Expressens Kassem Hamadé har rest in i det slutna landet

Ministerns iskalla svar: ”Sverige har inte rätt att fråga om Dawit Isaak”

ASMARA. Den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak har suttit fängslad här i Eritrea utan rättegång i snart 18 år.

I fjol växte hoppet när landet undertecknade ett fredsavtal med ärkefienden Etiopien, sanktionerna hävdes och gränsen säkrades. 

Likafullt sitter Dawit kvar i sin cell. Och frågan som plågar hans familj hemma i Sverige – om han är död eller levande – besvaras med iskyla av diktaturens män.

– Sverige har inte rätt att fråga om Dawit Isaak, säger informationsminister Yemane Gebremeskel till Expressen. 

Publicerad 11 jul 2019 kl 04.07

Häromdagen, under självständighetsfirandet, satt jag på samma läktare som armégeneralerna och regeringshöjdarna – bara några få meter från presidenten Isaias Afewerkis talarstol. Det var omöjligt att inte tänka på Dawit Isaak i sin fängelsecell, kanske någonstans nära oss.

Expressen har som ett av få internationella medier släppts in i det slutna landet som ligger på en tredje bottenplats i demokratirankingen från Freedom House. Det är numera ett land där man får ställa alla frågor, men man kan inte räkna med alla svar. 

Det är Eritreas informationsdepartementet som utverkar tillstånden och departementet ligger vackert beläget på en kulle i utkanten av huvudstaden Asmara. I samma område finns även radio- och tv-kontoren för landets statligt anställda journalister. Någon pressfrihet finns inte att tala om, det är bara de statliga medierna som kan arbeta i landet sedan gripandet av Dawit Isaak. 

I ett vaktbås utanför departementet sitter en medelålders man med svarta solglasögon denna förmiddag. Hos honom tar bilresan stopp och han pekar bara med hela handen för att visa oss vägen. Det handlar dock inte om någon extrem säkerhet, på trottoaren sitter tre äldre herrar och en av dem ska ta emot mig och leda oss till informationsminister Yemane Gebremeskel

– Du fortsätter en bit bort, tar trappan upp till våning ett och vidare in i korridoren till höger så kommer någon att ta emot dig, säger vakten. 

I just dessa lokaler tog sig ett 100-tal soldater in i januari 2013 och förskansade sig i hopp om förändringar för landet – men det var snart över för dem. Efter några minuters väntan i ett enkelt väntrum utan större utsmyckningar får Expressen möta ministern. 

Informationsminister Yemane Gebremeskel som bör ha information om fallet Dawit Isaak tar emot mig vänligt. Han bör i varje fall veta om Dawit Isaak lever och hur det i så fall är med honom. Men han har ingen förståelse för våra frågor.

– Det finns inga försvunna journalister, säger Yemane Gebremeskel.

Han reser sig från sitt skrivbord och sätter sig i en svart skinnsoffa. Kontoret på informationsdepartementet som ligger i utkanten av Asmara är enkelt möblerat och det mesta i rummet har funnits där länge.

– Ingen har gripits bara för att han eller hon är journalist. 1996 hade vi en presslag. Lagen var tydlig mot material som innehåller ärekränkning, uppvigling, hatpropaganda eller det som skapar polarisering mellan olika etniska grupper. Det är standard som jag tror finns överallt. Ett annat krav var att pressen inte får vara finansierad av utländska krafter. Om den finansieras av utländska grupper kommer dess agenda att äventyras och kanske inte värna landet, säger Yemane Gebremeskel.

undefined

EXPRESSEN I ERITREA För ett år träffade Eritrea en efterlängtad freduppgörelse med grannlandet, ärkefienden Etiopien.

Hopp föddes om en ny framtid för det isolerade landet – liksom för den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak som suttit fängslad i 18 år utan rättegång.

Expressen har som ett av få internationella medier fått tillåtelse att besöka den stängda diktaturen och möta landets informationsminister Yemane Gebremeskel och iskylan i hans svar är tydlig.

– Sverige har inte rätt att fråga om Dawit Isaak.

– Låt oss inte förminska allt på en enda fråga om en individ. Det är att förolämpa Eritrea.

På plats kan vi dock de närmaste dagarna berätta om långt fler än Dawit Isaak. Vanliga eritreaner och deras drömmar om framtiden.

Thomas Mattsson, chefredaktör

undefined
undefined

Eritreas informationsminister Yemane Gebremeskels föregångare flydde till Australien men tvingades lämna sin dotter bakom.

