"Varje gång jag kommer till Svalbard ser jag nya effekter av klimatomställningen"

"Det är skrämmande hur snabbt det går"

LONGYEARBYEN. På Svalbard, ungefär så nära Nordpolen som vanliga personer kan komma, har klimatomställningen kastat om livet.

Snöskred och issmältning dödar både djur och människor.

– Det är skrämmande, säger Ingrid Kårstad, 38, som är född och uppvuxen på polarön.

Samtidigt är det här vi kan hitta lösningar på många av den nya tidens utmaningar.

Publicerad 28 mar 2018 kl 04.03

Ingrid Kårstad tittar upp mot fjället Sockertoppen, ett par hundra meter ovanför våra huvuden. Det var där uppifrån som katastrofen kom. Den som hon aldrig kommer att glömma.

En bris från ishavet svider så att det biter i kinderna. Att ta av sig handskarna går bra – i några sekunder. Sedan blir kylan i fingrarna outhärdlig.

Ingrid arbetar som guide och som frivillig räddningsarbetare på Röda korset. Hon älskar livet här, mellan norska fastlandets nordligaste utpost och Nordpolen. Fram tills hon var 14 år bodde hon i radhuset längst bort i längan under Sockertoppen. Det var ett tryggt liv i ett samhälle där ingen låser några husdörrar och de flesta lämnar nyckeln i bilens tändningslås.

undefined

Ingrid Kårstad arbetar som guide och som frivillig räddningsarbetare på Röda korset. Hon älskar livet på Svalbard.

Foto: Anna-Karin Nilsson

undefined

Snöskred och issmältning dödar både djur och människor på Svalbard. På tre decennier har vintrarna här blivit tio grader varmare.

Foto: Anna-Karin Nilsson

undefined

Ingrid berättar att det känns exotiskt att besöka Tromsö i Nordnorge (cirka 20 mil nordligare än Kiruna).

– Det är som när du reser till Thailand och stiger ut från planet. Jag blir alldeles omtumlad av dofterna från träd och gran. Sen känns det jättekonstigt att inte se kala vyer över fjället utan att först behöva ta sig genom kilometer av tät granskog, säger hon.

Ett snöskred har störtat ned över radhusen

Under natten till den 19 december 2015 hade en storm dragit över ön, men på morgonen var allt lugnt igen. Sådant är öborna vana vid. Myndigheterna meddelade att all fara var över, folk kunde vara trygga.

Då kom larmet: ett snöskred hade startat från Sockertoppen och störtat ned över slätten, mot radhuslängorna.

undefined

Snöskredet startade från Sockertoppen och störtade ned över slätten. "Allt var som en enda gröt av snö och bråte", säger Ingrid.

Foto: Reuters

Den morgonen var Ingrid på besök hos polisen Arve Johnsen. De kastade sig båda iväg i bilen och körde upp i rasande fart på de hala vägarna. När de närmade sig platsen för skredet så var det som att komma in i en parallell värld.

– Jag hade väntat mig att se ett hus med en stor snödriva mot fasaden. Men det första vi möttes av var ett helt hus som nu stod mitt i vägbanan, minns Ingrid.

– Allt var som en enda gröt av snö och bråte.

Det första vi möttes av var ett helt hus som stod mitt i vägbanan

undefined

Under 80 månader i följd har Svalbard haft en medeltemperatur över det normala.

Foto: Anna-Karin Nilsson

Vintrarna har blivit tio grader varmare

undefined

Svalbard har nu haft 80 månader i följd med en medeltemperatur över det normala. På tre decennier har vintrarna här blivit tio grader varmare. Samtidigt som iskylan i år höll det kontinentala Europa i sitt grepp, hade Svalbard några dagar fyra plusgrader och regn. När sedan kölden kommer tillbaka skapas gigantiska, ishala rutschkanor för snömassorna runt Longyearbyen. Det senaste århundradet har nederbörden i Longyearbyen ökat med 20-30 procent, enligt en färsk rapport.

undefined

Enligt Norska Polarinstitutets internationella chef, Kim Holmén, beror förändringarna på människans inverkan på klimatet.
– Här på Svalbard har de mörka vintrarna blivit varmare. Sommartemperaturen ändras inte lika kraftigt. I andra delar av världen ser vi en ökning av nattemperaturen, mer än temperaturen dagtid. Det visar tydligt att det är växthuseffekten, och inte solen, som ligger bakom temperaturökningen, säger han.

undefined

Det globala frövalvet är ett bergrum som byggts om för att kunna lagra hundratusentals olika sädessorter.

