Magda Gad möter studenterna i Kabul som vill förändra hemlandet

Frågan som får Mustafa att gråta

KABUL. I Kabul finns 19 privata universitet och fyra statliga. På Kabul University, som ligger i en lummig park, studerar 26 000 elever.

Eleverna drömmer om en framtid som allt från journalister till konstnärer, men vittnar även om etniska konflikter. 

23-åriga Mustafa Jafari börjar gråta när han får en fråga om fredsprocessen:

– Den här generationen behöver verkligen fred, det är därför jag gråter, säger han. 

Text: Magda Gad
Publicerad 11 maj 2019 kl 07.05

Kabul University öppnade 1932. När man går in genom grinden från den livliga gatan Kabul University Road, där det säljs glass i strutar och stekta bolanibröd från vagnar, möts man av en stor park med bänkar och gräsmattor där elever umgås. Omkring 26 000 studerar här, varav runt 37 procent är kvinnor. 

En ung kvinna drar en barnvagn genom en grön allé. Ingen kvinna har burka eller ansiktsslöja, de har alla löst lagda sjalar. Jeans, kavaj och korta stövlar med klack är vanligt, och de kvinnliga och manliga studenterna har lektioner i samma klassrum. 

Det finns en mängd olika fakulteter och ämnen man kan ta examen i som journalistik, miljövetenskap, biologi, kemi, matematik, fysik, statsvetenskap, juridik, arkitektur, ekonomi, datavetenskap, IT, veterinärmedicin, språk, ingenjörsvetenskap, arkeologi, filosofi, islam, jordbruksvetenskap, antropologi, apoteksvetenskap, teater, musik, drama, konst. 

Aliza Sultan är 22 år och studerar fjärde och sista året på journalistprogrammet. I dag har hennes klass lektion i hur man gör en ståa, det vill säga när en reporter kortfattat berättar i tv om något som har hänt.

undefined

Aliza Sultan är hazar från provinsen Wardak och hon studerar sista året på journalistprogrammet. Hon drömmer om att göra karriär som reporter och hennes familj stödjer henne i studievalet, men de gillar inte att hon gör skoluppgifter utanför universitetet gatorna är en patriarkal miljö.

Foto: Magda Gad

Vill bli framgångsrik journalist

Övningen görs i en studio, uppbyggd som en riktig tv-studio med tv-kamera, ljussättning och färgsatt bakgrund. 

Efter att varje elev har gjort sin ståa ger läraren individuella kommentarer. Aliza talar säkert inför kameran, klädd i svart kostym och gul sjal med fransar. När hon är klar tar hon upp sin ryggsäck från en stol och går ut från studions ljudisolerade dörr. 

– Jag vill bli en framgångsrik journalist, säger hon på engelska. 

Hon är hazar, liksom de flesta kvinnor som studerar här på Kabul University. 

Folkgruppen hazarer är en minoritet i Afghanistan, som har varit förföljd historiskt och inte haft samma rättigheter som andra afghaner, till exempel hade hazarer inte rätt att gå med i regeringsarmén. De har också utnyttjats som arbetskraft inom lågstatusyrken. 

Men efter 2001, då talibanregimen störtades av USA, har det kommit en ny konstitution som ger alla folkgrupper samma rättigheter och hazarernas situation har förbättrats. I dag är de jämlikt representerade i parlament, regering och lagstiftande organ. Majoriteten kvinnor i armén är numera hazarer, precis som de är i majoritet här på universitetet. 

Dock förekommer diskriminering på en inofficiell nivå.

Hazarer är till stor del shiamuslimer och sägs härstamma från mongolerna som invaderade det som nu är Afghanistan under Djingis Khans imperium. 

I dag är de jämlikt representerade i parlament, regering och lagstiftande organ.

De skiljer sig åt vad gäller kultur, utseende och religion – övriga befolkningen är med några undantag sunnimuslimer – och har utsatts och attackerats av forna emirer, talibaner och på senare år IS. 

