konsekvenserna för monarkin var svåra att överblicka. Också kronprins Gustaf Adolf och målarprinsen Eugen tyckte att talet måste skrivas om och mildras.

Då reste sig drottning Victoria och sa: ”Om du ger efter nu Gustaf vill jag inte vara med längre”.

Kungen svarade: ”Sitt kvar Victoria, jag håller talet”.

Mot Sveriges konstitution var talet ett majestätsbrott. Kungen blandade sig i frågor där han inte hade rätt att yttra sig eller påverka.

Vi hamnade i den svåraste politiska krisen under 1900-talet.

För Staaf var talet ett dråpslag. Fyra dagar senare avgick regeringen.

Kostnaderna för att bygga HMS Sverige var 17 miljoner kronor (922 miljoner i dagens penningläge) som samlades in med frivilliga medel. Kungen skänkte 100 000 kronor.

Två skott avlossades i Sarajevo

undefined

Gavrilo Princip

Några månader senare, den 28 juni 1914, laddade en anarkist vid namn Gavrilo Princip sin revolver i Sarajevo och avlossade två skott. De dödade den österrikiske tronföljaren Franz Ferdinand och hans hustru Sophie von Chotek. En månad därefter ledde attentatet till att Europa kastades in i ett blodigt kaos när första världskriget började.

Då behövde vi kanonbåten, och även Karl Staaff anslöt sig till försvarspolitiken. HMS Sverige sjösattes vid Lindholmens varv i Göteborg den 3 maj 1915 och patrullerade kusterna för att skydda vår neutralitet.

Under de första åren av första världskriget stod Gustaf V på höjden av sin popularitet. Sen bar det snabbt utför.

undefined

Under de första åren av första världskriget stod Gustaf V på höjden av sin popularitet. Sen bar det snabbt utför.

Krigsåren var hårda. Vi var isolerade. Bönderna kunde inte producera så det räckte åt alla och inga fartyg kom igenom blockaden.

Läget i Sverige pendlade emellan brist, nöd och hunger.

Hösten 1916 ransonerades socker, därpå bröd och mjölk och förråden av säd, mjöl och hårt bröd togs i beslag av staten.

Mat som fanns såldes till ockerpriser. Kött blev fyra gånger dyrare än då kriget började. Ägg kostade fem gånger så mycket och bagerier förbjöds att sälja färskt bröd eftersom folk skar för tjocka skivor av mjukt bröd. Fotogenen tog slut och mörkret sänkte sig i stugorna.

Hungerkravaller bröt ut över hela landet. I Göteborg och Norrköping stormade hungriga arbetarkvinnor livsmedelsbutiker. Poliser till häst och militärer gick till attack mot demonstranter med batonger och vattenkanoner.

Kungen fick skulden av alla arga. Han borde ha stoppat gulaschbaronerna som köpte upp matlager och sålde dyrt medan folket svalt.

Statsministern Hjalmar Hammarskjöld (pappa till Dag) kallades ”Hungerskjöld”.

Spanska sjukan dödade 37 573 svenskar

Så kom från Spanien samtidigt en olycka som inte ens Gustaf V kunde beskyllas för. Det var en pandemi, den dödligaste som drabbat världen. Den kallades spanska sjukan.

undefined

Gymnastiksalen på Gamla läroverket i Östersund gjordes om till provisoriskt sjukhus för att ta emot patienter med spanska sjukan. Här en bild från hösten 1918.

Foto: Jämtlands läns museum/ TT

Viruset var en grym mördare. På morgonen kunde människor vara fullt friska, smittade på eftermiddagen och döda på kvällen. I nödtidens Sverige dog på två år 37 573 människor. Hårdast drabbades Norrlands inland.

Det var orons tid. Den gamla världen, som kungen var en del av, slogs i spillror.

I Europa skedde politiska jordbävningar.

Kungens och drottningens vänner och släktingar sopades bort.

Tyske kejsaren Wilhelm II flydde till Holland när en krigstrött befolkning tvingat honom från tronen. Siste fursten av dubbelmonarkin Österrike-Ungern Karl I tog tåget till säkerhet i Schweiz när kriget gjorde slut på det Habsburgska väldet. Ryske tsaren Nikolaj störtades av Lenins bolsjeviker.

Många av de tyska småfurstarna befann sig i landsflykt eller i värsta fall i namnlösa gravar. I Finland utkämpade Gustaf Mannerheims vita ett grymt inbördeskrig mot de röda som ville ansluta sig till revolutionärerna i Ryssland.

