Läs alla delar

Svenska röster: Så tycker familjerna om Sverige

Europaväg 45 ringlar genom utanförskapsområden, småstäder och glesbygd.

Fotograferna Åsa Sjöström och Axel Öberg har åkt genom det inre av Sverige för att porträttera svenska väljare och lyssna på deras berättelser.

Hur ser deras liv ut? Vad avgör var de lägger sin röst? Vad är deras bild av Sverige?

Resan börjar i Angered i utkanten av Göteborg och slutar drygt 160 mil senare i Sveriges nordligaste valkrets.

I dag: Familjerna.

 

LÄS MER: Unga röster: Detta är min bild av Sverige

Foto: Axel Öberg
Text: Axel Öberg
Publicerad 1 sep 2018 kl 05.09
undefined
undefined

BÅTBYGGAREN. Tanja och Eric Olsen i hemmet i Hammarkullen. Eric håller i modellen av ett skepp kallat Amphion. Under en period arbetade han hos en skeppsbyggare och blev då intresserad av fartyg, och han ägnar nu mycket tid åt modellbygge.

Vi har bråkat om LSS i tio år. Som att klämma svett ur en sten

– Jag möter ibland folk som tycker att jag som har så mycket att säga borde bli politiker...

undefined

Eric Olsen, 53, skrockar där han sitter bredvid hustrun Tanja, 46, hemma i den rymliga hyreslägenheten i Hammarkullen. Åsikterna far fram och tillbaka som pingisbollar över köksbordet: det handlar om Socialdemokraternas ras i opinionen (”varför kan de inte prata om både invandringen och välfärden, de hör ju ihop”), klimatförändringarna (”bara ett sätt att få in mer skattepengar”) och förtroendet för politikerna (”lever inte som de lär”).

De är inte överens om allt, Eric och Tanja. Men när det gäller vilken som är den minst viktiga valfrågan är de samspelta:

– Genustjafset, säger Eric snabbt.

– Jag orkar inte! utbrister Tanja.

– Många är skitförbannade över att de inte får bestämma, säger Eric. Föräldradagar och sånt.

– Ja, låt alla få bestämma själva och göra det som är bäst för varje familj, fortsätter Tanja. För oss har det varit olika med olika barn, beroende på var vi varit i livet just då.

I hemmet finns Delta, 8, Dante, 12, och Delilah, 17, medan äldste sonen Damien, 19, går naturbruksgymnasium med internat.

Tanja arbetar inom sjukvården som administratör, Eric har varit i olika arbetsmarknadsåtgärder sedan 2006 och jobbade dessförinnan i en zooaffär. Han är född och uppvuxen i Norge, flyttade till Sverige 1982 och blev svensk medborgare 2010 (”det dummaste jag gjort”).

Välfärden är en valfråga med hög prioritet, tycker både Tanja och Eric. Med ett barn som har särskilda behov har de erfarenhet av att stångas med myndigheter.

– Vi har bråkat om LSS i tio år, konstaterar Eric. Det är som att klämma svett ur en sten.

undefined

FLEST FÖDDA UTOMLANDS. Eric Olsen är född i Norge och flyttade till Sverige 1982. Andelen utrikes födda i Angered är 52,6 procent jämfört med 18,6 procent i riket.

undefined

VILL BESTÄMMA SJÄLVA. "Låt alla få bestämma själva och göra det som är bäst för varje familj", säger Tanja som arbetar inom sjukvården som administratör. Hundarna heter Mimmi och Tekla.

I förra valet röstade Eric på Moderaterna – ”dum som jag var” – men denna gång lutar han åt Sverigedemokraterna.

– En ren protest. Visst, SD drar till sig en del riktiga klantarslen. Men de sparkas ut.

– Men gör de verkligen det, Eric? invänder Tanja.

– Suger åt sig idioter, ja, svarar Eric och byter spår:

– Jag tror inte att SD kan förstöra så mycket. Så stora blir de inte.

Tanja röstade på Kristdemokraterna senast.

– Det var också lite missnöje, säger hon. Jag vet inte vilka det blir i år. Som ung röstade jag på vänstern.

Ingen av dem tycker att det var bättre förr. Utom möjligen i ett avseende. Eric funderar över politiker han känt förtroende för:

– Det är länge sen. Om man går långt tillbaka... Lars Werner, då var vänstern ett riktigt politiskt parti. Och han var knegare, han visste vad han pratade om.

Tanja nickar:

– Han satt inte och visade den (håller upp långfingret) till en brud som försökte vara företagsam.

– Som han Ohly, säger Eric. Nä, det var mer pondus förr.

Men det där med att själv ge sig in i politiken och visa hur det ska gå till är inte aktuellt, säger Eric. Han lägger till, halvt på allvar:

– Så lågt vill jag inte sjunka.

 

undefined
undefined

HEMMA. Ola Terlegård, 31, Blance Terlegård, 30, och dottern Embla, 5 månader, fotograferade i sitt hemkvarter i Hammarkullen i nordöstra Göteborg.

