Läs alla delar

"De vill bara ha den klick samer som är fina att visa upp"

STENTRÄSKET. Två män från Kronofogden tänder eld på en samisk kåta.

Snart sprids elden till sociala medier och debatter där staten kritiseras för att vara rasistisk mot urfolket.

Men i djupaste Sameland visar det sig att konflikten inte är så ensidig.

Publicerad 10 jun 2018 kl 05.06
undefined

Två sammanbitna poliser för ut 68-åriga Anita Gimvall ur hennes kåta intill sjön Stenträsket i Västerbotten.

Ute väntar personal från Kronofogden med röda dunkar etanol.

Åtta liter töms på kojan som snart slukas av lågor mellan granar och björkar.

Här lärde Anita Gimvalls morfar henne allt om det samiska arv som hon drömt om att föra vidare till sina barnbarn.

Här spred hon ut sina föräldrars aska.

Allt hon nu har kvar är en samisk flagga som hon håller hårt i ena handen.

undefined

I kåtan vid Stenträsket lärde sig Anita Gimvall allt om sitt samiska arv. Foto: Alex Ljungdahl

Striden mot länsstyrelsens beslut att riva kåtan, som anses vara ett svartbygge, har pågått i sju år men nu kan Anita Gimvall ändå inte tro sina ögon.

undefined

Ett tjugotal personer som tagit sig till den svårtillgängliga platsen med snöskoter blir lika chockade.

Någon frågar argt om fogden tycker om sitt jobb.

– Ja, svarar en av tjänstemännen. Det är det roligaste jobb jag haft.

När kojan brunnit ner vaknar debatten i sociala medier.

Kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke kallar insatsen ”orimligt i dess sanna bemärkelse”.

Men snart ska myndigheterna slå tillbaka.

Vi bestämmer oss för att köra genom Sameland, Sápmi, för att reda ut vad som pågår.

undefined

Alice Bah Kuhnke kallade insatsen "orimligt i dess sanna bemärkelse" på Instagram.

undefined

"Judar och samer är inte svenskar"

Björn Söder, partisekreterare i SD i DN 14 december 2014.

undefined

Bilden som förmedlas: Sameland och Sverige i harmoni

Samisk kultur säljer.

Foton på naturälskande urfolk, samisk konst och design möter besökare på hotell och friluftsområden i norra Sverige.

Bilden som förmedlas är att Sameland och Sverige lever i harmoni.

Men egentligen är konflikterna våldsammare än på väldigt länge.

Snart får vi höra att ”den vite mannen måste sätta ner foten”, som en företagare uttrycker det.

Renskötaren Niila Inga, ordförande i Laevas sameby, har nyligen kommit hem efter att ha arbetat med renarna från tidig gryning. Ansiktet är solbränt av fjällsolen.

undefined

Niila Inga.

– Vi samer är fina att ha på vykort. Svenskar kan vara stolta över att ha ett urfolk i Sverige, Sofia Jannok är jättefin att ha som mellanakt och Jon Henrik Fjällgren är jättebra i Melodifestivalen men de kan inte låta honom vinna, bara komma tvåa, säger Niila Inga och inser i samma sekund att han låter konspiratorisk.

– Men det är så det känns. Sverige och staten är inte säker på om den verkligen vill ha oss samer.

Vi samer är fina att ha på vykort

undefined
undefined

Sverige beskrevs länge som ett land utan etniska konflikter men i Kiruna träder en annan sanning fram. Foto: Meli Petersson Ellafi

Forskare fastslog att svensken var en överlägsen ras

Från långt håll påminner Sveriges nordligaste kommun Kiruna, Giron på samiska, om Mordor. Saurons mörka rike i Sagan om ringen.

Järngruvans höga varningsljus lyser likt ett blinkande öga och i bakgrunden stiger rök upp mot himlen.

Här, i världens största och modernaste underjordsgruva, ligger järnmalm värd 1800 miljarder svenska kronor.

Under 1900-talet ödelades samernas renbetesland och jaktmarker av gruv- och kraftindustrin. Samer tvångsförflyttades, förlorade mark och språk och såg ut att vara på väg att utplånas när de tvingades inordna sig i det svenska samhället.

