Zakir överfölls av maskerade män • Skandalen skakar Malmö: ”Alla här utnyttjar sprickor i systemet”

Suravis rädsla efter larmet om slaveri i Malmö

MALMÖ. Torget som var känt för sin vänsterrörelse utmärker sig i dag för slaveri.

I två månader har razzior, bojkotter och polisärenden avlöst varandra på Möllevångstorget.

I centrum står huvudpersonerna Suravi och Zakir.

Han har misshandlats av maskerade män.

Hon har kastats mellan hopp och förtvivlan.

– En dag vill jag sitta ner med alla beslutsfattare och fråga varför de lät det hända, säger Suravi.

Publicerad 1 mar 2020 kl 08.03

På ett sjukhus i Calcutta, Indien, återhämtar sig Chitra Saha, 45, efter en enklare operation. Med ljus, försiktig röst berättar hon över telefon att hon är glad att ligga på sjukhus, eftersom hon därmed slipper vara i hemlandet Bangladesh.

Hemma i byn söker traktens stadsdelsledare – chairman är titeln de använder – febrilt efter henne. Han vill kalla till möte om vad hennes dotter Suravi har gjort i Sverige: varför har hon lämnat sin man och varför har hans restauranger plötsligt fått så stora problem med svenska myndigheter?

Jag frågar mamma Chitra om hon känner sig trygg.

– Nej, nej, nej, nej, säger hon från sjukhussängen.

Hon nämner den andra visselblåsare som tillsammans med hennes dotter vittnat i en tidningsartikel i Sverige, kocken Zakir.

– Du har väl hört vad som hänt Zakir? Det kan bli ännu värre och det kan hända oss också. 

Chitra Saha namnger fyra personer. De tillhör släkten som hon gifte bort sin dotter Suravi till och har alla blivit svenska medborgare. Sedan skilsmässan trakasserar de henne, hävdar Chitra. Ringer och säger att de kan döda henne. Sprider ut att hennes döttrar är lösaktiga. Chitra säger att de fått andra familjer att skratta åt henne på gatan.

De fyra namnen hon nämner känner jag igen. Alla fyra driver restauranger runt Möllevångstorget i Malmö.

Detta har hänt

 2012 skrev reportern Johanna Karlsson ett reportage om krogen hon precis sagt upp sig från där svarta pengar, utnyttjande och en ekonomi kring arrangerade skenäkenskap var vardag. På krogen jobbade också Suravi och Zakir. Restaurangägaren är Suravis exman.

 2016 publicerades Daria Bogdanskas seriealbum Wage Slaves. Hon beskrev utnyttjanden på en krog som drivs av Suravis exmans bror.

 2020 berättade Suravi och Zakir om slaveriet på Möllan i ett reportage i Expressen på nyårsdagen. De två månader som gått har präglats av bojkottkampanjer, myndighetsutredningar och en numera nedlagd förundersökning om misstänkt människoexploatering.

Personerna i reportaget

Suravi är en 28-årig ensamstående mamma som gömmer sig från sin exman på hemlig ort. Hon giftes bort innan hon gått ut grundskolan och skickades till Malmö där hon arbetade gratis på sin dåvarande mans restauranger i tio år.

Zakir är en 36-årig kock som tidigare bodde i Malmö i elva år. Efter att på alla sätt ha försökt få stanna i Sverige utvisades han förra året tillbaka till Bangladesh. Därifrån har han talat ut om de Malmörestauranger han tidigare arbetade på.

Suravis exman. Man i medelåldern som äger två krogar i Malmö men enligt Suravi och Zakir är inblandad i många fler. Förnekar alla anklagelser om att ha utnyttjat personal och gift sig med en minderårig.

Exmannens bror. Man i medelåldern som ägt flera restauranger i Malmö men nu skrivit över dem på andra familjemedlemmar. Säger på en inspelning att han ska hänga alla som hjälpt Suravi att fly från exmannen på Möllevångstorget. I en intervju med Expressen har han erkänt och bett om ursäkt för uttalandet.

undefined

Expressens löpsedel på nyårsdagen.