Jag fick ont i hela kroppen, satt och grät framför tv:n

Embla, 5 månader, sover tryggt med huvudet mot pappas bröst. Bärselen, funderar Ola Terlegård – är den inte väldigt typisk för ”vit, svensk medelklass med högskoleutbildning och lite bohemisk läggning”?

Blance Terlegård, på samma tema:

undefined

– Vi var på babysim, det kostar 2 500 per termin, och efteråt sa jag till Ola: ”Det var bara medelklass”. ”Men det är ju vi”, svarade han.

De interna skämten om den medelklassiga livsstilen hänger samman med att de bor i Hammarkullen, ett område präglat av mångfald men också av stor social utsatthet. Blance och Ola – hon socionom, han socialpedagog – är avsevärt resursstarkare än många av sina grannar.

De funderar mycket på vart Sverige och världen är på väg.

– Jag blir förvirrad av alla olika rapporter och prognoser som säger olika saker. Jag har nyligen läst Hans Roslings bok, som slår ett slag för den mer positiva världsbilden: det går bra på väldigt många sätt, man kan känna hopp för världen. Och samtidigt, i Europa och Sverige, har det blivit ett hårdare klimat. Och vi ser Trump och Putin på nyheterna varje dag. SD ökar och alla partier pratar om ordning och reda, hårdare straff, fler poliser…, säger Ola.

– Om man bara kör på fientlighet gentemot andra människor tappar man greppet om vad jorden är. Det är en plats med en massa olika folk, oavsett om de har blå ögon och bor på ett ställe eller bruna ögon och bor på ett annat, säger Blance, vars pappa är från Kongo.

undefined

OROLIG. "Det enda hem jag nånsin haft, är en plats där folk säger att min pappa inte passar in. Jag är orolig för att Embla kommer utsättas för det", säger Blance.

undefined

FLER UTAN JOBB. Arbetslösheten i Angered är 11,7 procent, jämfört med 6,9 procent i riket.

Hon minns valnatten då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.

– Jag fick ont i hela kroppen, satt och grät framför tv:n. ”Kommer jag bli utkastad nu?” Det jag kallar hemma, det enda hem jag nånsin haft, är en plats där folk säger att min pappa inte passar in. Det gjorde så ont, säger Blance och fortsätter:

– Det är jag orolig för, för att Embla kommer utsättas för det. Jag är rädd för att det kommer bli värre.

– Då är det bra att bo här i Hammarkullen, säger Ola. Här sticker hon inte ut.

– Här sticker hon ut bara genom att hon har oss som föräldrar, menar Blance.

Inför valet finns det en fråga som de brinner lite extra för, både som föräldrar och som boende i ett utanförskapsområde.

– Jag vill ha bort det fria skolvalet. Det hade varit en sån brutal förändring för oss och vår skola om de elever som bor här skulle gå på den skolan, säger Ola som tillägger att det nog inte är så stor chans även om Vänsterpartiet driver frågan.

– Det är stora grupper som skulle känna sig som förlorare på en sån reform, de som har mer pengar och mer makt. Och det är väldigt mänskligt, det hade nog jag också gjort i deras situation. Du är inte så solidarisk när du kommer till dina barn.

 

undefined
undefined

DALS ROSTOCK. Tobias Josefson, 27, Sara Josefsson, 29, och barnen Naja Josefsson, 2, och Dante Josefsson-Johansson, 8, bor i Dals Rostock, ett litet samhälle väster om Mellerud.

Vi tänkte ringa polisen. Men så kom vi på att det finns ju inga poliser här

– Det är som vilda västern. Fast utan sheriff.

undefined

Betongarbetaren Tobias Josefsson, 27, skrattar till åt sin beskrivning, men är samtidigt allvarlig när han talar om situationen i och kring Mellerud. De senaste åren har det varit mycket stök, men också het debatt om polisens närvaro i kommunen på lokaltidningarnas insändarsidor.

Sara Josefsson, 29, berättar om en incident utanför förskolan där hon arbetar:

– Det kom en kille på en fyrhjuling, han kom i så hög fart att han fick sladd och välte. När han reste sig upp syntes det att han var påverkad – av alkohol eller droger – och vi såg att han startade fyrhjulingen med en skruvmejsel. Sen körde han vidare i samma höga fart, in på en gata där det ligger både en förskola och en skola.

Historien i sig – en påverkad person kraschar med en stulen fyrhjuling utanför en förskola – må ge en bild av ”stöket” i deras omgivning. Men lika talande är det hur blasé Sara låter när hon återger händelsen, som om det bara var en vanlig dag på jobbet.

– Vi stod och funderade på om vi skulle ringa polisen, fortsätter hon. Men så kom vi på att det finns ju inga poliser här.

– Nä, säger Tobias. Och jag tror inte de åker hit och letar efter en möjligtvis stulen fyrhjuling.

undefined

LÄGRE INKOMST. Snittinkomsten i Mellerud är 239 600 kronor, jämfört med rikssnittet på 300 000 kronor.

