Här är de maskerade ungdomarna som slåss mot Kina i Hongkong

Studenternas revolt: ”Aldrig varit så rädd”

HONGKONG. En hel värld följer Hongkongstudenternas revolt mot Peking. 

Expressen tog sig som enda svenska tidning in i den ockuperade och barrikaderade Polytekniska högskolan.

Magnus Falkehed och Niclas Hammarström skildrar inifrån de maskerade tonåringarna och deras kamp – som stormakten Kina ser som ett hot mot dess maktutövning världen över.

– Vi kommer aldrig att ge oss, säger studenten Jason.

Publicerad 28 nov 2019 kl 18.11

Det var smutsigt, stökigt och vanligt skräp från kafeterian blandades med långt farligare bråte; ammunition i form av stenar, brandbomber och handfängslen. Men för varje dag och varje ny, kylig natt som gick sjönk adrenalinet. Några ungdomar försökte morska upp sig. De gjorde vad de kunde för att hålla stridsmoralen i nivå med graffitin på väggarna i korridorerna i den barrikaderade Polytekniska högskolan.

– Vi är alla så rädda. Rädda för att de skickar oss till Kina. De kommer att sätta oss i fängelse där och vi kommer att dö. Vi kommer aldrig komma ut, säger 18-årige Jason.

Hans kamrat William berättade att han redan använt sig av pilbågen som han stoltserade med. William var som de övriga maskerad och klädd i kroppsskydd. Han såg ut som om han hade hoppat genom rutan från ett våldsamt videospel. Med skillnaden att detta var en blodig verklighet.

Studenterna gör sig redo. Strax före valet är det bara den mest radikala kärnan kvar.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

I skyddsvästarna har de flera tändare för att tända bensinbomberna med och små vattenflaskor att skölja ögonen med om polisen skjuter tårgas mot dem.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Utanför väntar en allt tyngre beväpnad polis. Ingen släpps genom.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Stridsklädda och beväpnade med järnrör, kniv och teleskopbatong går de vaktronden på universitetet.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

undefined

”Jag känner mig lycklig när jag träffar en polis med mina pilar”, säger 15-åriga William.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Polisen hade gjort klart att de var redo att svara med dödligt våld mot de lika dödliga pilarna, brandbomberna och stenarna.

När Expressen tog sig in i det belägrade universitetet som blivit en symbol för revolten av en hel generation av hongkongstudenter, så var de morska ungdomarna ganska få. Väntan började bli lång. 

Där fanns mest trötta, molokna miner djupt försjunkna i mobiltelefonerna. Tonåringarna satt utmed väggarna i spänd väntan på en polisstormning som inte kom. Många visste nog inte själva hur det hade gått till när de plötsligt hamnade i en hel världs blickfång. Hur hade just de blivit landsförrädare nummer Ett för världens snart mäktigaste stat: Kina?

Utanför universitetet stod rader av tungt beväpnade poliser. De som gav upp frivilligt frihetsberövades omgående om hen var myndig. Alla fick lämna sin biometri och ID-uppgifter. Inte heller minderåriga kunde räkna med att komma undan.

Inne i studenternas fäste råder en stämning av både beslutsamhet och rädsla.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Demonstranter i köpcentret Yomo i norra Hongkong.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Lager av stenar blandas med brandbomber, redo att kastas mot polisen.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Inne i den barrikaderade byggnaden är studenterna, liksom polisen utanför, redo att ta fångar.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Straffskalan för att sätta sig upp mot makten är stenhård, med åratal av fängelse som möjlig utgång. De mest radikala bar med sig sina sista viljor nedskrivna på papper när de gav sig ut i demonstrationerna.

Ungdomarna höll på att bli psykiska vrak

När, ett par dagar senare, en handfull volontärer släpptes in för att kolla studenternas hälsa så beskrevs den som farligt dalande: tankar som avslutades i mitten, hängandes i luften, när de inte var rent oförmögna att ens formulera en mening. Olika medicinska termer användes för att säga att ungdomarna höll på att bli psykiska vrak. 

– De är där inne för oss. Vi är här för visa dem vårt stöd, säger Louis, 25 år, under en av de spontana stöddemonstationerna utanför universitetet. Polisen svepte runt i folksamlingen med imponerande starka, riktade ficklampor som skar genom kvällsdunklet.

undefined

Utanför universitetet är många oroliga för hur det ska gå för de protesterande studenterna.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Natten till torsdagen kunde polis, brandmän, bombexperter och läkare tränga in i byggnaden. Då var nästan alla studenter borta eller höll sig gömda i det stora området. Järnringen hölls kvar runt området.

