Framme i skolan blev jag rädd och blyg
Takia Ali Mohamed Abdallah, 22
Grande Comore, Komorerna
Takia Ali Mohamed Abdallah, 22, från ön Grande Comore i Komorerna, var mycket ivrig att börja skolan.
– Jag minns första skoldagen, men särskilt dagen innan. Jag ville prova hur det kändes att ha nya kläder och ta på en ryggsäck och gå till skolan, säger Takia.
Komorerna är en ögrupp i Indiska oceanen utanför Östafrika. Det är ett av världens minst utvecklade länder som lider av överbefolkning, dåliga skördar och stor arbetslöshet. Det är officiellt skolplikt för barn i åldrarna 6 till 15 år, men en stor del av landets barn får liten eller ingen skolgång. 83 procent av flickorna går i grundskolan, jämfört med 88 procent av pojkarna. Men siffran för flickor sjunker till 45 procent i gymnasiet.
– Jag var mycket glad över att gå till skolan och log på gatan hela vägen dit, säger Takia om första skoldagen.
– Framme i skolan blev jag rädd och blyg när jag såg en massa barn som jag inte kände. De hade fina kläder och några av dem kom från mycket rika familjer. Några av dem kunde redan tala franska, men jag kunde inte ett ord, säger hon.
Bara hälften av befolkningen kan läsa och skriva franska, som fortfarande är officiellt myndighetsspråk i Komorerna decennier efter det att ögruppen blev självständig.
Jag sprang tillbaka efter min mamma när hon hade lämnat mig
Dearest Walker, 15
Monrovia, Liberia
– Min första skoldag var inte rolig. Jag var rädd för allt det okända, säger Dearest Walker, 15, från Liberias huvudstad Monrovia.
– Jag var för ung för att komma ihåg allt tydligt. Men en sak jag minns är att jag sprang tillbaka efter min mamma när hon hade lämnat mig i skolan, säger hon.
Dearest går nu i tionde klass och tycker om skolan.
– Jag gillar att skolan förbereder mig för chanser och utmaningar i framtiden i en värld där framgång ofta bestäms av din utbildningsnivå. Mina föräldrar gör allt för att skicka mig till den bästa skola de har råd med. Därför gör jag alltid läxorna ordentligt. Jag vill betala tillbaka till dem med bra betyg. Det gör mig glad och gör dem stolta över mig, säger hon.
I dag går 37 procent av flickorna i Liberia i grundskolan jämfört med 39 procent av pojkarna, enligt FN:s befolkningsfond (UNFPA). I gymnasiet sjunker siffran till 15 procent av flickorna och 18 procent av pojkarna, enligt FN:s barnfond (Unicef). Detta återspeglar sig i antalet läs- och skrivkunniga. I åldrarna 15–24 år kan bara 37 procent av flickorna läsa och skriva, jämfört med 63 procent av pojkarna.
– Om du är utbildad tar man dig på allvar. En utbildad flicka eller kvinna blir en stöttepelare i familjen. Hon kan också klara sig själv. Folk respekterar dig när du är utbildad, säger Dearest.
Jag gick i skolan med tolvåringar och jag var 24
Lerato Seqhomoko, 32
Leribe, Lesotho
Lerato Seqhomoko måste sluta skolan 1998 eftersom hennes mamma inte hade råd att betala skolavgiften. Till slut kunde hon gå åttan och nian. I tionde klass drabbades hon av glaukom och förlorade synen helt. Lerato gick inte i skolan under fem år.
– Jag ville gå i skolan, men visste inte hur det skulle gå till, säger Lerato, i dag 32, från Leribe i Lesotho.
Först 2008 kunde hon börja skolan i gen. Hon skrev in sig S:t Catherines gymnasium för synskadade flickor på rekommendation av en lärare på platsen.
– Min första dag ... vecka ... månad var som en helt ny värld. Jag försökte bli ung men jag var gammal. Jag gick i skolan med tolvåringar och jag var 24! Det var skrämmande, men jag höll ut och fortsatte. Jag sa till mig själv att jag var där för att ta vara på möjligheten, säger hon.
I Lesotho, ett litet land helt omgivet av Sydafrika, går 42 procent av flickorna i gymnasiet. Det är ungefär hälften av dem som går i grundskolan.
– Man ser annorlunda på saker och ting när man är utbildad. Etiken, principerna och riktlinjerna man lär sig är viktiga. Utbildning gör oss mogna, säger Lerato.
Hon blev nyligen klar med en kurs i själavård och familjerådgivning på universitetet i Lesotho. Och fick bra betyg. Hon planerar att börja en treårig akademisk utbildning i familjerådgivning nästa läsår. När hon har tagit sin examen vill hon arbeta med barn.
– Många barn är från fattiga familjer. Jag vill ge dem motivation att gå i skolan. Utbildning ska prioriteras. Om du har examen har du bättre chans i livet, säger Lerato.
När det var min tur ställde jag mig upp, men kunde inte säga något
Brenda Pauline Gussin, 14
Buchanan, Liberia
– Första dagen i skolan var jag glad eftersom jag fick chansen att träffa nya vänner. Det jag minns bäst är hur snäll en flicka var. Hon är min bästa vän nu, säger Brenda Pauline Gussin, 14, från Buchanan i Liberia.
