KLIMAT-TSUNAMIN

Vill du lyssna i stället?
Ljudet börjar där du slutade läsa

"Vågen liknade ett monster på jakt"

Vill du lyssna i stället?
Ljudet börjar där du slutade läsa

UUMMANNAQ. I Arktis är allt överdimensionerat.

Klipporna, stjärnhimlen, isen… och klimatproblemen.

– En tsunami! Jag trodde aldrig att det kunde hända hos oss, säger Sivso Dorph som var med att leda en oväntad katastrofinsats.

Människorna på Grönlands västkust lever i en skör balans med naturen.

Publicerad 11 nov 2017 kl 09.11
Expandera bild

Marna Møllers blick flackar. Ögonen rör sig ömsom upp mot de spikraka klipporna som skjuter ned i det iskalla vattnet på andra sidan sundet, ömsom mot den sagoliknande granitklippan som kastar sin skugga över ön Uummannaq. Till slut landar blicken på gravarna vid hennes fötter.

De är prydda med vita kors och blommor av plast, de enda som klarar klimatet på Uummannaq. Öns namn kommer från hjärta, den form som den flera hundra meter höga klippan antar. Marna Møllers eget hjärta slutade slå som förr den 17 juni.

Expandera bild
Expandera bild

Marna Møllers hjärta slutade slå som förr den 17 juni. Då nådde en enorm våg ön Nuugaatsiaq och röjde allt i sin väg. Hus krossades och sveptes med. Marnas broson, hans sambo och deras ettårige pojke återfanns aldrig.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

 

Det var en dimmig sommarkväll på Nuugaatsiaq, en ö belägen tio mil norr om Uummannaq. Barnen lekte och cyklade i duggregnet framför deras trähus intill kyrkan. Klockan var tio. Midnattssolen skulle inte gå ned förrän en dryg månad senare.

– Plötsligt hörde jag folk skrika nerifrån hamnen: spring! Ta skydd! Upp på kullen!

Marna Møller tog en dunjacka och sprang ur köket ut på gårdsplanen.

Monstret rörde sig inte rakt fram, utan i slalom som ett rovdjur i jakt på sitt offer

I bukten reste sig vattnet till en enorm våg i riktning mot det lilla samhället på ön. Men för Marna Møller som har vuxit upp med sjögång och svallvågor från stora isberg som brister påminde det här inte något hon hade sett.

– Vågen liknade mer ett monster, säger hon. Monstret rörde sig inte rakt fram, utan i slalom som ett rovdjur i jakt på sitt offer.

Vågen var nittio meter hög

Marna Møller tog sig upp mot kullen tillsammans med barnbarnen. Hennes söner, liksom de flesta unga män i byn, sprang åt motsatt håll: ned mot hamnen för att i desperation försöka kapa båtarnas förtöjningslinor. Hennes äldste son Inunnguaq fick tag i en rostig kniv och kapade den till bristningsgränsen sprängda förtöjningstampen som nästan exploderade. Hennes andre son hade sinnesnärvaro att ge upp och springa för livet upp mot kullen.

Vågens ursprung fanns flera kilometer därifrån. Där hade en bergvägg rasat ned i havet. Bergväggen var en sådan som kantar otaliga fjordar i regionen: runt en kilometer hög och trehundra meter bred. Dånet mättes till 4,2 på richterskalan och orsakade en svallvåg som närmast klippan var nittio meter hög – eller storleksordningen Stadshusets torn i Stockholm.

Expandera bild

Namnen på brorsonen, hans sambo och deras ettårige pojke står skrivna på korsen vid Marnas fötter. Men gravarna är tomma. I flera veckor pågick sökandet efter deras kroppar. Blommorna av plast är de enda växter som klarar klimatet.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

När vågen nådde Marna Møllers by var den fortfarande tio meter hög.

Vågen slog in i husen med ett brak och röjde allt i sin väg; båtar och byggnader. Några hus krossades, andra slets loss och flöt i väg. Skrik blandades med skall. Flera hundra fastkedjade slädhundar tystades för alltid av den iskalla och mörka vågen. Uppe på kullen såg de flyende invånarna på. Flera personer knäppte händerna i likhet med Marna Møller och började be till Gud.