Foto: Anna-Karin Nilsson

undefined

Nederbörden i Longyearbyen har ökat med 20-30 procent det senaste århundradet. Enligt forskaren Kim Holmén beror förändringarna på människans inverkan på klimatet.

Foto: Anna-Karin Nilsson

I dagarna inledde norska Statsbygg en omfattande renovering av det världsberömda Frövalvet. Så kallas det bergrum som har byggts om för att vara ett slags Noaks ark för hundratusentals sädessorter på jorden. Här ska de kunna lagras till kommande generationer i en gigantisk, naturlig frys med en konstant temperatur på minus 18 grader, trehundra meter in i polarberget. Frövalvet är en beredskap mot framtida hunger i världen.

Det visar tydligt att det är växthuseffekten och inte solen som ligger bakom ökningen

undefined

Svalbardsrenen har funnits i 5 000 år och finns bara på Svalbard. Den har korta ben och en lite hoptryckt kropp.

Foto: Anna-Karin Nilsson

Valvet började läcka

Men bara tio år efter invigningen visade det sig att valvet hade byggts på felaktiga prognoser. Permafrostens upptining var kraftigare än förutsett, valvet började läcka och ta in vatten.

– Nu använder vi oss i stället av andra byggmetoder. Nu bygger vi vattentätt och fryser ned jorden med de här långa rören för att stabilisera grunden innan vi gräver en grop. Sedan ska vi lägga ned en betongtunnel som ska tätas, säger Rainer-Helge Braun, projektledare vid bygget.

Förhoppningen är att valvet ska hålla den här gången, ”långt in i framtiden”.

Samtidigt börjar även bostadshus inne i Longyearbyen att spricka och sjunka ned i marken i takt med att permafrosten tinar, det vill säga det lager av jord som bildar en skorpa av beständig kyla under jorden.

Vid det gamla sjukhuset har det gått så långt att en hel bostadslänga fått evakueras.

Bebisen slets ur armarna

undefined

I radhusen nedanför Sockertoppen hade den 19 december 2015 börjat som vilken lördag som helst. I ett av husen värmde Malte Jochman mjölk vid spisen, medan hans sambo Elke Morgner ammade åtta veckor gamla dottern Svala. Storasyster Elida satt på en pinnstol och åt frukost. En bekant, Eli Anne, hade kommit förbi på kaffe. Då brakade snöskredet in i huset med full styrka.

Pappan trycktes upp mot kökstaket

Mamman kände hur bebisen som hon ammade slets ur armarna på henne och försvann in i en mörk snömassa. Allt blev kallt och svart. Den tvååriga dottern kastade in i köket och gästen flög rakt in i ett köksskåp med huvudet före. Pappan trycktes upp mot kökstaket där det fanns en luftficka på ett par decimeter.

I ett tiotal hus utmed hela radhuslängan utspelade sig i stund liknande scener.

undefined

Snöskredet brakade in i ett tiotal hus med full styrka.

Foto: TT

Ingrid Kårstad sprang till det första huset med en spade i handen. Där hade pappan redan börjat gräva efter sin familj med en wokpanna. Fler personer strömmade till.

Kvinnan satt fast med huvudet i ett skåp

Ganska snart hittade de mamman och bebisen som fortfarande andades. Mamman fortsatte att amma henne vid sidan av. Sedan lokaliserade de kvinnan som satt fast med huvudet i ett köksskåp under snön.

– Vi hade börjat jobba på att få ut henne när pappan skrek att hans andra dotter fortfarande var någonstans under snömassorna. Då insåg jag att det viktiga inte var kvinnan som uppenbarligen andades. Jag skrek åt de andra att ”vi måste nedprioritera kvinnan”. Kvinnan hörde det och fick lite panik, berättar Ingrid.

undefined

Ingrid Kårstad sprang till det första huset med en spade i handen för att hjälpa till.

