Världens mest slutna land straffar den som hugger ner ett träd – Nordkoreas kamp mot klimatförändringarna

Isolerade Nordkorea har förvandlats till ett djurparadis

CHILBO. Världens mest slutna land Nordkorea har blivit ett paradis för djur och biologisk mångfald.

Till skillnad från USA så högprioriterar regimen grön energi, allt för att stärka oberoendet från omvärlden.

Vi reste genom ett land där det Gröna har blivit det nya Röda. Men inte utan faror för systemet, menar forskare.

Publicerad 20 sep 2018 kl 14.09

– Jag lovar! Den där utländske fältbiologen trodde inte på mig… ända tills han kom hit och såg med egna ögon! Då kunde han konstatera att det verkligen fanns 40 000 svangäss här i bukten, säger U Jae-Su, en 63-årig före detta biologilärare som nu är vetenskaplig chef för fågelreservatet i Mundok i västra Nordkorea.

– Fältbiologen menade att det kanske bara finns 80 000 vilda svangäss kvar i hela världen, förtydligar U Jae-Su inför min lite frågande blick.

 

LÄS MER På Expressen Klimat

 

undefined

U Jae-Su har aldrig hört talas om Sydkoreas utsläpp och kemikalier i jordbruket. Men han har ändå en övertygelse om vikten av att fåglarna får vara i fred: "Naturens kretslopp skulle brytas om fåglarna försvinner. Vad skulle folket här då leva av?".

Foto: Niclas Hammarström

 

Vi blickar ut över den gyttjetyngda bukten vid det Gula havet. En mager och senig fiskare i vit undertröja släpar på en form av sil i trä i gyttjan med en spade över axeln. I vassen intill gyttjan har någon byggt små hyddor intill fiskeutrustningen. Några av våra nordkoreanska vakter springer fram och ser till att de fattiga våtmarksfiskarna håller sig gömda i sina hyddor så länge utlänningarna är i närheten. Vi är de första utländska journalister som någonsin har tillåtits hit får vi veta. Barnen utmed vägen stirrar på de två västerlänningarna med skräckblandad förtjusning.

Skaldjuren gömmer sig i den grå gyttjan

Det ser fattigt ut, men för Stilla Havsregionens flyttfåglar är detta ett paradis och en sista fredad hamn. När havet drar sig undan flera mil vid lågvatten så blottas en flodbädd av grå gyttja med ändlöst många små hål i.

I dem gömmer sig olika skaldjur, det vill säga massor med mat för de ofta kritiskt utrotningshotade flyttfåglarna som varje år kommer till Nordkorea.

De har ofta namn som myrspov och orientspov. De är okända för de flesta vanliga medborgare, men det handlar om flyttfåglar med långa näbbar mejslade av naturen för att komma åt födan djupt ned i gyttjehålen. 

– Det där var nog en orientspov, brister den pensionerade biologiläraren ut när han tittar i sin kikare.

Fåglarna trivs bättre här än på någon annan plats på planeten

undefined

Mundok i västra Nordkorea är klassat som naturreservat för sitt rika fågelliv av internationella organisationen Ramsar. Man har också skänkt pengar för att undervisa lokalbefolkningen om hur man bevarar fågellivet.

Foto: Niclas Hammarström

Flera av arterna är kritiskt utrotningshotade utmed hela det Gula havet och i Australien.

I Kim Jung-Uns socialistiska ekonomi grundad på ”juche” – det vill säga på isolering och oberoende från omvärlden trivs fåglarna bättre än på någon annan plats på planeten. Även om deras antal sjunker snabbt även här.

– Kanske är det så att folk jagar och äter dem på andra håll, undrar U Jae-Su. Som de flesta nordkoreaner har han en väldigt suddig bild av världen på den andra sidan av havet.

Har aldrig hört om kemikalierna i jordbruket

Han har aldrig hört talas om Sydkoreas och Kinas användande av kemikalier i jordbruket, deras utsläpp eller deras asfaltering av stora delar av kustremsorna. Lika lite har han hört talas om desperata räddningsaktioner av fåglar i Kina med nedsläpp av mat tonvis med mat från helikopter. Men han har ändå en grundmurad övertygelse om vikten av att fåglarna får vara i fred:

– Naturens kretslopp skulle brytas om fåglarna försvinner. Vad skulle folket här då leva av, undrar han.