– En kvinna bredvid mig ropade att det här var världens undergång. Nu var det slut med allt, minns Marna.

Sökte efter kropparna i flera veckor

Hon arbetade som sjuksköterska i byns vårdcentral, men när en man nu kom med ett brutet ben var hon maktlös och paralyserad. Chocken låste alla hennes mekanismer. Världen var kaos. Vågen nådde inte ända fram till Møllers hus som ligger lite uppe på kullen. Det kan Marnas mamma tacka sitt liv för. Hon glömdes kvar där inne.

Ute i havet kunde de se en siluett röra sig i sonens fiskebåt. Inunnguaq hade klarat sig.

I havet flöt också Marnas brorsons hus.

I dag står namnen på den 30-årige brorsonen, hans 18-årige sambo och deras ettårige pojke på korsen vid Marnas fötter. Men gravarna är tomma. I flera veckor pågick sökandet efter deras kroppar. En äldre dam försvann också bland hajarna i bukten.

Expandera bild
Expandera bild

Kraftiga skiftningar i temperatur och nederbörd skapar slitningar i jordmånen när vatten rinner ned och sedan fryser. Klimatexperter försöker nu förstå om invånarna blev offer för klimatförändringar.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Permafrosten släpper greppet om jorden

Geologer och klimatexperter från Danmark, Schweiz, USA och Norge försöker nu förstå om invånarna blev offer för klimatförändringar. Står fler på tur i takt med att växthuseffekten slår allt hårdare mot polartrakten? Som alltid när det gäller enskilda naturkatastrofer så är det omöjligt att binda en enda händelse till en större, global uppvärmning.

Expandera bild

Grafik: Emil Forsmarker

Men beredskapsmyndigheter över hela jorden räknar med att fler jordskred och ras tillhör de scenarier som vi måste vänja oss vid. I polartrakterna släpper permafrosten sitt grepp om stora jordmassor som luckras upp och blir skörare. Kraftiga skiftningar i temperatur och nederbörd skapar slitningar i jordmånen när vatten rinner ned och sedan fryser.

I början hette det att det var skalvet på 4,2 på richterskalan som orsakade skredet på Grönland. Den danske geologen Trine Dahl-Jensen studerar katastrofen och hävdar nu att det var tvärtom. Det var i stället jordmassorna som fick de seismologiska instrumenten att se rött:

– De signaler vi fick från skredet var orsakade av själva skredet, slår han fast.

Två helikoptrar gick i skytteltrafik för att rädda nittiotalet överlevande på kullen

Det var efter att två helikoptrar gick i skytteltrafik för att rädda nittiotalet överlevande på kullen. Evakuering till en närliggande ö tog hela natten. Ett par dygn senare tvingades de alla evakuera ännu en gång mitt i natten då ett nytt tsunamilarm kom. Det larmet visades sig vara grundlöst men för många av de redan hårt påfrestade öborna blev det väl mycket.

Expandera bild

Ön är ett förbjudet område

Idag är ön Nuugaatsiaq och trakten runtomkring förbjudet område då forskarna fruktar fler klippskred och tsunamivågor. Under tiden är många av överlevarna inhysta på Uummannaq, ön med det hjärtformade berget.

Hit kom Marnas familj och ett 90-tal överlevare från tsunamin, plus hennes makes slädhundar som var bland de få djur som klarade sig.

Expandera bild

Många av överlevarna är nu inhysta på Uummannaq, ön med det hjärtformade berget. De unga i byn tycker att det inte finns så mycket att göra på kvällarna.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Skallen från deras och de andra öbornas hundar ekar genom de ljusa nätterna på Uummannaq, där de är fastkedjade. Marnas make, Mikke Jeremiasson är ordförande i en lokal förening som organiserar tävlingar i hundsläde.

De grönländska slädhundarna är en av världens äldsta hundraser. De kom med inuiterna när de gick över Berings sund från Sibirien till Alaska och vidare till Grönland för 4 500 år sedan.

Nu är inuiternas tusenåriga kultur med hundsläde i akut fara, förklarar Mikke Jeremiasson.

