Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sabina, 42: Jag tänkte att det bara var mitt eget fel. Då visste jag inte vad fetma var.

DALARNA. Dalarna har länge varit ett av Sveriges tyngsta län. Här lider nästan var sjätte person av fetma, vilket innebär ett BMI på över 30. I samma län genomfördes 2016 dessutom flest överviktsoperationer per invånare, omkring tre fjärdedelar var kvinnor. 

– Alla har varit tjocka i vår släkt, rent ut sagt. Men för mamma gick det över styr. Hon kunde inte längre få på sig bältet i bilen, säger Mathilda Jansson, 22, från Malung. 

Som tolvårig flicka köpte Sabina Jansson, 42, sitt första bantningsmedel, ett te hon skulle dricka för att gå ner i vikt.

Trettio år senare, trots otaliga försök att banta, stod vågen på 180 kilo.

– Överviktiga är en väldigt bra målgrupp att sälja fågelfrön till. Vi köper vad som helst för att gå ner i vikt, säger hon.

Sabina dukar fram fika, delikatobollar och citronmuffins. Själv nöjer hon sig med en kopp kaffe.

Utanför köksfönstret i Malung faller snön i stora flingor.

– Jag har ätit tabletter, pulver, varit med i viktväktarna. När man ändå inte lyckas gå ner i vikt känner man ett misslyckande som bidrar till ännu mer skuld och skam, säger Sabina.

Över hälften av svenskarna är i dag överviktiga eller har fetma och Dalarna har länge varit ett av Sveriges tyngsta län. Här har 16 procent fetma, ett BMI på över 30, jämfört med Stockholms elva procent.


Fetma en klassfråga

Foto: Shutterstock

Arvo Hänni är överläkare på den bariatriska mottagningen – av baros som betyder tyngd på latin – vid Falu lasarett. Enligt honom finns det inget enkelt svar på varför just dalfolket är särskilt kraftigt, men länet har näst lägst andel högutbildade i Sverige.

Jämfört med Sverigesnittet på drygt 27 procent har endast 19 procent studerat i tre år efter gymnasiet här, och i gruppen utan eftergymnasial utbildning är övervikt och fetma omkring 25 procent vanligare.

Landsbygden och bruksorterna är överrepresenterade även när det gäller diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar samt klassmarkörer som rökning, menar Arvo Hänni.

– Alla dessa riskfaktorer är mycket mer uttalade i de socioekonomisk svaga grupperna. På något sätt måste man klarlägga vilka mekanismerna är och vad man kan göra åt dessa. Det finns en jättestor folkhälsouppgift i det här, säger han.

Samtidigt är hälsosamma mat- och rörelsevanor vanligare i grupper med högre socioekonomisk status och skillnaden mellan grupperna minskar inte över tid, slår Folkhälsomyndigheten fast i en rapport från förra året.


Sabina Jansson minns de tidiga, formande upplevelserna: skolklassen som redan gått hem när hon kom i mål på skiddagen, skolsköterskan som ifrågasatte hennes kostvanor under de årliga hälsokontrollerna, mamman som ständigt fick sy ut byxorna.
Känslan följde henne i vuxen ålder. På föräldramöten, kvällskurser och jobbmöten har Sabina ofta känt sig förbisedd på grund av sin vikt.

– Jag har aldrig varit mobbad. Jag har nog lite för mycket skinn på näsan för det. Men jag har förstått hur utanförskapet kan kännas, säger hon.

Trots ett socialt liv innebar hennes tunga kropp många begränsningar. Men att söka hjälp var länge uteslutet.

Av sjukvården hade Sabina tidigare bara mötts av nonchalans och pekpinnar. I stället för att de undersökte hennes dåliga knä blev hon hänvisad till en dietist.

– Jag var rädd och fylld av skam. Jag hade ju ätit för mycket pizza och chips hela mitt liv, det är klart att jag är fet. Jag tänkte att det bara var mitt eget fel. Då visste jag inte vad fetma var, säger hon.

– Att man kan drabbas av diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar tänkte jag inte på. Det var väl en slags förnekelse.

Samtidigt som svenskarna blir allt tyngre är fetma ett fortsatt tabubelagt och omtvistat ämne. "Man känner sig som den där lata lorten som samhället säger att man är", säger Sabina Jansson vars dotter Mathilda tvingade henne till vård.
Foto: ALEX LJUNGDAHL

Hennes barnbarn Thea, 5, och Malte, 3, kommer fram och ber om var sin chokladboll. Sabina lyfter upp Thea i sitt knä och låter henne ta bilder med mobilkameran.

För två år sedan, när Sabina varken orkade leka med barnen eller längre klarade av att hjälpa dem, fick det vara nog. Dottern Mathilda, 22, tvingade henne att söka hjälp.

