Elin, 21, blev världskänd när hon avbröt utvisning på flygplan – här är de nya opinionsbildarna

Så lyckas Elin och Joakim påverka hundratusentals: ”Två extremer”

De kallar sig aktivister och Swishjournalister.

Med hundratusentals följare på sociala medier påverkar de dagligen samhällsdebatten med starka känslor och satir.

Expressen har träffat – och försökt träffa – några av Sveriges nya opinionsbildare.

Publicerad 4 sep 2018 kl 07.09

Måndagen den 23 juli blir socionomstudenten Elin Ersson, 21, världskänd på 14 minuter.

För att hindra utvisningen av en afghansk man vägrar hon sätta sig på sin plats ombord på ett flygplan på Landvetter utanför Göteborg.

”Please don’t take my phone, don’t touch my phone”, säger Ersson till kabinpersonalen i början av sin livesändning på Facebook, som nu visats över fem miljoner gånger.

Medan hennes tårar rinner avbryts utvisningen och både Ersson och den afghanske mannen leds av flygplanet.

undefined

TÅRARNA RINNER. Tårögd Elin Ersson ombord på flygplanet vid Landvetter.

Elin Ersson väcker en intensiv debatt

Nyheten sprids först i sociala medier och internationellt, i bland annat Guardian, New York Times och Washington Post. När den väl plockas upp av svenska medier väcks en intensiv debatt om aktivism och civil olydnad, där Ersson tas i försvar av bland andra Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg.

Elin Ersson är ett av flera exempel på den nya tidens opinionsbildare.

– Fenomenet handlar om att skapa uppmärksamhet och driva frågor som man själv brinner för. Det här hade inte gått att göra för fem år sedan, säger Marie Grusell, som forskar i sociala medier vid Göteborgs universitet.

– Utvecklingen går otroligt fort. Nu pratar vi om det här – om ett halvår kanske vi pratar om något helt annat.

undefined

VÄRLDSKÄND PÅ 14 MINUTER. Elin Erssons livesändning på Facebook blev uppmärksammad av bland andra New York Times. Hemma i Sverige fick hon både ris och ros.

Foto: TT

undefined

Från Elin Erssons Facebooksida.

– Det här kommer få enorma konsekvenser, säger Jens Ganman, 47.

Han sitter på en japansk restaurang i sin hemstad Östersund, några timmar innan ”Uppdrag granskning” ska sända sitt kontroversiella program om våldtäktsmän och etnicitet. Ganman har redan sett det.

– Jag kollade på det i morse på nätet – det kommer explodera.

Jens Ganman: "De försöker sätta dit Jimmie Åkesson"

I början av förra året skapade Jens Ganman debatt i medievärlden när han på sin blogg publicerade en påstådd intervju med en anonym journalist på en av Sveriges största dagstidningar, som menade att svenska medier aktivt och medvetet motarbetar Sverigedemokraterna.

– Det finns ingen stor journalistkonspiration mot sanningen som vissa påstår. Men det finns många journalister som har en agenda och många som bara är lata och okunniga, säger han.

– Vet du hur många gånger svenska journalister har frågat Jimmie Åkesson om han äter pizza och kebab för att försöka sätta dit honom? Tyvärr är det på den infantila nivån.

Det finns ingen stor journalistkonspiration mot sanningen som vissa påstår

undefined

FÖRFATTARE. Jens Ganman har skrivit boken ”Det lilla landet som kunde” tillsammans med integrationsdebattören och tidigare polisen Mustafa Panshiri.

Första gången Ganman blev social paria på grund av sina åsikter i invandringsdebatten – eller ”brunsmetad”, som han själv kallar det – var efter en krönika i Östersunds-Posten 2009, där han problematiserade kring SD och användandet av ordet ”rasist”.

– Jag förlorade frilansjobb och vänner slutade höra av sig. Sen i takt med att debattklimatet har förändrats de senaste åren så har vissa skrivit till mig och sagt att ”jag håller med dig, men jag kan inte säga det offentligt”. Det är så jävla fjantigt, säger han medan vi lämnar lunchrestaurangen.

undefined

Några av Jens Ganmans satiriska diagram.

24 000 prenumererar på Jens Ganmans satir

I dag prenumererar 24 000 Facebookanvändare på hans satiriska cirkeldiagram, där han under parollen ”Jens Ganman förklarar” häcklar den politiska eliten flera gånger i veckan. Hans ibland kontroversiella blogg har betydligt fler besökare än så.

– Jag har börjat kalla mig för en aktivist för yttrandefrihet. Det enda jag vill ha är en intellektuellt hederlig debatt – ett vuxet samtalsklimat.

Han slår sig för pannan.

