Hanna, 25: Hur kunde så många missa pappas cancer?

GÖTEBORG/SOLLEFTEÅ. Det tog fyra månader innan Mia Andersson-Ek, 37, fick resultatet från cellprovet, då var cancern så spridd att hon tvingades operera bort livmodern.

För Hanna Åkermark, 25, blev upplevelsen av cancervården ett desperat larm när pappa Kjell drabbades.

– Hur kunde så många missa min pappas cancer?

Text: Malin Roos
Publicerad 25 apr 2018 kl 04.04

Aprilsolen börjar få drivorna av snö på sjukhusområdet i Sollefteå att smälta. Två BB-ockupanter med neongula västar och texten ”Jag står bakom” på ryggen pilar in genom huvudentrén.

Det är hit till det bruna tegelhuset intill som Kjell Åberg, 66 år, kommer den 29 november i fjol.

undefined

Kjell Åberg, 66, hade varit pensionär i ett år när han fick svårt att svälja. Han skulle aldrig söka vård i onödan, enligt de anhöriga.

Foto: Privat

Krossmaskinisten Kjell Åberg, som efter ett helt arbetsliv hade svårt att vänja sig vid tanken att inte stämpla in till dagsverke när han gick i pension året innan.

Nu ser han fram emot att resa till Afrika. Men det är något som skaver.

Han som alltid har haft sådan aptit har fått svårt att få ner maten.

Kjell Åberg är inte "den sjåpiga typen", han söker inte hjälp i onödan, så det är med visst motstånd han passerar de automatiska dörrarna till vårdcentralen i Sollefteå.

 

LÄS MER: Vad du tjänar och var du bor kan avgöra om du överlever

"Han har svårt att svälja"

”Han har ont samt svårt att svälja. Här känner läkaren lite på pappas hals medan han får svälja vatten och sätter därefter dysfagi (sväljsvårigheter) som diagnos samt skickar hem pappa med Omecat mot sura uppstötningar”.

 

Så lyder den första noteringen i Hanna Åkermarks dagbok om sin pappa Kjells försök att få vård.

Det ska komma att bli många många fler.

undefined

Kjells anhöriga, dottern Hanna Åkermark och makan Annica Åkermark beskriver sjukdomstiden som en kamp för att få rätt vård.

Foto: Anton Gymark

Miljonerna till cancervården

Med fem månader kvar till valet är cancervården en brännande politisk fråga.

Moderaterna föreslår 500 miljoner kronor årligen under nästa mandatperiod till en ny cancerstrategi, Kristdemokraterna vill tillsätta en kriskommission och i december meddelades att Sveriges kommuner och landsting, SKL, och staten har träffat överenskommelse om nya 447,5 miljoner kronor under 2018 till i första hand systemet med standardiserade vårdförlopp.

Det blir det avslutande året i en fyraårig satsning för kortare väntetider i cancervården.

undefined

Risken att dö: 40 procent högre för lågutbildade

Samtidigt pekar en rad nya rapporter på en svensk cancervård med fortsatt stora utmaningar, där den vård och bemötande patienten får är avgörande av en rad faktorer.

• Socioekonomiskt. Cancerfondens rapport (mars 2018) visar att risken att dö i cancer är 40 procent högre för lågutbildade kvinnor jämfört med högutbildade. För män är siffran 36 procent.

• Geografiskt: Den nya statistiken från Nationella Prostatacancerregistret, NPCR (april 2018), blottgör inte bara det faktum att inget landsting är i närheten av de uppsatta målen på maximala väntetider - det skiljer stort beroende på var du bor. Prostatapatienter i Västerbotten får vänta dubbelt så länge på operation som en drabbad i Blekinge.

• Cancertyp: Rapporten från Regionala cancercentrum i samverkan, RCC (januari 2018) visar att antalet dagar som cancerpatienter får vänta på första behandling är långt från målen. Blott elva procent av kvinnor som drabbas av livmoderhalscancer får behandling inom den av RCC uppskattade optimala tiden.

 

DISKUTERA: Vad är din upplevelse av vården?

undefined

Mia, 37: "Jag hade inga som helst tecken på sjukdom"

För Mia Andersson-Ek, 37, fick beskedet stora konsekvenser.
Katten Siri kryper intill i soffan. En vanlig måndag på gränsen mellan vinter och vår hade Mia redan avverkat en rad möten vid lunchtid, nu har hon precis klivit ur sängen.