På den tiden skapades myten om det homogena Sverige. Ett folkhem där alla pratade samma språk och inga etniska konflikter fanns. För att nå dit tvingades minoritetsgrupper överge sina kulturer. Forskning fastslog att svensken var en överlägsen ras som skulle skyddas.

undefined
undefined

Filmen "Sameblod", med Lene Cecilia Sparrok i huvudrollen, har hyllats som en av 2010-talets bästa svenska filmer. Här mäter forskare hennes huvud och näsa i filmen.

Många samiska orters namn ersattes med svenska och i skolböckerna lyste den samiska historien med sin frånvaro.

Koloniseringen av urfolkets områden var ett faktum.

När Rasbiologiska institutet grundades 1920 för att värna om den germanska rasen åkte forskare från Uppsala till Lappland för att mäta samers skallar. Det var viktigt att göra skillnad på folk och urfolket räknades därför snabbt till en mindre värdefull ras, den östbaltiska.

Alice Bah Kuhnke valde klänning med samiska mönster

De senaste åren har samisk kultur tagit större plats i riksmedier.

När den då nytillträdda kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke gick på Nobelfest några månader efter valet 2014 överraskade hon många med en klänning smyckad med samiska mönster.

undefined

Kulturminister Alice Bah Kuhnke gick på Nobelfesten 2014 med en klänning smyckad med samiska mönster. Foto: David Sica/Stella Pictures

Två år senare hyllades filmen Sameblod som en av 2010-talets bästa svenska filmer.

I tevesoffor och tidningsartiklar har musikern och aktivisten Maxida Märak pratat om samernas kamp och i Stockholm har manifestationer hållits till stöd för samebyars protester mot gruvetableringar.

Men det samiska har inte bara uppmärksammats positivt.

I oktober 2017 åtalades fem män, varav fyra medlemmar i samebyar, i en stor jakthärva. De hade fångat, torterat och dödat rovdjur på hemska sätt som tydde på rent hat mot de djur som hotar renskötarnas tamdjur.

Under rättegången kritiserade högt ställda sametingspolitiker lagstiftningen och menade att det största brottet som pågått snarare är mordet på den samiska kulturen.

Tre av männen dömdes till fängelse.

undefined

Tre av männen dömdes till fängelse för att ha fångat, torterat och dödat rovdjur på ett sätt som tydde på rent hat mot djuren som hotar renskötarnas tamdjur. Foto: Polisen

Politiker menade att det största brottet är mordet på den samiska kulturen

"De som är yngre tål inte det"

När Niila Inga blickar bakåt i tiden ser han sin fars generation. Samer som vande sig vid att stå med mössan i hand och be om förlåtelse för att de fanns och märktes.

Fram till 1971 utsåg staten en så kallad lappfogde som bestämde över samerna i rennäringen.

– De som är yngre än mig tål inte det. De är arga, säger han.

De arga samernas kamp provocerar många, säger renskötaren.

Ett exempel är hovrättsdom som ger Girjas sameby, mellan Gällivare och Kiruna, rätt till mer jakt och fiske än staten.

Samer har ensamrätt till renskötseln och de som jobbar inom rennäringen och är medlemmar i samebyar har särskilda rättigheter till fiske, jakt och att bygga stugor i sina renskötselområden.

När samebyar den här vintern fick igenom snöskoterförbud i stora fjällområden i längre perioder än förut, för att renarna ska få beta i lugn och ro, blev många riktigt förbannade.

Niila har slutat gå på krogen på grund av hatet

Samiska föräldrar har nyligen skrivit ett brev till Kiruna kommun om att deras barn blir påhoppade i skolan.

Själv har Niila Inga slutat gå ut på krogen och äta ute med vänner på grund av hatet mot samerna.

– Det grundar sig i något större. Det finns något som folk går runt och bär på. Och nu får de utlopp för det.

Niila Inga tittar ut genom fönstret. Samebyns 8 000 renar borde egentligen vara i skogen så här års men klimatförändringarna har tvingat honom och andra samer att hålla kvar djuren i högfjällsområdet.

De allt sämre vintrarna med högre temperaturer och större nederbörd gör snön så kompakt och marken så full av is att renarna svälter när de inte känner lukten av marklavar under snötäcket.

