Rasismen på skolgården – elever och lärare berättar

MALMÖ/GÖTEBORG/STOCKHOLM. Nenne berättar att hon fick sämre betyg än de vita kompisarna som svarat likadant som hon på SO-proven.

Alma dolde sin romska identitet, men möttes ändå av orden ”din jävla zigenare, gå och tigg” på skolutflykten.

Och lärarna Peter och Maria har haft elever som heilat respektive ”tjingtjongat” åt dem – utan att skolledningen ingripit. 

Här är deras vittnesmål om vardagsrasismen i skolan. 

”Negerjävel, sådana som du borde avlivas”, berättar en 14-årig flicka i Värnamo att en elev säger till henne på höstterminens första dag. Hon känner inte att hon får tillräckligt stöd av de vuxna på högstadiet, men hennes storebror Prince Yao Dzogbefia, 26, kommer till undsättning och skriver ett rasande Facebookinlägg som delas tusentals gånger. 

Nu berättar 14-åringen för första gången med egna ord om vad som hände den där dagen.

– Jag hade längtat så mycket efter att få börja nian och var så glad, ända fram till dess att mentorerna sade till en kille att han inte fick klättra upp på ett tak när vi lekte ”dunkgömma”. Då började han plötsligt skrika att han hatade sådana som jag, att vi borde skjutas. Jag blev så himla ledsen och började gråta och ville inte vara kvar, för det var tredje gången på högstadiet som jag blev kallad n-ordet, säger hon.

”Peter, jag önskar att Hitler hade gasat dig också” – Hör vittnesmålen om vardagsrasismen i skolan
14-åringen i Värnamo som säger att hon blev kallad för n-ordet första dagen i nian i höstas tycker att det måste bli tydligare reaktioner från skolledningen när någon utsätts för rasism. Foto: Prince Yao Dzogbefia

Hon tycker att det känns som att skolledningen har försökt släta över det som hände och att hon inte fått någon ordentlig ursäkt. Dessutom har hon svårt att känna sig trygg i klassrummet när det inte finns någon egentlig plan för hur man ska undvika liknande incidenter i framtiden. 

Den andra elevens version är att n-ordet inte var riktat mot 14-åringen, att han har bett om ursäkt och att han själv är utsatt. Förundersökning pågår.

14-åringen vill inget hellre än att smälta in och vara som alla andra. Och just därför – och för att hon inte är myndig än – landar hon och familjen i att hon inte ska medverka med namn och ansiktsbild. Men hon vill vara med i det här reportaget på sina egna villkor. Hon och hennes familj säger att det hon varit med om inte får tystas ner.

– Ingen ska behöva mötas av rasism i skolan! säger hon. 

”Det handlar om ojämlikhet”

Kitimbwa Sabuni, ordförande i Afrosvenskarnas riksorganisation: 

– Glåpord och regelrätt mobbning reagerar omvärlden oftast på, men lärare insisterar på färgblindhet och vill lära barn att hudfärg inte spelar någon roll. Barn i en icke-normativ kropp måste dock hela tiden förhålla sig till en verklighet där det faktiskt görs skillnad. 

– Våldet i skolan är bara skum på ytan, i bakgrunden finns något annat. Vi måste förstå havet under ytan. Det som sker är varken otydligt eller omärkbart, mer än för vissa som aldrig pratar med någon som har erfarenhet av detta. 

Kitimbwa Sabuni fortsätter: 

– Rasism som vardaglig praktik vill ingen ta i. De flesta erkänner din erfarenhet om någon knuffar dig eller säger ”åk hem”. Men det är vanligare att ständigt få frågor om varifrån man kommer och det kan vara tröttsamt och göra att man känner sig utfrusen. Det handlar inte bara om mobbning, utan om ojämlikhet. Vi har en hypersegregerad skola där det spelar roll för skolresultaten vilken skola du går i. 

Kitimbwa Sabuni menar att vissa aspekter förtigs:

– Det icke-vita suddas ut från historien och det reducerar oss till kulisser i västvärldens historia. Vad gör det med dig när du på SO:n och i andra ämnen inte ens benämns? 

