Läs reportaget inifrån Storvretskolan

Det första sveket – skolan där arga elever tog makten

Den blomstertid nu kommer med barn som svikits av svenska skolan.

Värst drabbade är elever i utsatta områden.

Situationen är så allvarlig att Skolinspektionen tagit det historiska beslutet att tvångsöverta en skola i Storvreten, Botkyrka.

Där finns elever i mellan- och högstadiet som är analfabeter, trots att de är födda i Sverige.

Expressens reporter Federico Moreno har återvänt till sin gamla skola – och sökt upp läraren som förändrade hans liv.

Publicerad 1 jun 2019 kl 18.06

Jag torkar nervöst bort svetten från pannan i väntan på min gamle lärare Per Ahlén.

Vi har inte träffats på över tjugo år.

Jag börjar ångra mig.

Känner han igen mig? Bryr han sig ens om vad han betytt för en gammal elev?

Jag blundar och står för ett ögonblick bredvid mitt 13-åriga jag. Jag ser min farsa gå finklädd vid min sida på väg till skolavslutningen, jag ser stolta träd med rötter av betong.

Mitt barn-jag tittar på mig och säger att jag är skyldig Per Ahlén det här.

Federico Moreno

Federico Moreno är reporter på Expressens sydsvenska edition Kvällsposten. Han har varit nominerad till både Stora journalistpriset och Guldspaden. Han har fått Wendelapriset och hedersomnämnande i Röda Korsets journalistpris.

De senaste åren har Storvreten, ett samhälle i Botkyrka med 7 000 invånare, drabbats av mord på öppen gata, en granatattack mot poliser och nazister som åkt till området för att misshandla barn.

I skuggan av våldet har ortens barn svikits av ett skolsystem som dömer ut elever med fel bakgrund.

 

När jag öppnar ögonen igen sitter min gamle SO-lärare där.

– Jag gråter fortfarande inför eleverna, säger han.

undefined

Per Ahlén var läraren som gjorde skillnad. Över 20 år efter sista skolavslutningen träffar eleven honom igen.

Foto: ÅSA SJÖSTRÖM

Det skrämmande telefonsamtalet

Den 8 januari i år når ett skrämmande telefonsamtal femte våningen i Botkyrkas gröna kommunhus, bakom Tumba stations tågräls.

Det är Skolinspektionen som ringer och vill boka ett möte, om något så känsligt att det inte kan uttalas via telefon.

Dagen efter meddelar inspektionen att man tröttnat på att kommunen inte tar ansvar för en av dess skolor, Storvretskolan. Tröttnat på att ingen säkrar elevernas utbildning och trygghet.

Nu ska skolan tvångsförvaltas. Två inspektörer ska jobba där på heltid, kommunen får stå för notan.

Något liknande har aldrig hänt i Sverige.

undefined

Bara 62 procent av niondeklassarna lämnar Storvretskolan med behörighet till gymnasiet.

Foto: ÅSA SJÖSTRÖM

undefined

Biträdande rektor Susanne Norman och Rektor Lillemor Berquist har åtta månader på sig att rädda skolan.

Foto: ÅSA SJÖSTRÖM

Mellanstadieelev: ”Det här är en riktig skitskola”

I mitten av januari 2019 stiger två nya rektorer in på Storvretskolan.

De har fått åtta månader på sig att rädda skolan.

Den förra rektorn har nyligen fått sparken och de nya har ett CV som visar att de har svart bälte i att styra upp problemskolor.

Inne i skolan ser det mer ut som en gammal vårdanstalt än ett lärosäte.

Det här är en riktig skitskola. Ni kommer aldrig lyckas.

Väggarna i korridorerna och klassrummen är kala, utan konstnärliga utsmyckningar och teckningar, bara återkommande förbudsskyltar som ingen följer.

Lokalerna kameraövervakas. Lärarna har retirerat från de gemensamma rummen och bråkiga elever har tagit makten.

Här finns barn i mellan- och högstadiet som inte kan läsa eller skriva, trots att de är födda i Sverige.

– Tror ni att ni ska förändra den här skolan? frågar en mellanstadieelev rektorerna skeptiskt. Det här är en riktig skitskola. Ni kommer aldrig lyckas.

Det är början av 1990-talet. Lasermannen går lös och sprider skräck i Stockholm.

John Ausonius, som Lasermannen egentligen hette, greps 1992 och dömdes för mordet på studenten Jimmy Ranjbar vid KTH i Stockholm, nio mordförsök och tre bankrån.

Foto: PICA PRESSFOTO / TT NYHETSBYRÅN

Kulturminister Birgit Friggebo (FP) och statsminister Carl Bilt (M) besöker Rinkeby 1992. Stämningen blir hätsk när invandrarfientlighet debatterades och Birgit Friggebo försökte lugna ner församlingen med ”We shall over come”. Statsministern avslutade snabbt sången.