Det finns även en markkonflikt mellan hazarer och pashtunska nomader – kochis, som är en annan minoritet.

Samtidigt har hazarer egna krigsherrar som hazaraledaren Hakim Shujai, som tillsammans med sina milismän har anklagats för krigsbrott som stening, våldtäkt, utomrättsliga avrättningar, plundring och kidnappning. 

Konst pryder murarna i universitetsparken. En kalasjnikov förvandlas till en penna som skriver: ”Låt pennan tala i stället för vapnet för en gångs skull.”

Foto: Magda Gad

Sedan 2001 har Afghanistan gått från en enda radiokanal ”The Voice of Sharia” till hundratals medieprodukter i form av tidningar, radio- och tv-stationer. Journalister driver med allt från regeringen till religiösa ledare. Samtidigt är konfliktbevakningen i Afghanistan mycket farlig då det ofta utlöses en andra bomb på platser där det varit en explosion, och dit journalister kommit för att rapportera.

Foto: Magda Gad

Enligt den nya konstitutionen råder pressfrihet i Afghanistan och Kabul har ett stort utbud av all tänkbar media, IT och telekommunikation. I talibankontrollerade områden på landsbygden är dock både tillgången till tv och internet begränsad.

Foto: Magda Gad

Det finns en mängd olika fakulteter och ämnen man kan ta examen i på Kabul University allt från miljövetenskap och veterinärlinjen till konst.

Foto: Magda Gad

Straffrihet hinder för fred

I ett klansamhälle som Afghanistan vill ingen etnisk grupp att just deras milisledare ska bli fängslad och om det sker går de ofta ut och demonstrerar tills personen släpps. 

Det skedde senast i november 2018 när en annan hazarmilisledare, Abdul Ghani Alipur, greps anklagad för organiserad brottslighet och kränkningar av mänskliga rättigheter. 

Straffrihet för krigsherrar är ett av många hinder för att nå fred i Afghanistan. 

När det kommer till kvinnor är hazarer mer liberala och progressiva. De är generellt inte emot utbildning för flickor, de har inte samma krav på kvinnor gällande att de ska täcka sig och kvinnor är inte lika begränsade till hemmet. 

Straffrihet för krigsherrar är ett av många hinder för att nå fred i Afghanistan.

Eftersom att hazarernas områden i centrala delarna av Afghanistan – Hazarajat – med provinser som Bamyian och Daikundi räknas som några av de säkraste i landet har hazarer inte heller varit förhindrade av talibaner vad gäller att gå i skola, såsom varit fallet för många pashtuner. 

Pashtuner är majoritetsfolket i Afghanistan och de har levt och lever under talibankontroll och krig mellan talibaner och pro-regeringsstyrkor i östra och södra delarna av landet – det så kallade pashtunbältet. 

Enligt myndigheterna är resultaten på högskoleprovet högre i hazarprovinser jämfört med det nationella snittet och speciellt jämfört med pashtunska provinser. 

Däremot är hazarernas provinser underutvecklade med brist på samhällsservice och det har lett till att många har flyttat till Kabul och även till andra länder som Iran och Pakistan. I det shiastyrda Iran ser man ner på shiitiska hazarer – inte på grund av religion utan etnicitet. Det har också lett till en stark sammanhållning mellan hazarer i exil. 

undefined

I den liberala universitetsmiljön där män och kvinnor studerar tillsammans finns i konstform en indirekt uppmaning till konservativ klädsel: ”Föredrar du olämpliga blickar på dig och din familj?”

Foto: Magda Gad

Majoriteten av de ensamkommande afghanerna i Sverige är hazarer som har kommit från Iran, Afghanistan och Pakistan – i den ordningen. 

Att se till att släkten får en bättre framtid är en uppgift som traditionellt vilar på sönerna. 

Redan på 1960-talet migrerade många män från hazarområden i Afghanistan till städer för att söka försörjning – en strävan som pågår än i dag. 