Foto: TOMAS HÄRENSTAM/TT

Företrädarens dotter försvann spårlöst

Ministern är känd för att vara aktiv på sociala medier. Han har suttit på sin post i fyra år. Hans företrädare Ali Abdu flydde landet och tog sig till Australien, men fick betala ett högt pris. Ali Abdus dotter som var kvar hemma i Eritrea försvann spårlöst, förmodligen sitter hon fängslad.

Under Ali Abdus tid var det nästan omöjligt att i egenskap av journalist besöka Eritrea. Det är få medier som har fått tillstånd för att vara i landet. Men efterträdaren Gebremeskel har nu utfärdat några tillstånd och släppt in bland annat BBC, France4 och Expressen.

– Under kriget med Etiopien fanns det några högre tjänstemän som var involverade i förräderi och även några av dessa tidningar var involverade också.  De blev gripna. En del av dessa tidningar hade också fått utländskt ekonomiskt stöd. På grund av det avskaffades lagen om fri press, säger Gebremeskel. 

Ministern målar upp en bild av att människorna i landet har tillgång till många tv-kanaler inklusive oppositionella kanaler som sänder från utlandet. 

Asmara har ungefär 900 000 invånare. Staden bär fortfarande spår av kolonialtiden under italienskt styre.

Foto: KASSEM HAMADÉ

Ett av stadens mest dominerande landmärken är den stora moskén.

Foto: KASSEM HAMADÉ

Staden pyntades med flaggor och banderoller till firandet av självständigheten 1991.

Foto: KASSEM HAMADÉ

– Vad gör du här? Det är via er vi följer utvecklingen både i landet och i andra länder, säger en medelålders affärsman när han får veta att jag är journalist. 

Det är samma reaktion som man får både av lokalbefolkningen men även av diplomater och utländska organisationers företrädare i Eritrea. Folk är inte vana vid besök av utländska journalister. Ingen vanlig medborgare som jag träffar vill prata politik. Alla kan tänka sig att prata om allt men inte om politik. 

undefined

Expressen uppmärksammar Dawit Isaaks fall varje dag.

Till skillnad från att jobba i andra totalitära länder rör jag mig fritt i det eritreanska samhället utan att ha någon från informationsdepartementet med mig hela tiden. Jag känner inte att jag är bevakad. 

- De har inte folk som kontrollera dig dygnet runt. Det är inte som förr längre. Däremot de spårar din vistelse i landet, hur du reser och var du bor, säger en kontakt på plats. Som utlänning på kort besök i landet har man inte rätt till att inneha ett lokalt simkort. Vill man besöka andra städer eller samhällen måste man ansöka om tillstånd för varje besök och ort. På en eller ett par dagar utfärdas sådana tillstånd med undantag för samhällen längs gränsen med Etiopien. Dit är det svårare att få tillstånd. 

Informationsministern vet förstås att människor i Eritrea delvis saknar tillgång till fungerande internet. Vart man än åker i Asmara ser man internetkaféer. Där är det lätt för myndigheterna att övervaka trafiken. Och uppkopplingen är usel. Ibland kan det ta flera timmar att ladda ner en bild eller dokument, som ansökningsblanketter till utländska universitet.

Unga flyr värnplikten i Eritrea

Eritrea har cirka sex miljoner invånare (Factbook, CIA, 2018). Fram till 2014 hade UNHCR registrerat drygt 100 000 flyktingar i Sudan och över 170 000 i Etiopien från Eritrea. 

Bara under 2016 har minst 52000 människor flytt landet. 

Enligt FN är värnplikten den främsta orsaken till att många unga flyr från Eritrea. Oftast tvingas de ta mycket farliga vägar, för att framför allt komma till Europa. 

Eritreanerna utgjorde den största gruppen av migranter som lyckades ta sig över Medelhavet till Italien under 2015, 35,938 av sammanlagt 132,071, enligt FN:s International Organization for Migratrion, IOM.

– Folk har tillgång till fler än 600 tv-kanaler, etiopiska tv-kanaler och även så kallade oppositionella tv-kanaler. Om du frågar mig tror jag att folk här har tillgång till fler tv-kanaler än vad folk i Sverige har, säger Gebremeskel.

Enligt den globala organisationen International Press Institute, IPI sitter minst 13 journalister frihetsberövade utan rättegång i Eritrea, men informationsminister Gebremeskel hävdar att han inte känner till ett enda fall där journalister i Eritrea har gripits på grund av sina åsikter.

– Utan att gå in i detaljer så har de som gripits varit involverade i landsförräderi under kriget. 

Bakgrund: Dawit Isaak har varit fängslad sedan 2001

Dawit Isaak är i dag 54 år, om han fortfarande lever.

