"GE OSS EN MUR"

Vill du lyssna i stället?
Ljudet börjar där du slutade läsa

De lämnar inte sin sjunkande ö – de hoppas på Gud och Trump

Vill du lyssna i stället?
Ljudet börjar där du slutade läsa

TANGIER. I Atlanten utanför Washington DC lever 450 personer på Tangier Island. De kan bli klimatflyktingar när deras ö sakta försvinner ned i havet.

Invånarna är några av president Donald Trumps mest hängivna anhängare.

De vill alla en sak:

– Bygg en mur åt oss mot vattnet.

Publicerad 7 dec 2017 kl 05.12

Lisa Crockett tar upp en liten klarblå glasbit från sanden. Det är en flaskhals.

– Jag vet vad det är. De hade mjöl i den här. De som bodde här måste ha bakat kakor, säger hon och håller upp fyndet mot den kyliga solen.

– Jag undrar vad det var för kakor, säger hon med allvar i rösten och i blicken.

Lisa Crockett har anledning att vara rörd. Det kan ha varit hennes egen familj som ätit av kakorna, för bara någon generation sedan. Femtio meter bort på stranden gör hon ett annat fynd i strandbrynet: en gravsten.

– ”Nelly, föddes i mars”(…) ”nu kommer du inte lida något mer”. Sen ser jag inte vad det står, mumlar hon och borstar bort sanden. Inte ens marmorn på gravstenarna har stått emot vågornas ständiga nötande. På en annan gravsten kan man däremot läsa året som den restes: 1912.

Regelbundet går Lisa här och letar efter fynd. Vinden för med sig en fläkt av hennes egen historia. Och kanske en föraning om hennes egen framtid?

Expandera bild
Expandera bild

Lisa Crockett söker regelbundet efter fynd på stranden. I vattenbrynet syns det röda teglet från husen som tidigare stod här.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

För varje månad som går och för varje nytt tidvatten sjunker stranden lite djupare ned i bukten och blottar nya spår av en svunnen tid. I dag ligger rader av rött tegel i vattenbrynet som husen byggdes med för ett århundrade sedan. Då var det här torra land.

Ön sträckte sig över vattnet i sundet till den lilla ön mittemot, på den andra sidan elstolparna som nu står mitt i havet som en markör för naturens framfart. Sedan 1850 har två tredjedelar av ön Tangier sjunkit ned i havet.

Ön ligger i Chesapeakebukten, mellan Maryland och Virginia på USA:s östkust.

Expandera bild

Flera båthus har redan börjat sjunka ner i havet.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Det lilla samhället har en historia som går tillbaka till de första grupperna av frireligiösa människor som flydde Europa på 1600-talet. Här talar befolkningen fortfarande med en sjungande accent som har spår av Cornwall och södra England.

Deras samhälle ligger i ett vatten vars strömmar och tidvatten är rikt på blåkrabbor, ål och ostron.

Nivån på världshaven höjs

Ända sedan åtminstone 1800-talet har ön sakta dragit ihop sig och sjunker nu långsamt ned i havet. Men de senaste åren har allting accelererat.

2014 kom en första rapport, utförd av den amerikanska militären: Tangier sjunker mycket snabbare än väntat. Inom 25-30 år kan hela ön behöva utrymmas.

Här är en illustration av hur havsnivån beräknas stiga från 2017 till 2038. Dra i reglaget för att se skillnaden:

Till de tidigare kända orsakerna som erosion och sjunkande jordskorpa sedan ett kometnedslag för ett par tiotusentals år sedan höjs nu nivån på världshaven. Klimatomställningen kan sätta stopp för livet på Tangier.

Vad vi behöver är en mur mot erosionen

Amerikanska medier slog upp nyheten som något av en sensation.

Men för 57-åriga Lisa Crockett är det en tragedi:

– Vi är som en stor familj här! Om vi skulle tvingas lämna Tangier så skulle vi alla spridas ut vind för våg och tappa kontakten med varandra, säger hon.