Foto: Anna-Karin Nilsson

Fyrtio minuter efter skredet fick de ut tvååringen. Hon levde fortfarande. En jakt på bår inleddes eftersom ingen visste vad som kunde vara brutet i hennes lilla kropp. Någon slet loss en skåpsdörr och en annan hittade tejp som de kunde surra fast barnet med. Ingrid lindade in henne i sin egen dunjacka. Flickan kördes i väg till det lilla sjukhuset i Longyearbyen.

Jaha, då har du fått tillbaka alla dina

Efter att de fått ut även kvinnan med huvudet i skåpet stod pappan och Ingrid öga mot öga med varandra.

– Jaha, då har du fått tillbaka alla dina. Det här gick ju bra, sa jag till honom och vi kramade om varandra. Det var då jag insåg att pappan stod barfota iklädd bara en T-shirt, minns Ingrid. Alla började leta efter skor åt honom. Ingrid undrade om hon skulle bära pappan på ryggen.

undefined

Den tvååriga dottern kastade in i köket och gästen flög rakt in i ett köksskåp. Pappan trycktes upp mot kökstaket.

Foto: Frank Jakobsen

undefined

Flera hundra personer hjälptes åt under räddninginsatsen. För alla på Svalbard blev katastrofen ett smärtsamt uppvaknande.

Foto: AFP/NTB

Men sen kom de fram till att om han hade varit i snön i fyrtio minuter så kunde han gott pulsa till en bil utanför huset, minns Ingrid med ett litet skratt.

"Allt var en stor gröt"

undefined

Resten av räddningsinsatsen mobiliserade flera hundra personer från samhället. De slöt upp som en man: skottade, lagade kaffe, hämtade lampor eftersom det rådde midvintermörker.

– Det var overkligt. Jag har varit med om räddningsaktioner efter laviner på fjället. Men nu var allt annorlunda. Vi stack med pinnar i snön och trodde att ”här är golvet”, men i själva verket kunde det vara taket på bil som var inne i huset. Allt var en stor gröt. Vi rotade bland leksaker, bilar, möbler och skor. Och plötsligt hittade vi en fot i en sko…

Plötsligt hittade vi en fot i en sko

När insatsen var över hade två personer omkommit. En man i sin säng och en liten flicka som dog på sjukhuset intill sin syster som överlevde mirakulöst.

– Den här lavinen som aldrig skulle ha ägt rum hade kunnat sluta i 40 döda, konstaterar polisen Arve Johnsen.

undefined

Snöskred borde enligt forskarna bara ske en gång vart tusende år. Men nu har något hänt med klimatet.

Foto: Anna-Karin Nilsson

undefined

"Den här lavinen som aldrig skulle ha ägt rum hade kunnat sluta i 40 döda", säger polisen Arve Johnsen.

Foto: Anna-Karin Nilsson

För hela samhället i Svalbard blev katastrofen ett smärtsamt uppvaknande.

Huslängan ligger i ett område där ett snödskred enligt forskarna bara borde ske en gång vart tusende år.

Man kan inte bo kvar i ständig väntan på att plötsligt bli evakuerad

Men någonting hade hänt med klimatet på Svalbard. Och med invånarna. Många känner sig inte längre säkra i sina hem.

– Det var som om vi alla var i en film. Idag är folk oroliga. Man kan inte bo kvar i ständig väntan på att plötsligt bli evakuerad. Samhället måste hitta en lösning, säger grannen Per Ivar Velve som också hjälpte till.

undefined

Det finns ungefär 3000 isbjörnar på Svalbard.

Foto: Anna-Karin Nilsson

undefined

Sälskinn hänger på tork i Longyearbyen.

Foto: Anna-Karin Nilsson

"Det gick inte längre att leva där"

Även Elisabeth Løvaas Gebrielsen hade skäl att vara orolig. Hon arbetade i kassan i matbutiken och hade ett hus i radhuslängan. Hon drabbades inte direkt av skredet 2015, men fick ändå problem med sömnen, varvat med ångestattacker. Hösten 2016 beslutade hon och hennes man att lämna Svalbard för ett tryggare liv på fastlandet.

undefined

– Jag älskade livet och naturen på Svalbard men vi kände att det inte längre gick att leva där i ständig ängslan, berättar Elisabeth Løvaas Gebrielsen.