Niila Inga och de andra renskötarna tvingas därför hålla kvar renarna i fjällen och ansöka om snöskoterförbud för att ge renarna ro att beta i större områden.

Områden som snabbt blir konfliktytor.

undefined

Samerna har ensamrätt till renskötseln och de som jobbar inom rennäringen och är medlemmar i samebyar har särskilda rättigheter till fiske, jakt och att bygga stugor i sina renskötselområden. Foto: Meli Petersson Ellafi

undefined

Många Kiruna-bor är irriterade över att Niila Inga får hålla kvar renarna i fjällen, vilket renskötarna menar beror på klimatförändringar som ger allt sämre vintrar. Foto: Meli Petersson Ellafi

undefined

Invånarna manas till upprop mot skoterförbud

I en helsidesannons i Kiruna annonsblad manas invånarna till upprop mot de förbudsområden för snöskoter som samebyarna lyckats få igenom i stora fjällsområden.

Snöskotern är livsviktig här.

På lokaltidningens insändarsida ges dagens ros till skotförare som dragit loss en bil och till en man som hjälpt ett par när deras skoter välte.

Utan skoter är det omöjligt att ta sig fram på den rekorddjupa snön ut till stugorna och friluftslivet som många i regionen lever för.

”Vi anser att en liten minoritet i landet ej ska tillmätas dylika rättigheter, landet Sverige tillhör oss alla”, skriver Vinterstadens skoter- och friluftsförening Kiruna som står bakom uppropet.

undefined

Utan skoter är det omöjligt att ta sig fram i den rekorddjupa snön. Här kör jakt- och fiskesamen Håkan Jonsson med dottern Tea. Foto: Meli Petersson Ellafi

undefined
undefined

"Politikerna lägger sig i allting! Du får ingenting göra utan att ha en jävla massa papper."
Torsten Jonsson, jakt- och fiskesame, Sorsele

undefined

"Samen sa: Det var vi som var här först"

I maj förhörs Sverige av FN:s rasdiskrimineringskomitté (CERD), bland annat för att staten inte har skrivit under FN:s bindande konvention om ursprungsfolk, ILO 169. Konventionen från 1989 berör bland annat landrättigheter och egendomsrätt.

Sverige, som gjort sig känt för jämställdhet och mänskliga rättigheter, kritiseras för att diskriminera sitt eget urfolk.

Men i Sameland anser många icke-samer att det snarare är tvärtom.

Därför har samekritiska politiker medvind just nu.

I Kirunas Stadshus, en rödbrun byggnad som kallas ”Igloo” för sin låga entré in i en stor hall där solljuset släpps in från höga fönster, är Kiruna-Centerns ledare Gunnar Selberg en av de stora vinnarna.

undefined

Kiruna-Centerns ledare Gunnar Selberg gjorde succé i valet 2014 med sin kritik mot samernas växande inflytande. Foto: Meli Petersson Ellafi

Samernas resonemang blir omvänd rasism

I valet 2014 gjorde han succé med sin kritik mot samernas växande inflytande. Partiet tog hem 18,6 procent av rösterna och ökade stort, från två till nio mandat.

Trots det säger Gunnar Selberg att han har ont i magen, på grund av samernas försök att ”ta tillbaka det de anser är deras land”.

– Samernas resonemang blir omvänd rasism. Jag satt på bastu med en känd renskötare och diskuterade turismen då samen vände sig mot mig och sa ”men du glömmer en sak. Det var vi som var här först”.

Gunnar Selberg förnekar inte att den storslagna natur vi ser runtomkring oss en gång var samernas marker. Från de vidsträckta skogarna och de klara älvarna till de snötäckta högfjällen.

Han förnekar inte heller att samerna har behandlats illa av Sverige och vill inte förknippas med hat mot samer.

Men det här är även hans land, påpekar han. Här är han född och här har han växt upp. Det spelar ingen roll vem som var här först.

undefined

Den storslagna naturen var en gång samernas marker. Från de vidsträckta skogarna och de klara älvarna till de snötäckta högfjällen. Foto: Meli Petersson Ellafi

"Det blir orimligt resonemang"

Frågan om sameblod ska ge företräde och särskild rätt är en känslig fråga. 2012 protesterade en ledamot i samiska teaterstyrelsen skriftligen mot att teaterchefens tjänst skulle förlängas, eftersom denne inte hade samiskt ursprung.

