”Jag började ta mjölk med Ipren varje dag”

Alamin, 29, jobbar 12 timmar om dagen – får ingen lön

Alamin, 29, sover på ett påslakan direkt på golvet. Hans enda sällskap finns i telefonen – hustrun Jannatul, som han aldrig träffat.

Nu för Alamin en desperat kamp för att svenska myndigheter ska lyssna på hans historia.

Den handlar om att leva på mjölk och Ipren, sju personer i en tvårummare och att finansiera chefens kandidatur till ett utländskt parlament.

Publicerad 17 okt 2017 kl 08.10

2 000 kronor i månaden betalar Alamin för sovplatsen i Jakobsberg norr om Stockholm. Han delar rummet med två andra, och ytterligare fyra personer sover vägg i vägg. Resten av lägenheten är kal.

– Någon är alltid uppe och springer för några har nattjobb och andra dagjobb. Ägaren får in 14 000 från bara oss, han har lägenheterna som en business, säger Alamin.

– Jag blir galen här.

Den enda han pratar med finns i mobilen. Hon heter Jannatul.

 

 

Alamin visar en bild på sin hustru i traditionella bröllopskläder. De har gift sig genom ett så kallat telefonäktenskap. De vigdes över mobilen utan att ha träffats – en metod för att en distansrelation ska vara ren, men som islamiska lärda har olika syn på.

Nu är Jannatul mobilens bakgrundsbild. Hon bor i Dhaka, Bangladeshs huvudstad, och Alamin kan inte berätta för henne om ångesten i Sverige.

– Hon gråter bara och frågar när jag ska fixa visum till henne. Det är bättre att inte säga någonting, säger Alamin.

undefined

Alamin tittar på en bild på sin fru, Jannatul. De gifte sig via ett telefonsamtal och kan inte träffas, för Alamin har ingen möjlighet att resa hem.

Foto: Meli Petersson Ellafi

Han har varken säng eller madrass men desto mer av något annat han samlat på sig i Sverige. Papper. Högar av papper.

Genom kontoutdrag, foton på personalliggaren och kontrakt hoppas han kunna få någon i Sverige att vilja utreda hans arbetsgivare. Men hittills har ingen brytt sig om att gå igenom bevishögen.

På högtidlig engelska räknar Alamin upp alla adresser han kan hitta. Arbetsdomstolen, Arbetsmiljöverket, diskrimineringsombudsmannen, Migrationsverket samt en lång rad fackförbund och journalister.

Alamin missar aldrig ett extra sir eller madam eller please i sina många mejl. Han vädjar om att någon ska gå med på att träffa honom.

"Jag har alla dokument. Alla bevis. Jag har jobbat i fyra år. 200 timmar eller mer varje månad. Jag fick runt 6 000 i månaden. Många anställda används på samma sätt och han tjänar pengar svart. Det andra han satte in fick vi sätta tillbaka till hans konto eller ge honom i handen. Han sa att han skulle ordna arbetsvisum men jag har inte fått visum. Jag tror att för ett bra land är en sådan person en fiende. Jag är fattig. Ingen hjälper mig. Men jag har alla bevis här hos mig. Please Sir/Madam."

undefined

Alamin sover på ett påslakan på golvet. Han delar rummet med två andra, och ytterligare fyra personer sover vägg i vägg.

Foto: Meli Petersson Ellafi

Då får jag chans att prata med polisen och kan berätta allt

Funderar på försöka bli gripen – för att få berätta sin historia

År går och Alamin fortsätter att skicka mejl. Det har ännu inte sjunkit in att ingen myndighet kommer att agera, även om de verkligen skulle gå granska högen med påstådda bevis.

Ännu har ingen i Sverige dömts enbart för att tjäna pengar på att erbjuda arbetstillstånd, det är inte ens utrett om det i sig självt är brottsligt.

Men Alamin vädjar direkt till Arbetsdomstolen:

"Please make an appointment please. I want to tell all things. Please. Please take my case. Please Sir/Madam."