Bara några månader efter deras flytt kom ytterligare ett snöskred i samma område. Den här gången gick snömassorna rakt genom det hus som Elisabeth och hennes make hade lämnat tomt några månader innan.

– Snöskredet gjorde ett hål i väggen, en bil kastades in mitt i huset och vårt sovrum var helt täckt av kompakt snö.

Hon anser sig ha haft änglavakt.

Svalbard i siffror

• Yta: 61 022 kvadratkilometer, varav 37 814 kvadratkilometer för huvudön Spetsbergen (ungefär tio gånger Gotlands yta)
• 2650: ungefärligt antal invånare
• 55 procent är män (siffran tenderar att sjunka för varje år), halva befolkningen är mellan 25-49 år. Det finns nästan inga över 70 år.
• 11 november-30 januari: midnattsmörker
• 20 april-22 augusti: midnattssol
• 3000: ungefärligt antal isbjörnar i regionen
• 32 procent: så mycket högre är lönerna än i Norge. Befolkningen betalar också väldigt lite skatt. Det mest är i princip momsfritt. Öl är ransonerat till den fasta befolkningen (till skillnad från vin).

undefined

"Förutsägbarheten har gått ned. Det är kanske det allvarligaste i det här", säger forskaren Kim Holmén.

Foto: Anna-Karin Nilsson

"Vi visste mindre än vad vi trodde"

undefined

I mitten på mars i år hade myndigheterna krismöte med befolkningen på Svalbard. En ny evakueringsplan presenterades. Riskområdet för snöras utökades kraftigt. Slutsatsen är att en stor del av det Longyearbyens invånare måste sättas i säkerhet. Nya bostadshus måste byggas. Vallar måste resas på bergskammen för att skydda samhället mot naturens nycker. Notan för den norska regeringen beräknas landa på flera hundra miljoner kronor.

Som många andra var forskaren Kim Holmén med och skottade ut folk under rasen i Longyearbyen.

– Det var två stora ras på två år där det borde vara ett var tusende år! Vi visste mindre än vad vi trodde, slår han fast.

Det var två stora ras på två år där det borde vara ett var tusende år

– Det jag är mest oroad över är just vår förmåga att som vetenskapsmän ge goda råd! Förr kunde bonden gå till sin farfar för att få råd om vilken säd han kunde odla. I dag, så är forskarens möjligheter ge goda råd till samhället mycket osäkrare. Det kan vara om hur hög vall vi bör konstruera eller hur kraftig en bro ska vara eller på vilka stränder vi kan bygga…

– Förutsägbarheten har gått ned. Det är kanske det allvarligaste i det här, säger Kim Holmén.

undefined

När isen inte längre reflekterar solstrålarna sugs ännu mer värme upp av havet vilket i sin tur eldar på den globala uppvärmningen.

Foto: Anna-Karin Nilsson

"Kommer det någon is alls?"

Ingången till Frövalvet ligger på en höjd med utsikt över Isfjorden, över hamnen i Longyearbyen och över Nordens enda fungerande kolkraftverk.

Det onormala har blivit det nya normala

För generationer av Svalbardbor var namnet på Isfjorden ganska självklart. Vid den här tiden på året borde bukten vara täckt av en kompakt och meterdjup is där isbjörnar, renar och snöskotrar korsar varandra. Men sedan sju, åtta år har det onormala blivit det nya normala, förklarar Ingrid Kårstad.

– På 2000-talet var det ju aldrig frågan om det skulle bli is på fjorden. Is fanns det bara. ”Jösses är det inte is”, kunde det möjligen heta då. Så var det. Men nu de senaste fem åren så är frågan: ”Kommer det någon is alls?”.