Tusentals demonstranter har redan frihetsberövats under den halvårs långa kampen mot Hongkongs polis, dess regering och i slutändan mot förmyndarmakten i Kina. 

Det var just rädslan för att bli frihetsberövad och förd till ett kinesiskt fängelse som fick en stor del av Hongkongs dryga sju miljoner invånare att massivt gå ut och protestera i juni. De av Kinas tillsatta beslutsfattare i Hongkong ville införa en lag som tillät utvisning till Kina för Hongkongbor, misstänkta för brott.

Det blev droppen. I juni gick över en miljon Hongkongbor ut och demonstrerade, eller var sjunde invånare.

undefined

En miljon invånare gick ut och demonstrerade i juni.

Foto: Todd Darling/Polaris

När chefsminister Carrie Lam tillslut backade i september och drog tillbaka lagen hade det gått för lång tid. Grytan hade kokat över för länge sedan.

Proteströrelsen gick inte längre att stoppa. 

Det går inte längre att lösa konflikten lika snabbt som man öppnar en plånbok. Proteströrelsen i Hongkong handlar inte om de skyhöga bostadspriserna eller de avgrundsdjupa klasskillnaderna. Det är mer demokrati som demonstranterna efterlyser. 

Fem förslag hade kommit fram, bland annat om en opartisk utredning om polisvåld, amnesti mot frihetsberövade demonstranter och om direktval till Hongkongs styrande instanser.

Vi var maskerade för att inte få våra ansikten registrerade

I dag är det bara de lokala politikerna som väljs direkt av folket. Det valet hölls i söndags – och blev en katastrof för det styrande etablissemanget.

Folkvalda på högre nivå som tillsätts i direkta val är precis vad förmyndarmakten i Kina inte vill ge efter för. Tvärtom. Den forna brittiska kolonin ska enligt ett avtal från 1997 övergå helt till Kina till 2047. 

Ett av problemen för chefsminister Carrie Lam är att det inte finns någon att förhandla med. 

Protesterna dök upp med 1970-talets film- och kung-fu-legend Bruce Lees replik som referens: ”var utan form, utan skugga, var som vatten, min vän” – det vill säga ogripbar och rörlig, utan toppstyrning. 

– Många av oss klädde oss i svart för att övervakningskamerorna inte skulle känna igen detaljer i våra kläder. Vi var maskerade för att inte få våra ansikten registrerade i databaserna, förklarar Lea Mok, 21. Det hindrade inte polisen från att frihetsberöva tusentals demonstranter.

undefined

”Jag ville verkligen inte missa den stora demonstrationen i juni. Jag förstod med en gång att det var vår generations ödesfråga som utspelade sig, säger Lea Mok, här tillsammans med mamma Echo Chow.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Lea Mok var själv på resa i Europa när protesterna började i juni, men tog av sina sista besparingar för att köpa en ny biljett hem till Hongkong, för att protestera mot utlämningslagen:

– Jag förstod att detta var sista chansen. Sen skulle det vara för sent att göra något, berättar hon hemma i den trånga tvårummaren som hon delar med sin syster och mor i stadens norra delar.

Hennes mamma Echo Chow, 56 år, som vuxit upp i den generation som arbetade upp Hongkongs välstånd från golvet i textilfabrikerna är orolig för dottern. I dag är hon fastighetsmäklare och längtar efter en lugn pension.

– Jag minns revolten på den Himmelska Fridens torg. Vi var många i Hongkong som då gav oss vårt stöd till studenterna. Det slutade med att så många dog. Jag har dåligt samvete för det än i dag, säger Echo Chow.  

undefined

Lea Mok delar en trång tvårummare tillsammans med sin mamma och syster.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Dagens proteströrelse i Hongkong har blivit lika massiv som ledarlös. Det senare var nog svårt att ta in för en så drillad och lojal partibroiler som chefsministern Carrie Lam. 

Den 62-åriga chefsministern Carrie Lam föddes i ett arbetarhem, men skolades i sociologi på det förstklassiga University of Hong Kong – som i dag har blivit en högborg för proteströrelsen mot chefsministern.

Hon valdes (eller rättare: utvaldes av Peking) till chefsminister år 2017 med 777 röster av 1200 i den speciella valkommittén. 

777 är ett trefaldigt heligt tal för Carrie Lam som är en djupt troende katolik. Hon har sagt att hon är övertygad om att en plats väntar på henne i paradiset. Det var innan Carrie Lam blev en officiell måltavla för stora delar av missnöjet bland Hongkongs befolkning.