– Förr kunde vi organisera de första racen redan i oktober. Nu blir det bara varmare och varmare så säsongen begränsar sig ofta till januari och februari, säger Mikke medan han matar sina hundar på klipporna intill soptippen vid strandlinjen.

Expandera bild

De grönländska slädhundarna kom med inuiterna när de gick från Sibirien till Alaska och vidare till Grönland för 4 500 år sedan.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Expandera bild

Mikke Jeremiasson flydde från Nuugaatsiaq när tsunamin svepte in över ön. Han matar sin hundra på klipprna intill soptippen vid strandlinjen.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Hundarna avlivas i rasande takt

Hans hundar har tur som är i livet. Inuiternas hundar avlivas i samma rasande takt som isarna smälter.

– Jag känner många som har varit tvungna att avliva sina hundar, säger Mikke Jeremiasson.

Skälen till det är flera. Det krävs ett dussin grönlandshundar till en släde. Samtidigt kostar det att föda dem året runt för en säsong som blir allt kortare.

– Det är inte heller bra för hundarna att vara fastkedjade i så lång tid utan att kunna röra på sig, säger Mikke Jeremiasson och häller en hink med Royal Canin till hundarna som rycker i kedjorna.

Expandera bild

Det är svårt att hitta några exakta siffror kring huskydöden men många talar om en minskning med en tredjedel under det senaste årtiondet. Många lägger sina pengar på en utombordare eller en snöskoter i stället för på hundfoder.

Att inte ta sitt gevär och ge sig ut på jakt skulle betraktas som asocialt och oansvarigt

När larmet går att det finns en vikval i bukten utanför Uummannaq är det därför många som hoppar ned i sina snabba båtar för att jaga bjässen. Ofta är de ett trettiotal fiskare som släpper allt de har för händer när en val närmar sig. Den delen av inuiternas kulturarv finns fortfarande kvar på Grönland.

Det är helt accepterat att möten ställs in eller att någon inte kommer till ett möte om ett jakttillfälle har dykt upp i sista stund. Sälarna och valarna väntar aldrig på jägarna.

– Att inte ta sitt gevär och ge sig ut på jakt vid de tillfällena skulle snarare betraktas som asocialt och oansvarigt. Den som köper familjens kött i matbutiken får räkna med att få förebrående blickar på sig, säger den danska polisen Henrik Skadker som kom till Grönland för bara ett par månader sedan.

Expandera bild
Expandera bild

Fiskarna släpper allt de har när det larmas om att en val närmar sig. Att inte ge sig ut på jakt vid de tillfällena anses oansvarigt. På torget i Ilulissat säljer några fiskare nyfångad val. Det bildas snart en stor samling folk som alla vill ha kött.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Fiskaren får en bindel för ögonen

Fördelningen av fångsten innebär inte heller några problem, förklarar Uummannaqbon Paaluk Kreutzmann när han rattar sin båt mot isberget där vikvalen senast sågs. Lyckas någon skjuta den så krävs det ett tiotal ballonger med rep för att den döda valen inte ska sjunka ned i det sjuhundra meter djupa vattnet.

– När valen väl är uppdragen på land så styckas den i lika delar som läggs i högar i en cirkel. Sen sätter man en bindel på ögonen på en av fiskarna. Han snurras runt och får säga vem som ska vilken hög, förklarar Paaluk Kreutzmann.

Expandera bild

När vi närmar oss isberget stänger Paaluk av motorn och låter tystnaden lägga sig samtidigt som han skannar av bukten med en kikare. En kylig vind biter i kinderna.

Det känns som om vi guppade alldeles intill isberget som flimrar i vitt, grönt och turkosa i solskenet. I själva verket är vi en halv kilometer ifrån det kanske hundra meter höga berget.

Det finns en god anledning till att aldrig närma sig isbergen mer än så. Det blir vi varse om med ett brak, när en bit av berget rasar ned i havet. Paaluk Kreutzmann manövrerar snabbt båten i läge för att ta svallvågorna. Det heter att isen kalvar.

– Ibland delas isbergen mitt itu eller välter. När det händer kan svallvågorna bli våldsamma och kasta omkull en båt på några sekunder, säger Paaluk Kreutzmann.