 

När isen inte längre reflekterar solstrålarna sugs ännu mer värme upp av havet vilket i sin tur eldar på den globala uppvärmningen. Det ändrar allt, inte bara för människan. För ett par vintrar sedan kom det upp stora stim av makrill och sill i Isfjorden, en fisk som man hittills bara sett i varmare vatten längre ned på jorden. I följet kommer nya fågelarter som tretåig mås och havssula i mängder.

 Allt som varenda enskild människa kan göra måste göras nu

"Skrämmande hur snabbt det går"

När fältbiologen Åshild Ønvik Pedersen tar sitt gevär (i händelse av attack från isbjörn) och ger sig ut på spaning ser hon att mycket har ändrats bara de senaste åren.

undefined

– Varje gång jag kommer tillbaka till Svalbard ser jag nya effekter av klimatomställningen. Det är skrämmande hur snabbt det går. Man tänker ju att allt som varenda enskild människa kan göra måste göras nu, säger hon.

– Spetsbergsgåsen kommer in i otroliga mängder på sommaren. Det gässen gör är att de river upp plantor med rötterna. När du kommer till tundran så är det som om någon har skyfflat upp tundran. Stora områden! Där kan man fundera på vilken konsekvens det kan få för andra som äter den vegetationen också, säger hon.

undefined

"Det är skrämmande hur snabbt det går. Man tänker ju att allt som varenda enskild människa kan göra måste göras nu", säger fältbiologen Åshild Ønvik Pedersen.

Foto: Anna-Karin Nilsson

undefined

"Man kan fråga sig om Svalbardsrenen kommer att klara av att hänga med evolutionen när det går så här snabbt", säger Åshild Ønvik Pedersen.

Foto: Anna-Karin Nilsson

Hennes specialitet är Svalbardsrenen, en ren som sedan 5 000 år bara finns på Svalbard. Den har korta ben och en lite hoptryckt kropp på vilken varenda kvadratcentimeter är täckt av tjock päls. Utmed det nu öppna havet ser vi flera av dem som halkar runt på isen som de försöker slå sönder för att komma åt maten under. Några vita fjällrävar springer runt dem med pipande läten. Hade det inte varit varmare och mer nederbörd på vintern så hade det aldrig bildats någon is alls.

– Svalbardsrenen är utvecklad på ett visst sätt sedan tusentals år. Man kan fråga sig om den kommer att klara av att hänga med evolutionen när det går så här snabbt, säger Åshild Ønvik Pedersen.

Nu har renen mat i överflöd under sommarhalvåret. Samtidigt som isbeläggningen på land kan få den att svälta på vintern.

Svalbardsrenen är utvecklad på ett visst sätt sedan tusentals år

Isbjörnarna mår tydligt bättre på den kallare östkusten av Svalbard, samtidigt som de försvagas i de varmare områdena där den tvingas komplettera föda på säl och fisk med as som ligger på land.

Forskare från 45 olika länder på Svalbard

Alla dessa omställningar vet forskarvärlden egentligen väldigt lite om. Till skillnad mot vad man kan tro så är det mycket som satelliter och superdatorer inte kan säga om klimatutvecklingen i polarområdena. Det krävs ett mödosamt och dagligt forskarbete på fältet: för att skära upp magsäckar på djur, sätta halsband på isbjörnshonor (hanarna har för mycket halsmuskler) eller bara för att gräva i snön.

Därför arbetar forskare från runt 45 olika länder på Svalbard. Det är ett krävande och ofta farligt arbete.

undefined

Kanadensiskan Catherine Larose klär på sig utrustningen inför fem dagars expedition ute på de iskalla vidderna.

Foto: Anna-Karin Nilsson

undefined

Några minuter innan avfärd justerar Catherina Larose hölstret på sin pistol, checkar walkietalkien och satellitutrustningen. Och framför allt: täcker ansiktet mot kylan.

Foto: Anna-Karin Nilsson

Kanadensiskan Catherine Larose är koncentrerad när hon packar ihop de sista instrumenten för fem dagars expedition ut på de iskalla vidderna. Hon arbetar i ett forskarlag med kolleger från Italien, Polen och Norge. Expeditionen koordineras från Göteborgs universitet.