Nyårsdagen 2020 tittar Suravi och jag på barnprogram, bara för att göra något lugnt medan våra telefoner vibrerar intensivt.

Min story om vad Suravi varit med om har just publicerats i Expressen, med rubriken ”Bortgift som 14-åring – slav i Malmö”.

Reportaget beskriver en familj som äger ett stort antal krogar runt Möllevångstorget i Malmö, ett torg som har varit en viktig plats i olika politiska rörelsers kamp mot sociala orättvisor. Det beskriver också den mindre kända sidan av det framgångsrika krogimperiet: kockar som sover i källaren, barnäktenskap följt oavlönat arbete, orimligt långa arbetspass till orimligt låga löner, handel med uppehållstillstånd.  

Intresset för reportaget om Suravi och restaurangerna runt Möllevångstorget är stort, snart har det uppemot 700 000 läsare. Hela nyårsdagen vakar vi tillsammans för att se om någon hör av sig på ett hotfullt sätt.

I stället händer något ingen av oss trodde var möjligt.

Jag behöver det här jobbet om jag ska kunna vara kvar i Sverige

En av de första som hör av sig är Sadettin Dagli.

Han driver Restaurang Möllan och har gjort så i halva sitt liv. Men sedan grannkrogen Tempo gått i konkurs har han fått nya grannar som tillhör den familj Suravi var ingift i.

Sadettin Dagli menar att de här restaurangerna inte följer regelverken. Det gäller till exempel personalens arbetsvillkor och kontroll av besökares ålder. Han leder mig till ett stort förråd som tillhör grannkrogen men som han från sin egen restaurang har insyn i. Det har precis tömts. Men Sadettin Dagli menar att han fram till Expressens publicering på nyårsdagen kunnat se att fyra killar sovit där.

– De fyra personerna var alltid där, dygnet runt, i förrådet.

Samtidigt dyker en anonym aktivistgrupp upp och uppmanar till bojkott. De kallar sig Möllaninitiativet och tapetserar torget med orangesvarta affischer där åtta krogar namnges, samtliga med kopplingar till krögarfamiljen. En av dem är krogen Sadettin Dagli pekat ut.

En orolig person i kassan på den restaurangen menar däremot att ingen sovit någon längre tid i lokalerna och att det vore ännu värre om krogen tvingades stänga.

– Jag behöver det här jobbet om jag ska kunna vara kvar i Sverige, säger kassabiträdet.

Madrassen där Zakir låg och sov i källaren.

Foto: Miljöförvaltningen, Malmö Stad

Bilderna togs vid ett tillslag 2019.

Foto: Miljöförvaltningen, Malmö Stad

Till min stora förvåning låg där en man och tittade på tv på en madrass i ett sunkigt litet källarutrymme

Personer som slagit larm för länge sedan hör av sig och berättar om hur de runt 2011 anmälde samma krogar som nu uppmärksammas igen.

En boende på Möllan, en inflyttade smålänning som då var i 30-årsåldern, beskriver hur han från tredje våningen såg samma utarbetade personal gå in och ut till soprummet sju dagar i veckan. Han noterade också ett källarfönster som alltid lyste. Ljuset kom från förråden där han och andra hyresgäster förvarade sina resväskor och vinterdäck. En dag gick han ner för att se efter.

– Till min stora förvåning låg där en man och tittade på tv på en madrass i ett sunkigt litet källarutrymme, säger han i dag.

undefined

Zakir – en av visselblåsarna Expressens reportage om slaveriet kring Möllevångstorget i Malmö – i Dhaka i mitten av januari. Sedan bilden togs har han blivit gripen av militärpolisen och därefter misshandlad av en grupp maskerade män.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Mannen på madrassen var kocken Zakir, den andra huvudpersonen i mitt reportage om slaveriet på Möllan. Han minns hur han skrämt lade ifrån sig mobilen med Bollywoodfilm och tittade upp.

