”Känslan av längtan och sorg och samtidigt ilska och frustration”

Det är jul hemma hos Strandhälls i skogen i Värmdö. 

Den ljust inredda villan med stora fönster har redan pyntats med jultomtar och belysning. 

Och dottern Felicia, 16, skojar ömt om att hon med mamma Annika och lillasyster Ebba, 11, nu är en så tjejig familj att brist på nagellack kan klassas som ett akut problem för hushållet. 

Men helst skulle de inte bo kvar här.

Det var här Annika Strandhälls sambo, Thomas, barnens far, tog sitt liv förra hösten. Huset är fyllt av minnen. 

– Hade det inte varit för coronakrisen hade vi redan flyttat, säger Annika Strandhäll. Tanken var att vi redan skulle ha sålt det i våras, det ligger i planen så det blir en nystart för oss.

– Att Thomas tog sitt liv, det blir en komplex sorg eftersom det är så mycket känslor, så mycket som är så svårt att förstå fortfarande. 

Hon fortsätter.

– Det är ju känslan av längtan och sorg, och samtidigt ilska och frustration. Det är väldigt naturligt i den här typen av sorg. Man har känslan av att vara arg för att han har lämnat, inte är kvar, att han har valt att ta den här vägen för det känns också, tror jag för oss alla, att det är så onödigt och meningslöst. 

Vi hade också ett enormt behov av att ta makten över Thomas historia

Annika Strandhäll och Felicia pratar om nästan allt. 

De har hjälpt varandra genom tragedin. Därför kan dottern också sitta här i familjens öppna kök bara några meter från vardagsrummet och en intervju som Annika Strandhäll naturligtvis vet kommer beröra både självmord och uppståndelsen kring relationen med justitieminister Morgan Johansson. Bredvid Strandhäll sitter hennes pressekreterare och bandar varje ord och gör små anteckningar i ett block, men det är dotterns blick som Strandhäll håller koll på. 

Strandhäll hoppade av jobbet som socialminister för att kunna ta hand om barnen efter sambons död. I familjen finns också bonussonen Simon, 26.  

Hon tog beslutet att berätta om makens självmord i SVT:s ”Skavlan”, efter samråd med barnen, till stor del för att hjälpa till att bryta stigmat och tystnaden kring självmord, en dödsorsak vanligare än trafikolyckor. 

– Vi hade också ett enormt behov av att ta makten över Thomas historia, säger hon. 

På sociala medier, på Flashbacktrådar, kunde Annika Strandhäll läsa att hon mördat sin sambo.

– Felicia kunde också läsa det, säger hon.

Man blir ett väldigt tajt gäng när man ska ta sig igenom kriser tillsammans

Bland de många partivännerna som hjälpt henne efter tragedin finns statsminister Stefan Löfven och justitieminister Morgan Johansson. 

– Det har ju inte varit enkla år politiskt eller parlamentariskt. Man blir ett väldigt tajt gäng när man ska ta sig igenom kriser tillsammans och man lär känna varandra väldigt väl, säger hon. 

– Stefan är en väldigt mänsklig person och det är inte alltid man hittar dem i politiken. Framförallt inte dem som levt hela sitt liv i politiken, men det har ju inte Stefan gjort heller. 

I juli i år rapporterade Expressen och flera andra medier hur Annika Strandhäll och Morgan Johansson var ett par. En läsarbild i Aftonbladet visade hur de gick hand i hand i Visby.

– Alla har en kamera numera och risken var väl ändå uppenbar att någon skulle ta ett foto någonstans, säger hon.

Morgan är en speciell vän

Hur de närmaste reagerade. 

– Mina kids är så luttrade vid det här laget. Och en sitter ju där, säger hon och ler mot Felicia. Jag tror hon till och med skrattade då. Men man måste tänka på att det finns barn på båda sidor när något sådant här händer plus att jag har en yngre tjej här. 

Varför skrattet?

– För att det blivit en sådan cirkus av en sådan bild.  

Johansson var betydelsefull efter tragedin. 

– Morgan är en speciell vän och har funnits där extra, säger Strandhäll. 

– Det var allt från att finnas där, att bara kunna sitta och käka middag och prata väldigt öppet. Med den rollen som jag hade när det här hände var det inte helt enkelt att kunna prata öppet om vad som egentligen hade hänt och vad som hände i mitt privatliv fram till att Thomas gick bort. Men det gjorde jag även med andra kolleger. Och det kan jag göra med de kollegerna för de förstår också vilkoren i den politiska rollen.

Bland de närmaste vännerna finns arbetsmarknadsminister Eva Nordmark, Therese Svanström, ordförande för TCO och Veronica Magnusson, förbundsordförande för Vision. 

– Jag har ett väldigt fint gäng, säger hon. 

I söndagens ”Min sanning” i SVT fick hon frågor om relationen med justitieministern. 

