En man får stöd av sin parter, i handen en Lapin Kulta, hållningen tyder på att det inte var första ölen för kvällen.
Men så händer det. På dansgolvet sätter musiken i gång. Mannens ryggrad rätas upp och fötterna följer golvet, släpigt men målinriktat.
– När man hittar rätt partner och kommer in i ”tangobubblan” finns allt där; sorg, glädje, motgång och passion, säger Niina Huhtala, 40, danslärare från Åbo.
Till skillnad från den argentinska tangon är parens kroppar tätt mot varandra och fötterna näst intill släpas bredvid varandra över dansgolvet.
– Det finns likheter mellan tango och bastu. Det är en avsexualiserad miljö men som med rätt partner och stämning kan bli sexuell, och visst finns det par som slår följe när dansen tar slut.
Senare inflikar Niina Huhtala att hennes partner trots allt skulle bli svartsjuk om hon dansade mer än tre danser på raken med en annan man.
LÄS OCKSÅ: Svenskarna som var beredda att dö för Finland
Tangon förbjöds under kriget
Hur själva tangon kom till Finland är lite oklart men enligt de flesta experter spreds den efter att tyska och argentinska dansare haft föreställningar i landet. I en av de tidigast dokumenterade föreställningarna dansar Bror Berger och Evelyn Nygren på Appoloteatern i Helsingfors 1913.
Precis som många kulturer fick tangon sitt uppsving i samband med förbud. Den 23 november attackerades Finland av Sovjetunionen och dansen förbjöds mer eller mindre fram till andra världskrigets slut 1945. Vilket bara ledde till att lusten och intresset ökade.
Vinnaren kan räkna med att försörja sig på sin sång åtminstone ett år framåt.
Efter andra världskriget kom tangons guldålder här i Finland, berättar Niina Huhtala. Själv fastnade hon i tangon i tidiga tonåren.
– Vi hade druckit några öl och min vän drog med mig till dansbanan. Sedan var jag fast.
Snart blev det dans mer eller mindre sju dagar i veckan henne.
Intresset för finsk tango ökar i Finland
Dryga 40 mil söder om polcirkeln ligger Seinäjoki där tangofestivalen Tangomarkkinat har anordnats sedan 1985. Bortsett från själva dansen utses varje år festivalens “kung” och drottning” i en sångtävling.
Vinnaren kan räkna med att försörja sig på sin sång åtminstone ett år framåt, berättar en av arrangörerna.
Niina Huhtala tror att tangons ställning i Finland kommer vara fortsatt stark.
– Min 14-åriga son har börjat dansat tango, men att träffa tjejer på dansbanan får han vänta med tills han är 18.
Hon skrattar.
– De senaste fem åren har snittåldern på tangofestivalen sjunkit något. Många finska ungdomar gillar techno, men intresset för att blanda musikstilar och en längtan bort från den individuella dansen har stärkt pardansen tror jag.
Visst finns det säkert många av dem som röstar på Sannfinländarna som drömmer om en levande landsbygd som ägnar sig åt tango men det är även hippa miljöpartister som flyttar ut på landet och vill bevara kulturarvet
Något som Wilhelm Kvist, musikkritiker på svenskspråkiga Hufvudstadsbladet instämmer i.
– För några år sedan räknades folkparkerna och dansbanorna ut och höll på att förfalla, men de har fått en revival på senare år. Tangon har inte hamnat i fällan att den stagnerat. Den utvecklas ständigt och avantgardistiska folkmusiker låter sig influeras av tangon.
– Precis som i resten av Europa finns det nationella strömningar. Sannfinländarna och en del av befolkningen drömmer sig tillbaka till en upplevd svunnen tid innan globaliseringen, men jag tror inte att de är överrepresenterade på Tangomarkkinat.
Tangon förenar miljöpartister och sannfinländare
Emilia Palonen, docent i statsvetenskap vid Helsingfors universitet har forskat om populism och tror att Sannfinländarna drömmer sig tillbaka om en svunnen tid med fokus på en levande finsk landsbygd, finsk kultur och därmed tango.
– Men drömmen om ”den gamla goda tiden” är komplex, Vi har aldrig vart ett helt homogent folk och under tangons glansdagar på 60-talet så utvandrade också en stor mängd finnar till Sverige för att söka arbete.
Motståndet mot invandring samt ett välutbyggt välfärd har också varit en av hörnstenarna i Sannfinländarnas framgång de senaste åren.
– Visst finns det säkert många av dem som röstar på Sannfinländarna som drömmer om en levande landsbygd som ägnar sig åt tango men det är även hippa miljöpartister som flyttar ut på landet och vill bevara kulturarvet, säger Emilia Palonen.
Bland de drygt 100 000 festivalbesökarna i år finns framför allt de som gillar att släpa fötterna mot golvet i tangobubblan, och på en och samma gång känna den blandning av sorg, glädje, motgång och passion som utgör den finska folksjälen.