Familjen Josefsson bor i Dals Rostock – ett litet samhälle beläget knappt en mil väster om Mellerud, mest känt för att de skidåkande bröderna Fredriksson vuxit upp här. Huset, två våningar i rött med vita knutar, är Saras barndomshem. På övervåningen är ett rum vikt åt familjens husdjur: ett stort antal reptiler, däribland flera pytonormar och en skorpiongiftödla.

undefined

Tobias har inte bestämt hur han ska rösta ännu, det enda han vet säkert är att ”det blir inte SD”. Miljöpartiet går bort, ”för vi är beroende av att ha bil”. För Saras del är inte frågan så mycket vilket parti, utan om hon ska gå till vallokalen överhuvudtaget. Tobias försöker övertala henne att åtminstone rösta blankt.

Båda säger att de inte blir riktigt kloka på vad partierna vill. För deras egen del är det frågor om trygghet och brott och straff som berör mest. Dels på riksnivå – Tobias tycker det är ”sjukt” att Hagamannen släpps fri – men framför allt lokalt i närområdet. Situationen i Mellerud och Dalsland har i många medier illustrerat krisen inom polisen.

undefined

GILLAR ORMAR. Yngsta barnet Naja har fått sitt namn efter glasögonormen (Naja Naja på latin). Reptiler är ett stort intresse i familjen.

undefined

OTRYGGT. Poliskontoret i Mellerud har hållit stängt under sommaren på grund av personalbrist. Tobias Josefsson säger att han skulle behöva bo mitt i skogen med ett stängsel runtom för att känna sig trygg.

Ett fall hösten 2016 när en drogpåverkad man gick bärsärk runt torget i Mellerud, fick särskilt stor uppmärksamhet. I tre timmar försökte folk larma polisen – förgäves. Det finns bara en polisbil i Dalsland och den var upptagen på annat håll.

Det har inte varit bättre sommaren 2018. Poliskontoret i Mellerud har hållit stängt på grund av personalbrist.

– Det är inte så övervakat här, konstaterar Tobias. Det finns plats att härja på.

Han funderar en stund på vart han skulle behöva bo för att känna sig trygg, säger sedan:

– Typ mitt i skogen med ett stängsel runtom.

 

undefined
undefined

TVÅ HUNDAR, TVÅ BARN. Jeanette Körsträd och Niklas Öqvist med barnen Molly och Mio samt hundarna Gizmo och Lexie i trädgården i Grums.

Vårt kommunalråd kommer på festen. Han blir inte full. Han umgås, han pratar

Tolvårige Mio Körsträd Öqvists högsta önskan var ett hopptorn vid sjön där han och kompisarna brukar bada.

undefined

Föräldrarna – mamma Jeanette Körsträd, 38, och pappa Niklas Öqvist, 41 – lyssnade och diskuterade hur sonen skulle gå vidare.

Det blev starten på en lektion i hur man kan kämpa för något och göra sin röst hörd i en demokrati.

– Vi kom på att han kunde göra en namninsamling. Vi skrev ut papper som han tog med till skolan, berättar mamma Jeanette Körsträd, 38.

Några dagar senare klev Mio och tre kompisar in i Grums kommunhus, där de fick berätta om sin idé för kommunalrådets närmaste medarbetare och överlämna en bunt papper med namnunderskrifter.

Och redan nästa dag diskuterades förslaget om bygge av hopptorn på ett möte i kommunhuset.

– Vi har diskuterat det här, att ingenting är gratis. Man får inget bara för att man skriker, utan man måste kämpa och argumentera och förstå processen, säger Jeanette.

undefined

INKOMST: 262 500 KRONOR. Snittinkomsten i Grums är 262 500 kronor jämfört med snittet i riket på 300 000 kronor.

undefined

PÅ HOTELLRUMMET. I Grums pratar ingen om Socialdemokraternas kris. Här en bild från hotellet i Borgvik väster om Grums.

Det är förstås inte överallt det är möjligt för ett gäng tolvåringar att få till ett spontant möte med de som bestämmer.

Men den värmländska bruksorten sticker ut även i andra avseenden.

Här pratar ingen om Socialdemokraternas kris. I Grums styr partiet med egen majoritet i kommunfullmäktige och i förra riksdagsvalet fick partiet 47,8 procent – skyhögt över resultatet i riket.

En anledning är Leif Haraldsson, kommunalrådet som enligt sin egen beskrivning är ”en arbetargrabb som brinner för Grums”.

– Han ser alla. Och han gör så gott han kan, säger Jeanette.

– Säkert Sveriges bästa kommunalråd, säger Niklas.

– Vid Bryggfesten i juli, då kommer han, fortsätter Jeanette. Och han blir inte full. Han umgås, han pratar.

Jeanette är ambulanssjukvårdare, Niklas brandman. De bor tillsammans med barnen Mio och Molly och två hundar i en rymlig villa med utsikt över Vänern och en perfekt ansad gräsmatta.

När de funderar över Sverige, nu och framåt, handlar mycket om ”hårdare regler”: Hårdare koll vid gränserna, hårdare tag mot assistansfusket, hårdare straff för våldtäktsmän.

undefined

Om de uppskattar sitt eget kommunalråd har Jeanette och Niklas svårare att hitta något positivt att säga om politikerna på riksnivå.

– Stefan Löfven har jag inte jättestort förtroende för, säger Jeanette. Det har jag nog inte för någon på de högre nivåerna.