Efter att Carrie Lam valdes till chefsminister började hon allt oftare klä sig i qipao-klänningar av klassiskt kinesiskt snitt.

undefined

Chefsministern Carrie Lam blev måltavla för stora delar av missnöjet bland Hongkongs befolkning.

Foto: NARONG SANGNAK / EPA / TT

Kinas ledare Xi Jinping är den politiker som hon beundrar mest av alla, har hon sagt i en intervju till Financial Times: ”Ni tycker kanske att det är att smöra, men jag finner honom bara mer och mer karismatisk och charmerande i det han säger och gör”.

Hur man använder ett tunnelbanekort eller var man köper toalettpapper, har chefsministern dock visat sig ovetande om.

Vi behöver hjälp från hela världen

Den ordning och reda som hon efterlyser på Hongkongs gator är det inte längre polisen eller regeringen som förkroppsligar i många invånares ögon. 

– Under alla år som jag har bott i Hongkong så har jag aldrig varit så här rädd… på grund av regeringen och polisen, säger Laam under en protest i shoppinggallerian Yomo Mall. 

Hon lägger till:

– Vi behöver hjälp från hela världen!

Tillsammans med något hundratal andra sitter Laam på golvet mellan butikerna Armani och Christian Dior. Den 21 juli 2019 var detta inget ställe hon kunde känna sig trygg på. Då kom ett hundratal män klädda i vita skjortor och beväpnade med järnrör och andra tillhyggen och hängav sig åt en jakt på demonstranter i två vågor. 

undefined

”Under alla år som jag har bott i Hongkong så har jag aldrig varit så här rädd”, säger Laam.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Senare skulle minst ett par av dem identifieras som tillhörande den lokala maffian, triaderna. Tusentals personer larmade polisen. Andra begav sig till den lokala polisstationen som svarade med att låsa sina grindar. 

Först någon minut efter att de sista vita skjortorna hade lämnat gallerian och tunnelbanestationen anlände polisen. 

Kravet på en oberoende utredning om ordningsmaktens roll i våldet på Hongkongs gator är ett av de fem krav som demonstranterna inte tar lätt på.

På Hongkongs husväggar kan man läsa ”Vi är inte kackerlackor”: graffiti med hänvisning till vad poliserna har kallat demonstranterna för.

Sedan de vita skjortornas attack samlas invånare i trots varje 21 i månaden i den här gallerian. Det är bara en aktion av allt fler och numera nästan dagliga protestaktioner i staden. 

Studenten Fergus Leun, 22, ställer upp i lokalvalet. Han hoppas på att bli en sticka i foten i Pekings stormaktspolitik.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Det är valsöndag i Kowloon, norra To Kwa Wan-distriktet. Här är det jämt mellan demokrater och de mer Pekingtrogna partierna. Valet kom att handla mer om proteströrelsen än om lokala frågor.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Chow Pak-kwan är 21 år och sköts av en polis under protesterna. En del av hans lever och njure fick opereras bort. Under lokalvalet gick han ut och uppmanade folk att rösta. Uppslutningen blev över 70 procent. Ett rekord.– En människa kan dödas av kulor. Inte idéer, sade han.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Det största Kinatrogna partiet, Democratic Alliance for the Betterment and progress of Hong Kong, DAB:s kandidat Lee Wai King Starry är en av Hongkongs tyngsta politiker. Hon har många som hjälper henne.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

De flesta deltagare är unga och ibland väldigt unga, ner i 13-14 års ålder. De kommer hit utan att föräldrarna vet om det. En hel generation håller plötsligt på att bli brådmogen.

– Ytterst handlar det här valet om ifall Fastlandskina ska kunna slå ned på civilsamhället och demokratirörelser, säger studenten Fergus Leung, 22. Han monterar upp sina banderoller vid tunnelbanestationen Kennedy Town station. Mot sig har han en massiv propagandamaskin med pengar från det kinesiska fastlandet. 

På torget där han står delas den Kinavänliga lokaltidningen Wen Wei Po ut gratis inför valet av en anställd och övervakad tidningsutdelare.

 – Vi i demokratirörelsen är nog rätt bra på sociala medier, men det här är våra motståndares styrka. Vi kämpar mot en nationell maskin, säger Fergus Leung.

Ett dygn efter vårt möte har hans motståndare från det Pekingtrogna lägret besegrats i valurnorna. Samma sak sker i sjutton av arton valkretsar.

Kinas kalkyl hade varit att en massiv, tyst majoritet inte skulle ställa sig bakom det eskalerande våldet. Istället gav befolkningen demonstranterna ett tydligt mandat. Trots oredan.