Arbetsdomstolen svarar artigt att processen tyvärr inte går till på det sättet utan att facket måste driva hans ärende. Alamin går med i facket. Han ringer dem ofta och argumenterar intensivt för sin sak.

Även i kontakten med mig vill han desperat hitta ett sätt att få till en nyhet som någon ska bry sig om.

– Om jag åker direkt till en av hans restauranger och slår sönder något, gör problem, då kommer polis och tar mig. Då får jag chans att prata med polisen och kan berätta allt. Och om de inte vill höra så blir det en nyhet av att polisen tagit mig och då kan jag berätta allt i nyhetssändningen.

undefined

Inga möbler, men en hög med papper har Alamin samlat på sig. Förutom att söka jobb så mejlar han ofta runt till Arbetsdomstolen, Arbetsmiljöverket, diskrimineringsombudsmannen, Migrationsverket samt en lång rad fackförbund och journalister. Hoppet är att någon ska lyssna.

Foto: Meli Petersson Ellafi

Sparkades – för att han gick till facket

I maj i år följde vi köksassistenten Shahidul Alam, som kallas Babul, under två märkliga arbetspass.

Babul reste från hemmet i Trelleborg till sin arbetsplats, en wokrestaurang i Väla centrum utanför Helsingborg. Han var schemalagd att sitta still hela dagar utanför restaurangen, likt ett olydigt barn placerat en skamvrå, i stället att jobba i köket med sina kolleger.

Wokkedjans ägare Monjurul Hassan bekräftade bestraffningen:

– Han ska sitta utanför och få betalt. Det har jag bestämt.

Efter Expressens publicering fick Babul sparken av Monjurul Hassan. Uppsägningen kom med ett brev på posten. Monjurul Hassan var noggrann med att meddela att en kopia på avskedet skickats till alla myndigheter och instanser han kunnat komma på:

"Härmed vill jag meddela dig att definitivt avsluta din anställning med omedelbar verkan pga ditt sabotage, stöld och mordhot. Kopia av din upphörande av anställning vidarebefordras till för deras kännedom Migrationsverket, Polismyndighet, Företags advokat, Facket HRF, Väla Centrums ledning"

Någon stöld eller något mordhot, som nämns i brevet, har Monjurul Hassan inte polisanmält. Sabotaget, har han förklarat, syftar på att Babul vänt sig till facket utan att varna honom först – ett klart fall av företagssabotage, enligt företagaren.

I september i år nådde fackförbundet HRF och Monjurul Hassans bolag en uppgörelse, som innebar att Hassan blev skyldig att betala Babul 73 246 kronor.

undefined

Babul, som Expressen träffade i våras, har ännu inte sett några pengar från Monjurul Hassan.

Foto: Anders Grönlund

Tidigare satte vi in pengar på hans konto ibland. Efter att tidningen kommit gick vi över till att bara ge kontanter

Alamin jobbade för samma företagare

Alamin jobbade för Monjurul Hassan i fyra år, i flera olika svenska städer. Förutom restaurangkedjan Wok Kitchen har Monjurul Hassan flera andra företag. Alamin flyttades runt mellan de olika arbetsplatserna i det lilla imperiet – på papperet som städare men i verkligheten som köksassistent. Under en period bodde han också hemma hos Monjurul Hassan där flera arbetare hyrde rum.

Till sist placerades Alamin i en galleria i Karlstad.

Hans kontoutdrag från tiden i Karlstad styrker att han varje månad gick till samma bankomat i gallerian där han arbetade, för att ta ut ett par tusen från den insatta lönen. Precis samma procedur berättade Babul i Trelleborg om – han visade upp liknande kvitton från bankomater. Monjurul Hassan hävdade att restaurangarbetarnas bankomatuttag handlar om att de gett honom kontanter som han skulle ta med till deras släkt när han reser till hemlandet Bangladesh.

undefined

Monjurul Hassan är förutom företagare i Sverige även politiker i Bangladesh.