– Jag såg hur mycket hon led och var besvärad av sin vikt. Det gjorde ont i mig, säger Mathilda.

– Alla har varit tjocka i vår släkt, rent ut sagt. Men för mamma gick det över styr. Hon kunde inte längre få på sig bältet i bilen.

"De sa åt oss att sluta banta"

I Dalarna genomfördes 2016 flest överviktsoperationer per invånare. Omkring tre fjärdedelar av de opererade är kvinnor.

Arvo Hänni anser att fetma bör betraktas som en kronisk sjukdom som är svår att göra något åt på egen hand. Tillfälliga drastiska bantningsförsök leder ofta till ytterligare viktökning på sikt.

– Varje dag är det reportage i tidningarna om hur man ska gå ner i vikt. Om det hade varit så enkelt hade alla redan gått ner i vikt. Det är få som vill vara överviktiga, säger han.

I ett av Sveriges fetaste län pekar experter bland annat på socioekonomiska faktorer bakom utvecklingen.Arvo Hänni är överläkare på den bariatriska mottagningen vid Falu lasarett.
Foto: ALEX LJUNGDAHL

Ett tjugotal personer väntar otåligt i korridoren utanför hans kontor. Var tredje vecka håller man informationsträffar om överviktsbehandling, och intresset är stort.
Inför ett eventuellt ingrepp genomförs flera kontroller. Psykiskt välmående är en avgörande faktor för resultatet, och både före och efter operationen erbjuds samtal med psykolog.

Det var hit Sabina Jansson till slut fick en remiss. Hon beskriver det första mötet på mottagningen som en "aha-upplevelse".

– De sa åt oss att sluta banta, och jag tänkte "vad säger karln?", säger Sabina.
Att fetma kan orsakas av genetiska förutsättningar var inget hon tidigare hört talas om.

– Jag förstod plötsligt varför jag inte uppfattade mättnad och hunger som många andra. Den känslan kommer jag nog aldrig känna på ett vedertaget sätt.
Att generna passerat nedåt i generationerna fick Mathilda höra från en BVC-sköterska under ett möte med dottern Thea. De blev uppmanade att uppsöka en barndietist.

– Även om hon bara är fem år har samhället tyvärr redan reagerat på hennes övervikt. Jag har själv inte känt någon oro, jag ser att hon är aktiv, rör sig mycket utomhus och rider. Jag låter henne inte ligga inomhus med en påse chips, säger Mathilda.

För Sabina Jansson, 42, ledde vårdens skuldbeläggande till att hon länge inte vågade söka hjälp. Barnbarnet Thea, 5, dottern Mathilda, 22 och barnbarnet Malte, 3.
Foto: ALEX LJUNGDAHL

"Viktigt att sluta lägga skulden på tjocka personer"

Efter utredning på lasarettet i Falun genomförde Sabina Jansson en duodenal switch, ett mer omfattande ingrepp för personer med mycket kraftig fetma.

– Det var inte självklart på något sätt, men jag visste att jag skulle förkorta mitt liv om jag inte gjorde något drastiskt. Samtidigt har läkarna inte undanhållit någonting vad gäller risker med ingreppet.

Hon vill varken rekommendera eller avråda andra att genomgå samma typ av operation. Det viktiga är att sluta lägga skulden på tjocka personer, menar Sabina.
– Att säga att vi är fel i samhället, att vi får skylla oss själva, kommer aldrig att hjälpa.
Fyra månader senare är hon lättare i både kropp och sinne, men framtiden är fortfarande oviss eftersom överviktskirurgi kan öka risken för brist på olika näringsämnen. Dessutom har Sabina Jansson undvikit att dricka alkohol eftersom belöningssystemet blir extra känsligt för berusning.

– Mina vänner har varit förstående, men jag tror det hade varit värre om jag var man. Det är en ganska rå alkoholkultur här där vi bor, säger hon.


SE KLIPPET: Sakkunnig Folkhälsomyndigheten: "Verkligen allvarligt"



BMI – så funkar det

Fetma definieras med hjälp av ett mått som kallas för BMI, body mass index på engelska. Det är ett mått på förhållandet mellan längden och vikten. När BMI är mellan 25 och 29,9 räknas det som övervikt, och när BMI är 30 och mer är det fetma.
För barn används ett annat mått, och BMI tar inte heller hänsyn till hur stor del av kroppsmassan som är muskler och hur stor del som är fett, eller hur fettet är fördelat i kroppen.

Räkna ut BMI så här: Ta först din vikt i kilo. Multiplicera din längd i meter med din längd i meter. Dividera vikten med den summan. Exempel: 70 kg / (1,70 m X 1,70 m) = BMI 24,2.
Källa: Vårdguiden

Reporter Filippa Rogvall och fotograf Alex Ljungdal.
Illustration: ALEX LJUNGDAHL