– Jag är inte i en parrelation, sa hon. 

Hon ville inte svara på frågor om förhållandet tagit slut: 

– Så här: jag vill försöka hålla den delen av mitt liv någorlunda privat. Jag kan bara kommentera det så långt att jag kan säga att jag inte är i någon parrelation, sa hon.

Svaren i SVT toppar svenska nyhetssajter samtidigt som hon häller upp kaffe. Hon förstår intresset. 

– Det är klart att det finns en komplexitet. Man får väl acceptera att det uppmärksammas, men att man inte behöver kommentera det så mycket mer. Man behöver ju inte sitta och hålla handen i reportage, säger hon.

Så om jag frågar om du haft en relation med justitieministern?

– Då svarar jag inte på det, säger hon och ler.

Hon har i tidigare intervjuer dock pratat om att vilja uppleva kärlek igen.

– Det pratar vi öppet om här också, säger hon. Jag vill inte leva ensam resten av livet. Det är klart att jag också hoppas... Men saker får ta tid. Det är ingen brådska och man får ha respekt för att det finns barn med i familjen samtidigt som jag tror att det är viktigt att man talar öppet med varandra. Inte minst blir det väldigt naturligt när man går igenom det vi gått igenom.

– Felicia och jag pratar om det mesta. Vi pratar öppet och det är klart att jag önskar att livet också kan erbjuda det så småningom. 

Vi fick låna pengar sista veckan i månaden

Annika Strandhälls egen mamma Birgitta är anledningen till hennes karriär, först i fackförbundet Vision, sedan som socialförsäkringsminister och nu som socialdemokratisk talesperson i jämställdhetsfrågor.

Föräldrarna skildes när Annika Strandhäll var sex år gammal. 

Strandhäll och hennes två äldre systrar såg hur mamma kämpade för att få ihop ekonomin först som lågavlönad barnskötare, sedan som sjukpensionär. 

Och många svenskar har säkert någon gång hört Annika Strandhäll bedyra att hon bryr sig extra mycket om samhällets svagaste kvinnor, just för att hon vet hur mycket varje krona betyder. 

I bokhyllan står också ett ex av författaren Patrik Lundbergs bok ”Fjärilsvägen” om hans uppväxt i en liknande miljö, dedikerad med orden ”Vi som vet”.

– Vi fick låna pengar sista veckan i månaden och så. Jag vet att hon sökte fonder för att kunna köpa julklappar och julmat, säger hon om uppväxten i Bergsjön, en stadsdel i östra Göteborg som i dag ofta beskrivs som ett utanförskapsområde. 

– Hon var ingen framstående kvinna som förde vidare något politiskt engagemang eller arv till sina barn eller höll fina tal eller skrev böcker hemma i hemlighet, men vad hon förde vidare till mig är att trots att vi levde som vi levde, och trots att hon själv led av ohälsa, lyckades hon förmedla ett självförtroende, kärlek, omtanke och allt som vi annars inte förknippar med det vi kallar maskrosbarn. Det har betytt mycket för mig. 

Annika Strandhälls dotter Felicia vill bli basist. Strandhäll lockades av något annat som barn.

– Jag var ganska driven. Jag blev teateransvarig i Bergsjöns kulturförening när jag var 13 år. De flesta var där för att spela teater, men jag tyckte föreningsarbete var kul, säger hon och skrattar. 

– Jag var med, 14 år gammal, när vi skulle anställa en ny dramapedagog... helt sjukt, haha.   

Relationen med mamma var inte alltid oproblematisk.

– I de sena tonåren kunde jag vara mycket mer kritisk. Man är mycket mer dömande när inte har så mycket referensramar och perspektiv, att man tror att saker är mycket enklare att ta sig ur än de är, att ta sig ur en situation av dåligt mående. Man kan väl bara ryckas upp sig, det finns ju sådana tongångar i samhället emellanåt, men det är inte så. 

Mamma Birgitta hade lungsjukdomen kol. 

– Det var egentligen det som ledde till att hon dog så tidigt. Man blir så frustrerad när man står bredvid. Jag minns när hon fick diagnosen att jag tänkte att nu är det bara att lägga av att röka, men det gick inte. Men jag var med henne på lungkliniken, stod utanför med henne när hon rökte efter att hon varit där inne och... till slut måste jag respektera hennes val. Men hon var ju så viktig både för mig och barnen och jag ville ha kvar henne så det var så frustrerande.

Pappa, småföretagare med egen bärgningsbil, skapade ett nytt liv efter skilsmässan.

I dag är han pensionär. 

– Han jobbade skift dygnet runt. Vi har inte en så nära relation till varandra. Där är det väl viktigt att trycka på vikten av att vara närvarande även när barnen är små för man knyter mycket relationer och band som varar länge. 

Är det en sorg?

– Ja, delvis. Det är klart att jag hade önskat att det var på ett annat sätt. 