Ordet klimatflykting vill hon helst inte ta i sin mun:

– Jag tycker inte om det ordet! Jag tror inte att det är någon klimatförändring som gör att vår ö försvinner, säger hon och lägger till:

– Vad vi behöver är en mur mot erosionen!

"Presidenten vill tala med dig"

Riktig fart tog uppmärksamheten från deras landsmän när borgmästaren på ön, James ”Ooker” Eskridge, en 59-årig krabbfiskare fick ett oväntat telefonsamtal.

Expandera bild

James Eskridge, krabbfiskare och borgmästare på ön, fick plötsligt ett telefonsamtal från Donald Trump.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Telefonnätet på Tangier fungerar undermåligt. Så en dag i somras kom hans son ut med båten till borgmästaren som höll på att lägga ut sina krabburar.

– ”Presidenten vill tala med dig!”, sa min son. ”Presidenten för vadå?”, svarade jag, berättar James Eskridge.

President Donald Trump hade sett ett teveinslag där borgmästaren förklarade att han älskade sin president lika mycket som vem som helst i hans egen familj. Men också att han var oroad för Tangiers framtid. Borgmästaren hoppas mycket på sin president.

I presidentvalet 2016 röstade 87 procent av invånarna på Trump. I guvernörsvalet härom veckan hade vinden vänt i delstaten Virginia för den allt mer impopuläre presidenten. Republikanernas kandidat Ed Gillespie fick bara 45 procent av rösterna. Men på Tangier är presidentens stöd fortfarande grundmurat: 93 procent av rösterna gick till den republikanske kandidaten.

Trump är verkligen någon som bryr sig om de små människorna

Med en förhoppning:

– Det talas mycket om murbygge i USA nuförtiden. Jag tar gärna en mur här! Ge oss en mur, säger James Eskridge. Nödropet nådde ända fram till det ovala presidentkontoret.

Expandera bild

För varje månad som går sjunker stranden lite djupare ned i havet.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Det blev ett hjärtligt telefonsamtal, minns borgmästaren.

– En sekreterare undrade först om jag hade tid att prata med presidenten. De visste att jag är ute och krabbfiskar mycket. Trump var lätt att tala med. Vi pratade om klimatfrågor, om jobb, om kolgruvearbetare och om krabbfiske i tio till tolv minuter. Trump är verkligen någon som bryr sig om de små människorna, säger James Eskridge när han rattar sin utombordare ut i bukten mot sina burar med ål och krabbor.

– ”Tangier fanns för hundra år sedan och kommer att finnas kvar om hundra år”, sa presidenten. Vi skulle inte oroa oss.

Expandera bild

Telefonsamtalet med Donald Trump blev hjärtligt. "Han var lätt att prata med. Vi pratade om klimatfrågor, om jobb, om kolgruvearbetare och om krabbfiske i tio till tolv minuter", berättar borgmästaren.

Foto: AP/TT

Expandera bild

Invånarna på ön känner att de får förståelse från Donald Trump. På skyltar hoppas man redan på vinst i nästa presidentval.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Ön sätts på prov av Gud

För James Eskridge, liksom för de övriga invånarna på ön, är det mycket mer än bara en ö som står på spel. Det handlar om en livsstil som är hotad. Men också en syn på världen.

– Det här är en väldigt spirituell ö, säger borgmästaren. Borgmästaren och president Trump är överens: de tror inte att det är någon klimatförändring som hotar ön. Däremot så utesluter inte James Eskridge att Gud har ett finger med i spelet. Ön sätts på prov, liksom resten av världen. Borgmästaren citerar Bibeln och några rader om världens undergång för att styrka sin tes.

