”Kan hända att de står precis vid dörren på morgonen”

Så lever Fredrik och Melissa med isbjörnarna

Fredrik Granath och Melissa Schäfer tillbringar flera månader per år på Arktis orörda vidder. 

Där följer de isbjörnar på nära håll. Fram träder individer som förändrar sina liv när isen smälter i allt snabbare takt.

– Först när de står framför dig förstår du hur stora och kraftfulla de är. Isbjörnar är nästan som ett väsen – som att de kan lukta sig till dina känslor och läsa din själ, säger Melissa Schäfer.

Publicerad 18 okt 2019 kl 06.10

Isbjörnen blev en tydlig symbol för klimatförändringen för mer än tio år sedan – och är det än i dag. När forskning visar att Arktis smälter i allt snabbare takt, följer Fredrik Granath och Melissa Schäfer förändringen med egna ögon. Nu släpper de boken Bortom isbjörnens rike – med syfte att visa sin kärlek till isbjörnarna, till isen och det liv och den plats som är på väg att försvinna.

När Fredrik Granath, med en bakgrund inom reklam och design, upptäckte Svalbard för första gången för 15 år sedan blev han störtförälskad. Det som började som en sommarhajk har mynnat ut i månadslånga fältexpeditioner där han för varje resa har kommit närmare och närmare isbjörnarna. Även hans mission har förändrats – från en önskan om att visa upp det vackra landskapet till att visa dess betydelse.

 – Klimatförändringarna på Arktis är så brutal, den är omöjlig att beskriva i ord och foto. Det är en helt ny värld, en helt ny karta. Det är sorgligt att se björnarna leva så långt från det liv de har haft och ska ha, säger Fredrik Granath.

För att klara en expedition som den Fredrik Granath och Melissa Schäfer gör behöver den planeras in i minsta detalj. Utrustningen behöver vara i toppskick, och det är hundratals saker att tänka på. Geväret är alltid nära. De säger att säkerheten för isbjörnen är viktigast.

Foto: Fredrik Granath / Fredrik Granath

De bor ofta i små stugor som uppfördes av isbjörnsjägare på 1930-talet.

Foto: Melissa Schäfer / Fredrik Granath

Livet är spartanskt. Och kallt. På menyn ofta frystorkad mat.

Foto: Fredrik Granath

Melissa Schäfer värmer sig i den lilla stugans kamin.

Foto: Fredrik Granath

På morgnarna kan det vara isbjörnar precis utanför. Doften lockar dit dem.

Foto: Fredrik Granath

undefined

Det var tufft för förhållandet att Fredrik Granath var borta nästan hela året. Melissa Schäfer började följa med för att dokumentera isbjörnarnas liv. Det har nu blivit en gemensam bok.

Foto: Anders G Warne

”Jag trodde jag skulle dö”

Melissa Schäfer kommer från Hamburg i Tyskland och fick som litet barn en handdocka i form av en isbjörn – starten på en livslång kärlek till ett rovdjur miltals bort. När hon och Fredrik Granath träffades blev det tydligt att hans 10 till 12 månader långa expeditioner i Arktis satte relationen på prov. Tillsammans bestämde de sig för att Melissa, som är fotograf, skulle följa med och dokumentera isbjörnarnas liv.

Hon berättar om sitt första möte med isbjörnarna. Om hur hon med iskall kropp, efter sju timmar på skoter i runt minus 40 grader, stannade upp och bara var i nuet. 

– Först blev jag skiträdd och trodde jag skulle dö. Samtidigt kände jag lycka och stor respekt. Du har sett dem på tv men när de står framför dig är det bara wow! Först då förstår du hur stora och kraftfulla de är.

Hennes första isbjörn gav hon namnet Helen. 

– Det var och är en speciell stund och hon var en speciell isbjörn. Vi ser inte bara en björn utan deras personlighet och det vill vi att fler ska göra.

undefined

Med livet så nära isbjörnarna har Fredrik och Melissa lärt sig tolka björnarnas personlighet.

Foto: Melissa Schäfer

undefined

Paret vill att fler än dem ska upptäcka isbjörnarnas olika personligheter.

Foto: Melissa Schäfer

”De står utanför dörren på morgonen”

Fredrik Granath säger att han efter sina många och långa resor har lärt sig att tolka isbjörnarnas beteende och personlighet. En minst sagt, livsviktig, kunskap. 

– Vi är ensamma ute på en öken av is. När björnen kommer närmare ser jag snabbt vad de har i tankarna – om den bara är nyfiken och lekfull eller ser oss som frukost. 

Visar björnen sig aggressiv backar de genast och lämnar den. Är den lekfull stannar de och studerar den på några hundra meters håll. 

– Vi har alltid revolver och gevär med oss men säkerheten för isbjörnen är viktigast. Skulle vi tvingas skjuta en björn skulle vi genast sluta vårt arbete, säger Fredrik Granath.