– Åh nej, nu lät jag som Ulf Kristersson!

Ganman stannar till på gatan och kramar om ett par valarbetande liberaler.

Just Liberalerna är ett av få partier som Ganman säger att han kanske, eventuellt, möjligtvis, skulle kunna tänka sig att rösta på.

undefined

DEBATTÖR. Jens Ganman, som bloggar och publicerar satir på Facebook, säger att det enda han vill ha är ”en intellektuellt hederlig debatt”.

Foto: LUDDE HELLBERG

Ta i så att du spricker nu! 

Han styr stegen mot valstugorna på Stortorget för att ”bråka lite” med politikerna. Mest verkar han vilja visa att han väcker reaktioner hos människor.

Utanför Socialdemokraternas valstuga sliter han tag i en av partiets lokala företrädare.

– Expressen är här och gör ett reportage om mig. Jag går härifrån nu så att du kan berätta all jävla skit du vill om mig – ta i så att du spricker nu!

Jens Ganman förflyttar sig några meter och börjar skälla på ett gäng miljöpartister som han tycker flyger för mycket.

"Jag följer inte sociala medier överhuvudtaget"

Socialdemokraten, som visar sig vara kommunalrådet Anders Edvinsson, slår sig ner i valstugan och sneglar mot Ganman med uppenbar irritation.

undefined

Mustafa Panshiri

– Jag har ingen som helst uppfattning om vad Jens Ganman ägnar sig åt. Jag följer inte vad Jens Ganman gör och jag har ingen åsikt om vad Jens Ganman gör. Jag följer inte sociala medier överhuvudtaget.

Men man behöver inte följa sociala medier för att uppdatera sig om Ganman. Nyligen utkom han med reportageboken ”Det lilla landet som kunde”, där han tillsammans med integrationsdebattören och tidigare polisen Mustafa Panshiri besöker allt från japanska sexklubbar till svenska utanförskapsområden för att finna svaret på integrationsfrågan.

"De berättar om våldtäkter, hur de blir kallade hora"

Panshiri, som flydde från Afghanistan tillsammans med sin familj som elvaåring, har föreläst om integration för ensamkommande ungdomar över hela Sverige de senaste åren. Efter sin medverkan i ”Uppdrag gransknings” program om våldtäktsmän och etnicitet, som SVT sänder bara några timmar efter att vi lämnat Jens Ganman i Östersund, kommer han att slungas in i den politiska hetluften.

Det samma gäller hans kontroversielle föreläsarkollega Joakim Lamotte.

– Detta är till Sveriges partiledare, lyssna noga nu! Under ett års tid har jag varit runt på skolor i Sverige och pratat med unga tjejer. De berättar om våldtäkter, gruppvåldtäkter, hur de blir kallade hora och hur killar säger till dem att de ska knullas och våldtas. Jag vill att ni, Sveriges partiledare, kontaktar mig, för jag har så mycket som jag måste prata med er om!

undefined

Från Joakim Lamottes Facebooksida.

Joakim Lamotte gav sig ut på skolturné

Många svenskar är bekanta med debattören Joakim Lamottes filmklipp. Just det här spelades in i hans bil i januari 2017 – ett och ett halvt år efter att han lämnat jobbet som reporter på SVT för att ge sig ut på en landsomspännande skolturné mot sexuella övergrepp.

När videon spelades in hade han 70 000 följare. När Expressen ett och ett halvt år senare kontaktar Lamotte för en intervju har hans följarskara vuxit med ytterligare 100 000. Han svarar i ett sms: ”Tack för frågan och visat intresse men jag gör inte sådant just nu. Vänligen Joakim”

undefined

SVT-REPORTER. Innan Joakim Lamotte valde att gå sin egen väg var han bland annat reporter på SVT:s flaggskepp ”Uppdrag granskning”.

Foto: SVT

Efter att Lamotte i januari i år med buller och bång lämnade rollen som krönikör på Göteborgs-Posten valde han att ”bojkotta svenska medier”. Även dessförinnan ansågs han av många vara en kontroversiell debattör, bland annat efter ett Twitterinlägg där han skrev att han ”på två månader har gjort mer för att motverka sexuella trakasserier i Sverige än vad Fi gjort på 10 år”.

"Lamotte var ganska saklig"

Kontroverserna till trots bjöds han in till Sveriges Radio P1:s Studio Ett i september 2017. Programledaren Jörgen Huitfeldt hade uppmärksammat en Facebookpost där Lamotte beskrev hur en tolvårig flicka anmält en man för våldtäkt på en toalett i Stenungsund. Trots att gärningsmannen pekades ut med namn höll polisen inga förhör på över en månad.

