Läs alla delar

Kungens älskare pressade hovet på miljoner för att hålla tyst

Den 17 april 1936 kom en 49-årig kvinna till familjeroteln vid Stockholms rådhusrätt för att lämna in ansökan om snabb skilsmässa.

Hennes namn var Anna Haijby och hon sa att hennes man varit otrogen.

Med Svea rikes kung Gustaf V.

Publicerad 10 aug 2018 kl 08.08

 

Så började det. Åren därpå pressades hovet att betala enorma summor för att Anna och hennes man Kurt Haijby skulle tiga.

Alla utbetalningar godkändes av kungen som attesterade med ”Gustaf Rex", de bokfördes under rubriken ”Till nådigt känt ändamål”, och snabbt försvann handlingarna ur hovets arkiv.

– Det får inte bli någon skandal, ordna det här så billigt som möjligt, var kungens order.

Billigt blev det inte. Totalt fick paret Haijby 250 000 kronor i hemliga kuvert - motsvarande 7 870 166 kronor i dagens penningvärde.

Utpressningsaffären pågick i mer tio år och blev en pinsam mardröm för Gustaf V och slutade efter hans död med en praktfull skandal.

Anna berättade att hennes man Kurt Haijby varit otrogen. Med Gustaf V.

Foto: Pressens bild/TT

Panikartat krismöte för att kungen skulle slippa vittna

Den 4 maj 1936 var en måndag. Då skulle domstolen behandla Annas skilsmässa. Allt skulle bli offentligt. Kungen skulle kallas som vittne.

Rådmannen Gunnar Junker larmade i förväg hovförvaltningen. På söndagskvällen den 3 maj kallade riksmarskalken Oscar von Sydow till ett diskret och panikartat krismöte i sin bostad. 

Hela hovets tunga gäng var där: hovmarskalken Reinhold Rudbeck, chefen för hovförvaltningen Oscar Swensson, hovauditören Carl Ljungholm och några advokater.

Anna Haijby var också kallad. De höga herrarna gav henne ett förslag. Hon erbjöds 15 000 kronor, kontant och skattefritt, i handen. 

En svindlande summa då, det motsvarar 472 210 kronor 

För att få pengarna måste hon skriva om skilsmässopapperen, från äktenskapsskillnad till hemskillnad. Skillnaden var att sökte hon hemskillnad skulle kungen inte nämnas och inte behöva vittna.

Anna sa ja.

Hovet visste om Gustaf V:s hemliga sexliv. Men de gjorde allt för att det inte skulle avslöjas.

För alla blonda tennispojkar kunde det bli upp till två års straffarbete

Homosexualitet var straffbart

Men hovet såg hennes man som en ännu större säkerhetsrisk. Han måste bort. Haijby fick 1 500 kronor och gick med på att emigrera till USA. Han skulle få dubbla summan i handen då han anlände till New York.

Därmed trodde hovet att hotet mot kungen heder och ära var över. 

Det skulle komma mer, mycket mer.

Att Gustaf V på äldre dagar var klåfingrig mot unga män var ingen statshemlighet. Det viskades, men inget sades högt.

Hovet visste förstås att kungen hade sexuella preferenser som – enligt dåtiden – inte bara var skamliga utan även olagliga. 

Homosexualitet var straffbart (ända till 1944) och uppfattades som en patologisk abnormitet – ett tecken på psykopati.

Kungen själv kunde aldrig åka fast, kungatiteln var ju straffbefriad. Men för alla blonda tennispojkar och för andra romanser som han hade diskreta möten med kunde det bli upp till två års straffarbete.

För Gustaf V:s del stod ryktet och folkets kärlek på spel. 

Avslöjades kungens hemliga sexliv blev det chock i folkhemmet.

Total tystnad, total mörkläggning gällde.

Gustaf V var på väg hem från en jakt på Tullgarn när bilen körde i diket.