– Det här har också kommit efter cancern, jag sover till 12 varje dag.

Det var i juni 2016 som Mia Andersson-Ek, utvecklingsledare för miljöfrågor i Göteborgs stad, gick till barnmorskemottagningen för att lämna cellprov. Hon skulle få svar inom två-tre veckor som brukligt är men när tiden går utan besked, tänker hon att det är bra.
– Jag förutsatte att allt var okej. Jag hade ju inga som helst tecken på någon sjukdom.

undefined

När veckorna går och Mia Andersson-Ek inte får svar på cellprovsundersökningen, tänker hon att det är bra.

Foto: Henrik Jansson

I början av oktober larmar dock hennes kropp om att något är fel.

– Jag fick en jätteskum blödning, den var stor och helt fel i menscykeln. När det inte hade slutat att blöda på ett dygn ringde jag sjukvårdsupplysningen som sa att jag måste åka in akut, berättar Mia Andersson-Ek.

Men då blodvärdena är okej får hon åka hem igen med uppmaningen att boka tid hos en gynekolog, vilket visar sig lättare sagt än gjort.

I en veckas tid ringer Mia Andersson-Ek runt till en rad mottagningar, hon får ingen tid, kommer inte fram och när hon väl kommer fram är det fullt.

"Då fattade jag"

Hon är på väg att ge upp när hon får ett samtal från Frölunda specialistsjukhus.

Det handlar emellertid inte om en gynekologtid, det är svaret på screeningtestet från i juni. Efter drygt fyra månader kallas Mia till förnyad fördjupad provtagning då testet visat på cellförändringar.

– ”Vanligtvis har vi tre månaders väntetid men vi har en tid till dig på tisdag”, sa de. Då fattade jag. Det här är allvarligt.

undefined

"Jag hade inga planer på att skaffa barn men jag har heller inte sagt aldrig någonsin", säger Mia Andersson-Ek.

Foto: Henrik Jansson

BARN MED HJÄRNTUMÖR SKICKAS HEM MED IPREN

• Region Västra Götalandsregionen 2018: Ett barn söker i sällskap med sina föräldrar vård på en jourmottagning med symptom som dubbelseende, kräkningar och svårighet att hålla huvudet rakt. Läkaren lugnar föräldrarna säger att barnet har nackspärr och virusinfektion och ordinerar Ipren. Två dagar senare har symtomen förvärrats och vid ny vårdkontakt upptäcks en hjärntumör, barnen opereras två gånger. Vårdgivaren har utrett händelsen och skickat en lex Maria-anmälan till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo), där föräldrarna uppger att läkaren fick dem att känna sig löjliga för att ha sökt vård.

Mia Andersson-Ek hade drabbats av livmoderhalscancer (cervixcancer) som orsakas av en virusinfektion och som för första gången på decennier ökar påtagligt i Sverige. Under den senaste tvåårsperioden upptäcktes cirka 20 procent fler fall.

"Vi rekommenderar dig starkt att ta bort livmodern"

Och nu blir det bråttom. Inom loppet av tre månader genomgår hon tre operationer, vid den sista tvingas man ta bort hennes livmoder.

–”Är det så att du verkligen verkligen vill ha barn är det NU som gäller men vi rekommenderar dig starkt att ta bort livmodern”, sa läkaren.

– Jag hade inga planer på att skaffa barn men jag har heller inte sagt aldrig någonsin. Det är klart att det är skillnad på att ta beslutet för sig själv och att få beslutet taget för sig, säger Mia Andersson-Ek som ett och ett halvt år efter cancerbeskedet fortfarande har påtagliga sviter av sin sjukdom.

undefined

Ett och ett halvt år efter cancerbeskedet är Mia fortfarande sjukskriven på heltid. “Det är klart man funderar över om de hade upptäckt det tidigare”, säger hon.

Foto: Henrik Jansson

Mia är sjukskriven på heltid

Liksom många andra som har genomgått en canceroperation har hon drabbats av kroniskt lymfödem, svullnader i benen, hon behöver en särskild ställning varje gång hon ska få på kompressionsstrumporna och stödbyxorna.

Mensen är borta, hon kommer hamna tidigare i klimakteriet och är fortfarande sjukskriven på heltid.