– Jag var sjuk och låg i sängen och slösurfade. Av någon anledning kom jag in på hans Facebookpost och tryckte i gång den där ljudfilen där han intervjuar den här poliskvinnan. Hon berättar att de inte hinner utreda och tvingas lägga våldtäktsfall på hög. Då blev jag nyfiken - kan det här stämma?

– Jag hade inga problem med att Lamotte medverkade. Han var ganska saklig, som jag minns det, säger Huitfeldt.

Nyheten plockades upp av flera medier och gav ny fart åt debatten om polisbristen.

undefined

KRITISK. Jörgen Huitfeldt är kritisk mot hur känslor används av så kallade Swishjournalister på sociala medier.

Foto: MELI PETERSSON ELLAFI

Man kanske borde spara känslorna tills när kameran är avstängd och försöka hålla sig till sak i stället

Jörgen Huitfeldt lämnade samma höst Sveriges Radio för den nystartade digitala tidskriften Kvartal. Han lyfte samtidigt frågan om hur public service och andra svenska medier rapporterar om invandring – något som även Lamotte tagit upp många gånger.

Huitfeldt är dock kritisk mot hur känslor används av så kallade Swishjournalister på sociala medier.

– Man kanske borde spara känslorna tills när kameran är avstängd och försöka hålla sig till sak i stället.

"Lamotte kan nog nå ut till unga killar som är jävligt arga"

Bara ett par veckor efter att Joakim Lamotte avböjt att intervjuas av Expressen dyker han upp i UG-programmet om våldtäktsmän och etnicitet.

undefined

Nils Hanson

Det var i just "Uppdrag granskning" som Lamotte våren 2015 gjorde en av sina sista insatser som traditionell journalist, med ett reportage om den värmländska kommunen Grums. Redan åren före hade han gjort sig känd i debatten efter att under ett SVT-uppdrag ha spridit falska rykten om Expressens och Aftonbladets arbete i Husby, något som SVT senare bad om ursäkt för. På SVT var han reporter, tre år senare är han med i Uppdrag granskning som ... ja, vad är egentligen Joakim Lamotte?

– Han är en medieprofil helt enkelt, en medieprofil som skapat sin egen plattform, säger Nils Hanson, ansvarig utgivare för Uppdrag granskning 2004-2017.

– Och det får man ju säga om honom, att han är ofta motvalls. Han är den typ av journalist som går mot strömmen i journalistkåren. De är inte så många, men han är en av dem som gjort det.

Vårt mål har aldrig varit att påverka SD:s opinionssiffror

Myra Åhbeck Öhrman bakom "Inte rasist, men"

Myra Åhbeck Öhrman, 32, sitter i Kungsträdgården, en av centrala Stockholms mest mångkulturella platser. Hon är den enda avlönade medarbetaren bakom anti-SD-sajten ”Inte rasist, men”, IRM, som har över 200 000 följare på Facebook.

Hon beskriver sig själv som aktivist och Swishjournalist och ger Lamotte samma epitet, men är delvis kritisk mot hans arbete.

– Jag tror inte att han vill något illa med det han gör, men tyvärr blir ju resultatet att många av hans följare tar det här som en ursäkt för att prata om att muslimer hatar kvinnor.

– Det som är bra med Lamotte är att han nog kan nå ut till unga killar som är jävligt arga.

undefined

SWISHJOURNALIST. Myra Åhbeck Öhrman är den enda avlönade medarbetare på anti-SD-sajten Inte rasist men.

Foto: LUDDE HELLBERG

IRM startades 2012 med det uttalade syftet att granska och ”driva med” Sverigedemokraterna. Genom att bland annat infiltrera partiets Facebookgrupper har de gjort en rad avslöjanden om SD-politiker, samt bistått flera välkända journalister med research. De senaste åren har Åhbeck Öhrman och IRM anlitats av flera riksdagspartier för att, som hon själv beskriver det, ”de vill veta hur de ska motarbeta SD”.

– Vårt mål har aldrig varit att sänka SD:s opinionssiffror. Jag tror att det som behövs för att göra det är politiska reformer. Att folk söker sig till SD beror på att de upplever att det finns ett politiskt etablissemang som inte lyssnar på folket. Där kan inte vi göra så mycket, det som behövs är att politikerna gör sitt jobb.

IRM är ofta på plats för att protestera när Jimmie Åkesson håller tal. De är dock inte i Göteborg den 28 augusti, på det omtalade torgmötet där Vänsterpartiets ungdomsförbund Ung vänster i förväg uppmanat sina medlemmar att störa med burop och megafoner.

undefined

Faksimil från sajten "Inte rasist, men".