– Vadå, ska vi resonera så att den som är först alltid har exklusiv rätt. Hur ska vi då hantera de invandrare som kommer till Sverige? Om de vill bygga en stuga ska vi då hela tiden säga: ”Nej, vi var här före”. Det blir orimligt resonemang och inte jämställt alls, säger Gunnar Selberg.

Genom fönstren ser vi hur 68 godsvagnar, fyllda med 100 ton malm vardera, sakta inleder sin färd från Kiruna mot hamnen i norska Narvik för att sedan skickas ut som svenska juveler till resten av världen.

– Självklart ska man visa samerna full respekt och ge dem bästa möjliga förutsättningar. Men vi måste samsas. Även renskötarna är beroende av att Kiruna mår bra och att folk har jobb. Att folk vill bo här, säger centerpartisten.

Många invånare anser att samernas intressen väger alldeles för tungt. När den stora flytten av Kiruna fick anpassas efter samebyarnas betesmarker började många ifrågasätta om samebyarna verkligen har så många renar som de påstår.

Kritiker påpekar att Kiruna var obefolkad vildmark före gruvnäringen men samer kontrar med att området användes som kalvningsland under flyttningen av renarna.

undefined

Många anser att samernas intressen väger för tungt. När flytten av Kiruna fick anpassas efter samebyarnas betesmarker började många ifrågasätta om samebyarna verkligen har så många renar som de påstår. Foto: Meli Petersson Ellafi

Även renskötarna är beroende av att Kiruna mår bra och att folk har jobb. Att folk vill bo här

Sametingspolitikern: "Dom uppträder som IS"

Men konflikterna intensifieras.

I början av april knivhotas brittiska och tyska turister av renskötaren och sametingspolitikern Lars Jon Allas som jämför dem med IS-terrorister, enligt en polisanmälan.

Turisterna åker hundspann i Nikkaloukta, i gränslandet mellan Laevas sameby och Girjas sameby, där vandringslederna till Kebnekaisemassivet tar vid, när de blir påhoppade. Enligt anmälan har renskötaren först kört i cirklar runt ett 30-tal slädhundar som dragit fram turisterna i ett område där renar sällan syns till. Sedan har han klivit av och försökt sjasa undan hundarna med en spade innan han dragit fram kniven.

Renskötaren och sametingspolitikern Lars Jon Allas som representerar partiet Guovssonásti, ur det tidigare Renägarförbundet, skriver på Instagram: "Dom här turisterna med sin guide kan inte svenska. Dom uppträder som IS, lever med att terrorisera renskötsel och kommer från alla håll i världen".

undefined

Sametingspolitikern Lars Jon Allas skriver på Instagram: ”Dom här turisterna med sin guide kan inte svenska. Dom uppträder som IS, lever med att terrorisera renskötsel och kommer från alla håll i världen".

Lars Jon Allas förnekar att han knivhotat någon. Men han står fast vid att turismen kan jämföras med terroristgruppen IS.

"Det finns inga turister som tar hänsyn till renskötsel. All terrorism går ut på att skrämma bort dom som är på sin hemort på flykt, för att sedan ta över till sig och sina intressen", skriver han på Instagram.

När vi försöker träffa Lars Jon Allas i Kiruna säger han att han är upptagen med renskötseln.

– Men de som inte förstår samers reaktioner vet inget om vår historia, säger han.

Renskötarna ska ha kört in skotrar i släden

Centerpartisten Gunnar Selberg skakar på huvudet. Han är rädd att företagare som vågar satsa på orter som hotas av avfolkning, nu skräms av samer som flyttar fram sina positioner i kampen om marken.

Företagare som vi pratar med berättar att renskötare ska ha kört skotrar rakt in i hundspannssläden. Flera pratar om samebyar i hårda ordalag, någon säger att ”den vite mannen måste sätta ner foten”, men ingen vill riskera att framstå som same-hatare.