Klump i magen året runt

Men 14-åringen är långtifrån ensam om sina erfarenheter. Om det vittnar en rad drabbade och experter som Expressen pratar med. 

– Varje dag går hundratusentals barn med rötter i andra länder och kulturer till skolan med risken att mötas av saker som de bara förväntas tåla, ignorera eller förtiga. De kan ha en klump i magen över att tvingas hantera alltifrån öppna angrepp till förlöjligande, förutfattade meningar, subtilt ogillande och diskriminering. Det här förekommer året runt: på lektioner, raster, när proven rättas och betygen sätts, säger Kamyar Alinejad, verksamhetsledare för riksförbundet Ungdom mot rasism.

På studenten vågade Alma Dzafic Ferhatovic inte välja den romska flaggan, utan tog den bosniska. Och Alma har inte lärt sig romani ordentligt, för som liten skämdes hon om mamman pratade modersmålet när hon lämnade Alma i skolan eller inför Almas vänner. Foto: OLLE SPORRONG

”Varken lärare eller elever stod upp för mig”

Vi börjar hos 20-åriga Alma Dzafic Ferhatovic i Malmö. Hon pluggar mänskliga rättigheter vid Lunds universitet och har varit med om att en lärare där på en föreläsning sade ”tiggare” i stället för romer. 

Under en utflykt i tvåan på gymnasiet skrek en elev till Alma: ”Din jävla zigenare, gå och tigg”.

– Varken lärare eller elever stod upp för mig. Min första tanke var sorgligt nog ”oh my God, hur vet han att jag är rom?” Z-ordet är ett skällsord som verkligen inte borde användas. 

Alma hade dolt sin romska identitet av rädsla för att mötas av fördomar och kanske rentav riskera att få sämre betyg. Det var först några veckor senare, då en kille på naturkunskapslektionen kallade en annan elev för ”din jävla zigenare”, som Alma till slut kände att hon måste berätta. 

Universitetsstudenten Alma Dzafic Ferhatovic gör nu filmen ”Klassens Z” baserad på sina egna erfarenheter. Foto: OLLE SPORRONG

Hon sade till klasskompisen att han inte kunde säga så. Han undrade varför hon brydde sig – och hon svarade ”För att jag är det”. Alma vågade inte ens säga ordet rom. Ingen kommenterade ordväxlingen och hon satt där med en klump i magen. 

Hon vågade inte ens säga ordet

Varje gång de skulle hålla föredrag på gymnasiet talade Alma därefter – oavsett skolämne – om antiziganism och nu gör hon filmen ”Klassens Z” baserad på sina egna erfarenheter. 

”Vi lever i en vithetsnorm”

Kamyar Alinejad, verksamhetsledare för riksförbundet Ungdom mot rasism:

– Alla rasifierade barn i Sverige blir utsatta för rasism i skolan. Och man förväntas ofta dra ett streck över det och gå vidare, man blir intalad att man själv är problemet och ser inte kontexten. Normalläget verkar vara att man bara ska köpa att exempelvis bli kallad för n-ordet.

Kamyar Alinejad menar att rasismen har normaliserats och att vi i vårt relativa välstånd har glömt bort hur det är att behöva stå upp för varandra. 

– Vi måste i Sverige vara ärliga med vår historia, annars kan inte arbetet mot rasism påbörjas. Vår historia kantas av kolonialism och slavhandel. För några hundra år sedan fanns det slavar i Blekinge. Det suddas inte ut bara för att vi inte pratar om det. 

– Där det råder större utbredning av fattigdom har elever med utomeuropeisk bakgrund svårare att etablera sig på bra skolor och bra lärare drar sig för att jobba i segregerade områden. Vi lever också i en vithetsnorm. Du kan bli utsatt för strukturell rasism bara utifrån ditt efternamn.

Läraren Peter Vig märker ofta av vardagsrasismen. Elever undviker honom eller gör små miner som visar att de är obekväma i hans närhet. Foto: OLLE SPORRONG

Eleven skrev att han skulle dö

Almas tidigare mellanstadielärare Peter Vig, 66, har också han upplevt påhopp i skolans värld. Han är jude och bär i sin nya roll som lärarassistent på en av Malmös största gymnasieskolor kippa för att göra det tydligt och väcka nyfikenhet kring att det är en judisk person i rummet.