Han flyttade till Sverige 1987 och bodde i Lerum utanför Göteborg.

Efter att Eritrea fått sin självständighet 1991 flyttade han tillbaka till hemlandet, där han var med och grundade Eritreas första oberoende tidning, Setit.

Tolv dagar efter 9/11-attackerna i New York 2001 stormade eritreansk säkerhetspolis en rad byggnader i Asmara. De flesta som greps hade högt uppsatta positioner; ministrar, politiker, armégeneraler. Och journalister, Dawit Isaak var en av dem.

Gemensamt för alla var att de ingått i vad som kallades G15-gruppen. De hade undertecknat en rad opinionsartiklar i Setit och krävt reformer samt att presidenten skulle överlämna makten till en ny generation.

Tiotals av de gripna har sedan dess avlidit i fångenskapen.

I november 2005 ringde Dawits syster hem till Sverige och meddelade att Dawit var släppt och befann sig hemma hos henne i Asmara. Några dagar senare greps han dock igen.

Men nu är det fredstid. Tror du att dessa människor kommer att ställas inför rätta?

– Det är inte en fråga för mig som informationsminister utan det är en fråga för domstolen. 

 

Du borde känna till deras ärenden, tänker jag. 

– Det en fråga för domstolen och inte för mig. 

Snart har det gått 18 år sedan Dawit Isaak greps. Han har inte ställts inför rätta och ingen anhörig har beviljats tillstånd för att träffa honom. Dessutom är det hemligt var han sitter fängslad.

När Dawit greps var det en annan tid. Eritrea och Etiopien var i krig. Dessutom låg landet under sanktioner och embargo.

undefined

Expressens Kassem Hamadé träffade Eritreas informationsminister på hans kontor i Asmara.

Foto: Kassem Hamadé

Nu finns det en fredsprocess, sanktionerna har hävts och även Sverige har gett sitt stöd. Kan du ge oss ny information om Dawit Isaak?   

– Först och främst är Dawit en eritrean. Han må vara svensk medborgare också men det är en annan fråga. Han var eritrean och det var därför han fick tillstånd för att ge ut en lokal tidning och han har varit åtalad för ett brott som han har varit involverat i. Det är inte ett litet brott, säger informationsminister Gebremeskel.

Han ifrågasätter att Sverige överhuvudtaget tar upp Dawits fall.

– Vi har pratat med svenskarna. De åberopade Wienkonventionen på ett felaktigt sätt bara för att de ville sätta press på Eritrea. Bara för att de vill visa sina muskler.

– Sverige har inte rätt att fråga om Dawit Isaak. Dawit är eritreansk medborgare. Han har begått ett brott i Eritrea. Kvarhållning eller vilken annan åtgärd som har tagits mot honom är enbart ett fall för Eritrea.

Jag tror att många gärna vill att ni ska ge besked om hur det är med honom?

– Varför skulle vi göra det?

 

För att han har en familj i Sverige, och de vill gärna veta.

– Det finns andra eritreaner som har begått samma brott och de har också familjer. Varför ska vi välja ut bara Dawit? Bara för att han råkar ha ett annat medborgarskap? Frihetsberövande är inte alltid bra, men det är vad länder gör. Menar du att personer som har ett annat medborgarskap ska undantas? Det kommer inte att ske. Låt oss respektera lagen och respektera landet. Vi ska inte glömma bort att det här landet har lidit mycket. Förräderi under krig är inte ett litet brott.

 

Sverige har stött Eritrea i FN för att lyfta sanktionerna mot landet? 

– Om de har gjort det är vi tacksamma. Det är ett bra initiativ. Men om vi blickar tillbaka så var sanktionerna inte rättfärdiga. Låt oss blicka framåt nu. Vi har en ambassadör i Sverige och Sverige har en ambassadör här. Låt oss inte förminska allt på en enda fråga om en individ. Det är att förolämpa Eritrea.

undefined

Efter 18 år vet Dawit Isaaks familj fortfarande ingenting om hur det är med honom – eller om han ens lever.

Foto: KALLE AHLSÉN

undefined

Dawit Isaaks bror, Esayas Isaak, hade hoppats mer på freden mellan Eritrea och Etiopien.

Foto: NORA LOREK

Brodern Esayas börjar tappa hoppet

Hemma i Sverige finns Dawit Isaaks familj, frun Sofia och barnen Betlehem, Yoran och Danait. Dawit Isaaks bror, Esayas, har hoppats att fredsprocessen mellan Eritrea och Etiopien skulle betyda en ny chans.