Under sitt arbete ute på isen har han och Melissa sällan några incidenter. Det har hänt att de tvingats avfyra en nödraket för att skrämma i väg björnar som blivit för närgångna. Och vid ett tillfälle fick Fredrik chansen att mäta hur snabbt en isbjörn kan springa. Något som forskare haft svårt att klargöra. 

– En gång kom en ung, lekfull hona närmare och närmare, jag backade men hon följde efter och när jag körde i väg på skotern sprang hon efter och höll samma hastighet: 45 kilometer i timmen, säger han. 

undefined

Melissa och Fredrik bor i små stugor som uppfördes av isbjörnsjägare på 1930-talet.

Foto: Fredrik Granath

undefined

Fredrik beräknar att han under åren träffat på ungefär 2 000 isbjörnar under sina många resor.

Foto: Melissa Schäfer

Tvingats tälta ute på isen

Desto fler närgångna incidenter med björnarna har Fredrik och Melissa haft vid sitt läger. Eftersom de reser helt ensamma, bor de ofta i små stugor som uppfördes av isbjörnsjägare på 1930-talet. 

– Arktis är helt fritt från dofter och när vi inte har duschat på en vecka, eldar och tillagar mat – blir vi som en magnet för dem. Vi har öppnat dörren på morgonen och så står de precis utanför.

Vad gör ni då?

– Tar närmaste sak och slår dem i huvudet och hoppas att de går därifrån. Björnarna är precis som vi människor individer, vissa är lekfulla, andra blyga, vissa är aggressiva och en del är till och med psykopater. Över åren har jag mött över 2 000 björnar på nära håll och bara några få av dem har varit helt galna, säger Fredrik. 

I nödfall sover Melissa och Fredrik i tält ute vid packisen. Förutom kylan och utsattheten behöver en av dem hålla vakt med laddat gevär och de turas om att sova i tvåtimmarsskift. Att använda sig av ett visst larm runt tältet, som vissa turister gör, är inget alternativ säger dem. 

– Björnen går in i larmet som avger en liten explosion för att skrämma den. Men i förvirring och rädsla av smällen är risken stor att de går åt fel håll och rakt in i tältet och skjuts till döds, förklarar Melissa. 

undefined

När de tvingas sova i tält måste de turas om att vara vakna och vakta med gevär.

Foto: Melissa Schäfer

Till stugorna de bor i tar de med sig en generator och bränsle så att de kan laga mat. De samlar snö och is som kokas för att användas till dricksvatten. För att hålla värmen tänds en brasa och trots kylan utanför blir stugan som en liten bastu. På menyn står oftast frystorkad mat.

– Typ pasta bolognese, som smakar så gott den första dagen men efter en tid blir svår att få i sig. Men huvudsaken är att maten är varm och innehåller mycket energi då vi jobbar nästan dygnet runt, säger Melissa Schäfer.

undefined

Melissas första möte med en isbjörn var efter sju timmar på skoter.

Foto: Fredrik Granath

undefined

Bara ungefär 2 000 människor bor i Longyearbyen som är Svalbards tätort. Fredrik och Melissa träffar endast enstaka turister på sina expeditioner.

Foto: Melissa Schäfer

Kristallklara klimatförändringar

Ute på sina expeditioner träffar paret inte många människor, ibland enstaka turister på guidade skoterturer. Närmaste civilisationen är Longyearbyen, Svalbards största ort och en av de nordligaste bebodda platserna. 

Här är klimatförändringarna påtagliga. Fredrik berättar att de skepp som levererar varor vid hans första expeditioner endast nådde orten från juni till oktober. Nu är det öppet vatten och båtarna går varannan vecka året runt. 

– Det är stora variationer även från år till år när man ser till hur isen lägger sig på vintern, men de långsamma förändringarna är kristallklara. Platser vi tidigare kunde nå med skoter är nu endast nåbara med båt. Isbjörnspopulationen är än så länge stabil, men det är väldigt nära en tipping point, berättar Fredrik.

Han säger att främst isbjörnarnas rörelsemönster förändras, särskilt på sommaren blir det tydligt. Ju mer is som försvinner, desto närmare kommer några av dem Longyearbyen. Många andra isbjörnar rör sig också mot packisen och in i Ryssland för att hitta mat, enligt Fredrik. 

Isbjörnar är helt beroende av havsis för att hitta mat men behöver samtidigt tillgång till land för att föda sina ungar. När avståndet mellan land och is krymper får björnarna svårare att hitta områden för att bygga iden. 

undefined

Isbjörnen är helt och håller beroende av havsisen för att klara sig då det är här den jagar sin primärföda, vikaren. ”Med längre isfria somrar flyttar många isbjörnar till land tidigare på säsongen och deras fettreserver kanske inte räcker för att de ska klara sig till nästa vinter”, står det att läsa i Bortom isbjörnens rike.