– Man vill se mer åtgärder. Att man även tar hand om sitt folk. Lite så.

undefined

AKTIVA. Familjen gillar att röra på sig: Jeanette tränar crossfit flera gånger i veckan, Niklas kör mountainbike och tränar Mios hockeylag. Ibland ställer de upp i en tävling med hinderbana som ett träningspass för hela familjen.

Hur slutade då Mios första möte med politikerna? Det blev nej – den här gången. Dels skulle hopptornet hamna i närheten av en farled, vilket ansågs riskfyllt, dels skulle det kosta 300 000 kronor vilket är mycket pengar för en liten kommun.

– Det är klart att de blev besvikna, men det var ingen som grät för det. Mio har definitivt blivit stärkt och det kan nog bli fler initiativ framöver, säger Jeanette som betonar att en viktig del i barnens fostran är att "kämpa och göra rätt för sig”.

– Jag vågar knappt säga det, men... jag tror att dagens unga är lite latare än vad vi var. Jag tror att många har curlat sina barn alldeles för länge.

– Bubbelplast! säger Niklas. Man lindar in sina barn i bubbelplast för att det ska skydda dem mot allt. Curling deluxe.

 

undefined
undefined

LEKSTUGA I BILEN. Christian, 41, Susanne, 26 med Wille, 3, och Ebbe, 15 månader. I bakgrunden syns en gammal VW bubbla som är ombyggd till en lekstuga.

Nu är jag så jävla trött på det här, jag röstar på SD för att röra om i grytan

undefined

Hans farfar var socialdemokrat, hans far likaså. Och själv röstade Christian Svensson på Socialdemokraterna i val efter val.

För fyra år sen bestämde han sig för att bryta familjetraditionen.

– Jag minns när vi gick och röstade. Jag gillade det inte riktigt, utan jag sa: "Nu är jag så jävla trött på det här, jag röstar på Sverigedemokraterna för att röra om i grytan". Och på väg hem från vallokalen sa jag: "Jag skulle inte vilja se Jimmie Åkesson som statsminister".

Christian tittar ut genom fönstret.

– Sen dess har jag ändrat mig totalt.

Han är egen företagare och renoverar bilar, sambon Susanne Johansson är säljare på Systembolaget. De konstaterar att människor runtomkring dem – på jobbet, i bekantskapskretsen – plötsligt börjat prata politik.

– Det räcker att gå två, tre år tillbaka i tiden, säger Christian. Då pratade man aldrig politik med släkt och kompisar.

– Aldrig, instämmer Susanne. Nu blir det en fråga, vad man än pratar om.

– Ja, alla vill verkligen få sagt vad de tycker, fortsätter Christian. Det slår gnistor mellan olika åsikter. Och vi som aldrig har varit politiskt insatta. Nu blir man det automatiskt, med tanke på barnens framtid.

Välfärden är vad allt kokar ner till. Eller – tillgången på välfärd.

– Det är ju skam när man söker pengar från Försäkringskassan, det är fruktansvärt låga bidrag när man är hemma med barn, man går på knäna. Och då föder man ändå upp en ny skattebetalare, säger Susanne.

– Man blir nästan straffad, säger Christian. Man offrar ju kroppen och mycket tid för att föda upp en ny skattebetalare som ska bygga upp landet i framtiden.
Än värre, tycker han, är situationen för de äldre.

undefined

BRÖT FAMILJETRADITIONEN. Farfar var socialdemokrat, pappa likaså. Christian Svensson röstade också på S i val efter val. Men för fyra år sedan gick han över till SD.

undefined

FÅ ARBETSLÖSA. Arbetslösheten i Sunne är 3,7 procent jämfört med rikssnittet på 6,9 procent. Här en bild från Sunne Golfklubb.

– Det är viktigt med respekt för de som har byggt upp det här landet. Jag känner att de blir så jävla åsidosatta hela tiden. Jag tänker på riktigt gamla människor som sitter på hem i dag – med tanke på vilket jobb de gjorde med att bygga upp allt vi har i dag borde de ha det bättre. De blir ganska bortglömda, tyvärr.

Men, menar både Christian och Susanne, lösningen är inte att höja skatten.

– Vi betalar redan väldigt mycket skatt, säger Susanne, så det borde räcka till pensionärerna.

undefined

– Men grunden i systemet är att du får ta del av välfärd om du varit med och byggt upp den, säger Christian. Du kan inte bara hoppa in och få pengar kastade på dig. Återigen, det är ett svek mot de som byggt upp landet.

Och därmed är vi tillbaka vid Jimmie Åkesson. För fyra år sen ville Christian inte se SD-ledaren som statsminister. Det vill han nu.

Särskilt stort steg från hans fars och farfars S-sympatier tycker han inte att det är.

– Jag har varit på föreläsningar med Sverigedemokraterna och de står ju faktiskt och hyllar de här gamla socialdemokraterna från 60-talet. Och jag tycker att de byggde upp ett väldigt bra samhälle. Men det har ballat ur på slutet.

Precis som många andra SD-väljare är han starkt mot invandring till Sverige. Men Christian vill betona att han välkomnar "de som kan bidra med någonting".