Men nu vet han inte om han vågar hoppas längre.

– I början var jag hoppfull precis som många andra eritreaner. Nu ett år senare tycks regimen fortsätta med samma gamla förtryck, säger Esayas Isaak.

Han fortsätter:

– Man kan inte hålla en person i nästan 18 år utan åtal eller rättegång.

Anklagelserna om förräderi beskriver han som gamla argument från en annan tid.

– Trots att gränskonflikten är över tycks man nu återkomma till samma retorik som 2001. Om Dawit sägs vara anklagad för brott så ställ då honom inför en domstol! De har haft 18 år på sig att göra det, säger Esayas Isaak.

”Vi arbetar målmedvetet för att få Dawit Isaak fri”

undefined

Foto: Catarina Axelsson, Regeringskansliet / Regeringskansliet

Sveriges nya ambassadör i Eritrea, Svante Liljegren, säger att arbetet med att få Dawit Isaak fri fortsätter.

– Jag kan inte gå in på några detaljer, men vi arbetar målmedvetet och med stor kraft.

Sverige har nu etablerat ett sektionskansli i Asmara med en utsänd diplomat, framför allt för att hantera migrationsfrågor.

– Asmara har givit sitt samtycke till etableringen, som också ger oss ytterligare plattform för regelbunden dialog, och jag har tolkat deras signaler om vår etablering som positiva, skriver Svante Liljegren, Sveriges Eritrea-ambassadör som är placerad i Stockholm, i ett mejl. 

Eritrea sämst på pressfrihet i världen

Dawit Isaak är inte den enda journalisten som är fängslad i Eritrea. Det finns en rad andra lokala journalister, inklusive sådana som jobbade på statliga radion, som är i samma situation.

Konstitutionen i Eritrea garanterar pressfrihet. Men i samband med gripandet av Dawit Isaak och andra journalister stängde regeringen alla privata medier.

De senaste 20 åren har Eritrea placerats längst ner i listan över fri press i världen. Enligt Reportrar Utan Gränser konkurrerar Eritrea med Nordkorea och Turkmenistan om botten platserna i pressfrihetsindexet för 2019.

I Eritrea finns i dag en enda tidning. Den ägs av staten.

Svante Liljegren har besökt Eritrea ett flertal gånger och lämnat kopior av sina kreditivbrev till utrikesminister Osman Saleh

– Utöver utrikesministern har jag träffat många andra eritreanska regeringsföreträdare och rådgivare. Min ambition är att besöka Eritrea ungefär en gång per månad. Jag träffar också eritreansk diaspora i Sverige, säger ambassadör Liljegren.

Sverige har sedan Dawit Isaak gripits följt vägen med ”tyst diplomati”. Liljegren säger att frågan är prioriterad. 

– Vi fortsätter vårt arbete för att Dawit Isaak ska släppas fri. Som Sveriges ambassadör kommer jag fortsätta att föra en aktiv och bred dialog med olika företrädare för Eritrea. En huvudprioritet för Sveriges relationer med Eritrea är att i dialog stärka mänskliga rättigheter och främja regional säkerhet och ekonomisk utveckling i landet och i regionen. Detta är särskilt angeläget mot bakgrund av freden mellan Eritrea och Etiopien. Det är min stora förhoppning att Eritrea tar vara på alla möjligheter som freden med Etiopien innebär.

undefined

EXPRESSEN I ERITREA

Hur är det att leva i ett av världens mest slutna land? Som en av få reportrar i världen har Expressens Kassem Hamadé fått resa i Eritrea. Läs om de han träffade i en serie reportage som publiceras de närmaste dagarna: 

Nazret Weldu, 29, landets snabbaste kvinna som valt att stanna när de flesta av hennes kolleger flytt och sökt asyl.

Sidona Yosief, 17, som följer sina idoler på Youtube och vill bli dansare, sångerska och skådespelare.

Konstnären Tesfalem Atenaw, 36, som hittade sin pappa – förlorad på andra sidan gränsen till Etiopien för trettio år sedan.

Elham Safi, 17, som riskerar att skickas till det hårt kritiserade militärlägret Sawa, av FN och Human Rights Watch beskrivet som ett slavläger, där hon ska dela rum med 180 andra flickor.

Designern Sabrin Houssein, 22, som utmanar föräldragenerationens traditionella mode och vill sprida västerländsk design.

Hotellägaren Johannes Primo som förestår ett ekande tomt Grand Hotel i hamnstaden Massawa som hoppas på att en dag få ta emot turister. 

Läs de publicerade reportagen här. 

undefined

Expressens Kassem Hamadé på plats i Eritrea.