– Jag svarade grannen att nej, jag sover inte här. Det hade restaurangägaren sagt åt mig att säga.

Men grannen ringde polisen. Och han ringde hyresvärden, kommunala bostadsbolaget MKB. Ingen återkom.

Tio år senare, i november 2019, gör polisen en kontroll av källarutrymmet efter ett nytt, anonymt tips. Nu har madrassen som Zakir sov på fått ben. Tillståndsenheten konstaterar att någon på nytt verkar bo i det fönsterlösa utrymmet.

– Jag känner igen lakanen från mitt gamla hem, säger Suravi.

undefined

Suravi lever nu på flykt från sin exmake och hans familj.

Foto: ÅSA SJÖSTRÖM

Den 2 januari återvänder Suravi till sitt vardagsliv där hon är en heltidsarbetande, ensamstående mamma med skyddade personuppgifter.

Exmakens första reaktion är att begära ensam vårdnad om deras barn som hon sedan födseln huvudsakligen tagit hand om själv. Barnet var alltid med henne, till och med när hon jobbade på restaurangerna tills de stängde efter midnatt.

– Det är det här sättet han kan komma åt mig på, säger Suravi.

undefined

Suravi och maken. Hon var 14 år när familjen gifte bort henne. Restaurangägaren i Malmö ansågs vara ett gott parti.

Foto: Privat

Till Sydsvenskan säger exmaken, som inte velat tala med Expressen, att Suravi ljuger om alla uppgifter i artikeln.

– Jag visste inte att hon var 14, hennes föräldrar sa att hon var 20, menar han.

Suravi har tidigare anmält honom för flera brott. Alla förundersökningar har lagts ner efter långa utredningar. Men efter Expressens publicering hör plötsligt myndigheter självmant av sig till henne. Polisen i Malmö ger henne en kontaktperson. En förundersökning inleds (och läggs senare ner) under åklagare Anna Edebalk på Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet. En känd advokat tar sig an Suravi. Och tillståndsenheten i Malmö inleder en stor utredning av exmannens hela familj och de krogar de äger.

– Det du beskriver är fullständigt vidrigt, säger Malmös högsta politiker, socialdemokraten Katrin Jammeh Stjernfeldt, till mig.

undefined

Zakir utvisades till Bangladesh efter elva år i svenska restaurangkök.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Stammisar på krogen där Zakir arbetade har börjat höra av sig till honom. Några vill säga förlåt, några frågar om de kan skicka pengar.

Flera av dem är MFF-supportrar. Gruppen Blatte Ultras lägger upp en Instagram story som visar hur Zlatanstatyns avsågade näsa ligger inne på Zakirs gamla arbetsplats.

När jag frågar om jag får skriva om att de försöker hjälpa den tidigare kocken på restaurangen blir svaret nej. Jag kollar sociala medier-profilen hos en lokalt känd supporterledare, och det första jag ser är en kärleksfull kommentar från Suravis exman under en bild på Möllevångstorget och statyn Arbetets ära.

I mitten av februari meddelar exmannen att han kommer lämna torget och restaurangbranschen helt. Omsättningen har gått ner för mycket sedan bojkotten.

– Vi kan aldrig komma tillbaka, säger han till Sydsvenskan.

Eftersom Suravi formellt stått som ägare i ett av hans bolag gör det plötsligt att hon har en stor skatteskuld från en verksamhet hon inte varit delaktig i på flera år.

Suravis vardag är plötsligt fullspäckad. Hon går upp tidigt till jobbet och försöker i varje paus hinna med alla samtal till advokater och myndigheter.

Hon, som giftes bort och skickades utomlands före det sista nationella provet i grundskolan och inte heller har utbildat sig i Sverige, försöker tyda invecklade mejl om svenska regelverk. 

undefined

Familjen samlad i Bangladesh. Främre raden från höger: Suravis exman, exmannens bror som också är restaurangägare i Malmö och en tredje bror som inte är i restaurangbranschen.