Gustaf V – majestätet

• Stred förgäves för ätten Bernadottes rätt att enväldigt styra landet. Blev den siste svenske kung som utövade politiskt inflytande. I protest mot regeringens nedskärningar av försvaret orsakade han 1914 den så kallade borggårdskrisen. Var starkt motståndare till allmän rösträtt.

• Gift med Victoria av Baden som var kusin till kejsaren Wilhelm II

• Äktenskapet var en politisk allians arrangerad av Oscar II som ville knyta starka band till Tyskland.

• Fick tre barn: Gustaf Adolf (farfar till vår kung), prins Wilhelm och prins Erik. 

Gustaf V var beredd att fly

På Slottet har Gustaf V sömnlösa nätter. Han har inte längre stöd av sina gamla vänner i högern. Monarken var på väg att tappa kontrollen över allt.

Kungen hade packat väskorna. Han var beredd att fly. Han fruktade revolution, för sitt liv.

Det mullrade i riket. Högljudda hetsporrar inom socialdemokratin ville avskaffa monarkin.

Socialdemokratiska partiet sprack i två delar. Ledare för utbrytarna var den 30-årige Zäta Höglund som inspirerad av Lenins ryska revolution ville göra Sverige kommunistiskt.

Zäta Höglund ville störta kungen och ta över banker och företag. Han dundrade:

”Att våld måste utnyttjas ligger i sakens natur. Ingen revolution kommer till stånd utan våld”.

undefined

Den liberale historieprofessorn Nils Edén blir statsminister och bildar regering 1917.

Foto: DN

Hjalmar Branting blev till sist den som klarade att lugna de hetsiga revolutionärerna. Branting hade visserligen skrivit in i partiprogrammet att kungahuset måste avskaffas.

Men han var en slipad politiker och övertalade riksdagsmännen att riktig demokrati kommer genom valurnor och inte genom gevärsmynningar.

Den 20 september 1917 hölls ett viktigt val till riksdagens andra kammare. Socialdemokraterna blir största parti. Den liberale historieprofessorn Nils Edén bildade regering och hade Hjalmar Branting som finansminister och ytterligare tre socialdemokrater på andra ministerposter.

För kungen sved nederlaget. Innan valet hade han sagt att han aldrig i sitt liv skulle tillåta att socialdemokrater fick vara med och styra Sverige.

Till högerns partiledare Arvid Lindman sa kungen bittert:

”Det som sker är livsfarliga vänstergalenskaper. Nu ska landet styras från Folkets hus”.

Då den nya regeringen skulle presenteras för kungaparet på Slottet tvekar drottningen länge medan ministrarna tvingades till förnedrande väntan utanför audiensrummet.

Så stampade hon i golvet och sa till betjänten vid dörren:

”Öppna, jag får väl ta emot packet”.

undefined

Drottning Victoria tvekade länge innnan hon tog emot de nya ministrarna.

Öppna, jag får väl ta emot packet

Kungens makt mindre än alla andra svenskar

Tisdagen den 17 december 1918 kretsade molnen lågt över riksdagshuset i Stockholm. Snömodden låg i drivor på trottoarerna, termometern visade noll grader.

På Slottet ett stenkast därifrån vankade Gustaf V fram och tillbaka i korridorerna och tände den ena turkiska cigarretten efter den andra. Han var i upplösningstillstånd. Det var hans ödesdag.

I det stora brungrå huset på Helgeandsholmen möttes Riksdagens två kammare för att besluta om folket eller kungen skulle styra Sverige.

På dagordningen stod en enda fråga: rösträtt för alla män, utan de gamla förbehållen att röstande måste äga egen jord eller ha hög inkomst. Dessutom skulle beslut tas även om kvinnlig rösträtt (de röstade första gången 1921)

Den natten föddes den moderna svenska demokratin.

Kungen tvingades acceptera att han reducerats till en galjonsfigur.

När morgonsolens första strålar nådde Slottet sent på förmiddagen den 18 december 1918 satt Gustaf V i sin favoritfåtölj och broderade en duk. Det var hans sätt att lugna dallrande nerver och oro.

Kungens makt var nu mindre än alla andra svenskars. Han fick inte framföra sin åsikt i politiska frågor. Han fick inte ens rösta.

Men tronen fick Bernadotteätten behålla.