– Egentligen ska man inte säga att det handlar om alla samer, säger Gunnar Selberg. Det rör sig om en minoritet inom minoriteten: renskötarna.

undefined
undefined

Britt-Inger Sunna och hennes familj, som blev av med sitt renmärke på grund av den splittrande rennäringslagen, bedriver en typ av gerillarenskötsel. De har inga fasta anläggningar och är helt utanför systemet. Foto: Meli Petersson Ellafi

De flesta samer blev utan rättigheter

1928 klubbades en lag igenom som i grunden påverkade bilden av vem som är same. Renbeteslagen bestämde att rätten till att bedriva renskötsel endast omfattar samer som är medlemmar i samebyar, som i dag själva bestämmer vem som får inträde.

Den samiska befolkningen blev därmed delad i två kategorier:

• Samer med medlemskap i sameby.

• Samer utan medlemskap i sameby.

Bara 10 procent av samerna tillhör den första kategorin. Majoriteten blev därmed utan rättigheter.

Den principen gäller än i dag.

Regeringen ger rennäringen 114 miljoner kronor per år.

Så sent som i maj 2017 uttalade sig Samelandspartiet i Sametinget emot att alla samer ska rymmas i samebyarna.

undefined

1986 kom en polispatrull med en grupp skötesrenägare till Anders Sunnas familj och tvångsförflyttade alla deras renar samt avlyste familjens renmärke.

Foto: Meli Petersson Ellafi

Utanför familjen Sunnas hus i byn Kieksiäisvaara. När företag frågar hur byns namn stavas brukar de svara "som det låter".

Foto: Meli Petersson Ellafi

Den enda lagstiftning som finns kring samiska rättigheter är rennäringslagen, som enligt kritiker kom till under en tid av rasism då man ville skilja på renskötande samer i fjällen och assimilera resten.

Foto: Meli Petersson Ellafi

Enligt Anders, Britt-Inger och Bo Sunna har graderingen av samer, utifrån språkkunskap och deltagande i renskötseln, bara gagnat kolonisatörerna och en samisk elit.

Foto: Meli Petersson Ellafi

När familjen Sunnas renar tvångsförflyttades byggdes ett 30 kilometer långt stängsel så att de inte skulle komma tillbaka till ursprungsområdet. Nu har Sunnas tagit avstånd från svensk identitet men också förlorat förtroendet för det samiska samhället.

Foto: Meli Petersson Ellafi

Rennäringslagen ledde till att familjen Sunnas renar tvångsförflyttades och renmärket togs ifrån dem. Nu kämpar familjen för återupprättelse.

Foto: Meli Petersson Ellafi

"Ursprungliga stugan kvar invändigt"

I slutet på april slår länsstyrelsen tillbaka mot kritiken att man bränt ner Anita Gimvalls kåta.

I en debattartikel i Folkbladet skriver myndigheten att det överhuvudtaget inte var en samisk kåta man brände upp, utan ett helt nytt svartbygge.

undefined

Debattartikeln i Folkbladet.

”Denna stuga valde ägaren under det sista året innan borttagandet att ändra utseende på genom att ”klä in” den i en kåtaliknande konstruktion med stänger, hönsnät och torv, fast med den ursprungliga stugan kvar invändigt”, står det i artikeln som undertecknats av landshövding Magdalena Andersson, länsråd Lars Lustig och naturvårdsdirektör Björn Jonsson.

• Enligt länsstyrelsen hade det aldrig stått en kåta på platsen.

• I området, ett naturreservat, krävs dubbla tillstånd för nybyggnation.

• Fallet hade prövats enligt rennäringslagen och Mark- och miljööverdomstolen har fastställt länsstyrelsens beslut.

Mot slutet av debattartikeln pekar myndigheten på det man anser vara den stora boven i dramat: Rennäringslagen.

Den lag som bestämmer att samebymedlemmar och renskötare har rättigheter som inte gäller ”icke renskötande samer, övriga ortsbor eller andra”.

undefined

"Det var ett hus byggt som en kåta"

Det var visst en kåta, säger jakt- och fiskesamernas partiledare Håkan Jonsson, som bor i ett gammalt, vitt församlingshem intill Vindelälven i Sorsele i Västerbotten.