– Folk tror att man är rasist när man resonerar i de här banorna, men som jag brukar säga – jag vet massor av svenskar jag gärna skulle byta ut och skicka härifrån, samtidigt som det finns skötsamma invandrare som gärna får stanna.

undefined

FÖRÄNDRING. Christian och Susanne tycker att något har ändrats i Sverige. De konstaterar att människor runtomkring dem nu plötsligt börjat prata politik.

 

undefined
undefined

FANN VARANDRA I GÖTEBORG. Amram Mahmoud Ali, 33, från Somalia träffade sin make Mohammed Abdi, 25, under en resa till Göteborg.

Svenskar säger inte hej till varandra. Inte ens till grannar

Amram Mahmoud Ali, 33, från Somalia, fick uppehållstillstånd i Sverige 2010. Hon träffade sin make Mohammed Abdi, 25, under en resa till Göteborg. Hon var där för att hälsa på bekanta, men hittade kärleken samtidigt.

undefined

I dag har de barnen Amina, 2, och Mohamud, 1.

Det har gått sex år sedan Mohammed Abdi kom till Sverige som asylsökande, men han vet fortfarande inte om han får stanna. Migrationsverket anser att det finns felaktigheter i hans berättelse och har avslagit Mohammeds ansökan om uppehållstillstånd. Han har överklagat beslutet.

– Just nu vill jag börja jobba och göra rätt för mig. Det spelar ingen roll vad det är för jobb, säger han.

De bor i en enkelt inredd lägenhet i Malung där Amram fått jobb som undersköterska. Hon utbildade sig i Sverige.

Just vården är också en av frågorna som Amram tycker är viktigast nu när hon ska rösta för första gången i Sverige.

– Skolan. Och vården. Det finns många som inte är koncentrerade i skolan. De borde inte få ha telefoner i klassrummet. Jag jobbade på några skolor här i Malung, det hjälpte inte om jag sa åt barnen att vara tysta.

undefined

HAR FÅTT JOBB. Amram fick uppehållstillstånd i Sverige 2010 och har nu fått jobb som undersköterska. I Malung är arbetslösheten 4,7 procent jämfört med 6,9 procent i riket.

undefined

INKOMST: 260 600 KRONOR. Genomsnittsinkomsten i Malung är 260 600 kronor jämfört med 300 000 kronor i riket. Andlen utrikes födda är 11,2 procent.

Mohammed tycker att den svenska sjukvården kan bli bättre. Han är orolig för att inte få snabb hjälp om något av barnen blir sjukt och de blir sittande på akuten.

undefined

– Om du är sjuk måste du vänta i flera timmar på att få hjälp. Det behövs fler läkare och sjuksköterskor, säger Mohammed.

Båda har samma bild av svensken. Det är tufft att integreras i det svenska samhället.

– Svenskar är inte sociala. De är tysta, säger Amram.

– Ni säger inte hej till varandra. Inte ens till grannar, säger Mohammed.

De tror dock att redan deras barn kommer ha det mycket lättare.

– Jag tror man kommer umgås över etniska gränser på ett annat sätt än vad man gör i dag, säger Amram.

– Sverige kommer vara väldigt annorlunda då. Det kommer vara mer invandrare. Jag tror också att det kommer vara mindre gränser i framtiden. Globaliseringen kommer göra att det blir mindre nationalism, säger hon.

undefined

MINNET KVAR. Hjälmen på taket sitter kvar på huset i Malung där Jofa tidigare tillverkade hjälmar.

 

undefined
undefined

ODLAR PAK CHOI. Sharre Blomqvist, 43, och Maja Blomqvist, 41, med barnen Frank, 10, och Axel, 6. Utanför huset där de bor har familjen en liten koloniträdgård, där de bland annat odlat kålsorten pak choi som Sharre håller upp.

Jag har haft svårt att njuta av den här sommaren

När Sharre och Maja Blomqvist med familj flyttade från Göteborg till Jämtland förändrades deras perspektiv på Sverige.

undefined

– Rikspolitiken känns inte längre lika intressant, säger Sharre som är uppväxt i Östersund.

– Inte på samma sätt som när vi bodde i en storstad.

Han är kommunikationsstrateg och jobbar på en PR-byrå, men har en lärarutbildning i grunden. Hustrun Maja, som är projektkoordinator, har både konstnärlig fotografutbildning och en traditionell akademisk examen med bland annat statsvetenskap. Tillsammans har de barnen Frank, 10, och Axel, 6.

Sedan flytten norrut har de blivit mer intresserade av den lokala politiken. Sharre känner inte igen sitt Sverige i en del av rikspolitikens prioriteringar och debattämnen.

– Jag saknar visioner, säger han. Vad vill vi? Världen är ju i förändring, var står vi i det? Var vill vi vara om 20, 30 år?