– Det var en väldig regnskur och jag kom in i klassrummet i regnkappa. Mercy kom snabbt fram och hjälpte mig att ta av plastjackan och hon visade var jag skulle hänga den. Mercy hade börjat skolan en dag före mig.
– När vi hade kommit in sa läraren till alla nya elever att ställa sig upp och presentera sig. När det var min tur ställde jag mig upp, men kunde inte säga något. Klasskamraterna skrattade åt mig och jag började gråta, säger hon.
Liberias skolsystem var instabilt under flera decennier på grund av inbördeskriget, då många barn inte ens kunde börja skolan. I dag går 37 procent av flickorna i grundskolan jämfört med 39 procent av pojkarna, enligt FN:s befolkningsfond (UNFPA). I gymnasiet sjunker siffran till 15 procent av flickorna och 18 procent av pojkarna, enligt FN:s barnfond (Unicef). Detta återspeglar sig i antalet läs- och skrivkunniga. I åldrarna 15–24 år kan bara 37 procent av flickorna läsa och skriva, jämfört med 63 procent av pojkarna.
– I skolan får du vara med om mycket. Du har möjlighet att lära dig saker, att umgås med andra. Skolan förbereder dig också för framtiden, säger Brenda som nu går i nian.
– När en kvinna är utbildad kan hon ha en positiv inverkan på sin familjs och sina barns liv. När du är utbildad kan du bidra till ditt lands utveckling. Du blir känd i ditt land. När du är utbildad kan du också hjälpa andra människor, säger hon.
Jag skulle vilja bli doktor i framtiden
Soavy, 6
Atsimo-Andrefana, Madagaskar
Soavy, 6, från området Atsimo-Andrefana på Madagaskar, har just börjat skolan. Hon är yngst av sju syskon och har velat studera så länge hon kan minnas.
– Ända sedan jag var fyra år har jag följt mina bröder och systrar till skolan tillsammans med mamma. Jag grät när de gick in klassrummet för att jag inte fick följa med. Jag sa till mamma att jag också ville studera. Hon sa att jag var för liten för att gå i skolan. I dag är jag som mina syskon, jag har min skolväska och jag ska lära mig att skriva, säger Soavy.
I Madagaskar går 78 procent av flickorna och 77 procent av pojkarna i grundskolan, enligt FN:s barnfond (UNFPA). I gymnasiet sjunker siffrorna, där går bara 32 procent av flickorna och 31 procent av pojkarna.
– Första dagen i skolan hade jag väskan på ryggen och mamma tog mig till klassrummet. Barn skrek och grät i korridoren. Jag tittade på dem och till slut grät jag som de andra, säger Soavy.
– I dag gråter jag inte längre. Jag gillar att skriva och att leka med mina klasskamrater. Jag skulle vilja bli doktor i framtiden. Jag säger det till mamma hela tiden och hon bara ler, säger hon.
Vi var fem från vår by. Tre är nu gifta
Fostina Nkhoma, 19
Malenga, Malawi
– Jag var sex år och det tog mig ungefär 15 minuter att gå till skolan i Makankhula, säger Fostina Nkhoma, 19, från byn Malenga i Dedza-distriktet i Malawi, när hon berättar om sin första skoldag.
Hon minns att hon kom utan skoluniform och skrivbok. Och att hon inte hade ätit frukost den morgonen.
– Vi var fem från vår by. Stella, Lonely, Mavuto, William och jag. Tre är nu gifta, säger hon.
Fostina missade flera skolår när hon blev gravid och hoppade av skolan. Men hon har börjat igen och går nu i sjunde klass.
Bara 33 procent av flickorna i Malawi fortsätter till gymnasiet. Många flickor, som Fostina, hoppar av skolan för att de blir gravida eller gifter sig. De uppmuntras ofta att sluta av föräldrar som inte längre har råd att betala skolavgifter.
– Utbildning är bra för jag är säker på att jag en dag ska kunna försörja mig själv och bli en självständig kvinna, säger Fostina som understryker att hon tänker fullfölja sin utbildning.
– Om man är hemma jobbar man i köksträdgården varje dag och hettan gör att du inte ser så bra ut. Jag badar varje morgon och går till skolan. Det gör att jag ser yngre ut än mina jämnåriga vänner som är gifta och jobbar ofta i trädgården, de ser äldre ut än jag, säger hon.
Lily och Beatrice lär gärna andra barn bokstäver
Lily, 7, och Beatrice, 7
Quelimane City, Mocambique
Lily och Beatrice är båda sju år och har gått ut första klass I Quelimane City I Mocambique. De berättar att de har lärt sig vokalerna i alfabetet och att räkna till 20. De säger att de också sjunger och dansar i skolan – och börjar sjunga en sång om en docka.
Flickorna uppmanar barn som inte börjat skolan än att börja studera. De säger att de gärna lär dem bokstäverna också.
De flesta barnen i Mocambique, både flickor och pojkar, går i grundskolan. Men många hoppar av före gymnasiet där bara 18 procent av flickorna och pojkarna går, enligt FN:s barnfond (UNFPA). Barnäktenskap och tidig graviditet bidrar ofta till att tvinga flickor att sluta skolan. 46 procent av flickorna i åldrarna 15–19 år är antingen gravida eller redan mödrar, enligt en undersökning som Mocambiques hälsovårdsdepartement gjorde 2015.