"Snön är en viktig klimatindikator"

Det är fem dagar som har krävt ett halvår av planering. Några minuter innan avfärd justerar hon hölstret på sin pistol, checkar walkietalkien och satellitutrustningen. Och framför allt: täcker ansiktet mot kylan. Deras uppdrag är att ta prover på snön.

– Senast det här gjordes var för trettio år sedan. Snön är en viktig klimatindikator. Satelliterna kan bara säga oss hur utbrett snötäcket är. Vi vill också ta reda på hur tjock, djup och blöt den är, säger Catherine Larose medan hon lastar sin snöskoter.

– En kall kristalliknande snö reflekterar mer ljus och värme uppåt som om det fanns miljoner små speglar. Blöt snö suger däremot åt sig mer ljus.

Hennes polska kollega Bartek Luks nickar bifallande. De ska sova på olika forskarstationer, men har också tält med sig ifall de skulle bli fast någonstans.

Miljarder läggs på spjutspetsforskning

Att vara ansvarig för Svalbard kostar den norska staten många miljarder. Men samtidigt är det investeringar för framtiden menar Kim Holmén, Polarinstitutets internationella direktör.

Det som fungerar i den här extrema miljön fungerar överallt

Svalbard är inte bara ett skyltfönster och en magnet för tillresande utländska politiker och ministrar. Utan också ett laboratorium och en mötesplats för spjutspetsforskning, teknik och idéer från världens alla hörn.

– Det som fungerar i den här extrema miljön fungerar överallt, säger Kim Holmén.

undefined

"Snön är en viktig klimatindikator. Satelliterna kan bara säga oss hur utbrett snötäcket är. Vi vill också ta reda på hur tjock, djup och blöt den är", säger Catherine Larose medan hon lastar sin snöskoter.

Foto: Anna-Karin Nilsson

Svalbard i årtal

• 1596: Holländaren Willem Barent upptäcker ön
• 1827 till början på 1900-talet: Svalbard blir en språngbräda för polarexpeditioner. Däribland svensken Salomon August Andrées misslyckade ballongfärd (alla i expeditionen omkom) 1897.
• 1906: Amerikanen och kolinvesteraren John Munroe Longyear grundar Longyearbyen
• 1925: Svalbard blir officiellt norskt, men ett 40-tal länder som skrivit under Spetsbergstraktaten har rätt till jakt, fiske och viss ekonomisk aktivitet. Ryssland bedriver ännu i dag kolutvinning på ön. Har man arbete så krävs det inget visum på ön.
• 2003: Svalbardsinvånarna får internet med fiberhastighet. Forskarna ges samtidigt möjlighet att tanka ned stora mängder information från satelliter.

Det gäller inte minst i jakten på nya idéer för förnybara energier, menar han och radar upp en hel rad med nya tankespår. I polarmiljöns kyla fungerar solpaneler bättre än på andra håll. Dessutom så reflekteras ljuset i snön under de eviga sommarnätterna.

Problemet här, mer än på andra håll, är hur man ska kunna lagra energin till de långa och kalla vinternätterna.

– Man kan tänka sig system där man pumpar upp saltvatten till dammar på berget under sommaren. Det vattnet kan sedan rinna ned och driva turbiner under vintern, säger Kim Holmén.

undefined

"Det som fungerar i den här extrema miljön fungerar överallt", säger Kim Holmén.

Foto: Anna-Karin Nilsson

Ballonger som sommartid fylls med väte eller rör med komprimerad luft kan också sänkas ned i havsdjupen utanför Svalbard för att sedan generera energi under vinterhalvåret.

Alla är medvetna om att det är fråga om överlevnad

Enligt NRK har ABB också föreslagit att lägga ut en kabel i havet som skulle kunna föra energi från fastlandets vattenkraft till Svalbard. Men det skulle kosta 35 miljarder norska kronor – ännu mer ifall man behöver en reservkabel.

Andra föreslår att dagens klimatfarliga kolkraftverk på Svalbard ska kompletteras med möjligheter att gräva ned koldioxiden i öns djupa berggrund.

Utan elektricitet skulle inte Svalbardborna klara sig mer än i ett par dagar.

Strömmen av idéer går snabbt i polartrakterna. Alla är medvetna om att det är fråga om överlevnad. För dem själva – och för jorden.