Foto: TOBIAS RÖSTLUND / TT NYHETSBYRÅN

Ny Demokrati kom in i Riksdagen 1991, grundat av Ian Wachtmeister och skivbolagsdirektören Bert Karlsson.

Foto: ROGER TILLBERG / STELLA PICTURES

TV-serien Rederiet hade premiär 1992. Tjugo säsonger senare las den ner, 2002.

Foto: SVT

1992 var också fotbollens år med EM. Här har Tomas Brolin gjort 2–1 mot England.

Foto: BILDBYRÅN

1992 blev räntan också rekordhög. Riksbankschefen Bengt Dennis meddelade på en presskonferens att marginalräntan höjs till 500 procent.

Foto: PAUL HANSEN

Lasermannen-åren och den nye SO-läraren

När jag var tretton år fick jag en ny lärare på Storvretskolan.

Det var början på 1990-talet, Lasermannen-åren, ”Passar inte galoscherna” och ”We shall overcome”-tiden. En tuff period särskilt för oss i miljonprogrammen.

Till och med några av de vuxna i skolan mötte oss från höghusen med misstro.

Som när en lärare delade upp klassen i svenskar, bra invandrare och dåliga invandrare.

Eller syokonsulenten som uppmanade elever med invandrarbakgrund, oavsett betyg, att välja el- eller fordonprogrammet, istället för högskoleförberedande program.

När jag var tretton hade jag slutat drömma om en bra framtid. Självförtroendet låg på botten.

Men sen kom den här nye SO-läraren, Per Ahlén, som från en annan planet.

Oron minskar inte av att en journalist hör av sig för att göra ett reportage.

– Har inte nyheten redan varit?

Skolledningen är skeptisk men går med på ett möte, ett test, i kommunhuset på 2,5 kilometers avstånd från skolan.

Det är nervöst och sammanbitet. Som om skolan är på väg mot en härdsmälta och alla runtomkring måste hållas lugna.

Att reportern kommer från Storvreten stärker visserligen hans möjligheter.

– Det kan vara bra för eleverna att se att man kan komma från Storvreten och lyckas, säger en kommunikatör.

Men rektorerna vill helst bjuda in en rappare.

Journalisten förklarar att en lärare på Storvretskolan förändrade hans liv.

– Kommer rappartisten ”Stor” från Storvreten? frågar de.

undefined

Expressen har samlat de texter av reportrarna Johanna Karlsson och Federico Moreno du behöver läsa för att förstå Sverige 2019 – det här är en av dem. Du med Expressen Premium får samlingen som e-bok.

undefined
undefined

Skolinspektionen hotade Storvretskolan med vite redan för två år sedan.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Unga drabbas av gängkriminalitet

Att besöka Storvretskolan är att gå precis där ojämlikheten skär igenom den svenska skolan.

Av det drastiskt sjunkande elevantalet att döma – för tjugo år sedan hade skolan fem klasser i årskurs 9, nu finns bara en niondeklass – borde skolan ligga i glesbygden. 

Från att ha haft över 1 000 elever på 1980- och 90-talet, har skolan nu bara 207 barn.

Varje förlorad elev innebär en stor ekonomisk förlust för områdets enda skola.

Storvretskolan är långtifrån ensam om att ha de här problemen.

Under 2000-talet har många av skolorna i socialt utsatta områden misslyckats med att ge eleverna den utbildning som är så förknippad med barnens livschanser.

Förra året gick över hälften av 15-åringarna i särskilt utsatta områden i Göteborg ut nian utan att vara behöriga till gymnasiet.

Bristerna har lett till att flera skolor i förorter stängts av kommuner.

Rosengårdsskolan i Malmö, Tynneredskolan i Göteborg, högstadiet i Vivalla i Örebro och Dalhagsskolan i Husby är några exempel.

Mellan 2000 och 2016 fördubblades skillnaderna i betygsresultaten i Sverige utifrån elevernas socioekonomiska bakgrund. Förlorarna var miljonprogrammens barn.

Under samma period har rekordmånga unga drabbats av gängkriminalitet.

Storvreten är inget undantag.

undefined

Tekniker hittade 105 hål i polisbussen efter granatattacken 2015.

Foto: LÄSARBILD

Poliser skadas när de besöker skolan

2015 attackerades en polisbuss med en granat på Storvreten. Bara tillfälligheter ledde till att de fyra poliserna ombord klarade sig oskadda. En 18-åring, före detta elev på Storvretskolan, åtalades men friades trots att hans DNA fanns på granaten.

2017 sköts en man i 30-årsåldern ihjäl mitt på dagen i ortens centrum.

Samtidigt var skolan i fritt fall. Inspektionen hotade kommunen med vite på nästan en miljon kronor om man inte rättade till allvarliga brister.

2018 fick två poliser åka till sjukhus efter att ha besökt skolan, sedan elever kastat en banger som orsakat ringningar i öronen.

undefined

Nomin-Erdene Altantsetseg och Adam Sandell går båda i årskurs åtta i Storvretskolan.