– Jag kan tycka om att vara hemma och städa, laga mat och fixa men nu börjar jag bli tokig av att inte jobba.

Mia Andersson-Ek har anmält det fysiska och psykiska lidande hon har drabbats av till följd av det sena cancerbeskedet till Ivo, Inspektionen för vård och omsorg.

– Det är svårt att säga om de där fyra månaderna spelade någon roll men det är klart att man funderar på vad som hade hänt om de upptäckt det tidigare och jag inte hade behövt göra så många operationer.

– Samtidigt tänker jag att det ändå var tur att det drabbade mig. Jag är svensk, högutbildad, har en fast tjänst och en familj som är beredd att hjälpa till. Ett guldläge jämfört med många andra som blir sjuka, ändå har jag känt mig ensam och frustrerad.

undefined

"Det var ändå tur att det drabbade mig. Jag är svensk, högutbildad, har en fast tjänst och en familj som är beredd att hjälpa till", säger Mia Andersson-Ek.

Foto: Henrik Jansson

MISSADE CANCERN I MAGEN VID RÖNTGEN

• Region Västra Götalandsregionen 2017: En kvinna i 70-årsåldern, tidigare opererad för tarmcancer, söker vård för "knöl i magen" men undersöks inte av läkare. När hon söker hjälp igen fyra månader senare görs en röntgen som ej visar på cancer. Nästa röntgen visar dock på stor tumörväxt och kvinnan avlider efter cirka ett år. "Hon har vid upprepade tillfällen fått ligga på akuten i 15 timmar med oerhörda smärtor och kräkningar. Vårdens misstag har lett till mycket lidande", uppger dottern i anmälan till Ivo. Ivo kritiserar röntgenläkarna för att vid två skiktröntgenundersökningar ha missat cancern.

Fjärde stafettläkaren på mindre än ett år

Mia Andersson-Ek betonar att hon är nöjd med den specialistvård hon har fått efter diagnosen men menar att glappet mellan specialistvård och primärvård är bråddjupt för en cancerpatient.

Hon har just bytt vårdcentral efter att ha tilldelats sin fjärde stafettläkare på mindre än ett år.

– Så fort man blir utskriven från kirurgin blir du utputtad i primärvården, det har varit det största problemet. De är bra på många sätt, men de ska hantera vardagliga saker som halsfluss, inte cancervård.

undefined

Många turer att hålla ordning på. Mia har anmält det fördöjda cancerbeskedet till Ivo, Inspektionen för vård och omsorg.

Foto: Henrik Jansson

208 dagars väntetid på operation

Längst väntetider har de ungefär 10 000 män i Sverige som årligen drabbats av prostatacancer.

Enligt de standardiserade vårdförloppen (SVF) ska tiden från remiss till kirurgi vara max 61 dagar för prostatapatienter – ny statistik från Nationella Prostatacancerregistret, NPCR, påvisar dock en verklighet där varje landsting är långt ifrån de uppsatta målen.

I Västerbotten är medianväntetiden på en operation 208 dagar, drygt tre månader längre än den som får samma diagnos i Blekinge, var fjärde patient får vänta i snitt 318 dagar.

Lång väntan på cancerbesked

När SVF infördes 2015 så rekommenderade man också att de som gör en biopsi ska få ett eventuellt cancerbesked inom elva dagar. Men bara elva procent av alla som drabbas av prostatacancer får sitt cancerbesked inom den tiden. Siffran för Gävleborg, Södermanland och Östergötland är två procent.

 

I grafen nedan kan du själv gissa hur läget har utvecklats i just ditt län och jämföra med hur det sett ut. Dra i grafen för att gissa hur många procent som fått sitt besked inom elva dagar.

"Behovet av vård har mer än tredubblats"

Calle Waller, vårdpolitisk talesman vid Prostatacancerförbundet beskriver situationen med väntetiderna som alarmerande.

undefined

Foto: Calle Waller.

– Många lever med sjukdomen och dör av något annat som skymmer det faktum att 2 400 dör i sjukdomen varje år. Väldigt många av dem skulle ha fångats upp genom tidigare diagnostik.

– Prevalensen har på tjugo år ökat från 30 000 till 100 000 och i stort sett alla behöver vårdstöd. Medan behovet av vård har mer än tredubblats har vården samma organisation och samma resurser, säger Calle Waller som menar att regeringens satsning på två miljarder kronor för att korta väntetiderna bara haft marginell betydelse för prostatacancerpatienterna.