Bröder i Bangladesh – kusiner i Sverige

Restaurangägaren som Zakir arbetade för och Suravi giftes bort till har en bror i Malmö som är i samma bransch – men de säger sig inte alls vara bröder.

Den ena brodern berättade i Sydsvenskan 2012 att han och en yngre bror lämnade hemländerna Indien och Bangladesh för ett liv i Sverige, medan den andra brodern senare i samma tidning sagt att de är kusiner.

Till Malmö stads tillståndsenhet har de sagt sig inte alls vara släkt, bara landsmän.

På bilder från familjealbum som de båda lagt upp på sociala medier syns de och övriga syskon ständigt tillsammans i familjesammanhang. Efter mammans begravning fotograferas alla barnen i Bangladesh. Bröderna sitter på främre raden med rakade skallar. Enligt hinduistisk tradition ska sönerna skänka sitt hår efter en förälders bortgång.

Bakom dem står systrarna. Fem syskonbarn är i dag i Malmö och arbetar på restaurangerna – men flera hävdar att de inte alls är släkt med krögarna de jobbar för.

De sju krogar som namnges av bojkottgruppen Möllanintiativet agerar snabbt. Namnen som står på serveringstillstånden byts ut. Suravis exman, som tidigare stått listad på flera tillstånd, stryks. Han ringer också till bostadsföreningen som hyr ut lokalen till en krog, Möllan Nights, och ber att ta bort sig själv som borgensman på en hyresgaranti.

Ägarna av Möllan Nights heter Gurdeep Singh och Mani Maharjan. De känner sig orättvist utpekade.

Mani Maharjan har tidigare jobbat för Suravis exman, men säger att han inte visste om att mannens släktingar ägde krogen han senare köpte.

Men du stod skriven på hans hemadress?

– Jag lånade bara adressen för att få min post dit. Du vet själv hur svårt det är att ordna (en bostad) i Malmö.

Och efter det flyttade du in hos hans släkting som var den du ett år senare köpte den här krogen av?

– Men det var ett år efter jag flyttade ut! Och jag visste inte ens att han var delägare, han dök bara upp när vi skrev kontrakt.

undefined

Gurdeep Singh och Mani Maharjan, ägare till restaurangen Möllan Nights, känner sig orättvist utpekade.

Foto: JENS CHRISTIAN

Jag frågar Mani Maharjan om han kan förstå att Suravi och den numera utvisade kocken Zakir känner sig sårade av att personer de tidigare arbetat tillsammans med nu påstår sig inte känna till deras historier eller hur de bojkottdrabbade restaurangerna fungerar.

– Ja, men jag är också sårad! Möllan Nights är som min bebis. Det gör ont i mig när någon säger att Möllan Nights ska bojkottas. Zakir var bara en kock för mig och chefens fru lärde jag mig aldrig namnet på, hur kan jag då känna vad de känner?

En annan krogägare, en släkting till Suravis exman, säger till Sydsvenskan att han bara en kort period bott hemma hos denne och inte alls är beroende av honom.

Runt tiden för Expressens publicering stod Suravis exman listad som ansvarig på hans två serveringstillstånd – kort efter publiceringen försvann hans namn från båda. Krögaren har inte velat intervjuas på nytt av mig mer än att han understryker att han köpt sina krogar på egen hand.

Men han och jag har träffats många gånger förut. För nio år sedan blev jag erbjuden att gifta mig med just honom och vet därför exakt summorna som erbjöds av Suravis exman för att arrangera hans äktenskap. En annan svensk tjej tog erbjudandet i stället – krogägaren blev därmed direkt beroende av Suravis exman, som finansierade hans väg till uppehållstillstånd.

Zakir och Suravi menar att flera personer som öppet försvarat restaurangerna runt Möllan är just arbetare som själva fått sina uppehållstillstånd genom Suravis exman. Han själv har i Sydsvenskan förnekat alla anklagelser om att ha arrangerat äktenskap.