– Polarisering kan se ut på olika sätt, det kan vara mellan stad och landsbygd också. Man borde prata mer om frågor som inte har storstadsperspektiv. Det är så lätt att det hela tiden utgår ifrån vad som är problematiskt i Stockholm, Göteborg och Malmö. Otrygghet, till exempel. Vadå otrygghet? Det är klart att det kan finnas otrygghet här också – om man går ut i skogen och träffar på en björn. Men det är frågor som är mer relevanta i storstadsområden än ute på landsbygden. Men man har skapat en upplevelse av att Sverige är otryggt. Jag tror inte alls på det. Jag tror man är fast i någon sorts urban föreställning.

undefined

AUKTION I REGNET. Trots regnet samlas många på auktionen mellan Östersund och Strömsund för att lägga bud.

undefined

VIKTIGASTE FRÅGAN. Den enskilda valfråga som både Sharre och Maja bryr sig mest om är klimatet. "Vad har ditt parti för plan B ifall vi sumpar klimatet?" undrar dem.

undefined

Den enskilda valfråga som både Sharre och Maja bryr sig mest om är klimatet. Också omvänt, när de kommer fram till vad de tycker är den minst viktiga valfrågan: ”subventioner av fossilbränslen”.

– Det är väldigt mycket som går in i klimatet. Men också mycket som skulle kunna bli lösningar, om man väljer att jobba konstruktivt, säger Maja och suckar.

– Den här sommaren… jag har haft svårt att njuta av den.

Maja och Sharre formulerar tillsammans en fråga till samtliga partiledare:

– Vad har ditt parti för plan B ifall vi sumpar klimatet?

 

undefined
undefined

NAMN FRÅN TV. Mattias, 37, och Elin, 30, har döpt barnen Lynton, 2, Bentley, 4, Elliot, 6 och Olivia, 8, efter favoriter från film- och tv-världen.

Efter klockan sju på kvällen har vi ingen läkare. Det är inte tryggt

Det är både en välsignelse och en förbannelse att vara sjuksköterska när ditt barn är uttorkat och kräksjukt och man behöver köra tio mil till närmaste sjukhus, konstaterar Mattias Jönsson.

undefined

– Du hinner tänka fantastiskt mycket under en sådan bilresa, säger han. Du hinner bygga upp scenarier som är både rena fantasifoster och saker du vet kan hända. Det blir en väldigt psykisk påfrestning för resan tar ändå en och en halv timme.

Mattias är nygift med Elin Ellebrink, 30. De träffades på jobbet. Han arbetar som vårdlärare, hon är undersköterska.

– Vi har polat i fem år. Vi gick bakom ryggen på alla och hade ett liten enkel borgerlig vigsel med bara de absolut närmaste, säger han.

Familjen rymmer fyra barn: Lynton, 2, Bentley, 4, samt Elliot, 6 och Olivia, 8, från Mattias tidigare förhållande. Alla barnen är döpta efter favoriter från film- och tv-världen, som Bentley efter stumfilmskådespelaren John Bentley och Lynton efter en finalist i tv-tävlingen ”Masterchef Australia”. På bilen sitter ett Watain-klistermärke som avslöjar Mattias kärlek till black metal.

Mattias och Elin svarar samma sak på frågan om vad som är den viktigaste frågan inför valet.

– Här i Strömsund och Jämtland måste man ändå säga att det är sjukvården och framför allt läkartillgången, säger Mattias. Efter klockan sju på kvällen har inte vi någon läkare, utan då är vi hänvisade till Östersund tio mil bort. Det är inte tryggt. Speciellt när man har småbarn.

– Det är bara att se inom jobbet: Vi behöver mer personal inom vården, säger Elin. Och gärna högre lön för oss stackare. Det är mest det jag tänker på.

undefined

FLAGGOR. En Epa-traktor pyntad med två svenska flaggor. Andelen utrikes födda är 12 procent i Strömsund.

undefined

TRÄDGÅRDSKONST. Några tomtar och ett rådjur syns på en tomt. Genomsnittsinkomsten i Strömsund är 247 600 kronor.

Mattias farmor var S-kvinna och ”förde de värderingarna framåt”. Han har alltid röstat rött.

undefined

– Men inte bara för farmor och morfar som var röda utan för att jag tror på de värderingarna, säger han.

För Mattias handlar svenskhet om att hela tiden sträva mot bättre tider.

– För mig är svenskheten att veta var du kommer ifrån. Men anamma framtiden. Det är egentligen det som präglat Sverige sedan vikingatiden. Att vi har strävat framåt. Strävat efter att utvecklas, säger Mattias.

– Jag tycker fortfarande det är så. Det kanske inte är lika progressivt som för hundra år sedan, men Sverige går verkligen i bräschen, säger han.

Men just sjukvårdssituationen är inte vad Mattias förknippar med Sverige.

– Och då har vi det ändå inte sämst. Bor man i Norråker har man 20 mil enkel väg till sjukhuset.

 

undefined
undefined

PÅ TRAPPAN. Robert, 45, och Lena, 39 med barnen Tilde, 15, Thea, 12, Robin, 10, Elias, 9, Simon, 7 och Vidar, 5. Längst ner ligger hunden Elly.

Jag tror det är därför det blir fler skilsmässor i dag

– Min farsa växte upp fem mil väster om Jokkmokk, när han gick i skola bodde han i arbetsskola och kom hem till jul, säger Robert Bergqvist, 45.

undefined

Hans fru, boendesamordnare Lena Bergqvist, 39, nickar instämmande. Hon känner igen det från sin norska mammas uppväxt.