Foto: Anders Grönlund

I Karlstad bekräftar flera arbetare Alamins version om varför pengarna betalades tillbaka. Poängen är, enligt dem, att en lön av en viss storlek ska synas på papperet och ligga till grund för ett beslut om arbetstillstånd. Den verkliga lönen är det som blivit kvar efter att de betalat tillbaka ett par tusen till arbetsgivaren, hävdar de.

Enligt Alamin blev chefen mer försiktig efter Expressens publicering i maj, om Babul och skamvrån i Väla centrum.

– Tidigare satte vi in pengar på hans konto ibland. Efter att tidningen kommit gick vi över till att bara ge kontanter, uppger han.

Alamin säger att han från början var med på upplägget med en lön på papperet och en annan i verkligheten. Sedan insåg han att slarv med försäkringar och löneutbetalningar påverkar hans möjligheter att få visum. Det var då han inledde sitt intensiva brevskrivande till svenska myndigheter och domstolar.

– Jag började få ont i ryggen i Karlstad och gick till en vårdcentral. Läkaren sa att jag måste undvika tunga lyft jobbet och skrev ut någon sorts smärtstillande. Men de var för dyra att hämta ut. I stället lyssnade jag på det andra som läkaren sa, att jag kan dricka mjölk varje dag för att bättre kunna lyfta tungt. Jag började ta mjölk med Ipren varje dag, säger Alamin.

”Ipren hjälper mot oro också”

Det var via jobb i Italien som Alamin kunde resa vidare inom EU, till Sverige.

På Monjurul Hassans stora arbetsplats fick han upp hoppet om att jobb där kunde leda till arbetstillstånd och efter ett första avslag fortsatte han jobba på wokrestaurangen. Andra bangladeshier föreslog att han skulle söka asyl trots att han garanterat skulle få avslag.

En sådan ansökan ger både tid och, viktigare – efter ett avslag får man tillstånd att ännu en gång söka arbetstillstånd på samma restaurang. Det kallas för spårbyte.

– Det är ett vanligt sätt för att fixa så att vi slipper åka till Bangladesh och göra en ny ansökan därifrån. Under tiden du är asylsökande kan du ändå få tillstånd att arbeta, säger en kollega till Alamin.

Efter det väntade asylavslaget sökte Alamin på nytt tillstånd att arbeta i wokrestaurangen – där han alltså egentligen arbetat hela tiden.

Men troligen kommer han inte heller denna gång att få arbetstillstånd, då löner och försäkringar inte betalats in korrekt av arbetsgivaren Monjurul Hassan. Därför har han gett sig ut på jakt efter ett nytt jobb.

– Det blir mellan två och fem Ipren varje dag. Ipren hjälper mot oro också, säger Alamin.

undefined

Restaurangkedjan Wok Kitchen finns på flera håll i Sverige.

Foto: Meli Petersson Ellafi

Medan jag väntar på arbetstillståndet kan jag inte resa hem. Det är därför jag gjort ett telefonäktenskap

Kan inte resa hem – gifte sig över telefon

För att få uppehållstillstånd på grund av arbete krävs att arbetsplatsen är idealisk ur ett fackligt perspektiv.

Politiskt finns två läger:

  Det ena vill minska fackförbundens inflytande och därmed pressen på arbetsgivarna. Organisationen Work Permit Holders Association vill till exempel att arbetsgivare som inte följt kollektivavtalen till punkt och pricka inte ska vara en grund för att säga upp arbetarens uppehållstillstånd. "Beträffande kollektivavtalet, gör inte de anställda till offer", skriver organisationen på sin hemsida.

  Det motsatta lägret förespråkar hårdare kontroller av vilka arbetsgivare som använder tillstånden som en sorts visumförsäljning. Men det är en typ av exploatering som ingen dömts för i Sverige utan att det varit del av något annat brott.

Alamin visar sitt mejlkonto – utkorgen är fullproppad av ansökningar till vartenda servicejobb som varit utannonserat, över hela Sverige. Ett nytt jobb kanske kan ge ett nytt arbetstillstånd, trots att han redan lagt fyra år på jobbet hos Monjurul Hassan.

Mobilen ligger alltid bredvid Alamin. I den väntar hans fru Jannatul. Han skickar ibland hem pengar till henne trots att de aldrig träffats.

– Jag litar på henne, hon har ju väntat på mig hela den här tiden. Medan jag väntar på arbetstillståndet kan jag inte resa hem. Det är därför jag gjort ett telefonäktenskap, säger Alamin.

Monjurul Hassan är både chef och en mäktig politiker i Bangladesh

Flera gånger söker vi Monjurul Hassan och ber honom kommentera Alamins uppgifter. Han trycker bort samtalen men svarar till slut i ett långt sms. Där radar han upp anklagelser om att både Babul i Skåne och Alamin i Stockholm mordhotat honom personligen, bedriver utpressning och misshandlar andra anställda.

När Expressen intervjuade honom i våras bekräftade Monjurul Hassan att arbetarna betalat tillbaka en del av lönen till honom – men enligt arbetsgivaren hamnade pengarna inte i hans egen ficka, utan det var ett arrangemang som gjordes för att han skulle ta med pengarna till de anställdas släktingar i Bangladesh.

Hotell- och restaurangfacket har fått samma förklaring.

– Den förklaring Hassan ger till oss vid frågor om detta, är att det händer att han är anställda behjälpliga med att skicka pengar till anhöriga i hemlandet Bangladesh, säger ombudsmannen Susanne Blom.

Nu, när vi tar upp Alamins uppgifter om att en del av lönen betalades tillbaka till Monjurul Hassan säger han att det inte stämmer överhuvudtaget.

– Det är en stor lögn, skriver Monjurul Hassan som sedan inte vill svara på följdfrågor.

Under hösten tillbringar han den mesta tiden i Bangladesh. Där förbereder han sig för att kandidera till det bangladeshiska parlamentet i valet nästa år. Monjurul Hassan är ledare för den svenska grenen av Awami League, det styrande partiet i Bangladesh. Något som ytterligare komplicerar hans maktposition gentemot arbetarna.

I Ödåkra utanför Helsingborg märks Monjurul Hassans kommande kandidatur genom att ett hus läggs ut till försäljning. Pensionärerna Britt-Marie och Royal Nilsson har under många år hyrt ett hus av Monjurul Hassan där hyresavtalet sagts upp.

Också Alamin har en tid bott hemma hos Monjurul Hassan. När han nu försöker nå honom för att få de löneavier och försäkringspapper som fattas för visumet har Monjurul Hassan inte tid att prata.

undefined

Alamin utanför lägenheten i Jakobsberg.

Foto: Meli Petersson Ellafi

Det är inte pengarna som är viktiga. Det är att jag betalar varje liten skatt så att jag kan få det svenska visumet

Babul, som avskedades efter att ha fått sitta i skamvrån på Väla centrum, väntar på att de 73 246 kronorna ska trilla in på kontot.

– Men helst hade jag velat att fallet hamnade i Arbetsdomstolen, säger Babul.

Alamin vill inte heller ha ersättning i första hand.

– Det är inte pengarna som är viktiga. Det är att jag betalar varje liten skatt så att jag kan få det svenska visumet, säger han.

Han försöker hitta ett nytt jobb som kan ligga till grund för ett arbetstillstånd och provjobbar just nu gratis som köksassistent på en restaurang där ägarna tillhör ett starkt nätverk som stöttar partiet Jamaat-e-islami och är kända för att hjälpa sina sympatisörer att hitta arbete.

Men provjobbandet har pågått i över en månad. Sju dagar i veckan. Tolv timmar per dag.

– Jag vet inte om de kommer börja betala mig. Det är viktigare att ta reda på om de kan ge ett kontrakt, säger Alamin.

Inom en vecka måste han få kontraktet för att spårbytet till arbetstillstånd fortfarande ska gå att göra.