Det här har blivit en kultur på Möllan. Alla här utnyttjar sprickor i systemet

Jag kontaktas också av en person i släkten som arbetar då och då på en av de krogar som Möllaninitiativet pekat ut. Han tycker att jag har en skuld att enskilda restaurangägare nu förlorar kunder på en bojkott som egentligen handlar om att svenska regelverk tillåter det som sker.

– Det här har blivit en kultur på Möllan. Alla här utnyttjar sprickor i systemet. 

Han kritiserar också de två exempel artikeln tar upp, Suravi som gifts bort och kocken Zakir som exmannen låter sova i ett källarförråd.

– Att gifta sig med en 14-åring, visst är det hinduisk kultur, men hur kunde Sverige släppa in henne? Verifierar ni inte dokument på vem någon är? Och att Zakir bodde i källaren, har du frågat honom om han var tvungen? Jag skulle säga att han valde att stanna kvar i den kulturen. Han hade fått jobb på McDonald’s och kunde få ett ställe med hyra men kom tillbaka till restaurangen och accepterade äktenskapet som skulle ge honom visum, säger släktingen och fortsätter:

– När en student kommer från tredje världen och får femtio kronor i timmen är det wow för honom. Han går med på det för att snabbt kunna skicka hem pengar. Han bryr sig inte som några rättigheter. Det blir en ge och ta-relation mellan arbetaren och ägaren som båda accepterar.

I mitten av januari slog polisen till mot fyra krogar kring Möllevången i Malmö.

Foto: FRITZ SCHIBLI / EXPRESSEN/KVP

Polisens razzia var samordnad med andra myndigheter.

Foto: FRITZ SCHIBLI / EXPRESSEN/KVP

Fredag 17 januari, drygt två veckor efter Expressens publicering, slår Arbetsmiljöverket, polisen och kommunens miljöinspektörer till gemensamt. I stora klungor genomför de razzior på alla krogfamiljens restauranger.

Polisens yttre befäl Hampus Ralfnert säger på plats att exfrun Suravis och kocken Zakirs berättelser i Expressen nog har påverkat insatsen.

– Jag skulle inte bli helt förvånad om det har en viss bäring, faktiskt.

Samma dag tar sig Zakir, den numera utvisade kocken, till Bangladeshs huvudstad Dhaka för att bli fotograferad av Expressens Niclas Hammarström, som är på reportageresa i landet.

Han ser självsäker ut på bilden i svart tröja och svarta solglasögon.

Från mig får Zakir bilder från det som pågår i Malmö. Razzia, bojkott, nya artiklar i tidningarna. Någon har släpat ut en kyl från hans förra arbetsplats och klottrat FUCK och krogens namn.

Men plötsligt slutar han att svara.

På lördag kväll, exakt 24 timmar efter razzian i Malmö, ringer Suravi.

– Har du hört av Zakir? Ingen får tag på honom.

undefined

Zakir fotograferad i Dhaka i mitten av januari. ”De senaste två månaderna har det hänt många konstiga saker som ingen kan förklara”, säger han.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Jag hittar numret till Zakirs bror i staden Mymensingh. Han berättar att Zakir har blivit gripen av RAB, en speciell militärpolis som bara kopplas in när det gäller terrorism eller narkotika.

– Hans bil blev stoppad. De hittade först ingenting men vid andra genomsökningen kom en polisman ut med sex tabletter av Yaba. 

Yaba är en blandning av koffein och metamfetamin som är populärt hos Sydasiens fattiga.

– Vi tror att bevisen är planterade, säger Zakirs bror.

Också Suravis mamma och andra släktingar känner oro. De hör rykten i Bangladesh om att någon velat hämnas att restaurangerna i Malmö plötsligt fått problem.

Flera släktingar till Suravis exman tillbakavisar kraftigt att någon från Malmö skulle ha med åtalet mot Zakir att göra, eller att de pratat om att hämnas på honom.

undefined

Zakir visar upp märken på kroppen efter misshandeln.

Zakir släpps från häktet i väntan på rättegång.

En kväll ringer han mig via en app. Han är utomhus. Det är rörigt omkring honom och hans fingrar blöder. Zakir har precis fått sin motorcykel stoppad av maskerade män och slagits till marken.

