I byn Pobeda, som på ryska betyder ”seger”, dricker lokalinvånare förorenat vatten. Orten ligger i regionen Leningrad Oblast, 83 kilometer nordväst från Rysslands andra största stad, Sankt Petersburg.
– Stanken är överallt. Den är tung och gör det svårt att andas, säger en av byns 4 000 invånare, den lokala aktivisten Nadezjda Oporova, efter att hon kommit hem från enmansprotest mot miljöproblemen i byn.
Nadezjda står på sin tomt och tittar bort mot den närliggande kycklingfabriken Udarnik, som har dumpat gödsel rakt ut i naturen sedan verksamheten inleddes på 1970-talet. Nadezjda flyttade till byn för snart fyra år sedan. Under den tiden har hon kämpat för tillgång till rent vatten.
– Vattnet i kranen är brunt som bajsvatten. Barnen får inte dricka rent vatten. Det är ett direkt resultat av myndigheternas likgiltighet mot miljön, säger hon.
Inga barn badar längre i sjön vid hennes hus. Den finns knappt kvar eftersom badsjön dör. Vattnet är slajmliknande. En halvdöd fisk guppar längs strandkanten.
Nadezjda Oporova berättar att hon vid upprepade tillfällen har protesterat och sökt myndigheterna. Men att enbart lokala ekologer har hjälpt henne.
– Den korrupta kycklingfabriken är byns enda inkomstkälla och de samarbetar med myndigheterna för att hålla sig flytande ekonomiskt. Jag är rädd för att det finns människor som vill hota och skada mig om jag inte slutar protestera mot miljöföroreningarna. Varje fågel producerar gödsel, som bör filtreras eller omvandlas till biogas. Men här dumpas det direkt ute i naturen utan att bearbetas, säger hon.
”Toppen av ett isberg”
Ekologen Sergej Gribalev, som har hjälpt Nadezjda med överklaganden hos de lokala myndigheterna, kör en skåpbil in på snåriga vägar. Den har gjorts om till ett laboratorium.
Sergej är en av ledarna för Gröna alliansen, en miljöorganisation. Skåpbilen stannar hastigt, och Sergej tar ett djupt andetag och drar på sig ett andningsskydd som täcker större delen av ansiktet. Han börjar trampa men gummistövlarna fastnar i det tunga bruna gödslet.
Stanken är påtaglig.
– Det här är bara toppen av ett isberg, säger Sergej Gribalev och sticker ned en mätare i ett vattendrag, som ser ljusgrönt ut.
Gribalev syftar på de fyra översvämmade bassängerna, med tusentals ton rinnande gödsel, bakom honom. Dessa innehåller oändliga mängder fosfor som har skapats av Udarnik. Det är en av de största kycklingfabrikerna i regionen.
Skrikande fiskmåsar landar ovanpå gödslet som dumpats under bar himmel.
Innehållet från bassängerna med gödsel läcker ut i vattendragen. Det handlar om mellan 10 och 20 ton fosfor som släpps ut årligen, enligt beräkningar från Finlands miljöcentral för forskning av miljöfrågor, Syke.
Övergödningen från de storskaliga utsläppen och djurfabrikerna hamnar i Östersjön och hotar enligt forskare vårt gemensamma innanhav – där de döda havsbottnarna enligt WWF utgör en yta större än Danmark.
En stor del av dessa föroreningar kommer, utöver från Nadezjdas grannfabrik Udarnik, från Leningrad Oblast i nordvästra Ryssland. Under åren har flera länder i Östersjöområdet har pressat Ryssland att minska utsläppen av fosfor, med Finland i spetsen. Ryssland har velat framstå som angelägna att försöka lösa de ekologiska problemen, lokala beslutsfattare i Sankt Petersburg har även skrutit om sina samarbeten med andra länder runt Östersjön. Men läget har förvärrats.
Enorma avstjälpningsplatser med gödsel
Udarnik är alltså bara en del av problemet. I området runt Sankt Petersburg finns minst 145 större djurfabriker, med kor, gris och fjäderfän, där varje rymmer omkring 172 000 djur. Det finns mer än 10 aktiva kycklingfabriker i regionen. Enligt forskare kan varje hönsfabrik årligen släppa ut omkring 10 ton fosfor i Östersjön.
Utvecklingen som upprätthålls av lobbyister, fabrikschefer och politiker, som inte ser någon vinst i att förändra sina rutiner. Istället har de försökt diskreditera oberoende forskare – vars insamling av data strider mot deras intressen.
I Finska viken har en av Östersjöns ledande miljöexperter, Seppo Knuuttila, länge dokumenterat utvecklingen. Den finska forskaren var först med att avslöja de enorma avstjälpningsplatserna med gödsel nära Sankt Petersburg. Området utanför Udarnik i Leningrad Oblast var den värsta platsen han hade sett.
– Gödsel täcker stora delar av marken och ligger utspridd på landsbygden, inte för att fungera som gödningsmedel. Miljön riskerar att bli totalt ödelagd, säger Seppo Knuuttila.