– Det är ju väldigt rörigt just nu. Men ja, så farligt är det inte, säger 73-åriga Wohy, en tidigare fabriksarbetare som aldrig har sett så många landsmän gå ut och rösta i ett lokalval.

undefined

”Så farligt är det inte”, säger 73-åriga Wohy om protesterna.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

undefined

Lee Wai King Starry flyr alla frågor när Expressen försöker tala med henne.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

– Vi vill kunna göra oss hörda mot regeringen, förklarar Christel i en kö som ringlar sig runt ett helt kvarter i centrala Kowloon. 

På valdagen vill de demokratiska partiernas representanter tala med så många väljare som möjligt. På motståndarsidan är det mer ”sitt still i båten” som gäller. Det största Kinatrogna partiet, Democratic Alliance for the Betterment and progress of Hong Kong, DAB:s kandidat Lee Wai King Starry flyr däremot alla frågor genom matmarknaden när Expressen försöker tala med henne. 

Hon är än av de Kinatrogna toppolitikerna i Hongkong med erfarenhet från både partiledningen och lokalregeringen. Röstfisket i matmarknaden begränsar sig till slut till några snabba vinkar till borden med förhoppningen om att hon ska bli omvald. Vilket hon också kommer att bli. En av de få i sitt läger.

Mot sig har hon kandidaten Leung – Longhair – Kwok Hung. 

Dagen efter är förloraren Longhair besviken, men hoppas att lokalregeringen nu ska lyssna på folkets röst och att riktiga förhandlingar om demokratins plats i Hongkong kan komma till stånd

– Det krävs två händer för att klappa händer, säger han dagen efter valet.

undefined

Dagen efter valet är förloraren Longhair besviken.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Oppositionen i Hongkong känner sig uppbackad av USA. Speciellt sedan kongressen röstade genom ett lagförslag om hårda handelssanktioner mot Hongkong ifall protesterna slås ned med våld. Enskilda beslutsfattare – politiker, polischefer med flera – ska också kunna svartlistas i USA i framtiden. Samtidigt ska dörrarna till USA öppnas för studenter som deltagit i protesterna. Den lagen tvingades Donald Trump något motvilligt skriva under i onsdags. 

– Jag står för frihet… men vi är också mitt i processen med historiens största handelsavtal, hade Donald Trump sagt med hänvisning till det avtal som han förhandlar med sin ”vän Xi” i Peking.

Initiativet med Lagen till stöd för frihet och mänskliga rättigheter i Hongkong fick regeringen i Peking att se rött och kallades för ”galenskap”.

En sådan lag kan bli en ekonomisk atombomb, ifall USA med sin president i spetsen använder sig av verktyget.

De har grovt skadat Hongkongs stabilitet

Utan Hongkong sinar inflödet av utländsk valuta och direktinvesteringar till Fastlandskina. Idag representerar Hongkongs direktinvesteringar hälften av de rikedomarna. 

– De radikala, kriminella och våldsamma handlingarna i Hongkong har allvarligt skadat lag och ordning och grovt skadat Hongkongs välfärd och stabilitet, sade Kinas ledare Xi Jinping under ett besök i Brasilien.

Hans ambassadör i London, Liu Xiaoming, var ännu tydligare i ett uttalande om hur Kina kan förhålla sig till protesterna:

– Vi har tillräckligt med vilja och styrka för att kunna stoppa oredan, sa han.

undefined

Demonstranter i köpcentret Yomo i norra Hongkong.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Det yttersta hotet är kinesiska stridsvagnar på gatorna. Hittills har Peking bara släppt ut soldater med sopkvastar som en subtil markering om den kinesiska folkarméns närvaro i Hongkong. 

Samtidigt är det svårt att veta exakt hur högt upp i Hongkongs samhälle Pekings hårda attityd får stöd? Hongkongs rättssystem, som baseras på det brittiska – och inte det kinesiska – ses just som tryggt och stabilt. 

Diktaturer kan vara en bra mylla för att skapa rikedomar, men inte alltid för att behålla dem. Även med dyraste advokaterna på jorden är det svårt att försvara sig mot en envåldshärskares raseri. Från Saudiarabien till Ryssland saknas det inte färska exempel på multimiljardärer som förlorar sin frihet och rikedomar över en natt.  

Flera av Fastlandskinas ”röda miljardärer” har sina förmögenheter i Hongkong och sina familjer boende i de gamla kolonialkvarteren på de fläktande höjderna i the Victoria Peak ned till stranden i Deep Water Bay. 

Här finns en av världens tätaste koncentration av rika per hektar.

undefined

Många miljardärer bor i området kring Victoria Peak.