På vägen tillbaka går vår lilla delegation förbi risfält och ett hus med en solpanel på gården.

Dagliga strömavbrott i Nordkorea

Under vår vistelse i Nordkorea är strömavbrotten så gott som dagliga. För stora delar av befolkningen är det värre än så, trots en aggressiv utvinning av landets resurser på kol – som i sin tur eldar på den globala uppvärmningen. Men solenergin ger en stabilitet för de som får tillgång till den:

– Sedan två, tre år har min son alltid elektriskt ljus till läxläsningen. Förr fick han sitta med en ficklampa. Och vi kan titta på teve på kvällen och till och med ta en varm dusch tack vare vattenberedaren på taket som värms under dagens soltimmar, säger Jong Chol som arbetar på en kollektiv mönsterfarm i Jangchon, utanför huvudstaden Pyongyang.

2015 fick han ett nytt och så fint hus att det duger att visas upp till och med för utländska journalister. Men även de rustikare husen i Nordkorea vars armod mer för tankarna till den kinesiska landsbygden är allt oftare utrustade med solpaneler.

undefined

Jong Chol, 59, är traktormekaniker på mönsterfarmen Jangchon. Han har en ledig dag var tionde dag. Husen är alla utrustade med solpaneler och han kan odla grönsaker för sig och sin familj i den egna lilla trädgården.

Foto: Niclas Hammarström

De flesta har ändå gavlar och väggar täckta av högar med ved. Vintrarna är bistra i det bergiga Nordkorea och att elda med ved är den vanligaste energikällan.

Det har fått dramatiska och dödliga konsekvenser när landet samtidigt skakas av den globala klimatomställningen.

Flera dog i översvämningar

So Myong-Il bor och är uppväxt i nordöstra Nordkorea. Så sent som 2016 svämmade Tumenfloden över.

– Våra äldsta hade inget minne av att det hade hänt på över hundra år, säger So Myong-Il på en engelska som han har förbättrat i samarbete med utländska hjälporganisationer. Trots varningar från myndigheterna om den stundande katastrofen så dog många berättar han:

– Folk trodde aldrig att översvämningen skulle bli så allvarlig. Många äldre hade vägrat evakuera. Andra offrade sina liv för att rädda tavlor på våra Stora ledare, förklarar han.

Just eldandet med ved är ett av skälen till att återkommande översvämningskatastrofer nu slår mot Nordkorea. Det räcker med att flyga över eller att resa genom landet för att se hela kullar och branta sluttningar utan några träd kvar som kan suga upp regnvattnet eller bromsa jordskred. Då förvandlas istället de branta sluttningar till rutschkanor för vattenmassorna som rasar ned mot byar och samhällen. Jordskred blir också allt vanligare.

De offrade sina liv för att rädda tavlor på våra Stora ledare

undefined

Trots varningar från myndigheter om den stundande katastrofen så dog många när Tumenfloden svämmade över 2016. "Folk trodde aldrig att översvämningen skulle bli så allvarlig. Många äldre hade vägrat evakuera", förklarar So Myong-Il.

Foto: Niclas Hammarström

Kim Jong-Un förklarade krig mot skogsskövlingen

2014 förklarade landets ledare Kim Jong-Un krig mot skogsskövlingen. Hädanefter skulle Nordkoreas berg få tillbaka sin grönska med hjälp av miljoner nya skott och plantor.

I samma veva rapporterades han arkebusera med luftvärnskanon flera av sina närmaste konkurrenter i det högsta maktskiktet. Den biträdande premiärministern Choe Yong-San, anklagades officiellt för att inte vara tillräckligt energisk i det nya trädplanteringsprogrammet.

– Vi utför det här arbetet för att ge tillbaka lite av den varma kärlek som vår store ledare Kim Jong-Il har visat oss med att få landet att grönska igen, säger Ho Huang Hui, 25 år som planterar en skogsglänta full med träd nära Chilboberget i östra Nordkorea.