Foto: TT

Orsaken bakom bilolyckan: kungen tafsade

Kungliga hovet och Per Albin Hanssons och senare Tage Erlanders socialdemokratiska regeringar hjälptes åt att tysta pinsamheter.

Kungens kurva, köpcentrat vid E4 söder om Stockholm som växt upp kring Ikeas första stora varuhus, har kunglig historia.

Namnet kommer från en bilolycka den 28 september 1946. Gustaf V var på väg hem från en jakt på Tullgarn och det sades att chauffören tappade kontrollen över sin Cadillac med registeringsnummer A4 och körde i diket när kungen tafsade på honom.

Särskilt diskret var inte kungen. Författaren Staffan Skott skriver i boken ”Alla dessa Bernadottar”:

”Hade Gustaf inte fötts som äldste son till Oscar II hade han varit komplett okänd, utom möjligen av sedlighetsroteln”.

Försörjningen av kung Oscar II:s många ”oäkta” barn var ett ständigt problem för hovet. Här dock med äkta sonen Gustaf V i famnen.

Foto: TT

Pappa Oscar var en kvinnojägare

Gustafs pappa var en stor förförare. Han uppvaktade unga vackra kvinnor på teatern och Operan, inte heller kvinnor i hovet eller fruar till Oscars vänner gick säkra. Försörjningen av hans många ”oäkta” barn var ständiga problem för hovet.

Mamma Sofia var en intellektuell och starkt religiös drottning som snabbt ångrade att hon flyttat från Tyskland för att bli maka åt en kvinnojägare.

Hon visade sig med Oscar II bara då protokollet krävde det. Drottningen höll sig borta från Stockholm så mycket hon kunde. Vid Öresund, nära Helsingborg köpte hon ett prästhemman och byggde ett lustslott som fick namnet Sofiero.

Hos tronföljaren Gustaf fanns inga spår av det Bernadottska familjebekymret att pubertetsstinna söner från unga år jagade flickor.

Unge Gustaf var flickaktigt vacker, det mörka håret var lockigt, han hade blå ögon och vitskär porslinshy.

Drottning Sofia anade tidigt att Gustafs intressen var avvikande. Hon såg till att kronprinsen inte tilläts vara på tu man hand med pojkkompisar, de måste vara flera.

Gustaf V och Victoria fick tre barn. Men äktenskapet var en katastrof.

Drottning Sofia anade tidigt att Gustafs intressen var avvikande

Victoria av Baden var den första flicka Gustaf intresserade sig för. Då pappa kungen skickade honom på friarresa var han 23 år. Och frieriet var på kunglig order.

Med Victoria fick Gustaf tre barn. Men äktenskapet var en katastrof. Drottningens otrohetsaffärer var inget han hetsade upp sig över.

Axel Munthe

– Efter att Victoria börjar leva med livläkaren  Axel Munthe på Capri intresserade sig kungen aldrig mer för kvinnor, skriver historieprofessorn Stig Hadenius i ”Gustaf V - en biografi”.    

"Haijby gjorde tjänster som kungen önskade"

Var Kurt Haijby en förslagen skojare eller ett offer för att Gustaf V måste skyddas från en praktskandal?

Och om han var en lögnhals - hur kom det sig då att kungen så frikostigt i lönndom  delade med sig av apanaget?

Stjärnadvokaten Henning Sjöström försvarade Haijby i den sista rättegången och sa så här:

– Han var ingen utpressare. Haijby gjorde tjänster som kungen önskade och betalade för. Det var inte brottsligt, det borde aldrig ha blivit någon rättegång.

Kurt Haijby med advokat Henning Sjöström, som försvarade Haijby i den sista rättegången.

Foto: Olle Wester

Alvar Zetterquist, som var högste chef för kriminalpolisen i Stockholm sa: 

– Det mest utmärkande draget hos Haijby är hans mytomani. Hans inbillningsförmåga är stor och han en hänsynslös gåpåaranda och en fräck framfusighet.