Under Lena och Roberts liv har Sverige på många sätt blivit ett mer jämlikt samhälle.

– Den stora skillnaden, som blivit bättre, är att man har en familj tillsammans. Min farsa tog ju aldrig hand om oss när vi var små. Han var ju aldrig ledig en dag från jobbet, han vet inte ens hur man byter en blöja. Jag älskar ju honom ändå, det var en annan tid, säger Robert.

De har barnen Emelie, 18, Tilde, 15, Thea, 12, Robin, 10, Elias, 9, Simon, 7 och Vidar, 5.

– Vi har alltid försökt dela föräldraledighet lika och ställt upp för varandra. Det känns jätteskönt, säger han.

Lena håller med:

– Där har vi en stor klyfta mellan oss och våra föräldrar. Det var ju så uppdelat mellan manligt och kvinnligt, vad man gjorde i hemmet. Männen gjorde mer manhaftiga grejer, medan detta med att ta hand om barnen var kvinnans roll. Det var inte kvinnan som gjorde yrkeskarriär. Jag menar, nu kan kvinnan ha högre inkomst än mannen. Allting är inte fokuserat kring mannen. Jag tror det är därför det blir fler skilsmässor i dag, för kvinnan har en större självständighet.

undefined

FÄRRE ARBETSLÖSA. I Jokkmokk ligger arbetslösheten på 5,5 procent jämfört med 6,9 procent i riket. Kåtan står uppställd utanför hotellet i Jokkmokk.

Var tid har sina problem. Lena ser inte bara positiva saker för barnens framtid.

– Livet kommer vara mer stressigt för dem säger hon. För samhället bygger bara upp kring hur du ska vara och alla saker de ska uppnå. De ska uppleva så mycket och de ska hinna så mycket. Jag tror de är mycket på media – du tittar på Instagram och Facebook. Allt ska vara så perfekt. Någon har lagt ut bilder från Danderyd eller Lidingö: ”Wow, det är så jag måste ha min studentfest!”, tänker de.

Barnens möjlighet att hitta jobb i framtiden styr hur de röstar.

De ser hur arbetsmarknaden förändrats de senaste åren – hur det blir allt svårare att hitta enkla jobb som inte kräver vidareutbildning.

– Det är så många av de praktiska utbildningarna som försvinner, säger Lena.

– Jag hade många kompisar som slutade skolan efter nian och började jobba – det finns ju inte i dag, säger Robert.

 

undefined
undefined

UTSIKT ÖVER SJÖN. Paul och Christel lever på en gård med utsikt över insjön Vajkijaure. De har barnen Lova, 17, Mirja, 15 och Albin, 12.

Jag skulle önska att vi hade lyckats med integrationen

undefined

– När vi gick i skolan hade vi tre, fyra parallellklasser. Nu har de två.

Christel Falk ger ett konkret exempel på hur det inte går att undvika att upptäcka avfolkningen i Norrbottens inland.

Hon, som är samordnare för ensamkommande, lever på en gård med utsikt över insjön Vajkijaure med Paul Falk, 52, egenföretagare och fastighetsägare. De har barnen Lova, 17, Mirja, 15 och Albin, 12.

Christel har rest motsatt håll. Hon åkte E45:an norrut från Göteborg till Jokkmokk när hon var elva år gammal. Nu oroar hon sig över hur många som flyttar till större städer.

– De fyller inte gymnasieklasser och vet inte vilka utbildningar som kommer att få vara kvar, säger hon. Och ju sämre utbud, desto fler flyttar härifrån. Det blir en negativ spiral. Man är rädd att det inte kommer finnas ett Jokkmokk för dem att finnas och verka i.

undefined

FOLK FÖRSVINNER. "Ju sämre utbud, desto fler flyttar härifrån. Det blir en negativ spiral", säger Christel.

Ju fler människor som lämnar inlandet, desto fler samhällsfunktioner följer med dem. Mellan 2016 och 2017 var det bara fyra kommuner i Norrbotten där befolkningen ökade, enligt Statistiska centralbyrån. Ingen av dem låg i inlandet.

– Det kommer kanske vara svårt att överleva i inlandet, säger Christel. Om man inte utbildar sig. Vi ser redan nu trenden att många barnfamiljer flyttar från kommunen. Och det behövs ju fler för att det ska vara en kommun som fungerar. Jag är rädd för att samhällena kommer att dö ut. Föds det inte fler barn, då kan vi liksom inte bo kvar.

Hon försöker samtidigt vara optimistisk.

– Sverige om tio år… jag skulle önska att vi hade lyckats med integrationen och fått in våra nyanlända på arbetsmarknaden. Så att vi verkligen kan fylla alla de platser som det finns behov av. Arbetskraft behöver vi. Det är att hitta rätt arbetskraft som är det svåra. Men lyckas vi med integrationen och att våra nyanlända också utbildar sig. Då kan det bli riktigt bra.

 

undefined
undefined

BÅDA SJUKSKÖTERSKOR. Sjuksköterskorna Fredrik, 42, och Erika, 37, bor i villa i Jokkmokk med barnen Hugo 16, Tyra, 13, Svea 4 och Nils 2.