– Det var ett hus byggt som en kåta. Det var jättefint. Den var inte särskilt synlig, det är ju enorma vidder här uppe, säger han och skakar av sig ”seblacken” som han kallar den tunga, sura snön.

I ett dokument som länsstyrelsen skrev i mars 1999 heter det att man vill ”restaurera kåtor, njallas och andra hus” i området. Den plats där den nu nedbrunna kåtan fanns återges dessutom i dokumentet.

Många jakt- och fiskesamer i området menar därför att staten nu bara vill markera sin äganderätt. De är uppretade över att det knappt finns poliser som kan hjälpa om något händer i området men att myndigheter minsann tar sig tid att åka ut till svåråtkomliga platser för att bränna ner en liten koja.

undefined

Håkan Jonsson var en av de tjugotalet personer som åkte till kojan när Kronofogden eldade upp den. Foto: Meli Petersson Ellafi

Att få oss i konflikt med varandra. Fruktansvärt smart

En same vi pratar med funderar på att hämnas genom att bränna ner en byggnad som länsstyrelsen byggt utefter Vindelälven.

Håkan Jonsson var en av tjugotalet personer som åkte till kojan när Kronofogden eldade upp den.

undefined

Håkan Jonsson.

– De som säger att vi får för många rättigheter kan inte historien, säger han. Därför att en gång i tiden var vi ensamma här. Det är typiskt koloniseringstänk. Och att få oss i konflikt med varandra. Fruktansvärt smart.

I stuga efter stuga har de tagit livet av sig

Han pekar på flera olika stugor på en ö där hans familj har hus och kåta.

I stuga efter stuga har samiska män begått självmord. Psykiatriforskarna kallar det för ”renskötarångest”, då självmord är dubbelt så vanligt bland renskötare som det svenska genomsnittet.

Men det är inte bara renskötare som drabbas.

– Vi samer har varit väldigt isolerade grupper. Vi är experter på att rangordna oss själva. Renskötarna är supersamerna. Längst ner står vi jakt- och fiskesamer.

Torsten Jonsson bodde halva året i en kåta när han växte upp. När han var liten kom forskare från Uppsala för att mäta familjens skallar.

Foto: Meli Petersson Ellafi

"Det är enorma vidder här men ändå lägger de ner enorma resurser på att hitta svartbyggen, samiska byggen. Anitas var ett hus byggt på en kåta. Det var jättefint", säger Håkan Jonsson.

Foto: Meli Petersson Ellafi

"På 1500-talet var det bara vi samer som bodde här. På 1700-talet började Sverige kolonisera vårt område, precis som britterna i Indien eller andra kolonier", säger Håkan Jonsson.

Foto: Meli Petersson Ellafi

Håkan Jonssons barnbarn Tea utanför det gamla vita församlingshemmet intill Vindelälven i Sorsele.

Foto: Meli Petersson Ellafi

"Jag blev kallad lappjävel i skolan", säger Jonas Jonsson som står med farfar Torsten och pappa Håkan.

Foto: Meli Petersson Ellafi

"Min familj har levt på jakt och fiske här i alla tider men de tog ifrån oss jakt- och fiskerätten. Tills jag var 33 år levde jag på att jaga och fiska och plocka bär på somrarna och jag polisanmäldes för mitt fiske", säger Håkan Jonsson.

Foto: Meli Petersson Ellafi

Jonas kan tänka sig att engagera sig politiskt för samernas rättigheter så att han och systern Tea kan föra traditionen vidare.

Foto: Meli Petersson Ellafi

I 33 år levde Håkan Jonsson på att jaga, fiska, plocka bär och fotografera. Det hände att han blev polisanmäld för sitt fiske.

Till slut, när hans son var två år gammal och familjen inte hade pengar och inte fick jaga, höll han på att ge upp.

Han började hungerstrejka.

Året var 1993 och det som räddade honom var att Sametinget öppnade och han kunde engagera sig politiskt.