Själv sa Haijby då författaren Vilhelm Moberg intervjuade honom i fängelset:

– I grundlagen står det att man ska hålla konungen i helgd och vörda och älska honom. Ingen har älskat konungen högre än jag. Och vad har jag fått för det?

Kurt Haijby föddes som Kurt Alfred Johansson på Söder i Stockholm försommaren 1897.

Efternamnet Haijby tog han i vuxen ålder. Han presenterade sig ofta med andra namn också, Hamilton eller Renskjöld, något som luktade adel och gamla pengar.

Haijbys föräldrar drev en vilt- och skaldjurshandel i Gamla stan och sonen skickades ofta med leveranser till Slottet.

Det blev den första kärlekstjänst jag gjorde kungen

Kurt Haijby presenterade sig ofta med andra namn – Hamilton eller Renskjöld, något som luktade adel och gamla pengar.

Kurt Haijby sålde majblommor till kungen

Han var med i scouterna, och en vårkväll år 1912 kom Kurt Haijby och två kamrater till Slottet för att sälja majblommor.

Gustaf V tog emot pojkarna, köpte tre kransar och var och en av scouterna fick tio kronor.

Därpå hände, enligt Haijby, något. Kungen tog honom till ett annan rum, de satte sig i soffan och kungen knäppte upp och smekte honom.

– Det blev den första kärlekstjänst jag gjorde kungen, hävdade Haijby många år senare inför domstol.

Den unge Haijby var ingen stor studiebegåvning. Han gick två år i samma klass på Katarina Real och hoppade av studierna utan att ta examen.

Han gick till sjöss några år, och jobbade som uppassare på Atlantångarna som gick mellan Europa och New York.

Under några år jobbade Haijby som uppassare på Atlantångarna som gick mellan Europa och New York.

Sköt ihjäl en polisman

Han mönstrade av i Göteborg, och livet började gå snett. Innan han fyllt 30 år hade han dömts sex gånger för stölder, förfalskning och grovt vållande till annans död.

Den som dog var polismannen Carl Olander. Haijby hade ett tveksamt jobb som svartfot, strejkbrytare, i hamnen i Göteborg. Där grips han av Olander, misstänkt för att ha förfalskat en arbetskamrats namnteckning och hämtat ut hans paket.

Haijby drog fram en pistol då Olander visiterade honom. Skottet träffade polismannen dödligt.

I rättegången hävdade Haijby att han egentligen försökt ta sitt eget liv och att Olander dog av ett vådaskott. Han slapp undan med 18 månaders straffarbete.

Ute igen försökte Haijby sig på andra karriärer. Han öppnade kappaffär i Lund och radioaffär i Göteborg. Det blev snabbt konkurser.

Han sökte sig till nöjesvärlden och jobbade en tid som trollkarl hos ett resande teatersällskap. 

Då han tröttnat åkte han till Algeriet och tog värvning i Främlingslegionen. Efter tre veckor fick han sparken. Haijby var inte av rätta virket.

Den mystiske älskaren

• Namn: Kurt Haijby, född Johansson.

• Född: 14 maj 1897 i Stockholm.

• Jobb: Servitör på ångfartyg på Altanten, skådespelare, trollkarl, krögare.

• Tidig brottskarriär: Sex gånger dömd till straffarbete för stöld, förfalskning och för att skjutit en polisman till döds.

• Senare brottskarriär: Dömdes av Svea hovrätt 1953 till sex års fängelse för utpressning mot kungliga hovet.

• Äktenskap: Gift 1931 med tio år äldre Anna Holmberg som drev konditori.

• Död: Tog sitt liv 1965. Blev 68 år.

• Känd för: Haijbyaffären som skakade Sverige efter att Gustaf V dött. Kurt Haijby anklagades för att ha pressat hovet att betala många miljoner för att hålla tyst om sexuella relationer med kungen.