Landets skogsvaktare är främst i ledet för att övervaka att skogen inte skövlas olagligt.

Den som hugger ned ett träd grips

I naturreservatet i Myohyang faller den uppgiften på 70-årige Kim In-Guk, chef för det lokala institutet för biologisk mångfald.

– Ibland händer det att någon eldar eller hugger ned ett träd. Då arresterar jag den personen, förklarar han.

Vad får personen för straff, undrar jag. Plötsligt svävar 70-åringen på orden:

– Ja, alltså den får ett straff. Den kan skickas till omskolning till exempel, säger han.

Det visar sig vara omöjligt att få fler detaljer till var eller hur eller hur länge en sådan omskolning går till. Under ett par veckors resande i Nordkorea så är det överhuvudtaget svårt att få reda på någon exakt straffskala för vad det än må vara.

Entydiga rapporter från avhoppare tyder på att straff i Nordkorea ofta kan vara kollektiva och drabba en hel familj över flera generationer. Det skapar ett kastsystem av mer eller mindre lojala familjer med mer eller mindre dålig Songbun, som det heter.

Det mest illojala man kan göra är att inte visa sin totala respekt och kärlek mot Den store ledaren eller mot hans föregångare.

undefined

Mount Chilbo skapades för 1,5 miljoner år sedan av ett enormt vulkanutbrott. Många branta sluttningar saknar träd som kan suga upp regnvattnet eller bromsa jordskred.

Foto: Niclas Hammarström

Kim Jong-Il stängde guldgruvan

Den 70-årige Kim In-Guk är övertygad om att landets ledare alltid har värnat om att bevara Nordkoreas natur och mångfald i djurlivet.

– Här har vi björn, lokatter, bergssvalor, antiloper och för många år sedan kunde man till och med stöta på en koreansk tiger och leopard i skogen, säger han. Men också en guldgruva. Den grävdes av japanerna under deras brutala ockupation innan och under det andra världskriget. Nordkoreas jordmån är full av guld, kol och av sällsynta, strategiska mineraler.

– 1947 när vår käre ledare Kim Jong-Il kom hit sade han att vi behöver guld, men ingenting kan ersätta den här vackra naturen. Därför lät han stänga guldgruvan, förklarar Kim In Guk och tar oss genom skogen uppför en brant kulle för att visa oss beviset på hur regimen värnar om naturen. Vi hittar ett gruvhål som har cementerats igen med en fyrtio centimeter tjock vägg, förutom en liten del där stenblock stoppar ingången.

– Har du själv varit inne någon gång, undrar jag när våra övervakare börjar gå ned för branten.

– Ja, det tar två, tre timmar att gå ned. Men det är farligt eftersom många träbalkar har rasat, säger han och lägger till betänksamt:

– Vid ett tillfälle kände jag luftdrag, så det måste nog finnas ytterligare någon ingång till guldgruvan, säger han.

Ingenting kan ersätta den här vackra naturen. Därför lät Kim Jong-Il stänga guldgruvan

undefined

Kim In Guk visar en guldgruva som grävdes av japanerna under deras ockupation vid andra världskriget. 1947 lät Kim Jong-Il stänga gruvan.

Foto: Niclas Hammarström

"Klimatskiftningarna har blivit högst oförutsägbara"

I Nordkorea finns inget civilsamhälle som kan vara vakthund eller visselblåsare, vare sig i klimat eller i korruptionsfrågor. Det närmaste en oberoende röst man möjligen kan komma är en nordkorean som heter Ro Ho Rim. 60-åringen är generalsekreterare för det Nordkoreanska Röda korset. Den befattningen ger honom en viss självständighet som är få nordkoreaner förunnat. Ro Ho Rim är öppenhjärtlig, men ändå tydligt nervös när han möter oss:

– Ni är de första journalister som jag någonsin har gett en intervju till, säger han och inleder med att tacka Sverige för våra generösa och goda insatser för att hjälpa hans katastrofdrabbade landsmän. Översvämningen i Tumen 2016 kostade inte några tiotal människor livet menar han:

– Runt 600 personer omkom då, säger han och sätter katastrofen i ett större sammanhang:

– De senaste åren har klimatskiftningarna blivit högst oförutsägbara. Förr hade vi torka eller översvämningar. Nu följer torka på översvämningar under samma år. Vi har också mer torka med svåra konsekvenser för vattenreservoarer, men också för vattenkraftverken, säger han.

undefined

Ro Ho Rim är generalsekreterare för det nordkoreanska Röda korset. Han är öppenhjärtlig, men ändå tydligt nervös när han möter oss.