Foto: ANAT GIVON / AP

Från knarknäste till internationellt finanscentrum

Hongkong blev brittisk koloni på 1840-talet. Opium- och tehandeln dominerade då.

När Mao tog över Kina så flydde över en miljon människor till det lilla territoriet. Däribland många affärsidkare med kunskap från textilindustrin.

Hongkong utvecklades till en handels- och finansmetropol med en av världens mest aktiva hamnar.

En av delarna på Hongkongs fastland hade britterna arrenderat på hundra år med slut 1997. Det året skrevs ett avtal mellan Storbritannien och Kina under om att Hongkong skulle överlåtas till Kina till år 2047.

Under tiden är det ”ett land, två system som gäller”. Kina är ansvarig för utrikespolitik och försvar. Men Hongkong ska fortsätta styras enligt egna, demokratiska principer. Enligt avtalet är det också ”ett mål” att statsledningen ska utses i direkta och folkliga val. Den punkten har inte genomförts. 

Olika förväntningar på graden av demokrati har de senaste åren skapat svåra spänningar i Hongkong.

Risken att en dag hamna i onåd och bli utlämnad till Fastlandskina eller att få sin förmögenhet beslagtagen är något som kan tänkas skrämma Hongkongs superrika mer än kravallerna på gatorna i Kowloon på den andra sidan vattnet. 

Enligt en rapport gjord av banken Crédit Suisse finns det 3100 individer med personliga förmögenheter på över 100 miljoner dollar i Hongkong.

– Att stödja lagen om utlämning var en jättelik felkalkyl från Kinas sida. De förlorade inte bara Hongkongbornas förtroende, men också affärsmännens, kommenterade statsvetaren Brian Fong Brian Fong i Le Monde och lade till:

– Hur ska man förklara det? Jag tror att svaret är övermod och för stora ambitioner. Peking spelar för högt, i Hongkong som i resten av världen. De har en övertro på sin kapacitet att kontrollera…

Men allting handlar inte om siffror och kalla fakta i krisen som skakar Hongkong. Inte ens om världens handel med giganten Kina.

undefined

Prästen Roy Chan håller en bön för studenterna i det omringade universitetet. ”De är kidnappade av polisen. Studenterna är tvungna att slå tillbaka och försvara sig mot vad polisen gör mot dem”, säger han.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Det går nämligen inte att förstå vad som händer i dagens Hongkong utan att tala om opium, pirater och smugglare. 

Kinas ledare, Xi Jinping – som i dag är mäktigare än vad någon av hans föregångare har varit – ser på Hongkongs skapelse som en förnedrande fläck i Kinas historia. Det narrativet genomsyrar i dag officiell media och undervisning i Kina:

– Varje skolbarn i Kina och varje bildad kines känner till begreppet ”förödmjukelsens århundrade”, säger historikern Stephen Platt till New York Times

Det moderna Hongkong skapades i mitten av 1800-talet under Quingdynastin – ur ett annat handelskrig än det som pyr i dag. Då var det främst britterna som var missnöjda med att behöva betala sin import av kinesiskt siden och te med silver. Det var det enda som Kinas kejsare accepterade eftersom de inte var intresserade av andra brittiska varor eller textiler, annat än på sin höjd mekaniska leksaker. 

undefined

Utanför byggnaden ser många på de belägrade studenterna som martyrer.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Någon britt kom då på idén att i stället betala med opium som odlades billigt i Indien. Problemet var att Kinas kejsare efter en livlig debatt i hovet om för- och nackdelar med att legalisera opium för annat än medicinskt bruk inte ville se sin befolkning neddrogad i stor skala.

Britter och fransmän lierade sig trots förbudet med pirater och smugglare utmed kusten där Hongkong ligger i dag. Efter att kineserna 1839 hade bränt upp en över tusen ton opium i vad författaren Hans Granqvist har kallat för ”historiens största narkotikabeslag” var konflikten ett faktum. De så kallade opiumkrigen slutade i att européerna vann trots sitt numerära underläge. För Kina blev det slutet på vad som i dag upplevs som en Guldålder.

Västerlänningarna fick Hongkong och en rad andra handelsstationer utmed kusten.

Nu började en era av hundra år av förnedring och sjunkande inflytande, sett ur kinesernas ögon. En förnedring som dagens starke man i Peking är fast besluten att se ett slut på. 

Kosta vad det kosta vill.

undefined

Ett hundratal har samlats i köpcentret Yomo Mall, mellan butikerna Armani och Christian Dior.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Fler artiklar om Hongkong av Magnus Falkehed och Niclas Hammarström: