Expressen har nu, nästan tre år senare, sökt upp över 20 av de flyktingar som satt på bussen i Lima för att fråga om hur livet i Sverige blev

Flyktingarna som vägrade gå av bussen – så gick det sen

Under hösten 2015, mitt under den rådande flyktingkrisen och bara en dryg månad innan regeringen införde omfattande ID-kontroller, anlände runt 50 flyktingar till den lilla orten Lima med buss. Under ett par dagar skulle de bli en riksnyhet – då flera vägrade gå av bussen eftersom boendet låg ”mitt ute i skogen”. 

Expressen har nu, snart tre år senare och med invandring som den hetaste valfrågan enligt Demoskops senaste mätning, sökt upp över 20 av de flyktingar som satt på bussen för att fråga om hur livet i Sverige blev. 

Publicerad 28 jun 2018 kl 05.06

SVT, TV4, Norska TV2, och den internationella nyhetsbyrån AFP:s korrespondent. Alla var de plötsligt i den lilla stugbyn i Lima, en ort med 199 invånare, tre mil norr om Malung. Mitt ute i en mörk skog och med flera kilometer till närmsta butik. 

Det var i slutet på oktober 2015, under den rådande flyktingkrisen som skulle sluta i att 110 928 personer under bara ett par månader sökte sig till Sverige. 

Och mitt i krisen hade runt 50 flyktingar – av missnöje över var de hamnat – vägrat kliva av bussen som tagit dem dit. ”Otacksamma lyxflyktingar” hette det i kommentarfälten under de nyhetsartiklar som skrevs och journalisten Elisabet Höglund konstaterade på sin blogg att ”en semesterby i Dalarna är väl bättre att bo i för en syrisk flykting än ett flyktingläger i Turkiet”. 

Först fem dagar och många nyhetsartiklar senare klev de sista protesterande flyktingarna av bussen.

Snart tre år senare är invandringen en av valets hetaste frågor och flyktingarna från bussen spridda över landet: i Uppsala, Smedjebacken, Sala, Sälen, Malmö, och Malmköping. Av de nästan hälften vi lyckats hitta har en lämnat landet. De andra arbetar hårt för att komma in i det svenska samhället. 

Vi har träffat dem för att se hur det har gått. 

undefined

Kheralla Algmaaldkhail har gjort ett hörförståelsetest i svenska för invandrare. Han blev klar mer än en timme innan utsatt sluttid.

Foto: LISA MATTISSON

Kheralla Algmaaldkhail, 40, har precis kommit hem från Hermonds utbildningscenter i Uppsala. Han har gjort ett hörförståelseltest i svenska för invandrare (SFI) och lyckades bli klar mer än en timme innan utsatt sluttid. Klarar han det är han snart klar med det fjärde och sista steget, men han tycker fortfarande att det är lite knepigt att just förstå sitt nya språk. Den utbredda lärarbristen på SFI, som bland annat SVT rapporterat om, har knappast gjort det enklare.

KOMMUNERNA DIT FLEST FLYKTINGAR SOM ANVISATS BOR

Totalt har 11 784 personer av de som kom hösten 2015 och som beviljats asyl fått en lägenhet anvisad till sig av Migrationsverket som de flyttat in i. Det innebär ungefär en femtedel av de som beviljats asyl. 

 

Stockholm 1 401

Göteborg 545

Uppsala 313

Lund 291

Linköping 250

Örebro 240

Umeå 222

Nacka 206

Karlstad 180

Kungsbacka 176

Jönköping 166

Malmö 161

Solna 151

Täby 144

Västerås 138 

Haninge 137

Helsingborg 137

Sollentuna 136

Mölndal 124

Huddinge 121

Gotland 116

Luleå 115

Varberg 110

Piteå 101

Kungälv 98

 

FOTNOT: När en kommun fått en anvisning från Migrationsverket informeras den nyanlända om vilken kommun som anvisats och som ska ansvara för dennes bosättning. Personen har alltid möjligheten att tacka nej till erbjuden anvisad kommun. Det innebär däremot att rätten till bistånd och logi från Migrationsverket upphör, och han eller hon måste omedelbart hitta ett boende på egen hand.

 

 

Källa: Migrationsverket. 

– Många av lärarna är inte svenskar. Flera är från Ryssland, några som kom hit för fem eller tio år sedan bara. Det är skillnad i hur de och svenskarna pratar. Då blir det svårt, säger han.

Köksbordet i trerummaren är täckt med papper och block från svenskastudierna. På väggen i köket sitter en lapp med bilder och tillhörande ord: ”hungrig”, ”mat”, ”mer”. 

– Det är så att barnen ska lära sig, säger han.

Kheralla kom hit tillsammans med sin fru och deras tre barn i september 2015, efter tre misslyckade försök att med smugglare ta sig till Grekland från Turkiet. För bara åtta månader sedan fick de sitt fjärde barn, fött här i Sverige. Målet för flykten var från första början Sverige, säger han. Just för att de hört att det var så bra för barn här. 

undefined

Köksbordet i Kheralla Algmaaldkhails trerummare är täckt med papper och block från studierna i svenska.

Foto: LISA MATTISSON

Men den första tiden i Sverige blev minst sagt annorlunda för familjen. 

I stället för den nystart de hoppats att Sverige skulle bli var de en av familjerna som satt kvar längst på den omskrivna bussen med protesterande flyktingar i Lima. 

– Jag tror vi var kvar på bussen i tre, fyra, fem dagar. Jag kommer inte ihåg exakt, säger Kheralla, som blir undvikande i svaren så fort frågan om bussen kommer upp.

undefined

Kheralla har arbetat som advokat i tio år. Nu ligger allt fokus, förutom att uppgradera juristexamen från Syrien, på att få jobb och en mer permanent bostad.

Foto: LISA MATTISSON

Men han förklarar ändå känslan de fick när de kom dit den där mörka oktoberkvällen 2015:

– Det kändes så konstigt där, säger han. Alla träd… inga människor. Jag flydde från ett krig i mitt hemland. Det är klart att det blir en kontrast när man kommer till ett så öde ställe och dessutom inte vet hur länge man ska stanna där. I Orsa, där bussen åkte ifrån och där vi var i nästan en månad innan, fanns åtminstone ett språkcafé och personer som hjälpte oss invandare att träna på svenska. Men Lima. Det fanns inga människor, verkligen ingenting… 

Det kändes så konstigt där. Alla träd… inga människor.

När de till slut lämnade bussen fortsatte besvikelsen. 

– Vi är fem personer i familjen och stugan var som det här vardagsrummet, säger han och måttar i hans nuvarande vardagsrum i Uppsala. 

De ville därifrån så snabbt som möjligt. 

Av de 110 928 personer som sökte asyl i Sverige under september till november 2015 fick ungefär hälften stanna, av dessa var merparten syrier. Av de syrier som sökte asyl under den här perioden har hela 90 procent fått stanna. Däribland Kheralla och hans familj. Sedan 14 månader tillbaka bor de i en trerummare i Uppsala som de blivit tilldelade av Migrationsverket. Totalt har 313 personer av de som kom hösten 2015 och som beviljats asyl blivit anvisade till just Uppsala, vilket innebär att det är den stad som ordnat lägenheter till flest flyktingar från denna period. Bara Stockholm (1 401 personer) och Göteborg (545) har tagit emot fler.  

undefined

Kheralla Algmaaldkhail bjuder på turkiskt kaffe.

Foto: LISA MATTISSON

Kheralla har arbetat som advokat i tio år. Nu ligger allt fokus, förutom att uppgradera juristexamen från Syrien, på att få jobb och en mer permanent bostad. Och träffa svenskar. 