Betalade 100 000 kronor – för att få jobb

För fyra år sen berättade vi om Tareq och Habib i Malmö som kunde visa kvitton på att de betalat över 100 000 kronor för sina jobb som skulle leda till ett svenskt pass. På plats i Sverige fick de ingen lön och jobbade i stället gratis, med lite dricks, i två år. I dag har de båda fått permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Efter vår publicering, i valrörelsens slutskede 2014, bloggade nuvarande arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson om Tareq och Habib under rubriken "Slaveri i vår tid". Hon listade då fyra punkter som snabbt skulle åtgärdas om Socialdemokraterna vann valet. Bland annat en förhandskontroll av arbetsgivaren så att den som tidigare missbrukat systemet inte ska få tillstånd, att lönenivån i jobberbjudandet blev juridiskt bindande och kännbara sanktioner för den som utnyttjar systemet.

Ylva Johansson vill i dag inte kommentera löftena i blogginlägget.

Efter två dagars kontakt med Johanssons pressekreterare där de ha vägt fram och tillbaka om Ylva Johannson ska låta sig intervjuas hänvisar hon till migrationsminister Heléne Fritzon.

Monjurul Hassan är kritisk till Expressens journalistik om arbetare på hans restauranger. Han menar att rapporteringen gjort att fler i hans personal nu vänt sig emot honom och att han drabbats av hot, utpressning och trakasserier.

– Jag uppfattar ditt engagemang som diskriminerande mot invandrarföretagare. Jag får väl kolla med pressombudsmannen och diskrimineringsombudsmannen om ditt engagemang är rätt, skriver Monjurul Hassan i ett sms.

undefined

Monjurul Hassan vill inte svara på Expressens frågor. I sms är han kritisk mot rapporteringen, och han anklagar sina anställda för hot och trakasserier.

Alamin får dagarna före publicering ett kontrakt från sin nuvarande restaurang som han hoppas ska kunna leda till ett nytt uppehållstillstånd. Några pengar har han ännu inte sett och arbetsgivaren har heller inte frågat efter hans bankkonto. Han jobbar fortfarande tolv timmar om dagen.

Många bangladeshier arbetar utomlands

Enligt UD uppskattas runt fem miljoner bangladeshier arbeta utomlands. De officiella siffrorna i Bangladesh är dock lägre, vilket kan tyda på en stor illegal arbetsmigration.
De länder som har störst bangladeshisk arbetskraft är Malaysia och gulfstaterna.
Bangladesh är ett av de länder i världen med störst inflöde av pengar, som skickas hem till familjen från medborgare som arbetar utomlands.
Den inhemska ekonomin växer men politisk turbulens och hög korruption driver många att lämna landet.

Drygt 2 000 ansökningar om uppehållstillstånd i år

Bangladeshier som jobbar på svenska restauranger har olika sorters visum. De kan ha arbetstillstånd i något annat EU-land men resa dit jobben finns, ha studentvisum men också jobba i restaurangen varje dag, vara asylsökande med arbetstillstånd eller ha ett arbetstillstånd kopplat till en specifik anställning. En person kan ansöka om flera olika visum. Att en person har studentvisum och en annan har arbetstillstånd behöver alltså inte nödvändigtvis betyda att den ena främst är student och den andra är arbetare.
När utländska studenter avgiftsbelades syns en stor skillnad i hur många som ansöker om studentvisum.

 

Från år 2010 till 2011 sjunker antalet helt nya ansökningar från 1 646 till 205. I stället ökade ansökningar om arbetstillstånd från 572 till 963 från 2010 till 2011.
I år har hittills 2 182 bangladeshier ansökt om olika typer av uppehållstillstånd i Sverige. Den största kategorin är uppehållstillstånd på grund av studier.

 

LÄS FLER REPORTAGE AV JOHANNA KARLSSON:

 

Babul straffades – fick sitta sysslolös och tyst på jobbet i flera timmar  

 

Bedragarna lockar arbetslösa med falska jobb

 

Betalade 113 000 för att få jobba – tjänar 1 300 i månaden 

undefined