– Min uppfattning är att pengarna inte har gått till att ta bort flaskhalsar i vården, de har gått till uppföljnings- och registreringssystem i huvudsak, och vem trodde att vårdköerna berodde på att vi hade för få administratörer? säger Calle Waller och fortsätter:

– När det gäller underlivscancer är patienterna särskilt ynkliga. Många drabbade män mår väldigt skit och kryper in i sig själva. Vi vet att självmordstatistiken ökar med varje ny diagnos.

– Vården är så splittrad att patienten själv måste navigera sig fram, ofta är det kvinnor som kontaktar oss och tar reda på saker. Är man inte i form att själv borra och snacka för sig riskerar man att stå still. De som har pengar kan söka vård på annat sätt. Jag får frågor varje dag om hur man kan söka hjälp utomlands. Folk säljer sina tillgångar och tar chanser när man inte kan vänta längre.

PROSTATACANCERN FÖLJDES INTE UPP - BLEV OBOTLIG

• Region Östergötland 2018: En man i 70-årsåldern som tidigare diagnostiseras med lindrigare prostatacancer som vid den tidpunkten inte krävde radikala åtgärder, missas att kallas tillbaka på kontroller under sex och ett halvt år. Cancern hinner bli aggressiv och sprida sig till obotligt skede.
Den planerade uppföljningen med PSA-kontroller hade av oklar anledning trillat ur systemet, uppges i Lex Maria anmälan där chefsläkaren uppger: "Patientens cancersjukdom hade troligen varit botbar om behandling satts in tidigare".

undefined

Den 5 april hålls begravningsceremoni i Sollefteå, med bara de närmaste, precis som Kjell ville ha det.

Foto: Malin Roos

"Hur kan det ens vara en diagnos?"

”Jag önskar att det jag skrivit hade varit ett skämt. Människorna vi berättar för tror att vi skämtar. Men det är inget skämt. Tack vare en vård som inte lyssnat sitter pappa, 66 år, här med esofaguscancer, cancer i matstrupen. En cancer som läkare vi aldrig träffat säger att det inte går att göra något åt”.


Kjell Åberg, krossmaskinisten från Sollefteå.

När Hanna Åkermark postar sitt inlägg och sin dagbok på Facebook den 24 februari är det ett förtvivlat rop rakt ut.

Det har gått två månader sedan hennes pappa passerade de automatiska dörrarna till Hälsocentralen Sollefteå och skickades hem med tabletter mot halsbränna.

Dottern Hanna som läser idrottsmedicin och idrottspsykologi vid universitetet har lämnat sina studier och sin lägenhet i Umeå och flyttat in på avdelning 17 på Sollefteå sjukhus, enligt sjukhusets egen information ”en avdelning som i huvudsak vårdar patienter i behov av rehabilitering och träning samt patienter med strokediagnos”.

Hon vill vara nära pappa Kjell.

– Pappa hade aldrig haft sura uppstötningar eller halsbränna i hela sitt liv. Stafettläkaren som han träffade sa att han hade sväljsvårigheter, hur kan det ens vara en diagnos att man har svårt att svälja, plötsligt från ingenstans? säger Hanna Åkermark.

undefined

"Man söker inte hjälp i första taget och Kjell var verkligen så. Han sökte för att något var fel", berättar Annica Åkermark.

Foto: PRIVAT

Kjell tvingas söka akut hjälp

I journalen antecknar läkaren efter Kjells första vårdkontakt att patienten ”ter sig opåverkad”.

– Det var han verkligen inte men han var ingen som gnällde och det var kanske det största problemet, säger makan Annica Åkermark. Man söker inte hjälp i första taget och Kjell var verkligen så. Han sökte för att något var fel.

Men Kjell blir inte bättre, han blir stadigt sämre. Den 23 december är han så illa däran att de tvingas lämna julbestyren och söka akut hjälp. Hannas dagboksanteckningar vittnar om ”fruktansvärd hosta, feber, andningssvårigheter, skakar, är blek och orkeslös”.

undefined

När de känner att de inte får hjälp av vården i Västernorrland beslutar sig Annica och Hanna för att söka hjälp i Västerbotten.