Expandera bild

När isen kalvar rasar en bit av berget ner i havet och bildar våldsamma vågor. Därför håller man alltid en halv kilometers avstånd till isbergen.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Expandera bild

"Ibland delas isbergen mitt itu eller välter. När det händer kan svallvågorna bli våldsamma och kasta omkull en båt på några sekunder", säger Paaluk Kreutzmann.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Den här gången lyckas vikvalen dyka och ta sig oskadd ur bukten. I båten intill oss är fiskaren Svend Løvstrøm ändå inte helt lottlös. Under valspaningen lyckades han skjuta en säl, träffsäkert i huvudet. En liten rännil med blod rinner ut på det mjuka och lena skinnet.

– Jag oroar mig inte så mycket för klimatförändringen. Temperaturer kommer och går, säger Svend Løvstrøm lite buttert.

Priset på fisken går upp

Klimatförändringarna har sina vinnare och förlorare. Svend Løvstrøm anser sig tillhöra vinnarna.

– Förr var priset på små hälleflundror två kronor. I dag är det 24 kronor, säger fiskaren som har dragit upp den gråsvarta plattfisken med det lite konstigt placerade vänsterögat i nästan ett halvt sekel.

De varma strömmarna söderut, där mycket av de små hälleflundrorna förr drogs upp, har nu förflyttat stimmen till det något kallare vattnet utanför Uummannaq.

Expandera bild
Expandera bild

Fiskaren Svend Løvstrøm tycker att klimatförändringarna har sina fördelar. "Förr var priset på små hälleflundror två kronor. I dag är det 24 kronor", säger han.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

 

Inne i Uummannaqs fiskebåthamn delar inte fiskaren Kaalinnguaq Mørch den äldre kollegans entusiasm. Kaalinnguaq har fiskat i femton år tillsammans med sin bror som nu förtöjer båten efter att ha lastat ur dagens fångst.

– Fördelen med att klimatet blir varmare är att isarna lägger sig senare så vi kan fiska under en längre tid. Jag har tvåtusen krokar på min lina. Med den kan jag ta upp 1 500 kilo per tur.

– Fast egentligen föredrar jag när isen är frusen som den var förr. Det är roligare att fiska så. Dessutom är det lättare att föra hem fisken över isen, säger Kaalinnguaq Mørch.

Vad händer med Grönland?

• När isarna drar sig tillbaka släpper trycket på land. Det är spänningar som lättar och kan orsaka jordbävningar och tsunami. Martin Jakobsson, polarforskare och professor i maringeologi och geofysik på Stockholms universitet berättar:
– Det är en pågående klimatförändring. Isar smälter, vilket påverkar havsnivån. Men det är svårt att säga hur mycket, eftersom det finns en inbodd dynamik som kan skapa en stabilitet. Vi vet inte vad som kommer att hända?
Vad händer med jorden?
– Jorden går inte under. Det är vi människor som får problem.
Stiger havsnivån bara för att det blir varmare?
– Om havsnivån ökar snabbt blir det problem för oss. Men det är lite komplicerat. Vissa delar av Antarktis fick mer nederbörd, vilket gjorde att isen växte till sig på sina ställen. Trots att klimatet var varmare blev det ett nettotillskott på is.
Kommer Grönlandsisarna att försvinna?
– Nej, det är ingen som tror det.

4 konsekvenser på Grönland av allt mindre is:

• Fara för isbjörnar vars jakt försvåras.
• Polarfåglarnas häckning försvåras.
• Slädhundarna avlivas i takt med att deras "drifttid" blir allt kortare.
• Värme sugs upp av isfria hav i stället för att reflekteras av isen.

Grönland läcker ut sötvatten

Det lilla samhället Uummannaq är relativt välmående genom fisket, även om den karga ön fortfarande inte har något riktigt avloppssystem med vattentoaletter. Toaletternas plastpåsar samlas upp av en liten lastbil som kör runt i byn varje dag. Sötvatten saknar de däremot inte på den karga klippön.

Hela Grönland är en av planetens största sötvattenreservoarer. Problemet är att reserven läcker. Ymnigt. Man skulle kunna säga att vattentornet Grönland formligen sprutar ut sötvatten i Atlanten.