Expandera bild
Expandera bild

James Eskridge tror inte att någon klimatförändring hotar ön, men utesluter inte att Gud har ett finger med i spelet. Ön sätts på prov, liksom resten av världen.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

I sin bibliska syn på världen känner befolkningen att de har mer förståelse från Donald Trump, än till exempel från den förre demokratiske presidentkandidaten Al Gore. I somras bjöds James Eskridge till en tevesändning med demokraternas tidigare presidentkandidat. Al Gore liknade Tangierbornas syn på klimatförändringen med en man i Tennessee som sitter mitt i en översvämning och nekar räddning från först en bil, sen en båt och till slut en helikopter.

– Gud kommer att rädda mig, säger mannen varje gång.

Men han drunknar och kommer till himlen. Där frågar mannen Gud varför han inte räddade honom?

– Vad menar du? Jag skickade en bil, en båt och en helikopter!

Den historien gick inte hem hos de djupt troende Tangierborna.

Expandera bild

Golfbilar är det vanligaste färdmedlet på ön. De flesta vanliga bilar är förbjudna.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Expandera bild

De yngre samlas i korvkiosken innan de går ut för att leka rånare och polis.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

De 450 invånarna har två väl besökta kyrkor. Spritförsäljning är inte tillåten på ön.

Framför den vita träkyrkan i centrum sitter Linda Clary i sin leopardmönstrade päls i en av öns många golfbilar (med ett par undantag är bilar inte heller tillåtna på ön). Hon ska snart undervisa i barnens söndagsskola.

– Folk på fastlandet retar oss för att vi här på ön tror på Gud och på mirakel. Men mirakel inträffar! De tar kanske inte alltid formen av en Moses som delar det Röda havet... Ofta måste man bara jobba hårt för att de ska hända, säger hon. Att Donald Trump är så populär har hon sin förklaring till:

– Här gillar vi inte att folk utifrån lägger sig i hur vi lever. Den typen av medborgare tenderar i regel att rösta på republikanerna, säger hon.

 

LÄS MER: Sjön som försvann: "Ingenting finns kvar, bara damm"

 

"Många hoppas att vi drunknar i havet"

Invånarna på Tangier hade inte väntat sig att bli ett slagträ i den amerikanska klimatdebatten. Den senaste tiden har diskussionen i USA om jordens uppvärmning blivit hätsk - och ibland även hatisk. Donald Trumps USA är i dag det enda land i världen som har vänt det så kallade Parisavtalet ryggen. Till och med Syrien har beslutat sig för att delta i det globala klimatsamarbetet.

Expandera bild

Ben Dunivan försöker ta sig fram med sin cykel i vattenmassorna.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Att då se att landets första klimatflyktingar kan bli just de som starkast stöder Trumps politik retar gallfeber på många amerikaner.

– Sedan jag var med i tv så får vi massor av mejl och telefonsamtal från hela USA. Många hoppas att vi alla på Tangier drunknar i havet. Andra tycker att vi själva borde få betala för kostnaden att bygga en mur mot erosionen. De är väldigt hotfulla och aggressiva, säger borgmästaren.

– Senast häromdagen fick jag ett samtal från en man i Kalifornien som hoppades att jag skulle drunkna. Han om någon borde väl som kalifornier vara rädd för att sluta i havet efter en jordbävning…, säger James Eskridge.

Jag säger bara vad jag ser och jag ser inte havsnivån höjas

Debattklimatet gör honom bedrövad.

– Även om vi tycker olika så kan vi väl i alla fall samtala artigt med varandra? Jag är ingen vetenskapsman. Jag säger bara vad jag ser och jag ser inte havsnivån höjas. Däremot så försvinner min ö. Men jag tror inte att det är på grund av människans påverkan, säger han.

Sedan telefonsamtalet med USA:s president har fortfarande ingen konkret hjälp kommit till den sjunkande ön.

Expandera bild

Ännu har ingen konkret hjälp nått den sjunkande ön.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Stenmuren räddade tiotals hus

Borgmästaren hoppas på en mur i havet mot vågorna som slår för hårt mot den sköra ön. Sedan skulle han vilja se regeringen bygga en stenvall runt hela ön. För ett par årtionden sedan byggdes en sådan på den västra sidan av ön nära ett litet flygfält, med gott resultat. Där räddades tiotals hus från att försvinna i vågorna.