– Jag har på en tidigare arbetsplats varit med om att en femteklassare stormat in i klassrummet och ropat ”Heil Hitler” och gjort nazihälsning och att en tredjeklassare sagt ”Peter, jag önskar att Hitler hade gasat dig också”. Fick jag någon hjälp av skolledningen? Nej, inte särskilt mycket, säger Peter när han parkerar elcykeln på Dag Hammarskjölds torg i centrala Malmö. 

Nu har Peter som särskild uppgift att hjälpa till att öka toleransen på en gymnasieskola. Flera av eleverna med rötter i Mellanöstern har aldrig pratat med en jude förr och vid religions- och historieundervisningen berättar Peter om judisk identitet och svarar på frågor om koshermat, bönesjalar, högtider som grundades under uttåget ur Egypten och om sina föräldrars och andra släktingars erfarenheter av Förintelsen.

Peter, jag önskar att Hitler gasat dig också

En elev inledde med att säga ”jag tycker inte om judar”. Så småningom ändrade hon sig och sade att hon egentligen menade att hon ogillade personer som försvarar israeliska bosättningar på ockuperad mark, men det var inte så hon uttryckte sig först. Peter diskuterade vidare med henne och kände att det till slut blev ett bra samtal. 

Peter har som särskild uppgift att hjälpa till att öka toleransen. Foto: OLLE SPORRONG

Det mest extrema Peter Vig upplevt var då en elev som kallat honom ”jävla jude” kraschade rutorna på alla fönster i Peters arbetsrum och ristade in ett budskap i skolans entrédörr om att Peter skulle dö. Det här var för många år sedan, men det var en fruktansvärd tid, förklarar han. Ynglingen dömdes, men inte ens vid rättegången upplevde Peter att han fick någon stöttning från ledningen. 

Peter poängterar att vardagsrasismen är betydligt vanligare. Han märker av den då elever undviker honom eller gör små miner som visar att de är obekväma i hans närhet. 

”Man skulle kunna tro att lärare som jobbar med förberedelseklasser eller svenska för invandrare är extra medvetna om rasism, men jag har hört n-ordet sägas när man omtalat elever”, säger läraren Maria Fredriksson. Foto: OLLE SPORRONG

”Ingen sade ifrån”

27 mil därifrån, i Göteborg, jobbar Maria Fredriksson, 48, som SFI-lärare. Hon är less på karikatyrer om östasiater. Maria berättar att det började redan då hon själv var elev och gick i högstadiet i det lilla samhället Sandared utanför Borås. Varje gång hon passerade ett gäng killar i parallellklassen i korridoren gjorde de ”tjingtjongande” ljud och drog i ögonen

– Ingen annan uppmärksammade det eller sade ifrån och det slog mig aldrig att själv ta upp det. Dilemmat med att vara adopterad är att du inte är utrustad med något språk eller några strategier för att hantera det du utsätts för. Vi fick lära oss att vara färgblinda. Vi skulle inte prata om att vi såg olika ut, den olikheten fick liksom inte finnas. Jag teg om det och ville inte framstå som överkänslig. Ansvaret låg på något sätt hos mig och andra utsatta, säger Maria.

Vi skulle inte prata om att vi såg olika ut

Någon gång tog hon med närstående upp vad hon utsattes för, men då möttes hon bara av välmenande råd. Som när en NO-lärare på gymnasiet kallat henne ”jävla invandrare” sedan hon knackat på klassrumsdörren och bett att få låna kompisens skåpnyckel. Då tyckte en kvinnlig släkting att bästa strategin var att vara så perfekt som möjligt så läraren inte hade någonting att slå ner på när Maria senare skulle ha läraren i fysik.

Under coronapandemin har trakasserierna mot personer med rötter i Östasien blivit ännu värre, menar Maria. När hon försökt diskutera det i skolsammanhang upplever hon att man inte vill ta i frågan Foto: OLLE SPORRONG

”Maria är lite känslig”

Som nyutexaminerad lärare i ett miljonprogramsområde i Göteborg hörde Maria en gång orden ”Chinese pussy” skrikas ut genom ett klassrumsfönster som hon passerade. Hon minns att hon sprang in till de lärarlösa eleverna och försökte bena ut vad som hänt, men då klassens lärare kom tillbaka ville han släta över det som hänt och sade till klassen att ”Maria är lite känslig”.