Efter larmen har Knuuttila blivit uthängd i ryska medier, och har bland annat kallats för ”provokatör” i den statliga nyhetsbyrån Ria Novosti. Trots den negativa uppmärksamheten fortsatte Knuuttila sin forskning och ville gå till botten med föroreningarna.
Största läckan: 1 000 ton fosfor per år
I början av 2012 upptäckte Knuuttila vad som senare skulle bli känt som den största fosforläckan någonsin i Östersjön - med 1 000 ton per år, enligt hans beräkningar.
Läckan med fosfor kom från det ryska företaget Eurochems anläggning, som är belägen längs floden Luga i Kingisepp, en forntida stad 133 kilometer sydväst om Sankt Petersburg.
Seppo Knuuttilas upptäckt av läckan ledde till att han greps av den ryska federala säkerhetstjänsten FSB i april 2012. Knuuttila säger att han var på en officiell datainsamlingsresa och tog prov från floden. Eurochem anser däremot att han hade gjort intrång på deras mark.
Gripandet av Knuuttila eskalerade till en konflikt mellan de finska och ryska myndigheterna. I ett skarpt uttalande beskrev ryska utrikesdepartementets dåvarande presschef, Aleksandr Lukasjevitj, Knuuttilas handlingar som ”oacceptabla”.
Industrin fortsätter propagera för sin sak
I samband med gripandet konfiskerades Knuuttilas dator och det blev uppenbart för Seppo att han inte kunde göra ytterligare forskning på rysk mark.
– Något farligt kan hända om jag återvänder till Ryssland. Mitt arbete slutfördes inte. Om jag skulle närma mig ett vattendrag skulle jag säkert bli arresterad igen, säger Seppo Knuutila.
Det tycks vara mer kostnadseffektivt för kycklingfabriken Udarnik i Leningrad Oblast att fortsätta med gödseldumpningen, och dra på sig böter från de lokala miljömyndigheterna, än att investera i nya tekniker för avfallshanteringen. Ledningen har under åren nekat till att de ska ha brutit mot någon miljölagstiftning, och vill inte heller ställa upp på intervjuer.
Och djurindustrins företrädare fortsätter att propagera för sin sak.
– Gödseln har noll negativ påverkan på miljön i Östersjön, säger lobbyisten Nikita Melnikov, en miljardär som tidigare ägde Rysslands största äggfabrik, Sinyavinskaya.
Fabriken, även den i Leningrad Oblast, har cirka 3,58 miljoner kycklingar och höns på gården, som producerar över två miljarder ägg per år.
WWF: Påverkar hela Östersjön
Jenny Jewert, jordbruksexpert på svenska Världsnaturfonden WWF, säger till Expressen att hon är orolig över utvecklingen.
– Det är allvarligt och beklämmande att denna typ av utsläpp fortfarande sker till Östersjön. Gödsel från djur är en värdefull resurs som jordbruket ska använda i växtodlingen. På djurfabrikerna du beskriver hanteras det som avfall och läggs på hög. Det är helt fel.
De ryska djuranläggningarna bidrar till den allmänna övergödningen av hela Östersjön.
– Men vi har ju ett vattenutbyte mellan bassängerna i Östersjön, så verksamheter i alla länder runt Östersjön påverkar den totala belastningen till havet och utbredningen av döda bottnar och algblomningen. För att få ett friskt hav måste vi få bort denna typ av oacceptabla utsläpp, säger Jenny Jewert.
I Nadezjda Oporovas by Pobeda fortsätter fiskmåsarna att cirkulera ovan gödselbassängerna kring kycklingfabriken Udarnik.
Enligt den lokala åklagarmyndigheten i Vyborg-distriktet, som har väckt åtal mot Udarnik, har fabriken upprepade gånger kränkt miljölagar med anledning av läckande gödsel och brist på avloppshantering.
Fabriken är skyldig att vara delaktig i uppbyggnaden av ett nytt reningsverk. Kostnaderna för rekonstruktionen av reningsverket beräknas landa på motsvarande 47 659 000 kronor, men planerna kan komma att ändras eftersom projektstarten har skjutits upp till slutet av 2021.
– Människor är rädda för att bli sjuka eller förgiftade. Mätningarna visar att nitrathalten i vattendragen är tio gånger för hög, säger ekologen Sergej Gribalev, medan han skriver upp resultaten från dagens vattenprov, nära Udarniks bajsbassänger.
Udarniks ledning har vid flera tillfällen avböjt intervjuförfrågningar, och inte heller besvarat skriftliga frågor.
Miljöforskaren Seppo Knuuttila är inte förvånad över att fabrikens dumpning av gödslet har utvecklats till en miljökatastrof, eller att läget med det orenade avloppsvattnet har förvärrats.
– När ingen granskar hur miljön påverkas finns det ingen risk för ägarna att bli ertappade. Det finns helt enkelt inget incitament för dessa ägare att ta bättre hand om miljön, säger han.