Känd för århundradets rättsskandal

• Namn: Oscar Gustaf Adolf Bernadotte.

• Född: 16 juni 1858 på Drottningholms slott.

• Äktenskap: Gifte sig med Sophia Maria Victoria av Baden 1881.

• Jobb: Blev regent då pappan Oscar II dog den 8 december 1907. Den förste svenske kung sen år 1210 som avstod från att krönas. Satt på tronen i 42 år och 325 dagar.

• Bostad: Slotten i Stockholm och Drottningholm, sommarvillan Gövik på Särö. Våren tillbringade kungen på lyxhotellet d´Angleterre i Nice.

• Intressen: Tennis (bidrog till att sporten kom till Sverige 1880), jakt, fiske, broderi, bilar.

• Död: 29 oktober 1950. Kungen var då 92 år.

• Känd för: Haijbyaffären som kallades  förra århundradets största rättsskandal. Borggårdstalet 1914 och insatser för att hålla Sverige utanför andra världskriget.

Allt började med en ansökan om att få sälja sprit

Haijbyaffären började som ett banalt rutinärende: en ansökan om att servera vin och sprit.

Haijby var tillbaka i Stockholm, och hade 1931 gift sig med Anna Holmberg som drev ett konditori på Lidingö. Paret hade stora planer.

För lånade pengar köpte de krogen Lido på Kungsgatan i Stockholm. Lido var innestället för innefolket. Diplomater, skådisar, gulaschhandlare, glamourflickor, alla som hade gott om pengar och ville synas samlades där.

Problemet för paret Haijby var spriten. De måste få tillstånd att servera, annars skulle gästerna välja andra restauranger.

Utskänkningsrättigheter fick bara rättskaffens medborgare som aldrig varit i klammeri med rättvisan. Det hade Kurt Haijby. Därför avslogs ansökan.

Den nu 39-årige Haijby bestämde sig för att ”gå till kungs”. Den 28 november 1936 klädde han sig i hyrd frack och fick audiens hos den då 74-årige monarken.

Kurt Haijby berättade om sin relation med kungen i romanen ”Patrik Kajson går igen”

Foto: Pressens Bild/TT

Jag såg på kungen att han också mindes den gången

Kurt Haijby skrev en bok som köptes upp av hovet

Senare berättade Haijby om mötet i nyckelromanen ”Patrik Kajson går igen” - hela bokupplagan köptes upp av hovet samma dag som den utkom och gömdes i kriminalpolisens källare.

”Den höge herrn lyssnade på mig med vänligt intresse, under det att han rökte sina förnäma cigarretter. Han lovade med ett fint leende att ha mina bekymmer i åtanke.

Då jag reste mig för att gå frågade kungen om vi inte träffats tidigare. Jag sa att jag sålt majblommor till honom då jag var scout många år tidigare. Jag såg på kungen att han också mindes den gången”.

Kungen grep in. Han beordrade Stockholms polismästare att riva Lidos alkoholförbud.

Haijby skrev i sin bok vad som hände därefter:

”Några dagar senare kom en betjänt från hovet och sa att kungen ville träffa mig samma dag. Mötet skulle ske klockan nio på kvällen. 

Betjänten mötte mig vid en bakdörr och visade vägen genom korridorerna. Det rum jag hamnade i gjorde mig häpen och nästan förfärad. Det var kungens sovrum. Han hade gått till sängs.

Kungen sa att jag var välkommen, att jag skulle stänga dörren och komma till honom”.

Kurt Haijby bodde med Anna på Floragatan i Stockholm, som är en av Stockholms dyraste adresser.

Foto: Patrik Lundin

Motiven på tavlorna: nakna unga män

Kurt Haijby levde dandyliv i 1930-talets Stockholm. Han trippade på höga klackar, byxan var som rakkniv vass. Revykungen Karl Gerhard var hans kompis.