Som kvinna och hazar möter Aliza Sultan inga problem vad gäller att studera i Afghanistan, hennes familj har godkänt att hon läser journalistik. 

undefined

Många unga kvinnor och män studerar till journalister. De har riktiga studios där de får träna på att sända tv och radio. På frågan om varför de vill bli journalister svarar de flesta att de vill berätta om sitt land även om de bra sidorna.

Foto: Magda Gad

”Explosionerna gör mig rädd”

Däremot tycker de inte om att hon gör uppgifter ute i staden – gatumiljön är mansdominerad i det patriarkala Afghanistan – vilket utgör en begränsning även vad gäller hennes kommande yrkeskarriär och drömmen om att bli framgångsrik reporter. 

Hon förklarar:

– När vi har i uppgift att göra reportage utanför universitetet eller utanför hemmet så kan det bli problem för familjer tillåter inte döttrar att göra detta. 

Det här är Alizas fjärde och sista år på journalistprogrammet. Hennes släkt flyttade till huvudstaden från landsbygden för att det finns fler möjligheter här, men säkerheten är sämre: 

– Vi har ibland explosioner och det gör mig rädd, jag känner inte att jag är trygg i Kabul.

Vi har ibland explosioner och det gör mig rädd, jag känner inte att jag är trygg i Kabul.

Alizas klasskompis Mustafa Jafari, 23 år, är också hazar. Han har på sig blå kostymbyxor och vit skjorta. På frågan om vad han vill bli för slags journalist fylls det smala ansiktet av ett brett leende:

– Jag vill bli skribent. 

Mustafa kommer från distriktet Jaghori i provinsen Ghazni och flyttade till Kabul för att göra sin högre utbildning. 

– Skolan i Jaghori var inte dålig. Bättre än på andra platser för i Jaghori var jag trygg, det är ett område utan talibaner. Jag har bott i Jaghori i tjugo år och i Jaghori finns inte talibaner. 

undefined

Mustafa Jafari är hazar från Jaghori i provinsen Ghazni. Han säger att det var bra att gå grundutbildningen i Jaghori eftersom att det inte fanns talibaner där och han var trygg.

Foto: Magda Gad

”Jag älskar journalistik”

Han vill bli skrivande journalist för att berätta om Afghanistan:  

– Jag älskar journalistik och vill föra ut människors röster till världen. Det är inte bara krig i Afghanistan, Afghanistan är ett bra land, Afghanistan har snälla människor. 

En önskan som visar sig ha en högst personlig drivkraft. 

Efter parlamentsvalet i Afghanistan i höstas bröt det ut stridigheter på Kabul University mellan hazarer och pashtuner. 

Provinsen Ghazni hade plötsligt blivit attackerad av talibaner i augusti 2018 och hazarer anklagade regeringen för att inte skicka tillräckligt med understöd. Pasthuner anklagade i sin tur hazarer och skrev saker på sociala medier som var hazarerna var när pashtuner blev mördade av talibaner i södra Afghanistan och varför hazarerna inte grät för dem då. 

Det är inte bara krig i Afghanistan, Afghanistan är ett bra land, Afghanistan har snälla människor.

Enligt Mustafa Jafari slogs pashtuner och hazarer mot varandra inne på skolan. Ämnet är känsligt för honom och rösten börjar hacka. Han ber om en paus och växlar sedan från engelska till dari: 

– Vi är födda med diskriminering och rasism. Allt det här beror på brist på utbildning, folk har levt i krig och inte gått i skola och därför har de sådana här åsikter, det kommer försvinna när folk får utbildning. Vi har växt upp i områden där våra föräldrars utbildning inte var bra och vi har flyttat från sådana små samhällen till större samhällen, det har ökat diskriminering och gjort oss mer utsatta.

undefined

Kabul University var på 1960-talet ett av de bästa universiteten i världen. Nu har det enligt en av professorerna blivit mycket sämre då de duktiga lärarna för länge sedan har flyttat till andra länder.