De tre första månaderna blev jag jätteotrygg igen. Den där lilla ungen kom tillbaka på något sätt

Uppväxten i Bergsjön, klassresan genom fackföreningsrörelsen och hela vägen till Sveriges riksdag är stor del av Annika Strandshälls politiska historia.

Men hur relevant är den nu när hon bor i en villa med en båt parkerad i trädgården.

Hennes statsrådslön 2019 var 1 668 000 kronor.

Det var längesedan pengar var ett problem.

– Det här, säger hon och pekar på sitt hem, ger känslan av trygghet som inte fanns där när jag växte upp.

– Jag kan samtidigt vara väldigt medveten om den skillnaden.

Du är som Jennifer Lopez, fortfarande Jenny from the block?

Hon skrattar. 

– Något som verkligen blev tydligt förra hösten när Thomas gick bort var att jag först lite mentalt hamnade... de tre första månaderna blev jag jätteotrygg igen. Den där lilla ungen kom tillbaka på något sätt. Jag hade inte koll på ekonomin kände jag, apropå det här med trygghet. Jag kommer ihåg att jag pratade med tjejerna månaden efter om att nu handlar det om att dra ned på saker här, nu får vi handla billigare och ordna ett annat boende. Konstigt nog finns den där känslan alltid kvar. Men också den där tanken att ”Jag visste väl att någonstans marken skulle rämna under mina fötter”

– Jag var tillbaka i otryggheten. Det var helt ologiskt. 

Direkt efter sambons död ville Annika Strandhäll bara resa framåt i tiden för att slippa alla årsdagar och all smärta som hon visste väntade. Nu har ett år gjort skillnad. 

– Om jag jämför känslan från förra julen som var så otroligt tung så kan jag ju märka både på mig själv och på tjejerna inför den här julen att det lite lättare och roligare att andas. 

Om det är tillräckligt för att vara redo för en återkomst som minister, om möjligheten erbjuds, vet hon inte. Men hon är glad att hon stannade i riksdagen och i utrikesutskottet.

– Hade jag inte varit kvar i politiken hade jag nog tappat kompassen lite. 

– Och jag känner mig inte färdig, säger hon.

Strandhäll var nyligen en av de debattörer som sjöng i SVT:s humorprogram ”Svenska nyheter” om polarisering i svensk samhällsdebatt. Hon är en av Socialdemokraternas mest profilerade politiker på Twitter. Uppdraget har inneburit att hon tvingats leva med både hat och hot, men hon tycker samtidigt att partiet kan bli bättre på att söka konflikter. 

– Jag tycker emellanåt att vi behöver ta vissa politiska strider och lite starkare tydliggöra de politiska skiljelinjerna så att folk inte tror att det är sammas sak när Ebba Busch pratar om en ny feminism som när jag gör det.

Hon påminns om sitt tonårs syn på mamma Birgitta, att det bara är att gaska upp sig, när de debatterar jämställdhet.

– KD försöker väldigt tydligt i sin politik rikta in sig på unga kvinnor inte minst i sitt sätt att tala om att bara man är tillräckligt tuff hemma vid köksbordet så finns det inga strukturella problem, säger hon.

Ser hon sig själv som en socialdemokratisk attackhund, och vore det ett positivt epitet. Hon nickar och ler. 

– Jag har valt att ha en hög konfliktnivå i vissa frågor för jag brinner för dem, säger hon. 

– Jag gillar att ta den striden, säger hon. Utan att försöka låta som en Moder Theresa, jag gillar att bidra till att göra de politiska alternativen tydliga och det tror jag är en av mina styrkor att jag har hyfsat lätt att komma igenom på det sättet. 

Hon får träning inför dusterna med Ebba Busch i riksdagen eller med Moderaternas riksdagsman Hanif Bali på Twitter hemma i köket.

Få kan debattera Annika Strandhäll lika tufft som Felicia, 16. 

– Vi är lika till sättet när vi bråkar för att ingen kan ge sig. Det är bara peppra, peppra peppra på argument. Men det går inte så båda blir fly förbannade, säger Felicia i köket. 

Hon ler mot mamma innan hon fortsätter. 

– Plus att du tar din politiska roll och börjar debattera och kan inte släppa det du tycker överhuvudtaget. Man märker att du är politiker när man bråkar med dig. 

Strandhäll skrattar hjärtligt. 

– Magdalena Andersson är tuff att förhandla med, men Felicia är tuffare, säger hon och ler mot tonårsdottern. 

För en tid sedan skrev Strandhäll ett brev till sin sambo Thomas som hon la ut på Facebook, igen efter att först ha kollat att alla barnen var bekväma med det. 

– Det är ett sätt att bearbeta, säger hon. Det är väl en av känslorna vi alla har, att man vill, berätta vad som hänt senaste året. Jag vill ju berätta hur fantastiska barnen är och vad de klarar av.