Han kallade sig direktör och var med i innegänget av homosexuella. Kungen tog med honom till sin konstnärsbroder Eugén på Valdemarsudde. Och Haijby och kungen snarade gäddor från eka vid Tullgarns slott medan Karl Gerhard och skådespelaren Gösta Ekman (den äldre) satt vid stranden och tittade på.

Karl Gerhard

Haijby bodde med Anna på Floragatan på Östermalm, en av Stockholm dyraste adresser. I samma portuppgång bodde skriftställaren Kar de Mumma och hans fru, kåsören Viola.

Våningen var högsta lyx. Eleganta möbler. Toppmodern kök. På vägarna hängde tavlor som var kopior av italienska barockmästare. Motiven på de flesta var desamma: nakna unga män och gossar.

Han köpte också ett hus i Södra Ängby i Bromma i Stockholm, där ett elegant villaområde i funkisstil höll på att byggas.

Haijby körde omkring i en Cadillac, av samma årsmodell som hovet köpt in åt den bilintresserade kungen. Han hade målat stora ”H”, med lagerkrans runt, på framdörrarna.

Hur Haijby hade råd med lyxlivet kunde ingen begripa. Inkomsterna från Lido var inte särskilt stora. Förklaringen kom långt senare – då justitiedepartementet släppte tidigare hemligstämplade uppgifter om hovets utbetalningar.

Gustaf V med tennisspelaren Willi Ehrenreich, som han ofta tog en match med.

Foto: Pressens bild

Det året öste kungliga hovet pengar över paret Haijby

Köpte kaffehandel och hyrde ett slott för hovets pengar

1934 gick Lido i konkurs. Två år senare ställde Annas café Gyllene draken in betalningarna.

Det var i det desperata läget som Anna begärde skilsmässa med hotet att kungens kärleksäventyr skulle avslöjas. Paret Haijby behöver pengar. Mycket pengar.

Kurt Haijby höll sin del av överenskommelsen, satte sig på ångbåten och åkte till Amerika. Men han fick inte komma in i landet. Kriminella var inte välkomna.

Han skickades hem, till hovets förtvivlan.

Det året öste kungliga hovet pengar över paret Haijby (som aldrig skilde sig).

Det hände att riksmarskalken Birger Ekeberg tvingades nedlåta sig att i regnrock och med uppslagen krage möta Kurt Haijby i Gamla stan och överlämna penningkuvert.

1936 fick paret 34 465 kronor (motsvarar 1,1 miljoner i dag). De köpte tillbaka Lido och var tillbaka i Stockholms inneliv med kändisar och stjärnglans.

1937 ville Kurt Haijby expandera. Han köpte en kaffehandel och hovets advokat Conrad Quensel hjälpte honom att hyra 1400-talslottet Trystorp i Närke. Haijby ville göra om det till pensionat. Han renoverade och möblerade de 24 rummen.

Hovet betalade 40 000 kronor (1,2 miljoner).

Kurt Haijby hyrde slottet Trystorp i Närke. Hovet betalade motsvarande 1,2 miljoner.

Foto: Wikimedia commons

Det blev fiasko av alltihop. Slottet blev inte godkänt för att ta gäster. Där saknades nödutgångar och det var brandfarligt. 

Haijby hade dragit på sig nya skulder. Men han hade en inkomstkälla som aldrig sa nej.

Sommaren 1938 åkte Haijby till Särö i Halland, tog in på hotell och fick polisens ögon på sig. Han misstänktes för sexuell otukt med två pojkar, 14 och 12 år.

Av dunkel anledning lade polisen ner utredningen, och Haijby togs med tvång in på Beckomberga sinnessjukhus i Stockholm. 

Skrev på för att få komma ut från Beckomberga

Hovet satte press på honom. För att släppas ut tvingades han skriva på ett papper där han tog tillbaka alla uppgifter om relationen med kungen. Haijby skrev på. 