"Det finns smartare sätt att markera missnöje"

På plats är dock Joakim Lamotte, som sänder ett livereportage där han bland annat förklarar att han ”har jävligt svårt för” vänsteraktivister som försöker tysta sina meningsmotståndare i stället för att bemöta deras argument.

Inte heller Myra Åhbeck Öhrman tycker att Ung vänster gör rätt.

– Jag tycker att det finns smartare sätt att markera missnöje. Med skyltar, med humor eller genom att bemöta folks argument. Jag tror inte på ett samhälle där vi försöker tysta andras åsikter.

Samtidigt menar hon att det finns tillfällen då det kan vara berättigat att bryta mot lagen för att nå ut med sitt budskap.

– Jag tycker att civil olydnad tjänar ett syfte, absolut. Jag menar, jag jobbar ju med politisk aktivism.

undefined

KRITISK. Myra Åhbeck Öhrman tycker att Ung vänster gör fel som försöker tysta meningsmotståndare med burop och megafoner. ”Det finns smartare sätt att markera missnöje”.

Foto: LUDDE HELLBERG

Elin Ersson höll upp en bild på en annan man

Vi är tillbaka på Landvetter och Elin Erssons världskända livesändning på Facebook.

Trots att videon direkt sprids över hela världen tar det flera dagar innan den plockas upp av svenska medier. Därefter tar det inte lång tid innan uppgifter om den afghanske mannen komplicerar debatten.

I sin video håller Ersson upp en bild på en annan, mycket yngre afghan, som var den hon egentligen hade för avsikt att rädda från utvisning. Det visar sig att den 52-årige mannen i själva verket ville återvända till Afghanistan – och att han tidigare dömts för att ha misshandlat sin familj i Sverige.

– Det blev ju väldigt olyckligt, kan man väl konstatera, säger Myra Åhbeck Öhrman.

– Det blev ju väldigt tacksamt för människor som gärna säger att alla asylaktivister är dumma i huvudet.

Det fantastiska med sociala medier är att man inte behöver vara skribent på en ledarsida för att nå ut med sitt budskap

undefined

POSITIV. Jonna Sima, ledarskribent på Aftonbladet, framhåller att Elin Erssons aktion gjorde skillnad: ”Plötsligt väcktes en debatt igen om hur vi utvisar folk till Afghanistan”.

Foto: JOHAN JEPPSSON

Hos opinionsbildare i traditionella medier går åsikterna om Erssons agerande isär.

– Som opinionsbildare var hon ju framgångsrik, säger Jonna Sima, ledarskribent på Aftonbladet som själv har 18 000 följare på Twitter.

– Plötsligt väcktes en debatt igen om hur vi utvisar folk till Afghanistan. Det fantastiska med sociala medier är att man inte behöver vara skribent på en ledarsida för att nå ut med sitt budskap.

"Det går lite för snabbt"

Ivar Arpi, ledarskribent på Svenska Dagbladet, är kritisk mot aktionen:

– Det här är ju ett exempel på när du kan få väldigt mycket uppmärksamhet för något, men att det går lite för snabbt och är lite för ogenomtänkt, säger Arpi, som har 80 000 följare på Twitter.

Han tror att starka känslouttryck som Elin Erssons kan bidra till att något får stor spridning på sociala medier, men att samma sak gäller i traditionella medier:

– Du måste ju hela tiden få klick även i vanlig journalistik nu, det är bara att det blir väldigt, väldigt tydligt med de här personerna som uttrycker starka känslor i sådana här sammanhang.

undefined

"LITE FÖR OGENOMTÄNKT". Ivar Arpi, ledarskribent på Svenska Dagbladet, menar att Elin Erssons livesändning från är ett exempel på när ”det går lite för snabbt och är lite för ogenomtänkt”.

Foto: TIMBRO

"Känslorna behövs för att bryta igenom"

Marie Grusell, som forskar i sociala medier på Göteborgs universitet, menar att personer som Elin Ersson och Joakim Lamotte använder starka känslor för att bryta igenom en växande mängd information. Och att starka känslor leder till ökad polarisering:

undefined

Marie Grusell

– Antingen sprider man deras budskap för att man gillar det, eller för att man ogillar det. Och spännvidden är stor när det gäller att väcka uppmärksamhet. Lamotte använder ilska som passar hans personlighet, medan Ersson i sitt sammanhang visar det sårbara, det sorgliga. Det är två extremer.

– Känslorna behövs för att bryta igenom. Om jag fick tio budskap för fem år sedan så får jag 10 000 budskap i dag. Vi har blivit ganska avtrubbade – det måste vara något som antingen väcker vår ilska eller vår glädje för att vi ska reagera.

Expressen har upprepade gånger sökt Elin Ersson för en intervju.