– Mina barn är bättre än jag på svenska. För jag träffar ju bara andra invandrare på SFI och de andra kurserna jag läser för juridiken, säger han. 

undefined

Kheralla registrerade sig som ”kulturkompis” i Uppsala förra året.

Foto: Lisa Mattisson

Kheralla säger att han förra året registrerade sig som ”kulturkompis” i Uppsala, vars syfte är att ”ge nyanlända och asylsökande möjlighet att gå på kulturaktiviteter tillsammans med etablerade svenskar”. Och visst fick han kulturkompisar, men inte svenskar. 

– Det blev en kompis från Frankrike, en från Finland och en från Spanien, så det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Att prata svenska är en sak, men jag vill förstå allt också: kultur, tradition, samhälle. Känna mig svensk. 

 

undefined

Sara Kubrom Haile, 34, och Awel Habte, 34, har bott i en tvårummare i Smedjebacken med barnen Mlat Haile och Kendel Haile i två år.

Foto: LISA MATTISSON

Det är tyst och lugnt på det lilla torget i Smedjebacken, fyra mil söder om Borlänge. Flera butiker tycks ha stängt igen för gott. Snett bakom bor Awel Habte, 34, och sambon Sara Kubrom Haile, 34, samt barnen Mlat Haile och Kendel Haile. De har bott här i en tvårummare i två år. 

Ni är de första vi pratar svenska med sedan vi flyttade hit så nu får vi verkligen öva, säger Awel på bra svenska.

På tröjan han har på sig står det ”Malung” i röd text. Han säger att han älskar Malung, sedan skjuter han fram en kebabpizza med pommes på och en dippsås. 

– Varsågoda. Ta lite juice också. Och där finns popcorn, säger han och pekar på en stor skål de ställt fram på soffbordet. 

Folk är blyga här i Sverige va? 

Awel blev godkänd på samtliga fyra nivåer i svenska för invandrare, SFI, under det första året här i Smedjebacken. Nu handlar det mest – precis som Kheralla också efterfrågade – om att öva på färdigheterna han läst sig till. Men här finns det inga ”kulturkompisar”, språkcaféer eller ens särskilt mycket folk ute på gatorna. Om det på SFI är brist på lärare så är det i Smedjebacken brist på svenskar att prata med. 

– Ibland säger jag ”hej, hej, tjena” på svenska när jag passerar någon som ser svensk ut på gatan. Då får jag ofta ett ”hej” tillbaka. Men folk blir lite förvånade och skeptiska, säger han och skrattar.

– Folk är blyga här i Sverige va? 

Han säger att de har försökt bjuda hem svenskar.

– Vi har som tradition att vi bjuder på kaffe, men… folk är tveksamma. 

undefined

Awel Habte har precis hämtat Mlat Haile på förskolan.

Foto: LISA MATTISSON

Utöver svenska talar Awel tigrinska, arabiska och engelska. I hemlandet Eritrea är han universitetsutbildad laboratorietekniker. Men efter snart tre år i Sverige är fortfarande en obetald praktikplats i Ludvika, en och en halv mil bort, där han packar kartonger, den främsta jobbmeriten här. 

– Men det kommer bli annorlunda om vi lyckas ta oss härifrån till Malung. Där finns allt vi vill ha, säger han. 

Sara börjar göra kaffe på ett extra tidskrävande traditionellt etiopiskt vis för när man har gäster eller bara mycket tid. Och mycket tid har hon i alla fall just nu, eftersom hon är föräldraledig. Just därför hoppas hon få kunna plugga svenska på distans. Men klartecknet dröjer. Just nu har hon väntat i tre månader.

undefined

Sara gör kaffe på ett tidskrävande traditionellt etiopiskt vis.

Foto: Lisa Mattisson

Hon börjar rosta kaffebönor på en liten platta de har i vardagsrummet och doften sprider sig i hela lägenheten. När bönorna rostats ska de malas, hällas upp i ett kärl och sedan i små, små kaffekoppar. Det tar mycket tid, som hon konstaterade. 

MÄNNISKORNA FRÅN BUSSEN – HÄR ÄR DE NU

1. Man från Syrien. Bor i Malung. Har fått jobb och uppehållstillstånd. 

2. Kvinna från Afghanistan. Bor i Sälen. Har fått avslag på asylansökan.

3. Man från Afghanistan. Bor i Sälen. Har fått avslag på asylansökan.

4. Man från Eritrea. Bor i Sala. Har fått uppehållstillstånd. 

5. Man från Eritrea. Bor i Uppsala. Har fått uppehållstillstånd och jobb. 

6. Awel Habte från Eritrea. Smedjebacken. Har fått uppehållstillstånd och jobb.

7. Kelifa Nasser från Etiopien. Bor i Uppsala. Uppehållstillstånd. Har fått jobb. Läser SFI. 

8. Enass Alhaj Ibrahim Alagol från Syrien. Bor i Uppsala. Har fått uppehållstillstånd.

9. Kheralla Algmaaldkhail från Syrien. Bor i Uppsala. Har fått uppehållstillstånd och läser SFI.

10. Barn från Syrien. Bor i Uppsala. Har fått uppehållstillstånd.

11. Barn från Syrien. Bor i Uppsala. Har fått uppehållstillstånd.

12. Barn från Syrien. Bor i Uppsala. Har fått uppehållstillstånd.

13. Man från Syrien. Bor i Malmköping. Har fått uppehållstillstånd.

14. Man från Syrien. Bor i Malmköping. Har fått uppehållstillstånd.

15. Man från Syrien. Bor Malmköping. Har fått uppehållstillstånd.

16. Kvinna från Syrien. Bor i Malmköping. Har fått uppehållstillstånd och jobb. 

17. Man från Syrien. Bor i Malmköping. Har fått uppehållstillstånd.

18. Man från Irak. Bor i Sörmland. Har fått uppehållstillstånd.

19. Man från Syrien. Bor i Malmö. Har fått uppehållstillstånd och pluggar SFI.

20. Kvinna från Syrien. Bor i Malmö. Har fått uppehållstillstånd och pluggar SFI.  

21. Barn från Syrien. Har fått uppehållstillstånd.

22. Man från Irak. Flyttade tillbaka till Irak när det dröjde med besked om uppehållstillstånd. 

Sara skrattar när sambon Awel utvecklar sin kärlek till Malung:

– Alla är så snälla där. Och så har vi svenska vänner som vi kan öva på språket med där. Dessutom finns det jobb. Här i Smedjebacken finns inga jobb. Och har man inget jobb blir det svårt att skaffa egen lägenhet. Det blir en ond cirkel. Men vi går in på Malungs hemsida varje dag och kollar om de har några lägenheter. Om några år kanske vi bor där! 

Awel var liksom Kheralla en av de flyktingar som åkte med bussarna till Lima den där hösten 2015. Han minns det fortfarande väl. 

– Vi var oense på bussen. Jag och tre, fyra andra personer från Eritrea sa att vi skulle gå av där i Lima och det gjorde vi också, men många andra sa att vi inte skulle göra det. De sa att vi var i skogen och att det är svårt att bo där. Men till slut höll de med oss och klev av bussen. 

undefined

Awel Habte och äldsta barnet Mlat Haile, som Sara Kubrom blev gravid med när de bodde i Lima.

Foto: LISA MATTISSON

För honom började resan genom Sverige – likt många andra av de som satt på bussen – i Malmö, dit han hade tagit sig med båt från Hamburg. Från Malmö fick han åka till Märsta utanför Stockholm för att ta fingeravtryck, och därefter till Orsa där han blev kvar i ett par veckor innan bussen gick till Lima. Snart anlände även flickvännen Sara Kubrom dit, som kommit till Sverige ett par månader tidigare eftersom paret inte hade råd att åka samtidigt. 