Foto: Magda Gad

Visas upp som råa och oförskämda

Han vill själv vara en del av att ge en mer korrekt bild av afghaner – genom just journalistik: 

– Afghaner visas upp på ett inkorrekt sätt som råa och oförskämda inför världen. Flyktingar flyr krig för att söka en annan möjlighet att bygga en framtid, åtminstone för nästa generation. På grund av att det existerar våld i landet och att en dålig bild av afghaner visas upp för världen, så möter de många problem. 

Han säger att om afghanska flyktingar ville kriga skulle de ha stannat i Afghanistan: 

– Men de vill leva fridfulla liv, därför har de rest så långt som till Europa till länder som Sverige, Österrike, Tyskland och andra platser. 

Fred är afghanernas största förhoppning.

När han får frågan om vad han har för förhoppningar om de pågående fredssamtalen svämmas hans ögon över av tårar.

– Vi behöver fred, den här generationen behöver verkligen fred, det är därför jag gråter. 

Han sväljer och stryker bort det blöta med ena handen:

– Fred är afghanernas största förhoppning. Men folk med makt gör politiska uppgörelser som gynnar deras personliga och ekonomiska intressen, inte nationens intressen. 

Att skaffa sig en universitetsexamen anses som viktigt bland de bemedlade i Afghanistan. Ett populärt samtalsämne är vilket universitet man vill sätta sina barn på och vad de ska ta en master i. Det finns 74 lärosäten för högre utbildning enbart i Kabul – 19 privata universitet, fyra statliga universitet och resten är privata högskolor.

Att studera på Kabul University är gratis.

Foto: Magda Gad

Fakulteten för konst ser ut som om den lika gärna skulle kunna ligga i Paris, med målningar och skulpturer.

Foto: Magda Gad

Fakulteten för konst ser ut som om den lika gärna skulle kunna ligga i Paris, med målningar och skulpturer.

Foto: Magda Gad

En av konstlärarna har målat denna tavla.

Foto: Magda Gad

Dagens Kabul gömmer platser för just konst. Varje ny restaurang fylls snabbt med väggmålningar och tavlor. Denna marknad väntar på dessa elever.

Foto: Magda Gad

En ung kvinna som studerar här vill starta ett eget företag för skulpturkonst och göra utställningar i Kabul.

Foto: Magda Gad

Status i Kabul utbilda flickor

Avgifterna ligger mellan 1 400 och 7 300 kronor per år, med undantag för det amerikanska universitetet som har utländska lärare och kostar drygt 31 000 kronor per år. På de statliga universiteten är utbildningen gratis.

För fattiga familjer finns olika stipendieprogram, båda från organisationer och företag. 

Det har också blivit ett slags status främst i huvudstaden att utbilda flickorna – det kan öka chanserna att gifta in sig i en väl ansedd släkt.

På konstfakulteten hänger vackra tavlor på väggarna och på golvet och i fönsternischer står statyer. 

Det är som att ha kommit till Paris.  

20-åriga Nargis Latifi har valt just skulpturkonst som inriktning – hon vill starta ett eget företag och göra statyer och ha utställningar i Kabul för att göra staden vackrare. Hon utstrålar kreativitet och entreprenörskap i rödbrokig sjal, färgstark klänning, silverring och fast blick. 

– Vi vill ha säkerhet och fred i Afghanistan så att vi kan fortsätta våra studier. 

Känner du dig trygg här på universitetet?

– Ja. 

undefined

Nargis är en av studenterna som studerar konst vid Kabul University. Hon ser ljust på framtiden.

Foto: Magda Gad

När Aliza Sultan och Mustafa Jafari är klara med dagens lektioner går de ut på gården och sätter sig på en av de många bänkarna under träden. 

Mustafa har en bok i knät. 

Är det där en bok om journalistik?

– Nej, det är en roman. Jojo Moyes. 

En känd brittisk journalist och författarinna. 

Vad handlar den om?

Både han och Aliza skrattar när han svarar: 

– Kärlek.