Jag är orolig. Man har fastnat i frågor som SD drivit

– Jag träffade en av de mest framstående politikerna här uppe, när jag jobbade på ambulansen i Boden satt han och käkade på ett hamburgerhak. Då hade han varit ledig en dag på ett år. En dag! Då gör man ju rätt för sina pengar i alla fall.

undefined

Sjuksköterskan Fredrik Andersson, 42, tillhör inte den grupp svenskar som misstror politiker.

– Jag har förtroende för dem, jag förstår dem, det är ett ansvarsfullt jobb. Och säkert alldeles för lite betalt för att vara statsminister, säger han.

Fredrik bor i villa i Jokkmokk tillsammans med Erika Hubertsdotter, 37, även hon sjuksköterska. De har barnen Hugo 16, Tyra, 13, Edith, 12, Alma 10, Svea 4 och Nils 2. Som för alla småbarnsföräldrar är det leksaker överallt i hemmet.

Parets oro inför valet? Att barnens framtid kommer att påverkas allt för mycket av frågorna som Sverigedemokraterna tycker är viktiga.

– Jag är orolig. Man har fastnat i frågor som Sverigedemokraterna drivit och sen tror man att… "Åh, det här är så bra, vi ska inte ha den här massinvandringen". Men sen kommer det en massa andra saker som de vill ha, också, säger Erika.

– Jag har en oro, säger Fredrik, för att man har en påverkan från – kanske inte verkliga människor, utan en medial påverkan där man vill få fram en bild av verkligheten både runt Sverige och i Sverige. Vi behöver inte nämna några speciella nyhetssajter, men det kan stå en massa negativa saker kring invandring och vad invandrare gör, som kanske inte alls stämmer utan är ”fake news”. Och så delas det tiotusentals gånger. Och så blir det en verklighet. Lite det som förr var råttan i pizzan.

undefined

VILT. En uppstoppad björn välkomnar på hotellet i Jokkmokk.

Under valrörelsen har Sverigedemokraterna satsat hårt på att vinna nya väljare i Norrland. Redan i förra valet vann Sverigedemokraterna ett mandat i Jokkmokk – men stolen hade i maj i år stått tom vid samtliga kommunfullmäktige utom ett, enligt NSD.

– Sverigedemokraterna i min värld är ett missnöjesparti som det har funnits många av genom åren, säger Fredrik. De är intresserade av en fråga – att problemet är invandringen. Men det är väl inte egentligen det som är problemet. Utan hur omvärlden ser ut.

 

undefined
undefined

MJÖLKÖRT & BJÖRK. Magnus, 43 och Julia, 41 med barnen Nils-Áilu, 3, och Márja-Kari, 18 månader.

Vi ser ju hur växtligheten och vädret påverkas

undefined

– Stoppar vi inte den globala uppvärmningen kommer vi inte kunna leva här, säger Julia Marainen, 41.

”Här” är Övre Soppero där hennes partner Magnus Nutti, 43, är renskötare. Magnus växte upp i byn.

– Vi ser ju hur växtligheten och vädret påverkas, säger Julia Marainen. Vi som arbetar med naturen är så beroende av vädret.

De senaste åren har man tvingats utfodra renarna eftersom dramatiska väderväxlingar leder till dåligt bete.

– Som när det regnar på julafton, beskriver Julia.

Även hon är född i en liten by. Nu pendlar familjen mellan huset de hyr av LKAB i Kiruna, där Julia har sin äldsta dotter Anna-Elina från ett tidigare förhållande, och huset i Övre Soppero.

– Vi är som nomader, säger hon och skrattar.

undefined

VÄLKOMMEN TILL SVERIGE. Första byggnaden som möter en efter finska gränsen är turistinformationen i Karesuando.

undefined

"DET BLIR SÄMRE OCH SÄMRE". "Vi har inte längre tillgänglighet till ambulansen i Vittangi dygnet runt. I Kiruna sjukhus drar man ner. Jag tror många här uppe kommer rösta med det i åtanke", säger Magnus.

Magnus och Julia har två barn tillsammans, Nils-Áilu, 3, och Márja-Kari, 18 månader. Paret har extra bra insikt i svensk sjukvård genom Julias jobb.

undefined

– Dessutom har våra barn varit sjuka ganska mycket så vi har varit beroende av vården, säger Julia.

Nedskärningar i glesbygdsvården oroar dem.

– Det dras ner så mycket, säger Magnus. Vi har inte längre tillgänglighet till ambulansen i Vittangi dygnet runt. I Kiruna sjukhus drar man ner. Alltså, det blir sämre och sämre. Jag tror många här uppe kommer rösta med det i åtanke.

När landstinget centraliserar blir de 300 som bor i Övre Soppero förlorare, säger Julia.

– Man ser även Kiruna som en glesbygd nu så snart har vi bara en glesbygdsstation där. Man tycker inte att vi har rätt till samma sjukvård som Luleå som är vårt länssjukhus.

undefined

HÖGRE INKOMST. Snittinkomsten i Kiruna är 324 400 kronor jämfört med 300 000 kronor i riket.