Det är en direkt effekt av den pågående klimatomställningen.

Expandera bild

Allra tydligast märks det i Ilulissats isfjord ett par timmars helikopter- och flygfärd söder om Uummannaq. Här ligger isbergen tätt packade i en trång vik som bildar en sorts flaskhals för alla isblock som kommer från glaciären Sermeq Kujalleq.

Sermeq Kujalleq är sannolikt världens största ismaskin. Runt tio procent av Grönlands is pressas ut genom den sex mil djupa isfjorden i en rasande fart. Viken ändrar form från dag till dag när nya formationer bildas eller pressas ut i Atlanten.

Expandera bild

I Illulissats fjord ligger isbergen tätt packade i en trång vik som bildar en flaskhals för alla isblock som kommer från glaciären Sermeq Kujalleq.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Klimatförändringen och höjningen av havsytan beskrivs ofta som en effekt av smältande isar. Det är bara en del av sanningen, menar glaciär- och kryosfärforskaren Michele Citterio. Han bedriver fältstudier från forskningsstationen på Disko Island mittemot Ilulissat.

– Det är viktigt att veta varifrån vattnet kommer. Om det är från snön ovanpå, från isflak som bryter sig loss eller från is som smälter, säger han.

Expandera bild

Därför är det avgörande att studera mekanismerna i glaciärer av surge-typ – eller framvälvande glaciärer på svenska. De styrs inte bara av temperatur utan även av friktion och tyngdlagar. När isen smälter nere vid den varmare kusten kan till exempel en glaciär bli baktung högre upp i bergen. Det i sin tur gör att stora block åker en sorts rutschkana ned mot havet, pressade av tyngden längre bak. Ju snabbare blocken rör sig, desto mer friktion och värme skapas, vilket leder till att isen smälter ännu mer och åker ännu snabbare ned mot havet.

Expandera bild
Expandera bild

Nukaavaq,12, sitter och gungar i lekparken på Uummannaq. Varje år förlorar Grönland ofattbara 670 miljarder liter sötvatten när glaciärerna läcker.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

 

Allra snabbast läcker Grönlands hundratusentalet små glaciärer.

Det handlar om nästan ofattbart stora mängder sötvatten som pressas ut i form av gigantiska iskuber  i Atlanten.

– Grönland förlorar mellan 234 och 250 kubikkilometer sötvatten per år, säger Michele Citterio.

Är inte det vatten som i viss mån kommer tillbaka i någon form? Mycket i klimatforskningen handlar ju om komplicerade kretslopp av regn, snö och avdunstningar?

– Sant. Men nej, det här kalkylerna är en nettosiffra. Vi talar om de mängder som går förlorade och inte kommer tillbaka, säger forskaren.

Expandera bild

670 miljarder liter varje dag

Den mängd sötvatten som Grönland förlorar per år motsvarar den samlade vattenvolymen i Sveriges tre största sjöar – Vänern, Vättern och Mälaren (245 kubikkilometer). Per dag motsvarar det 268 000 olympiska simbassänger (670 miljarder liter).

Det finns inte heller mycket att göra för att stoppa de ismassor som nu har satts i rörelse.

– Även om vi slutar med uppvärmningen helt i morgon bitti så kommer det här fenomenet att fortgå under många decennier framöver, slår Michele Citterio.

När istäcket på Grönland minskar så lättar trycket mot jordskorpan

Det finns otaliga andra problem förenade med isbergen som pressas ut i isfjorden i Ilulissat och på andra ställen på Grönland.

– När istäcket på Grönland minskar så lättar trycket mot jordskorpan. Det i sin tur skapar en förskjutning av gravitationen, vilket gör att vattenytan höjs länge söderut i stället, säger glaciärforskaren.

– Det är lite som med månen vars gravitation orsakar ebb och flod.

Expandera bild

De väldiga krafter som sätts i rörelse i fjorden kring Ilulissat har blivit en magnet för klimatforskare från hela världen.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Ett annat relativt outforskat område är i dag hur de stora mängderna sötvatten påverkar det salta fiskevattnet utmed Grönlands kuster. Att det får en inverkan på mängden plankton, på temperaturen och på själva innehållet i vattnet är uppenbart, enligt de första forskarresultaten.