– Man skulle kunna tro att lärare som jobbar med förberedelseklasser eller svenska för invandrare är extra medvetna om rasism.  Men jag har hört n-ordet sägas när man omtalat elever och fått säga till om en nidbild på en kines på en skola som hade bildstöd för elever inom autismspektrat. Dessutom har jag fått påtala det olämpliga när lärare haft fejkkinesiskt uttal eller när lärare skrattande återgett historier om elever från Östasien.

Värsta upplevelsen tyckte Maria att det var när hon var med och höll i ett studiebesök från en sydkoreansk delegation. Hon visade runt i byggnaden tillsammans med andra kollegor och rektorn när elever sprang efter och ropade ”tjingtjong”, gjorde grimaser och frågade henne om en av de äldre besökarna var hennes far. Ingen sade något. Maria tyckte att det var oerhört pinsamt. 

När jag är ute med svarthåriga elever har folk mycket lägre tolerans

Nu under coronapandemin har trakasserierna mot personer med rötter i Östasien blivit ännu värre, menar Maria. När hon försökt diskutera det i olika nätforum för lärare mot rasism upplever hon att man inte vill ta i frågan och inte kännas vid att de här eleverna pekas ut som smittspridare. 

Maria märker också stor skillnad på hur hon och klassen bemöts om de gör studiebesök eller åker på utflykt, beroende på om hon har med sig vita elever eller elever med synlig invandrarbakgrund.

– Folk tar sig friheter mot icke-vita barn. När jag är ute med ett gäng svarthåriga elever har folk mycket lägre tolerans för ljudnivån. De är hårdare med sin dom och ger fler elaka blickar. Man känner sig ovälkommen, säger hon. 

”Negativ förväntan på icke-vita elever”

Osa Lundberg, postdoktor i pedagogiskt arbete, Högskolan Väst:

– Det är väldokumenterat att det i västerländska länder finns en negativ förväntan på icke-vita elever och att de därmed kan riskera att prestera sämre. Det finns också en territoriell stigmatisering av elever i förorter, som inte får tillgång till samma privilegier eller lika bra utbildning. 

Hon menar att skolan har en sorteringsfunktion som är icke-demokratisk och orättvis:

– I värsta fall kan skolan reproducera en underordning av fattiga och icke-vita, även om det görs med de bästa intentioner som att kompensera och annat. Man rättfärdigar många gånger skillnaderna med individens ansvar, ansträngningar eller förmåga och undviker att se att det skulle ha med ideologier, stereotyper och förväntningar att göra.

I sin avhandling visar Osa Lundberg också att elever med utländsk bakgrund blir mer ifrågasatta när de gör skolutflykter till museer, badhus och biografer. 

– Det är framför allt vita privilegierade människor som behöver ett språk för att diskutera sin delaktighet och sitt ansvar genom tystnad, okunskap och förnekelse av att rasism är ett system som fortfarande favoriserar och belönar vita på grund av vithet.

”Alla måste kunna känna sig trygga i skolan och de vuxna måste se vad som händer och hjälpa till att sätta ner foten”, säger gymnasieeleven Nenne Chune Jogestrand som går estetprogrammet med inriktning på drama. Foto: OLLE SPORRONG

”Läraren trodde att jag fuskat”

De där blickarna från sura tanter känner 18-åriga Nenne Chune Jogestrand, som är afrosvensk, igen från när hon åker buss och tvärbana till gymnasieskolan i Stockholm. Men det är framför allt i skolan som främlingsfientligheten har kommit till uttryck, enligt henne. På lågstadiet tyckte Nenne att det var olustigt när kompisarna bad att få känna på hennes hår. Och på högstadiet upplevde Nenne att hennes prov rättades mycket strängare för att hon var en av få som avvek från vithetsnormen. 