Dagen därpå hör en släkting till Suravis exman av sig till mig. Han frågar om jag vet hur det är med Zakir. Släktingen lanserar sedan snabbt en teori:

Om det är så att något hänt Zakir måste det bero på att han är politiskt aktiv i Bangladesh.

Jag vet sen tidigare att Zakir stöder regeringspartiet Awami League och att han hjälpte till lite smått vid premiärminister Sheikh Hasinas besök i Stockholm 2017. Därför söker jag upp en av svenska Awami Leagues högre representanter och berättar vad som hänt Zakir. Han avfärdar Zakir som en obetydlig kock. Istället styr han tio gånger över samtalet på att jag måste skriva en artikel om hur bra partiledaren Sheikh Hasina är för Bangladesh.

De senaste två månaderna har det hänt många konstiga saker som ingen kan förklara

Själv hävdar Zakir att han inte har varit politisk aktiv i hemlandet och aldrig utsatts för vare sig våld eller polisingripanden innan Expressens reportage publicerades på nyårsdagen.

– Jag har bott här i ett år sedan jag utvisades. Hela förra året hände ingenting. De senaste två månaderna har det hänt många konstiga saker som ingen kan förklara. Nu är jag fast hemma. Min familj säger att det är bäst att jag aldrig lämnar huset ensam, säger han.

De ledande krogägarna i familjen, Suravis exman och hans bror, har inte velat kommentera det som hänt Zakir. Men broderns hustru – också hon restaurangägare – betonar under ett långt samtal att ingen i familjen vill Zakir något illa.

undefined

Äldre bild på Suravi från tiden då hon var nygift och kom till Sverige.

Foto: Privat

För Suravi kommer bakslagen tätt.

Hon förbereder sig för förhandling i vårdnadstvisten. Får nej från Skatteverket om uppskov på skulden från bolaget hon på papperet är delägare i. Och riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet lägger ner förundersökningen mot hennes exman. Den nya lagen om människoexploatering, som gett fällande dom mot en liknande restaurangägare i Norrköping, gäller bara för händelser efter 2018 och kan inte användas på Suravis fall.

På tillståndsenheten i Malmö pågår fortfarande en utredning om de krogar som är på Möllaninitiativets bojkottlista. Suravi menar att det inte spelar någon roll om en restaurang stänger eftersom hon ser dem som del av samma nätverk.

Hon är övertygad om det alla restaurangägarna starkt förnekar – att hennes exman och hans bror tjänar pengar även på de krogar i familjen som inte bär deras namn.

– Jag levde med dem och har sett hur det fungerar. När tillståndsenheten sa nej till en person skickade de in någon annans namn. De kunde hela tiden få personer att jobba för dem genom att lova hjälpa dem stanna i Sverige. En dag vill jag sitta ner med alla beslutsfattare och fråga varför de lät det hända, säger Suravi.

undefined

Suravis mamma Chitra Saha.

Mamman i den indiska sjukhussängen är samlad – tills jag frågar varför hon gifte bort sin 14-åriga dotter. Då börjar hon gråta.

Hon gifte sig själv i samma ålder. Suravis pappa var sjuk och ingen annan i familjen hade inkomst. En affärsman i ett europeiskt land, en framgångsrik restaurangägare i Malmö, lät som en bra lösning.

Men kort tid efter bröllopet började Suravi ringa hem gråtande varje kväll.

– Som alla bengaliska mammor skulle ha gjort sa jag att hon ska ha tålamod, det blir bättre.

– Men i dag tänker jag att 14 år var ungt.

Vi sitter en stund tysta i telefonen medan mamman gråter för min bengaliska tolk.

När Suravi berättar om allt som hänt sedan hon tog sig ur livet runt restaurangerna på Möllan är det ensamheten hon återkommer till. 

– Alla personerna som jag kände har jag lämnat, säger hon. Jag har ingen familj. Inga släktingar. Inga kompisar. Om jag behöver prata med någon så kan jag inte det.