Det vatten som tidigare täcktes av is under långa vintrar tar nu emot solens strålar utan de solglasögon som isen tidigare utgjorde. Det får i sin tur effekter på bland annat algblomning.

Expandera bild

Magnet för klimatforskare

De väldiga krafter som sätts i rörelse i fjorden kring Ilulissat blir som en magnet för klimatforskare från hela världen. 2020 ska de få ett splitter nytt forskningscentra alldeles intill glaciären. I forskarnas spår väntas också antalet klimatnyfikna turister öka avsevärt. Åtminstone om Ilulissat samtidigt får den internationella flygplats som kommunen hoppas på.

En sådan anstormning av utlänningar kan slita hårt på den sköra naturen, fruktar Søren Lindehann. Han arbetar för kommunen med den Unescoskyddade parken i anslutning till isfjorden. Søren Lindehann pekar på något som liknar en nyss upptrampad liten stig utanför träbryggan som vi går på.

– De där spåren ser ut som om de trampades upp förra veckan, eller hur? Men det kan lika gärna ha varit för tio år sen. Här behöver naturen 25 år på sig för att återställa sig. Så långsamt växer det här, säger han.

Expandera bild

Kristian Møllers ansikte är märkt av ett självmordsförsök i ungdomen. Kulan i geväret gick ut strax under ögat.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Expandera bild

Båtens guppande gör det svårt att sikta och Kristian Møller missar sälen. "På den tiden var blåsten mer förutsägbar", säger Kristian, här med barndomsvännen Jörgen i båten.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

"Nu är det med båt jag tar ut min dotter för att jaga"

Fältet går i gyllenbruna färger i solnedgången. Nedanför oss glimmar isbergen i det öppna havet. Vattnet är isfritt nästan året runt.

Ilulissatbon Kristian Møller är 37 år gammal. Men han minns sin barndoms vintrar som en förlorad epok.

– När jag var liten var allt det här täckt av is på vintrarna. Då fiskade och jagade vi på isen. Nu är det med båt som jag tar ut min dotter och son för att jaga, säger Kristian Møller.

När jag var liten var allt det här täckt av is på vintrarna

Hans skarpa blick sveper över fjorden på spaning efter säl.

– Där borta, säger han och höjer sitt vapen och avlossar två skott mot en säl.

Men båtens guppande gör det svårt att sikta och jägaren missar målet.

– På den tiden var även blåsten mer förutsägbar, muttrar han.

Johanne Møller, mamman till Kristians barn, föredrar att stanna hemma i lägenheten. Hon är från Uummannaq och träffade Kristian när hon var bara femton år gammal och han tjugo år. Hon blev genast kär i den unge mannen med den lugna blicken.

Expandera bild
Expandera bild

Johanne och Kristian träffades när hon var bara femton år gammal och han tjugo år. Hon blev genast kär i den unge mannen med den lugna blicken. Nu har de tre barn tillsammans.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

 

Kristians ansikte är märkt av ett självmordsförsök i ungdomen. Kulan i geväret som han avfyrade under sin haka gick ut strax under ögat.

– Jag var onykter och olycklig över att en kompis hade tagit livet av sig, förklarar han.

De rekordmånga självmorden bland unga är en gåtfull del av det grönländska samhället.

– Självmorden sker ofta i vågor, efter att någon ung man eller pojke har tagit livet av sig. Nu har det lyckligtvis inte varit någon sådan våg det senaste året i alla fall, säger polisen Henrik Skadker.

Oviss framtid kan bidra till självmorden

Somliga har försökt förklara självmorden med de omställningar och den ovissa framtid som Grönlands inuiter står inför. En framtid som inte blir säkrare med ett allt varmare klimat.

En mer jordnära och bidragande orsak till självmorden kan också vara den totala tillgången på handeldvapen. I Ilulissat kan vem som helst som är 18 år köpa ett gevär med eller utan kikarsikte i macken vid hamnen. Vapnen säljs mellan godishyllan och läsken.

Vapnen säljs mellan godishyllan och läsken.

Att lära sig att hantera ett vapen och skjuta ett djur är lite som ett mandomsprov eller som en konfirmationsfest för grönlänningar.