Beckomberga sinnessjukhus.

Hovet tackade med att ge en enkelbiljett till Tyskland. Och han fick lön – 425 kronor i månaden (motsvarar 13 275 kronor).

Haijby flyttade till Berlin, där Adolf Hitlers nazister tagit makten. Ni som sett filmen ”Cabaret” med Liza Minelli som nattklubbsdrottningen Sally Bowles vet hur tidsandan var då.

Sex, synd, glädje. Hopp för vissa, skräck och förtvivlan för andra.

Haijby deltog med med liv och lust. Han satte sprätt på hovets pengar på skumma barer som hade öppet dygnet runt.

Det dröjde inte länge innan Gestapo började spana på honom. Han greps för otukt med två ynglingar, dömdes till nio månaders fängelse, och utvisades till Sverige.

Det dröjde inte länge innan Gestapo började spana på Kurt Haijby.

Foto: PRESSENS BILD/TT

Han satte sprätt på hovets pengar på skumma barer

Hovet drog in Haijbys månadspeng då han kom tillbaka. Han behövde pengar, och ansåg att han inte längre var bunden av löftet att hålla tyst.

Han hotade hovet att avslöja sin kungliga kärlekshistoria i en bok. Han fick mera pengar, mot löfte att inte skriva. 

Haijby tyckte att han fick för lite kungapengar och skrev ändå.

När hovet insåg att Haijby inte gick att stoppa förmådde överståthållare Torsten Nothin överläkaren Harald Rabe ännu en gång låsa in honom på Beckomberga.

Avsikten: att avfärda boken som skriven av en sinnessjuk person. 

Nyckelromanen ”Patrik Kajson går igen” kom från tryckeriet den 5 december 1947 i tusen exemplar. Polismästare Alvar Zetterquist köpte hela upplagan innan trycksvärtan torkat.

Haijby fortsatte att kräva pengar efter Gustaf V:s död

På morgonen den 29 oktober 1950 dog Gustaf V stillsamt på Drottningholms slott.

Expressen 29 oktober 1950

Haijby gav inte upp. Den 22 april 1952 skrev han till den nya monarken Gustaf VI Adolf och krävde mer pengar. Kungen ansåg att rättvisa måste skipas, även om det blev på bekostnad av hans pappas rykte.

Processen som följde är en av de mest omtalade i svensk rättshistoria. Den handlade inte bara om en misstänkt storlögnare och utpressare utan lika mycket om rättsövergrepp och hur en maffia av höga ämbetsmän skyddat kungen.  

I rättegången i Svea hovrätt 1953 försvarades Haijby av en ung jurist som ännu inte blivit advokat. Han hade Stockholms elegantaste skräddarsydda kostymer, pincené i högra ögat och en norrländsk dialekt som dånade. Han hette Henning Sjöström. Haijbyfallet var hans första stora mål.

Domen blev sex års fängelse. Haijby släpptes efter halva tiden, av hälsoskäl.

Vilhelm Moberg kallade processen för skandalös rättsröta. Här håller han tal om skandalerna kring Haijby.

Foto: Pressens bild

Vilhelm Moberg kallade processen för skandalös rättsröta. Han skrev:

”En ämbetsman på en viktig post besitter makt och möjligheter som vanliga medborgare saknar. I stället för att enligt sin plikt beivra brottsliga gärningar kan han låta dem vara och dölja dem. En sådan ämbetsman är farligare för rättssamhället än en mördare och tjuv”.

Den 27 augusti 1965 kom Kurt Haijby till Henning Sjöströms kontor. Han hade med sig en gåva:

En guldring med ädelsten av gnistrande blå safir.

– Jag fick den av kungen. Jag vill att du ska bära den, sa Haijby.

Efter mötet tog han bussen till lägenheten i Åkeshov, drack ett glas gift, lade sig i badkaret och hittades död morgonen efter.