Foto: Anton Gymark

30-ÅRINGENS CANCER I BENET UPPTÄCKS EFTER ETT ÅR

• Region Skåne 2018: En 30-årig man söker hjälp hos primärvården i november 2016 för smärtor i benet som inte utreds vidare. Trots upprepade läkarbesök dröjer det till november 2017 innan han remitteras till ortoped för bedömning. En malign tumör med spridning upptäcks.
Händelsen är anmäld enligt Lex Maria då den fördröjda diagnosen inneburit fysiskt och psykiskt lidande och försenad adekvat vård.

När de på julaftons morgon efter nio timmar lämnar akuten på Sollefteå sjukhus är det med recept på hostmedicin och en remiss till röntgen den 10 januari.

– När vi äntligen kom till röntgen var röntgen trasig, så vi fick åka hem igen. De skulle ringa tillbaka, men de ringde aldrig så pappa åkte dit och bråkade sig till en tid, berättar Hanna.

– Det var aldrig någon som hörde av sig, det vart ingenting. Han och vi fick aldrig något svar på något kändes det som, säger mamma Annica. 

Läget blir allt mer desperat och när de känner att de inte får hjälp och svar av vården i Västernorrland beslutar de sig för att söka hjälp i Västerbotten i stället.

En kompis till pappa Kjell kör de 21 milen till Umeå och Hanna möter upp utanför Norrlands universitetssjukhus.

"Han skakade i hela kroppen"

”Pappa är likblek, feber, svår hosta och orkeslös. Läkaren vill ej göra något då utredning är påbörjad i Västernorrland. Säger till pappa ”Jag ser att du är sjuk, men du är inte akut sjuk” upprepade gånger. Säger även ”Det kan vara cancer” innan han skickar hem pappa”.

– Jag hade inte sett pappa på en vecka och han var nu så dålig att han knappt kunde kliva ur bilen. Han skakade i hela kroppen och hade 40 graders feber. När läkaren i Umeå tittade på pappa och sa att han inte var akut sjuk, bröt jag ihop. ”Hur ska man se ut om man är akut sjuk om inte han är det?” Han kanske ska svimma, svarade läkaren.

Enligt Hanna säger läkaren också att ”det kan vara cancer”, hon hävdar att det är första gången de hör cancer nämnas.

Den 24 januari, nästan två månader efter första besöket på vårdcentralen görs en gastroskopiundersökning på sjukhuset i Sollefteå.

Svaret sänker dem som ett hårt slag: Kjell har en stor tumör i matstrupen, enligt läkarna för avancerad för att kunna behandla.

undefined

"Jag hade inte sett pappa på en vecka och han var nu så dålig att han knappt kunde kliva ur bilen", berättar Hanna Åkermark som skrev dagbok över pappans cancervård.

Foto: Anton Gymark

undefined

Det blev ingen resa till Afrika för Kjell Åberg och Annica Åkermark.

Foto: Privat

"Han ville inte vakna mer"

Det blir ingen resa till Afrika för Kjell Åberg och Annica Åkermark.

Och hur mycket deras dotter än önskar det så kommer hon aldrig igen att få höra det familjära ljudet av dieselmotorn utanför huset eller hans glada ”Hej gumman”.

Kjell Åberg går bort den 9 mars, tynar bort i sin säng på avdelning 17, Sollefteå sjukhus.

– En vecka innan pappa dog fick vi träffa en onkolog i Sundsvall, det var första gången som vi fick träffa en expert, hon sa ”det finns inget att göra”. Då slutade pappa att kliva upp. Han ville inte ens se på tv, han tyckte mycket om naturprogram. Nu ville han inte vakna mer.

– Sista timmarna var fruktansvärda. Jag tänker på det när jag ska sova, hur han låg där med uppspärrade ögon och hyperventilerade. Var han medveten om vad som hände? frågar sig Hanna Åkermark.

Ska anmäla vårdskada till Ivo

Varje år drabbas omkring 400 personer i Sverige av cancer i matstrupen, esofaguscancer. Det är en allvarlig form av cancer som kräver en stor operation, men Hannas och hennes mammas övertygelse är att Kjells liv hade kunnat räddas om han hade fått hjälp i tid och ska därför anmäla vårdskada till Ivo, Inspektionen för vård och omsorg.