Den stenmuren gav också de amerikanska elitstyrkorna Navy Seals en plats som de övar landstigning på. Högkvarteret för Natos Atlantflotta ligger i Norfolk på den andra sidan bukten.

 

LÄS MER: Vågen liknade ett monster på jakt

Expandera bild

Tangierborna är arbetarklass i USA, sett till medelinkomsten på ön. Det som de inte har bidragit med i skatt till staten har de betalat i blod. Det finns en stolt tradition bland invånarna att mönstra i flottan eller i den amerikanska armén. Listan på stupade Tangierbor framför kyrkan nära hamnen är lång. Det bidrar till en viss bitterhet mot fastlandet.

Jag är rädd för att ön inte kommer att finnas kvar här ens om femton år

Bland en del invånare på ön finns det en oro för att miraklet som ska rädda deras ö aldrig inträffar.

– Jag är rädd för att ön inte kommer att finnas kvar här ens om femton år. Se bara allt som har försvunnit de senaste sju åren. De som lever på den östra delen kommer inte att kunna vara kvar. Inte lär vi få någon hjälp heller! Folk på fastlandet gillar oss inte, säger Bunny Swift, 58.

Det är inte helt sant. Det finns folk som trotsar domedagsprofetiorna och väljer att bosätta sig på ön. Just för att de älskar Tangierborna.

Expandera bild
Expandera bild

Familjen Dunivan flyttade till ön för två år sedan. De är inte oroliga över att sjön ska sjunka. "Om din fråga är: Sjunker ön? Då är mitt svar: ingen chans på jorden!", säger Jerry Dunivan.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Jerry Dunivan är en av nykomlingarna. Han tog med sig fru, sex barn, flera katter och en get till ön. De lämnade våldet och dödskjutningarna på Virginias fastland.

– Om din fråga är: Sjunker ön? Då är mitt svar: ingen chans på jorden! Däremot så måste den räddas från erosionen. Folk måste ställa sig frågan vad Tangierborna är värda? Det finns ett helt unikt samhälle här! En värld som knappt finns längre på fastlandet, säger den tidigare mångsysslaren och jordbrukaren. Jerry Dunivan beskriver en värld av överväldigande generositet och vänlighet.

 

 

Det finns ett helt unikt samhälle här. En värld som knappt finns längre på fastlandet

 

 

– Om någon på ön drabbas av cancer eller av ekonomiska svårigheter så kommer den personens brevlåda att fyllas med små kuvert med hundradollarsedlar. Och alla donationer kommer att vara anonyma. Folk hjälper inte till för att visa upp att de hjälper till, berättar han. När Jerry och frun Rebecca kom till ön så behövde de inte handla mat under ett par månader. Grannarna födde dem.

Total social kontroll på ön

Även en tillfällig besökare får nästan tennisarm av att svara på alla vinkningar och hälsningar från folk på de bilfria gatorna mellan de vitmålade trähusen. Solidariteten är av bibliska mått.

Den av naturen nästan dödsdömda ön är också ett paradis för barn. En total social kontroll gör att barnen kan springa och leka var som helst, hursomhelst. Det finns alltid en välmenande vuxen som håller koll.

Expandera bild

Syskonen Scott Jr, 8, och Sophia, 7, fiskar från bryggan i hamnen. De får totalt fyra fiskar som ska ätas till middag.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Expandera bild

Scott och Sophia har fått kläderna de har på sig från en granne. "När jag blir stor så ska jag också bli vattenman här på ön", säger Sophia.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

När vi kommer in i hamninloppet med borgmästarens krabbåt sitter syskonen Scott och Sophia, 8 och 7 år och fiskar med ett kastspö på en brygga. De har redan fått tre fiskar och kommer snart att dra upp en fjärde.