Foto: Melissa Schäfer

undefined

En unge stannar hos sin mamma i 2,5 år.

Foto: Melissa Schäfer

Enligt forskning anpassar sig isbjörnen till det förändrade klimatet och klarar sig bra i vissa områden. I andra områden påverkar klimatförändringarna isbjörnarnas mående, fortplantning och möjlighet till överlevnad.

– Arktis är groundzero, en nollpunkt för jorden, där klimatförändringen syns så tydligt – is blir till vatten. Till och med en femåring förstår det. Men det som händer i Arktis har en effekt på oss alla, säger Fredrik. 

Han är trött på att människor tar på sig skygglappar och beskyller politik och näringsliv i stället för att göra medvetna val. 

– Oavsett om vi konsumerar en bil eller ett äpple ger vi vårt godkännande för hur det är producerat. Vi röstar dagligen med plånboken – vi har alla makt att förändra.

Hoten mot isbjörnen

Enligt WWF finns 22 000–31 000 isbjörnar i det vilda (år 2015)

Isbjörnen klassas som en sårbar art, vilket innebär att det är hög risk att den dör ut i vilt tillstånd. De är helt beroende av havsis för att hitta mat. Samtidigt behöver de tillgång till land för att föda sina ungar.

När avståndet mellan land och is krymper får björnarna svårare att hitta områden för att bygga iden.

Med längre isfria somrar flyttar många björnar till land tidigare på säsongen och fettreserverna minskar. Risken att de inte klarar sig till nästa vinter ökar.

Isbjörnen hotas också av gifter och bekämpningsmedel som samlas upp i den arktiska näringskedjan och har hög koncentration när den når isbjörnen högst i kedjan.

Miljögifterna förs även över från mamman till ungarna via dimjölken.

Källa: WWF och Bortom isbjörnens rike

undefined

Isen förändras så fort att Melissa och Fredrik inte kan spika exakt rutt för en expedition förrän precis innan.

Foto: Melissa Schäfer

En tydlig gräns mellan människa och isbjörn

Fredriks och Melissas expeditioner är också ett bidrag till forskningen om isbjörnar och om Arktis. Fredrik berättar att Norsk polarinstitutt gör mycket forskning på plats. Med helikopter och båt skjuter de isbjörnar med sömmedel, tar prover, väger och mäter dem. Med hjälp av en tatuering på insidan av björnens läpp kan de följa individer över år. Även från Kanada pågår många studier. 

Fredrik och Melissa läser all vetenskaplig information och kan bidra med kunskap om isläget, för att komplettera satellitbilder, och kunskap hur isbjörnarna rör och beter sig. De berättar att forskare har faktagranskat allt i deras nya bok.

– Vi jobbar på ett helt annat sätt, i björnarnas naturliga miljö och lär oss om deras naturliga beteende. Men så fort du sätter foten i naturen stör du den, vi tänker ständigt på vår egen påverkan, säger Fredrik.

undefined

Fredrik och Melissa bidrar till forskningen om isbjörnar genom att att dela sin kunskap om hur isbjörnarna rör och beter sig.

Foto: Melissa Schäfer

Han och Melissa har därför dragit en tydlig gräns mellan dem själva och björnarna för att störa dem i minsta möjliga mån och inte förändra deras beteende. De strävar efter att deras fotavtryck ska var värt det, genom studier och medvetenhet för allmänheten. 

I skrivande stund har de just tagit emot WWF:s pris Årets pandabok, för den bok med bilder och berättelser de gett ut om sitt liv på isen. Nästa expedition är redan under planering. I mars är det dags att bege sig till isbjörnarna ännu en gång. Utrustning ska uppdateras och rutten planeras. Med hjälp av dagliga satellitbilder lägger de upp en preliminär plan, men först någon vecka innan avfärd kan den spikas. Varför så kort inpå? Svaret kommer direkt:

– Det beror helt enkelt på att isen förändras så snabbt. 

undefined

I mars är det dags för nästa expedition till Svalbard.

Foto: Melissa Schäfer

undefined

Melissa Schäfer och Fredrik Granath har skrivit och fotograferat boken ”Bortom isbjörnens rike”. – En gång om året chartrar vi ett skepp och i maj såg vi en isbjörn gå rakt ut mot öppet vatten – snabbare och snabbare. Det såg ut som att hon letade något. Några kilometer bort såg vi en till björn som agerade likadant. Vi förstod att de var på väg mot varandra och när de träffades var det helt fantastiskt, så kärleksfullt. De lekte och myste precis som små hundvalpar. Vi tror de var syskon som hittade varandra igen efter att ha varit separerade, säger Fredrik Granath.

Foto: Anders G Warne