– Staten styr oss samer genom att sätta oss mot varandra. Renskötare mot icke renskötare, säger Håkan Jonsson.

undefined

”Det är mycket att staten pressar och pressar samiska folket och inte lyssnar på oss. Och att detta kan tända en gnista till att vi kommer till en punkt att man inte kan mötesgå med staten med politiska medel utan vänder till ett mera desperat sätt”, säger konstnären Anders Sunna. Foto: Meli Petersson Ellafi

undefined

"Jag tror inte det var av elakhet"

undefined

Renskötaren Niila Inga vill inte kalla Anita Gimvalls kåta för ett svartbygge. Men han tror att länsstyrelsen hade agerat annorlunda om hon inte protesterat.

– Hon synliggjorde processen. Om hon bara hade accepterat det som sades och löst det på annat sätt… Nu kunde den andra sidan inte backa mer. Jag tror inte det var av elakhet utan det hade gått för långt, säger han.

Alice Bah Kuhnkes kritik mot bränningen av kåtan verkar både Niila Inga och andra personer engagerade i samefrågor ta med en nypa salt. Flera som vi träffar tecknar bilden av ett slags instagram-minister som ofta lämnar möten innan samerna hinner börja berätta om de problem som finns.

– Kuhnke sitter på ett departement som inte har nån bäring nånstans. Men om sameministrar tidigare varit för samevänliga så har de hamnat som ambassadörer i Brasilien, säger han med uppenbar hänvisning till Margareta Winberg (S) som bad om ursäkt för hur staten behandlat samer.

undefined

"Vi samer har varit väldigt isolerade grupper. Vi är experter på att rangordna oss själva. Renskötarna är supersamerna. Längst ner står vi jakt- och fiskesamer", säger Håkan Jonsson. Foto: Meli Petersson Ellafi

På frågan om det inte är märkligt att inte alla samer har samma rättigheter svarar han att det inte är samerna som har stiftat lagarna.

I Norrbotten möter vi samebyar som tillsatt en ordförande som inte är same men som stänger ute samer som inte har renar.

– För mig som renskötare är det helt klart att renen är ryggraden i den samiska kulturen. Det är via renen slöjdarna får sitt material, vi håller språket levande i renskötseln, och det är renens bruk av marken som grundar begreppet urminneshävd.

Niila Inga tänker efter en stund och säger sedan att det pågår ett arbete för att försöka få in alla samer i samma system, bit för bit, steg för steg, men det går väldigt långsamt.

Han låter tvekande.

Själv tycker han att de lagar som ska ge samerna skydd är för luddigt skrivna.

– Det heter att vi ska ha ett särskilt skydd och vi ska ha rätt till vår kultur, står det i regeringsformen. Men vad innebär det att vi ska ha rätt till vår kultur?

undefined
undefined

Anders Sunna.

"Jag bara råkar ha svenskt pass. Men så som staten har behandlat en så vill jag inte alls förknippas med Sverige överhuvudtaget. Det är en jävla diktatur det här, hur de förföljer oss."

Konstnären och skogssamen Anders Sunna i Kieksiäisvaara utanför Pajala.

undefined
undefined

Anita Gimvall är jakt- och fiskesame. Hennes släkt hade inga pengar utan jagade och fiskade för sin överlevnad. Foto: Meli Petersson Ellafi

"Han fick mer uppmärksamhet än han någonsin fått"

Hemma i Anita Gimvalls röda trähus står kaffet och kokar på spisen. En bit bort står en bild på hennes morfar klädd i samedräkt.

Han var för fattig för att äga en sådan men hade fått låna den av ett par som bodde i Västerås och som brukade följa med honom ut och fiska på somrarna.

Till slut bjöd de ner honom till Västerås.

– Han fick gå med samedräkten där och fick nog mer uppmärksamhet än han någonsin hade fått tidigare. Men jag vet inte om dräkten är äkta och den har nog inte de färger som samerna i den här trakten hade, säger hon.

Anita Gimvall är jakt- och fiskesame. Hennes släkt hade inga pengar utan jagade och fiskade för sin överlevnad.

I närheten av den nu nedbrunna kåtan fiskade de och hade lyckats plantera potatis trots det steniga landskapet.

– Den platsen var en stor och självklar del av vårt liv. Där lärde de mig att vara rädd om naturen. Att man inte tar mer än man behöver, säger hon.