– Jag måste hitta några flytvästar åt dem. Varken Scott eller Sophia kan simma. De kommer från fastlandet och deras föräldrar har en del problem, så vi andra hjälper barnen så gott vi kan, förklarar borgmästaren.

När jag blir stor så ska jag också bli vattenman här på ön

Kläderna som de fiskande barnen bär har en granne gett dem. Sophia är så glad för fisken som hon har dragit upp att hon hoppar och skuttar.

– När jag blir stor så ska jag också bli vattenman här på ön, säger hon. Det är så som krabbfiskarna, fiskarna och ostronodlarna kallas på Tangier.

Expandera bild

Om den norra delen av ön helt sjunker ned i havet försvinner en stor naturlig vågbrytare.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Flera båthus har sjunkit ner i havet

Men Sophias framtid på Tangier är oviss. Istället kan den ta sig samma form som tegelhusen som nu göms i vattenbrynet på den karga sandön norr om Tangier. När den 93-årige krigsveteranen Jack Thorne var ung så var platsen, som då hette Canaan, sammanbunden med Tangier med en bro.

– Det bodde åtminstone ett dussintal familjer där. De hade ett hårt liv i tuff väderlek. Å andra sidan så fanns det allt de behövde: ostron, krabbor, fisk och ankor i massor att skjuta när de var hungriga, minns 93-åringen.

I dag är det länge sedan de sista invånarna i Canaan såg sig tvungna att flytta några kilometer ned till huvudorten. I dag har den norra delen av ön inga träd kvar. Djurlivet har blivit sällsyntare. Och nu står Tangier också på tur. Om den norra ön helt sjunker ned i havet så försvinner en jättelik, naturlig vågbrytare. Redan nu har flera båthus i Tangiers inlopp börjat sjunka ned i havet.

Det fanns allt de behövde: Ostron, krabbor, fisk och ankor i massor

"Han borde se med egna ögon hur ön försvinner"

Att rädda ön skulle kosta mycket. Ett par, tre hundra miljoner kronor enbart för skyddande vågbrytare, förutspådde en rapport från den amerikanska militärens ingenjörstrupper redan 2014. Militärens experter hade bland annat studerat och finkammat varenda storm som drabbat ön sedan 150 år. Året därpå publicerades resultatet i den vetenskapliga tidskriften Nature.

Expandera bild
Expandera bild

William Eskridge, bror till borgmästaren, har bott i sitt hus i 30 år och börjar bli van vid att vattnet ibland når upp till entrétrappan.

I dag är David Schulte, mannen som ledde arbetet med larmrapporten, ännu mer alarmistisk än 2014.

– Jag tycker att Donald Trump borde åka till Tangier och se med egna ögon hur snabbt ön försvinner, säger han.

– Det tidsperspektiv som var vår pessimistiska prognos är snarare medelscenariot i dag. Allt tyder på att havsnivån reser sig snabbare än vi trott och att erosionen accelererar, säger han.

– Nu räcker det inte längre med att bara konstruera vågbrytare. Det är hela stadskärnan i Tangier som måste flyttas eller höjas högre upp om vi ska få till en hållbar lösning, säger David Schulte.

– Vi talar om väldigt mycket större summor för de amerikanska skattebetalarna, säger han.

Havsnivån kan höjas 1,3 meter

Enligt en färsk forskarrapport från universitet i Melbourne i Australien så riskerar havsnivån höjas med 1,3 meter till 2050. Förutsättningen att vi inte får ner till exempel kolanvändningen till fem procent av dagens nivå och temperaturhöjningen till 1,5 grader. Den vattennivån är 50 procent högre än vad FN:s klimatpanel tidigare har räknat med.

• Skadorna och kostnaden för att undvika översvämningar riskerar också bli astronomiska enligt en rapport i Nature, gjord av bland annat Världsbanken. ”Med klimatförändringen (…) kan det nuvarande skyddet behöva förstärkas för att undvika oacceptabla förluster på en triljon dollar per år”, skriver forskarna.