– Jag var ungefär på samma nivå som mina vita kompisar som jag pluggade tillsammans med. När vi jämförde hur vi hade svarat på SO-proven så såg vi att de fick C i betyg och jag E, trots att vi hade skrivit likadant, berättar hon.

Nenne vågade inte ta upp det med sin lärare då, för hon ville inte påtala att det bara var hudfärgen som skilde dem åt och känna sig ännu mer annorlunda. Men hon bestämde sig för att hon skulle visa lärarna att hon också kunde – och hon gjorde sitt allra bästa. Resultatet blev att hon höjde sitt avgångsbetyg i nian med hela 25 poäng och fick A i två ämnen och C i alla SO-ämnen, säger Nenne. Att de nationella proven rättades av lärare som inte visste vad Nenne hade för hudfärg bidrog till att hon fick en justare bedömning, menar hon.  

”Läraren trodde att jag fuskat och bytt prov med min vite bänkgranne som brukar vara bättre än jag, men presterade sämre den här gången”, berättar Nenne. Foto: OLLE SPORRONG
Till sist hoppade jag av kursen

På gymnasiet har Nenne börjat säga ifrån på ett helt annat sätt. Men också här har hon mötts av fördomar, som när hon på ett prov lyckades få C trots att hon hade E i ett annat ämne som samma lärare undervisat Nenne i. 

– Då trodde läraren att jag fuskat och bytt prov med min vite bänkgranne som brukar vara bättre än jag, men presterade sämre den här gången. Men han hade inte pluggat och jag hade kämpat jättemycket! Till slut hoppade jag av den kursen, trots att jag får sämre avgångsbetyg än om jag hade orkat fullfölja. 

Och en annan elev på skolan har flera gånger blivit kallad för n-ordet.

– Det kändes som att skolan tog parti för den elev som sagt så bara för att den här svarta tjejen reagerade så starkt och blev så arg. Så vitt jag vet fick den här eleven inga tillsägelser och det blev inga konsekvenser för henne. Så kan det inte gå till i skolan år 2020, säger Nenne. 


”Kunskapsmässigt måste vi höja oss”

René Leon-Rosales, lektor i barn- och ungdomspedagogik, Uppsala universitet:

– Det gjordes en studie 2015 där forskare lät lärargrupper rätta nationella prov med olika namn, såväl anonymt som icke-anonymt. Vid betygsättande där namnen framgår tenderade det att vara till nackdel för icke-traditionellt svenskklingande namn.

Leon-Rosales förklarar:
– En lärare kan till exempel säga ”oj, vad bra svenska du pratar” till en person som är född här och inte kan något annat språk. Ser man det i en historisk, strukturell kontext så har kolonialismen gett oss berättelser som vi förstår ”de andra” utifrån. Vi kan till exempel ha mer eller mindre medvetna uppfattningar om att folk från en viss kontinent inte är lika utvecklade. 

Det finns en uppfattning om att rasism enbart ska ses som någonting som är kopplat till extremhögern, menar Leon-Rosales.

– Men det perspektivet behöver kompletteras med att man ser hierarkiska strukturer i vardagen och inser att våldsuttryck bara är ena änden på en glidande skala där det exempelvis skämtas om östasiater. 

Enligt Leon-Rosales är det här väldigt vanligt. 

– Det finns en hel del forskning som pekar på det. Den färgblinda rasismen tillkommer utifrån en vision om ett samhälle där alla har lika förutsättningar och där bakgrunden inte ska spela någon roll. Men visionen att hudfärgen inte borde spela någon roll ska inte leda till att vi inte problematiserar de tillfällen då den gör det fortfarande, för då blir det bara ett effektivt sätt att tysta ner situationer där det görs skillnad. Den som tar upp detta ses om en person som skapar problem.

Han tillägger: 

- Kunskapsmässigt måste vi höja oss, inte minst på lärarutbildningarna.  Rasismen utvecklas som en reaktion på ett ojämlikt och föränderligt samhälle. Det är inte ett svartvitt system där allt är hugget i sten, utan ett system där personer och grupper ställs mot varandra i en logik som skapar hierarkier. Och de flesta av oss deltar i att reproducera systemet. Även personer som drabbats av rasism kan ge uttryck för olika typer av rasism.