Anita Gimvalls morfar klädd i samedräkt. Han var för fattig för att äga en sådan men hade fått låna dräkten.

Foto: Meli Petersson Ellafi

Anita Gimvalls morfars farbror ska ha byggt en kåta på platsen redan 1890.

Foto: Meli Petersson Ellafi

Det är en ovanligt snörik vinter och Anita Gimvall har fullt upp med att skotta snö och hugga ved till vedeldningen

Foto: Meli Petersson Ellafi

"Jag blev uppfostrad som svensk av samhället men så har jag också den här andra... kulturen, som jag enligt konventionerna ska ha rätt att leva efter", säger Anita Gimvall.

Foto: Meli Petersson Ellafi

Bilderna från nedbränningen av kåtan rör upp många djupa känslor. "Den platsen är en så stor del av vårt liv", säger Anita Gimvall.

Foto: Meli Petersson Ellafi

"Okunskapen om samer är stor. Till och med häromkring. En gång var vi sedda som lägre stående folkslag. Jag menar, hur mycket har ni läst i skolan om samerna?", säger Anita Gimvall.

Foto: Meli Petersson Ellafi

Enligt länsstyrelsen handlade det dock aldrig om någon kåta utan om en stuga, ett vanligt svartbygge.

Anita Gimvall tar fram ett papper och skriver ner sitt släktträd.

Hon pekar på ett namn, Per Esaiasson, hennes morfars farbror. Han ska ha byggt en kåta på platsen 1890. Tjugo år senare drunknade han, då tog hennes morfar över den.

Anita har fått fler ägodelar uppeldade

Hösten 2002 tog Anita Gimvall båten dit och spred sin mors aska på platsen, helt enligt hennes sista önskan.

– Jag har byggt en samisk kåta på den plats där min släkt haft kåta i flera generationer. Om man vet hur en kåta är gjord förstår man att det finns inget man kan använda av det gamla materialet. Det mörknar ganska fort.

Anita Gimvall suckar. Det är inte första gången myndigheter sätter eld på hennes släkts samiska ägodelar. Länsstyrelsen ska tidigare ha bränt upp en trälåda där hennes morbror förvarade fiskenät över vintern.

När vi frågar om det inte är självklart att hon som alla andra måste rätta sig efter de regler som finns skakar hon på huvudet.

– Problemet är att det inte är lika för alla. Hade jag varit renskötare hade det aldrig varit problem att renovera eller bygga en koja på tolv kvadratmeter.

Anita Gimvall vet hur hotad en kultur och identitet kan vara. Hennes morfar lärde inte hennes mamma det samiska språket av rädsla för att hon skulle utsättas för hat och mobbning. Samer ansågs vara primitiva, ett lägre stående folkslag.

Hade jag varit renskötare hade det aldrig varit problem

undefined

När Anita Gimvall växte upp skröt ingen om att de var samer. Än i dag vågar inte alla erkänna att de har sameblod. Foto: Meli Petersson Ellafi

"De vill bara ha den klick som är fina att visa upp"

När hon växte upp skröt ingen om att de var samer. Än i dag vågar inte alla erkänna att de har sameblod.

Nu förtrycks folkgruppen genom att staten splittrar samerna, anser hon.

– Nu vill de inte att det ska finnas kvar några spår efter oss jakt- och fiskesamer. De vill bara ha den klick samer som är fina att visa upp för turister, säger hon.

– Det är lättare att ha en liten grupp samer. Det är lite exotiskt. Det är ju jättefint med rennäringen, det tycker jag också. Men synd att de splittrar oss.

Innan vi skiljs åt vill Anita Gimvall se ett filmklipp vi har med oss från dagen då Kronofogden brände upp hennes kåta.

Hon gråter tyst.

Det enda som hörs i rummet är ljudet från branden. Trä som knäcks av elden.

– Jag tänker inte ge upp, säger hon. Helst ska jag bygga upp den igen.

LÄS MER: Last night in Ystad: Familjens hus brinner – men vem har egentligen tänt på?

LÄS MER: Last night in Alvesta: Okända eleven visade sig vara våldtäktsman

LÄS MER: Last night in Eskilstuna: Sara och Jimmy – skilda paret som splittrar S