"Bara en mikroskopisk del av problemen"

Samtidigt menar ingenjören att det är värt pengarna. Mot den här typen av klimatrelaterade kostnader måste man också ställa kostnaden för att inte göra någonting, menar han. Schulte räknar upp flera sådana kostnader: det speciella sjögräs som växer runt Tangier skulle försvinna och därmed buktens så unika blåkrabbor. Fåglarna skulle förlora sina häckningsplatser… och invånarna skulle tvingas flytta till stora kostnader.

– Hur man än vänder på saken så kommer det att kosta, säger han. Tangier är med sina 450 invånare bara en mikroskopisk del av problemen som väntar den amerikanska östkusten.

Efter Tangier står städer som Miami, New Orleans och till och med New York på tur, menar David Schulte.

Expandera bild

Efter Tangier står städer som Miami, New Orleans och New York på tur, enligt David Schulte.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Expandera bild

Tangier skulle kunna fungera som ett laboratorium för att testa vilka byggtekniker som kan användas som skydd mot den höjda havsnivån.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

– I veckan avslutade vi en studie på Norfolk, staden där jag arbetar. Vi uppskattar kostnaden för att säkra den från den väntade höjningen av havsnivån till 1,8 miljarder dollar. Norfolk är stort som Malmö.

Efter Tangier står städer som Miami, New Orleans och till och med New York på tur

Och det är här som den lilla ön Tangier blir intressant, menar militären. Som ett laboratorium.

– Om vi verkligen tar oss an Tangier med en gång så skulle vi kunna testa nya byggtekniker, höjder på vallar och djup på pålar. Det skulle vara väldigt lärorikt innan vi tar oss an storstäderna, säger David Schulte. Redan i dag har hans speciella klimatkollegor inom den amerikanska militären ett utbyte av erfarenhet med experter från Nederländerna.

– Vi kallar projektet för den holländska dialogen. Vi lär oss mycket av Nederländarna som har lång erfarenhet av att bygga under havsnivån, säger han.

 

LÄS MER: Nödropet inifrån träsket: Hjälp oss! Vi dör här

Expandera bild

Då orkanen Sandy slog till mot USA i oktober 2012 blev hela Tangier Island översvämmat.

Foto: CNN

Värre och fler orkaner

David Schultes lista på nödvändiga insatser på Tangier är lång. Runt ön skulle det behövas vågbrytare utanför kusten, vallar vid stranden, jord skulle behöva muddras från havet och höja landnivån. Installationer som det nya kraftverket måste flyttas till säkrare plats. Träd och nya växter måste planteras i den allt saltare jorden. Hus måste lyftas upp med pålar…

Dessutom är hela bukten utsatt för orkaner som kan bli ödesdigra för såväl själva ön som byggnaderna och invånarna på ön. Speciellt som orkanerna riskerar bli fler och värre.

Expandera bild

Rebecca Dunivan har kontaktat myndigheterna på fastlandet för att få hjälp. Hon vill starta ett projekt med plantering av hundratals träd.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

"Jag är säker på att vi kan rädda ön själva"

För Rebecca Dunivan har USA inte något val. Hennes sex barn måste kunna fortsätta sin skolgång på ön och leka utomhus vid havet tills det blir mörkt.

– Om de inte gör vad som krävs här för lilla Tangier, vad ska då hända när de stora städerna hamnar under vatten?

Rebecca har kontaktat myndigheterna på fastlandet för att få hjälp. Hon vill starta ett projekt med plantering av hundratals träd.

– OK, en majoritet av invånarna här har en stark tro, men jag tror inte att det är Gud som kommer att rädda oss. Jag är säker på att vi kan rädda ön själva, säger hon.

På fiket Fishermans Inn är den 12-åriga flickan Cassie en av de få kring bordet av jämgamla kompisar som inte vill något hellre.

– Jag vill bo kvar här resten av mitt liv. Här känner alla varandra, säger hon och smuttar på en läsk.