– Min sjuårige son Ivaaq sköt sin första fågel för inte länge sedan. Han träffade på det tredje skottet, säger Kristian Møller stolt.

Expandera bild

Förändringarna i klimatet oroar honom.

– Hälleflundrorna är redan mindre än vad de var förr. Mina barn kommer inte att fiska som jag gör. Jag tror att de kommer att göra något annat.

Ivaaq bär samma namn som en äldre bror som dog i hjärnblödning när han var en dryg månad gammal. Hans blödande hjärna klarade inte av den långa transporten till sjukhuset i huvudstaden Nuuk. I Arktis dödar avstånden.

Vi ser bebisens namn i stora bokstäver omgivna av röda hjärtan på väggen i familjen Møllers lägenhet i Ilulissats utkanter. Den här kvällen bjuder de på gryta gjord på sillval. Köttet är rött, genomstekt och lite segt.

Valbitarna säljs för 45 kronor per kilo

Sillvalen sköts fyra mil söder om Ilulissat. Det var Jens Peter, utkiken på fiskebåten Katri som såg den först. Hans kollega Otto Mathiesen fick in en fullträff med harpunkanonen. Sen var det bara att håva in fångsten och börja stycka den redan i havet.

Bitarna såldes sedan på torget framför byns matbutik, för 45 danska kronor per kilo. En fenhalva sparade matrosen Jens Peter till sina slädhundar som står fastkedjade i snålblåsten på en kulle i samhällets utkanter.

Expandera bild

Inget går förlorat vid valfisket. Jens Peter har sparat en fenhalva till sina slädhundar.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Expandera bild

Jens Peter försöker få två av sina slädhundar att hjälpa till att dra den tunga valbiten.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Ingenting går förlorat när grönlänningarna fiskar val. Det är deras främsta argument för att få behålla sina fiskekvoter av ett däggdjur som länge har levt på randen till utrotning. I dag accepterar Internationella valfångstkommissionen, IWC, att viss ursprungsbefolkning jagar val. Samtidigt fruktar kommissionen att de allt öppnare och isfria haven kommer att öka jakten.

Torskarna blir mindre och mindre

Att något händer i havet utanför isfjorden tvivlar inte heller fiskarna Markus Jensen, 27, och hans morbror Kristian Jensen, 55 på.

Tidiga morgnar åker de ut med den lilla båten på Arnarisso för att dra upp sina flera hundra meter långa linor med små hälleflundror och torsk mellan isflaken. Timme efter timme drar de upp sex, sju fiskar i minuten som de kastar i ett par stora plastlådor. Varje låda rymmer 330 kilo.

Expandera bild
Expandera bild

Markus Jensen och Kristian Jensen drar upp sina linor med små hälleflundror och torsk mellan isflaken. "Strömmarna och fiskarnas vägar ändras. Jag märker också att torskarna blir mindre och mindre", säger Markus Jensen

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

 

Det är ett tufft och monotont jobb som ingen av dem ändå skulle vilja byta mot något annat.

– Strömmarna och fiskarnas vägar ändras. Jag märker också att torskarna blir mindre och mindre, säger Markus Jensen och håller upp en halvmeter lång torsk.

– Det är klart att klimatet förändras, fortsätter han, men om torsken flyttar på sig så kommer jag att följa efter den. Även om det innebär att vi måste ge oss ut längre norrut för att få tag i den.

Därför tänker han snart åka till Danmark med sin flickvän. Där ska han utbilda sig till skeppare på större fartyg än den sex meter långa Arnarisso.

Expandera bild

Något annat liv än det som fiskare kan han inte tänka sig.

– Jag arbetar hela tiden, med fisket eller med att laga utrustningen. Det är det enda sättet att inte bli trött på. Så fort jag slutar jobba blir jag slö och utmattad. Därför fiskar jag hela tiden. Oavsett väder och klimat, säger Markus Jensen.

Ovanför oss börjar himlen klarna. Det blir ännu en hyfsat mild dag bland de gnistrande isflaken.

Expandera bild

Trots att jobbet är tufft och monotont kan de inte tänka sig något annat liv än det som fiskare.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM