I tygpåsen ligger hans dödade son Nawaz – sprängd i natträderna i Afghanistan

Resterna av hans son hänger i påsar i trädet

Natträder är en del av krigföringen i Afghanistan. Människor avrättas på plats. Namn prickas av på dödslistor. 

Men den här natten fanns det inga namn att pricka av – specialstyrkan attackerade fel släktgård. 

Kvar i ruinerna står Gholam Sakhi och tittar på en tygpåse som hänger i ett träd. 

I den ligger delar av hans son.

– Vi har bara begravt hans huvud och hans arm, säger pappan.

Text: Magda Gad
Publicerad 22 jan 2019 kl 14.01

En jordkrater fylld av skräp, sten och träflisor är allt som finns kvar av de tre husen. Männen har samlats för att gräva. 

Brunt damm yr i det kyliga soldiset, enkla spadar huggs ner och vrids upp, då och då böjer männen sig ner, plockar upp föremål och silar mellan fingrarna. 

De letar. 

En av dem sträcker på sig. Granskande håller han upp två avlånga bitar i luften. Torra med något som liknar ben eller brosk. Förfärat stöter han ut ett ord:

– Människokött. 

61-åriga Haji Gholam Sakhi står i vitt skägg vid ett kraftigt träd på släktgården och trycker en näsduk mot ögonen. Vördnadsfullt klädd i hatt och manchesterkavaj. 

 

 

undefined

I tygpåsen som hänger i trädet ligger små delar av hans son. Pappa Gholam Sakhi har redan begravt delar av kroppen. Nu har familjen hittat fler kroppsbitar i ruinerna och väntar på att kunna begrava dem också.

Foto: Magda Gad

 

 

"Vi har begravt hans huvud och en arm"

Långsamt sträcker han ut högerhanden och rör försiktigt vid en vitblank tygpåse som hänger i en av grenarna. 

I den ligger små delar av hans son i väntan på att begravas. 

I en tygpåse som hänger högre upp ligger större delar – lemmar som slitits av. 

När han öppnar munnen börjar han gråta. En stilla gråt över det som inte går att förstå:

– Vi har bara begravt hans huvud och en arm. 

Graven ligger på en höjd bredvid den snirkliga grusvägen som kryper mellan husen upp från floden i Parwan. Från de dödas plats har man utsikt över skogen, bergen, vattnet och gårdarna i dalen.

Det är en lång grav – flera meter. 

Eftersom det inte gick att avgöra vilka kroppsdelar som tillhörde vilken person blandades allt ihop och lades i en gemensam grav. 

Här vilar nu det man funnit av 37-åriga Nawaz, ägare av en teknikbutik, 24-åriga Mirwais, taxichaufför och tolvåriga Wares. 

undefined

Mohammad Nawaz, 37, ägde en teknikbutik. Delar av hans kropp hänger i en påse i ett träd.

Foto: Magda Gad

 

undefined

En av de manliga släktingarna som gräver bland husresterna hittar två bitar som det ser ut att vara brosk i – han säger att det är delar av en människa

Foto: Magda Gad

De var alla släkt och bodde bredvid varandra. 

Hemma på gården säger Nawaz mamma först ingenting. Hon sitter med benen i kors på golvet i ett grannhus. 

Ansiktet är förvridet av ilska

Trots att hon har en blå burka på sig går det att se att hon är spänd. Vibrerande av chock som inte kommit ut. 

Sedan kommer den utan förvarning ut. Arga fingrar griper tag i burkatyget, kastar det över huvudet och blottar ansiktet – förvridet av ilska, brinnande irisar och tårar inramade av en svart sjal med vita prickar. 

Blicken naglar sig fast i den västerländska journalisten som kommit på besök:

– Säg till amerikanarna att vi ska ta hämnd och döda er som ni dödade vår son. 

Fingrarna letar sig bakåt efter det blå, drar ner tygsjoket över huvudet igen, trycker bestämt upp trädörren – och hon försvinner ut. 

Meningen hänger kvar i rummet.

Dödslistor på dem som ska avrättas

Enligt lokala organisationer är civila dödsoffer i attacker som natträder, drönar- och flygbombningar utförda av regeringsstyrkor med stöd av den amerikanska koalitionen en av anledningarna till varför människor ger stöd till talibaner och andra oppositionsgrupper i Afghanistan.  

USA invaderade landet 2001, kriget har pågått i arton år och trots att man har meddelat att man vill dra tillbaka hälften av trupperna har antalet USA-stödda attacker ökat det senaste året. 

Vapnen som använts har också blivit större. 

undefined

Mohammed Nawas och 24-åriga Mirwais var två av dem som dog i natträden.

Foto: Magda Gad

 

undefined

Släkten har samlats på gatan i Parwan. De bränner bildäck i en demonstration mot natträderna.

Foto: Magda Gad

Efter att Donald Trump tillträdde som president i USA släpptes i april 2017 den största bomb som finns i den amerikanska vapenarsenalen över Afghanistan – den så kallade ”alla bombers moder”, kraftigast näst efter kärnvapnet. 

Natträder är en annan vanligt förekommande del av krigföringen. Det var ett av visselblåsaren Edward Snowdens avslöjanden – att det finns dödslistor över människor som man attackerar nattetid och avrättar.  

Dokumenten som Snowden läckte visade att natträderna inte används som en sista utväg för att förhindra terroristattacker – de är tvärtom en normalt förekommande del av vardagen i gerillakrigets Afghanistan. 

På dödslistorna finns inte heller bara talibaner och IS – där finns också kriminella och knarksmugglare. 

Och ibland attackeras fel hus, som fallet i Parwan. 

Det var sista veckan i november 2018. Tre personer dödades och fem skadades. En av de döda och två av de skadade var barn – tolv år respektive nio år och åtta månader. 

undefined

När Nargis Sakhizada förstod att hennes man hade dödats sprang hon in i byn utan sandaler och skrek.

Foto: Magda Gad

Muhammad Nawaz Khans änka, Nargis Sakhizada, är ett av flera vittnen till räden. När hon förstod att hennes man hade dödats sprang hon in i byn utan sandaler och skrek.

Hon söker sig tillbaka i minnet:

– Vi låg och sov i vårt hus. Vid midnatt hörde vi plötsligt ett ljud, jag vaknade och öppnade fönstret. Jag hörde någon vid dörren. Min man kom och frågade vad som händer och jag sa att det är polis överallt med hjälmar och vapen och batonger. De pratade dari och pastho och hade amerikaner med sig.

Subhan, 8 månader, blev knivskuren

Anletsdragen är magra, sjalen blårutig. Rösten hackar, som om hon fortfarande är rädd:

– De sprängde porten till gården, sedan sprängde de vår ytterdörr och kom upp till övervåningen. De tog Nawaz. Jag frågade var de skulle ta honom, de sa för att ställa frågor. 

Poliserna sa till Nargis att hon måste gå ut, hon ropade till dem att deras yngsta son låg i en vagga. En vagga som var fastbunden i golvet med rep och därför inte gick att lyfta upp. Då tog en polis fram en kniv. 

– Han skar av repen till vaggan. 

Det gick så fort att sonen, Subhan som är åtta månader, blev knivskuren i högra låret. 

– De tog mig till min svärfars hus och efter några minuter hördes ett fruktansvärt ljud. 

Hon förstod då att hennes man hade blivit dödad. 

– Först sköt de honom med kulor, sedan sprängde de honom. 

 

Familjens hem är söndersprängt. Under natträden hörde Gholam Sakhi tre språk talas – dari, pashto och engelska. Han vill nu få svar på vem som låg bakom attacken.

Foto: Magda Gad

Bara ruiner återstår av familjens hem när Expressens Magda Gad kommer till platsen.

 

undefined

Expressens Magda Gad träffar Haji Gholam Sakhi hemma på gården där han berättar om attacken mot familjens hem och om sonen som sköts och sprängdes i bitar.

Foto: Magda Gad

Nargis låstes in och vaktades av en beväpnad polis. Genom ett fönster såg hon att andra poliser lade ut några slags gröna påsar runtom i trädgården – sprängmedel som de kopplade ihop med kablar och detonerade runt tre hus. 

Även grannarnas kvinnor och barn hade tagits ut – de samlades ihop nere vid floden.

– De förstörde mitt hus och dödade min man. Mina barn och jag bor i hans pappas hus utan någonting. 

Alla tillhörigheter, inklusive pengar och smycken, var i huset när det sprängdes. 

Hon vet inte vad hon ska säga mer. Nargis är 34 år och ensam fembarnsmor. 

Till sist ställer hon en fråga:

– Hur ska mina barn och jag kunna fortsätta leva? 

Nargis hörde att en liten grupp av poliserna pratade ett annat språk och hade något som liknade en dator i händerna – därav drar hon slutsatsen att de var amerikanska soldater. 

Hennes svärfar, Haji Gholam Sakhi, drar samma slutsats. Också han beskriver plattan som såg ut som en dator. 

Han tar fram ammunition och bombrester som han har hittat i husresterna, bland annat batterier som behövs för att antända sprängmedel. 

– Det var många poliser, runt 100-150. 

De kom i humvees – pansarfordon. 

undefined

Familjen har hittat 7,62-ammunition från AK-47 på sprängplatsen.

Foto: Magda Gad

 

Tränade på amerikansk militärbas

– De flesta var afghaner, utlänningarna var få. Kanske åtta eller nio utlänningar. De förhörde ingen. De band fast männen och sköt dem. 

Just denna detalj upprepar Gholam Sakhi. 

– Under hela mitt liv har jag aldrig sett ett vapen i de här husen. Vi har aldrig haft talibaner eller IS här. Och även om det hade funnits talibaner här skulle de väl ha tagit dem till förhör först och inte bara dödat dem? Så jag måste fråga regeringen för det här är något jag aldrig har sett i mitt liv.

Han har ännu inte fått svar på vilken specialstyrka det var som utförde natträden. 

– Folk säger att det var 01, skorpionerna som kommer från presidentpalatset, eller Bagram. Det här är ett rykte, vi vet inte vilken det var. 

01-enheten är en elitstyrka tränad av USA. Bagram är en amerikansk militärbas i Kabul. 

– Vi har frågat guvernören och han svor på att han inte kände till det här, chefen för säkerhetspolisen svor på att han inte kände till den här operationen, en representant från presidenthuset kom hit och även han sa att han inte kände till den. 

Nu kräver Gholam Sakhi rättvisa. Hårt slår han ut med handen:

– Vem det än är som är ansvarig för den här operationen ska de kompensera oss för alla skador som de har åsamkat oss. 

undefined

"Under hela mitt liv har jag aldrig sett ett vapen i de här husen. Vi har aldrig haft talibaner eller IS här", säger Gholam Sakhi.

Foto: Magda Gad

Däremot håller han inte med sin fru, som sa att de måste hämnas och döda amerikanarna.

– Vi vet ännu inte vem som ligger bakom det här, det måste regeringen svara på. Vi hörde tre olika språk, vi kan inte nämna en sida som skyldig. Jag kommer vända mig till FN och både lokala och internationella medier. 

Men han är emot den nuvarande regeringen och vill ha ett nytt styre i landet: 

– Vi behöver en ny regering som gör att bra jobb och som följer de islamska lagarna. 

En människorättsorganisation som utrett händelsen har dragit slutsatsen att polisen spårade en mobiltelefon till platsen. 

De var ute efter en tidigare straffad man som var ledare för ett kriminellt gäng som begick brott som stölder i området. 

Blodfläckarna är bortskurna

Den här mannen hade enligt utredningen lämnat in sin telefon för lagning – och mobilreparatören, Mohammad Nawaz Khan, hade den hemma hos sig. 

Därav ledde mobiltelefonens signaler till hans släktgård istället för till mannen som var eftersökt, och bor i en annan del av Parwan. 

Enligt lokala journalister dödar specialstyrkorna som regel på plats under natträder – de häktar och förhör inte personer som har listats som högriskmål. 

Att hus sprängs under natträder var något som började uppmärksammas under 2018 – det förklaras som ett sätt att göra det svårare för talibaner, att man inte bara dödar dem utan även förstör deras hus och tillhörigheter. 

I ett av de raserade rummen på gården finns golvet och en golvmatta kvar. Mitt på golvet är mattan utskuren. 

Mitt på golvet är mattan bortskuren. Det var här Mirwais dödades.

Foto: Magda Gad

Baz Mohammed, pappa till Mirwais som dödades i natträden.

Foto: Magda Gad

En 55-årig man, Baz Mohammad, tittar in och berättar varför de har tagit bort den: 

– Hans kropp var här. Han sköts och blev martyr här. De tömde brutalt tre magasin i hans mage. Vi städade bort blodet, för det var störande. Vi tog hans kropp och de blodiga kläderna till begravningsplatsen. 

Mannen är pappa till 24-åriga Mirwais, som var taxichaufför och bodde granne med Nawaz. 

I det andra grannhuset låg liket av tolvåriga Wares – han hamnade under rasmassorna och dog. 

Först trodde de att även nioåriga flickan Khalisa var död, men det visade sig att hon blivit medvetslös av explosionen och fått glassplitter i ansiktet. 

En äldre man går på kryckor efter attacken – han, hans fru och en av deras söner fick lättare skador. 

”Vi hittade fler delar av honom i dag”

Delar av Nawaz kropp hittades vid trädet, där påsarna hänger. Bredvid trädet har familjen lagt ut några stenblock, som ett minnesmonument. Det var där huvudet och en arm hade hamnat. 

Resten letar de fortfarande efter – och stoppar efterhand i påsarna. 

"De sköt först Marwais och sedan min son Nawaz. Vi hittade fler delar av honom i dag", säger Gholam Sakhi.

Foto: Magda Gad

I den här graven begravdes de tre familjemedlemmar som dödades i attacken.

Foto: Magda Gad

Pappa Gholam Shaki håller upp en jacka som tillhörde hans son som sprängdes i bitar.

Foto: Magda Gad

 

Här hittades Nawaz huvud och en arm. Släkten har lagt upp stenblock på fyndplatsen som ett minnesmonument.

Foto: Magda Gad

Begravningsplatsen ligger på en höjd med utsikt över dalen, bergen och floden i Parwan.

Foto: Magda Gad

Gholam Sakhi står kvar med näsduken mot ögonen: 

– Efter att alla poliserna hade lämnat, och vi gick in i resterna av husen, allt var målat med blod och förstört. De sköt först Marwais och sedan min son Nawaz. Vi hittade fler delar av honom i dag. 

Han blir tyst innan han med tyngden av en fars sorg lägger till:

– Hans fru, mamma och barn vet inte om det. Vi vill samla ihop allting så att vi kan begrava det tillsammans med resten av hans kropp. 

 

LÄS MER: Familjen tvingas sälja ettåriga dottern Marya 

LÄS MER: Här hittar du alla Magda Gads texter från Afghanistan