SMÅBARNSMAMMAN SKICKADES TILL FYSIOTERAPEUT MED CANCER - AVLED

• Region Gävleborg 2018: Av journaldokumentationen framgår att kvinnan född 1971, enligt de anhöriga "familjens maka, mamma och "livsglädje", i september 2015 sökte hjälp för besvär med smärtor i vänster sida av ryggen och över vänster skulderblad. Läkaren menade att besvären var muskulära och rekommenderade behandling hos fysioterapeut. Det var cancer. Ivo bedömer att kvinnan fick en försenad diagnos på 4-6 månader på grund av flera missar i vårdkedjan. Händelsen är också anmäld enligt Lex Maria.

Enligt Region Västernorrlands egen utredning har man inte funnit några allvarliga vårdfel av den vård Kjell Åberg fick inom landstinget och kommer därmed inte att gå vidare med en Lex Maria-anmälan.

– Lex Maria gör man om man bedömer att det finns en undvikbar vårdskada eller risk för allvarlig vårdskada och så har inte läget varit. Vi är tre olika chefsläkare som har tittat på olika delar av det här och gått igenom journalen, säger chefsläkare Martin Enander och kommenterar det faktum att Hannas pappa skickades hem med tabletter mot halsbränna och sedan hostmedicin.

– Vårdcentralens agerande var mer än så, det skrevs remiss och togs kontakt med sjukhuset också.

– Det är en utredningsgång påbörjad vid vårdcentralen i och med att han remitteras vidare, säger Martin Enander.

undefined

Enligt Region Västernorrlands egen utredning har inga allvarliga vårdfel begåtts i landstigets vård av Kjell Åberg.

Foto: Anton Gymark

undefined

Den dagbok som Hanna publicerade på Facebook om pappans cancervård innehåller inställda röntgenunderökningar, näringsdropp med utgånget datum och felaktiga diagnoser. "Pappa slarvades bort", menar hon.

"Det är inte normalt"

För Kjells dotter är det en magstark kommentar.

– Det hade inte behövt bli så här om vården faktiskt hade lyssnat. Hade de upptäckt pappas cancer tidigare hade man kunnat behandla, det är jag övertygad om. Vi fick höra av flera stafettläkare att det var konstigt att det inte gjordes en gastroskopi redan i november när han kom in första gången. För sväljsvårigheter är inte normalt, säger Hanna Åkermark, som dessutom poängterar den vanmakt som hon och hennes mamma som anhöriga kände genom hela vårdkedjan, från primärvården till den palliativa vården.

– Folk skrev på Facebook: ”Åk till Sundsvall, åk till Umeå”. Men hur ska man göra det när ingen vill ta emot dig? Om inte ens läkarna kommer fram i de olika leden, hur ska vi kunna?

– Under hela tiden som pappa var inlagd har vi saknat information om vad som händer, vad vi väntar på, vad som ska hända härnäst. Det har aldrig funnits någon som förklarat saker för oss. Pappa sa hela tiden: ”vad hade jag gjort utan er”? Ingen ska behöva vara så utlämnad som pappa var, han slarvades bort, säger Hanna som fortfarande har en rad frågor till ansvariga politiker:

undefined

"Hade de upptäckt pappas cancer tidigare hade man kunnat behandla, det är jag övertygad om", säger Hanna om pappa Kjell.

Foto: PRIVAT

– Varför ska en cancerpatient ligga på ett sjukhus där man inte behandlar cancer eller ens kan svara på frågor om cancer? Varför har vi anhöriga behövt hålla koll på kalorier och mediciner och påminna om undersökningar?

– Pappa var per definition lågutbildad men han var högutbildad inom sitt yrke. Han hade aldrig varit sjukskriven och blev erbjuden chefspositioner flera gånger, men han var inte värd vården. Så känner vi. Det är uppenbart att det spelar roll var man bor och vilka kontakter man har.

"Det är en falsk trygghet"

Vintern 2017 avvecklades BB och akutkirurgin vid Sollefteå sjukhus, debatten om vården i Västernorrland har sedan dess varit intensiv.

Hanna Åkermark själv har suttit med neongul väst i entrén och deltagit i ockupationen men efter det som hände pappa Kjell är hon inte lika övertygad om vikten av sjukhusets överlevnad. 

– Inte om vården ser ut så här. Det är en falsk trygghet. Man föder inte barn i Sollefteå men man får inte heller cancer i Sollefteå.

 

LÄS MER: LARMET FRÅN AKUTEN: Trebarnspappan Ola dog efter att ha besökt krisakuten


undefined