Foto: Niclas Hammarström

– Lägg till det att bland annat på grund av de sanktioner landet står under så är sjukvården föråldrad. Ute i landet ser man ofta ungerska och tjeckiska apparater från 1950 och 1960-talen på sjukhusen. Det är de svagaste grupperna; gamla, handikappade och barn som drabbas hårdast i samband med värmeböljor eller översvämningar, säger han.

– Många medborgare använder sig av traditionell koreansk medicin med örter från skogen i stället, vilket inte alltid är det mest effektiva, säger han.

Vår övervakare tappar hakan

Generalsekreteraren målar upp bilden av ett land i klimatkris där alla beslut inte nödvändigtvis är de klokaste.

– Att elektriciteten är så subventionerad hjälper inte till att skynda på övergången till förnybara energikällor, säger han.

Vid bordsänden sitter vår övervakare från regeringen och antecknar febrilt med en haka som verkar falla allt djupare ned inför frispråkigheten.

 

Samtidigt är Ro Ho Rim övertygad om att hållbara lösningar finns inom räckhåll: fem, sju familjer kan gå ihop för att investera i solpaneler. Nya former av trädplantering kan komplettera strategin att bara gräva ned miljoner barrträd ute på kullarna.

– Vi har program med en blandning av åkerjord och trädplantering. Träden kan dessutom vara fruktträd. Då ser bönderna att det lönar sig att inte hugga ned träden för att få ved om de istället kan skörda och sälja frukterna, säger han.

Röda korset arbetar också med att utveckla odlingar i växthus. Det handlar om program där en del av avkastningen blir kvar hos de som odlar.

– Vi har ett projekt där vi startade med två växthus. Befolkningen förvaltade det själva, ökade skördarna investerade vinsterna och nu finns där åtta växthus, säger Ro Ho Rim.

– De mest aktiva är i regel kvinnorna, säger han.

Nordkoreanerna har redan en mer ekologisk och smart ekonomi än i många merutvecklade länder

undefined

På plantskolan utanför huvudstaden planterar forskaren Kim Myong Chol, 38, sticklingar som ska få växa inomhus ett par år innan de planteras ut i naturen.

Foto: Niclas Hammarström

Nordkorea gör minimalt klimatavtryck

För den nordkoreanska regeringen så finns det en tydlig vinst med att satsa på lokala projekt med förnybar energi. Det hjälper landet från att hålla en större hungerkatastrof borta som skulle kunna slå tillbaka mot centralmakten. Nordkorea blir också självständigare från omvärldens olja och spannmå, och framstår som en god elev i internationella klimatförhandlingar till skillnad från USA.

Samtidigt finns det en inneboende explosionskraft i den nya utvecklingen. Det tror i alla fall den australiska forskaren Benjamin Habib.

– På deras egna, unika vis har nordkoreanerna redan en mer ekologiskt smart och lokal ekonomi än många mer utvecklade länder. Ser man på deras klimatavtryck per invånare så är det minimalt i jämförelse med andra länder, säger han.

Att centralregeringen i en framtid kan tappa greppet om energi- och matmonopolet till invånarna ska inte heller underskattas menar forskaren. Det kan på sikt leda till en maktförskjutning inom landet:

– I utlandet har man kanske inte helt förstått den politiska genomslagskraften i att uppmuntra till förnybar energi i Nordkorea, säger Benjamin Habib.

 

LÄS MER: 14 dagar i världens mest slutna land: "Det blir inte värre än såhär"

 

LÄS MER: Bildspecial inifrån dikaturen Nordkorea