Där vi kommer ifrån bor bara djur i skogen, som lejon och tigrar. Som människa kan man inte bo i skogen. Det var bilden många hade

Trots att de båda ändå trivdes i Lima till slut kan de ändå förstå varför flera valde att inte kliva av bussen. 

– Där vi kommer ifrån bor bara djur i skogen, som lejon och tigrar. Som människa kan man inte bo i skogen. Det var bilden många hade, säger Sara.

– Ja precis, djur bor i skogen. De vet inte att man kan bo i skogen. De kände, vi är människor, vi är inte djur. Vi ska inte behandlas som djur. Dessutom… det kanske skulle komma djur och skada oss? Vi hade ingen aning om vad som fanns i skogen, lägger Awel till. 

Han har fortfarande kontakt med några av de han åkte på bussen med. De brukar sms:a varandra lite då och då och för ett tag sedan åkte han till Uppsala, där en av vännerna från bussen bor, för att hälsa på.   

– Uppsala är också bra. Inte som Malung, men ändå bra. Det finns jobb där, till skillnad från här. Jag känner tre personer från bussen som bor i Uppsala och alla jobbar.

Människorna från bussen – här är de nu

En av Awels vänner från bussen som bor i Uppsala är Kelifa Nasser, 28. Han kom till Sverige ensam, efter en väldigt lång resa. Att han hamnade i Sverige beror på att han under sin flyktväg hörde att Sverige hade en bra flyktingmottagning. 

– Först flyttade jag till andra länder nära mitt hemland Etiopien. Först till Sudan, där var det mycket svårt. Sedan Libyen. Mycket, mycket svårt där också. Sedan åkte jag med en liten, liten båt över Medelhavet. Vi var kanske 400 personer på den. 

Till slut hamnade även han på bussen i Lima. Likt Awel valde han också att kliva av tidigt. 

– I början gillade vi inte stället, det var ju mitt i ett skogsområde. Men sedan blev det okej, även om det fanns folk från andra länder som inte var glada över att vara där.

undefined

Kelifa Nasser, 28, kom till Sverige ensam efter en väldigt lång resa.

Foto: LISA MATTISSON

Till skillnad från de andra vi pratat med får vi använda oss av en tolk när vi träffar Kelifa. Generellt är man berättigad till SFI-undervisning först när man fått uppehållstillstånd och är folkbokförd i Sverige. Men väntan kan alltså bli betydligt längre än så.

– Man borde få språkundervisning när man kommer till Sverige. Jag fick inte börja studera förrän efter ett år och åtta månader. Ett år innan uppehållstillståndet och sedan ytterligare åtta månader, säger Kelifa. 

undefined

Kelifas tröja med trycket ”Kläppen” har hängt med från tiden i Dalarna och praktiken i en affär på en vintersportanläggning i Sälen.

Foto: LISA MATTISSON

Han har på sig en tröja med trycket ”Kläppen”. Den har hängt med från tiden i Dalarna och praktiken i en affär just på vintersportanläggningen i Sälen. 

– Vi visste ju inte riktigt vad vi skulle göra där. Så efter kanske två månader gick vi själva runt och frågade om vi fick praktisera hos olika arbetsgivare. Såhär i efterhand kan jag tycka att man borde ha kunnat erbjuda sådana praktikplatser. Då börjar vi ju lära oss språket helt gratis. Man slösar bara med tid annars. 

undefined

Kheralla Algmaaldkhail (till vänster) och "Diana" i mitten.

Foto: Lisa Mattisson

En person vi väljer att kalla Diana, eftersom hon inte vill ställa upp med sitt riktiga namn, minns Lima och Dalarna på ett helt annat sätt än Awel och Kelifa. 

Hon kom hit med hela sin familj när hon var 25 år, efter att ha flytt från hemstaden Aleppo i Syrien. Hon och familjen tillhör de som, likt Kheralla och hans familj, stannade kvar på bussen i flera dagar. 

– Lima, bara namnet ger mig obehag. Jag försöker att inte minnas den platsen alls, säger hon nu snart tre år senare. 

Det var inte bara platsen. Stugorna – och sängarna – var hemska också

Precis som Kelifa har hon svårt att tala och förstå svenska, men hon pratar bra engelska.

– Vi tyckte Lima var hemskt eftersom vi snabbt insåg att det inte fanns någon säkerhet där och det kändes som en väldigt svår plats att bo på. Särskilt för en person som är invandrare för första gången och som inte har någon aning om hur det funkar här. Och det var inte bara platsen. Stugorna – och sängarna – var hemska också. De var inte lämpliga för mänskligt liv i mer än en vecka, säger hon. 

undefined

Stugbyn i Lima i oktober 2015.

Foto: LISA MATTISSON

I januari 2016 lyckades familjen flytta till en lägenhet i Malmköping som de löste på egen hand, via en vän. Och ett halvår senare fick de uppehållstillstånd. Samma år fick Diana också ett jobb. I dag har hon en tydlig bild om var hon vill göra: flytta till Stockholm och börja plugga statsvetenskap eller internationella relationer. 

Redan i dag har hon ett extrajobb i Stockholm som hon pendlar till, samtidigt som hon nu pluggar svenska och förbereder sig för de planerade studierna på universitetet. 

– Men du vet, det är svårt att hitta lägenhet i Stockholm. 

Efter tre år i Sverige har hon kunnat konstatera att det egentligen bara är på sommaren hon trivs bra här. 

Men hon kommer att bli kvar. 

– Jag gillar människorna här.

FLYKTINGKRISEN HÖSTEN 2015

7 september: Ett stort antal människor börjar ankomma till Malmö central. Dagen därpå händer samma sak på tågcentralerna i Göteborg och Stockholm. Ökningen fortsätter sedan fram till mitten av november. 

12 november: Gränskontroller vid inre gräns återinförs. 

17 november: Regeringen fattar beslut om att vissa ID-kontroller ska gälla. 

21 november: ID-kontrollerna börjar gälla. 

24 november: Regeringen meddelar att den svenska lagstiftningen om rätten till asyl tillfälligt behöver anpassas till minimikrav enligt internationell rätt. Det innebär att rätten till uppehållstillstånd blir tidsbegränsad och att rätten till familjeåterföreningen minskar.

 

VANLIGASTE LÄNDERNA ATT KOMMA IFRÅN OM MAN BEVILJADES ASYL

Syrien: 32 463 (50 avslag)

Afghanistan: 10 786 (18 856 avslag)

Irak: 4 133 (6 801 avslag)

Eritrea: 1 689 (20 avslag) 

Iran: 1 264 (1 125 avslag)

Etiopien: 462 (406 avslag)

Övriga: 5 653 (5 597 avslag)

Totalt beviljade: 56 450 (32 855 avslag)

 

Källa: Migrationsverket. Gäller de som sökte asyl september-december 2015. 

 

”Det stora antalet människor på flykt som sökte sig till Sverige överraskade alla. Varken Regeringskansliet, Migrationsverket eller någon annan myndighet förutsåg den utveckling som skulle komma att ske under hösten 2015”

 

Från utredningen ”Att ta emot människor på flykt hösten 2015”.

 

LÄS MER OM VIKTIGASTE VALFRÅGORNA:

• LARMSIFFRAN: Det behövs 45 000 nya sjuksköterskor

• VÅRD: Hur kunde så många missa min pappas cancer?

• INTEGRATION: Kvinnorna som lever isolerade i sina hem

• LAG & ORDNING: Rånade och lurade – polisen hinner inte utreda

• SKOLA: Sprickan i skolan – kiss i papperskorgen och brinnande gardiner