Foto: OLLE SPORRONG

”Var du här när poliser skadades?”

Åttondeklassaren Adam Sandell går med en visselpipa i handen.

Den brukar han blåsa i för att skapa ordning bland sina skolkamrater.

Lärarna uppskattar hans hjälp och har belönat honom med två biobiljetter.

I ett nästan tomt rum bredvid lärarrummet jobbar två personer från Skolinspektionen på heltid.

– Hallå, var du här när nån kastade en banger som skadade hörseln på poliser? frågar Nomin-Erdene Altantsetseg som också går i åttan.

Hon säger att folk verkar tro att Storvreten är ett jättedåligt ställe.

– Utsatt område, påpekar hennes klasskamrat Adam Sandell.

– Typ som Alby.

– Utsatt...

undefined

I ett kalt, nästan tomt, rum sitter skolinspektörerna Joel Axberg och Agneta Kenneberg på dagarna.

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Ställningskriget och den arge eleven

Det första de nya rektorerna gör är att införa nolltolerans.

Nu ska alla regler följas, utan undantag. De som bryter mot dem skickas direkt till skolledningen.

En del lärare tycker att det går för fort fram. Andra tycker att det är på tiden att något händer.

Redan första dagen vägrar en arg elev, som kränkt ett annat barn, att lyssna.

Han vägrar gå in på rektorernas rum. Vägrar säga sitt efternamn. Försöker spela ut rektorerna mot varandra genom att prata illa om den ena inför den andra.

Det är inledningen på ett ställningskrig som ska vara i flera veckor.

undefined

”Det är en konstig miljö ibland”, säger åttondeklassaren Adam Sandell. ”Framförallt när de som ska ge oss trygghet bråkar med varandra.”

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Fucked for life

När jag återvänder till mammas gata på Storvreten ligger en sten på ett papper utanför porten.

”Trampa inte på blommorna. Blommorna är till för att göra det finare!”, står det skrivet för hand.

Att komma hem är att resa i tiden.

Jag ser min sedan länge bortgångne far gå en promenad in i skogen han älskade.

undefined

Daniel Maiorana

Foto: POLISEN

– Vad sorgligt, Storvretskolan var ju en bra skola. Ja hela orten är ju ett bra område, säger brorsan när han hör varför jag är på besök.

Vi snackar gamla minnen en stund.

Brorsan säger att medier borde göra reportage om alla från förorten som lyckas, som går upp fem på morgonen för att knega.

– Det här med ”Fucked for life” var ju överdrivet, säger han.

”Fucked for life” var ett medialt uppmärksammat kriminellt nätverk från Storvreten och Tumba, känt för främst värdetransportrån.

Gängledaren Daniel Maiorana och vi växte upp i samma höghus.

Från våra fönster kunde vi se röken från pengafabriken Tumba bruk, där Sverige alla sedlar tillverkades.

Från hans lägenhet på tredje våningen hördes ”By the rivers of Babylon” på repeat.

Vi skrattar lite åt att några medier kallade gänget ”Fuck for life”.

 

Till slut sitter den arge eleven, som inte vill lyssna på rektorerna, i ledningens arbetsrum.

Det blir tyst en stund.

När en av rektorerna slutligen bryter tystnaden frågar hon hur det går i skolan för eleven.

Pojken börjar gråta.

Tårarna tycks aldrig ta slut.

Han säger att han inte har någon framtid.

Bilder från reportaget i DN 1970. Kvinnorna med barnvagnar väntar vid Konsum...

Foto: GUNNAR KÄLLSTRÖM / DN

...på att de arbetande männen ska komma med bussen från arbetet.

Foto: GUNNAR KÄLLSTRÖM / DN

1970: ”Som livet i en grekisk by”

Måndagen den 6 juli 1970 publicerade Dagens Nyheter ett reportage där vardagen i det nya miljonprogrammet Storvreten beskrevs som ”livet i en grekisk by”, där kvinnorna stod hela dagarna vid brunnen (Konsum) i väntan på att männen skulle komma hem från fisket (jobbet).

Invandringen bestod på den tiden av framför allt personer från andra håll i Sverige och från Finland. Invånarna illustreras med ett foto på mammor med barnvagnar.

undefined

Expressens Federico Moreno får träffa två elever som skolan valt ut, Nomin-Erdene Altantsetseg och Adam Sandell.

Foto: OLLE SPORRONG

Aggressiva lärarbråk

– Storvreten är typ som landsbygden. Ibland jättefridfullt. Tyst. Man hör fåglarna, säger åttondeklassaren Nomin-Erdene Altantsetseg.

– Jag vet att det har varit skottlossning men man ser att de som bor här tycker om att vara ute i orten. Man grillar, har picknick med familjen, går till parken, säger hon.

Några lärare går förbi oss. De säger att Storvretskolan utsatts för ett mediedrev.

Adam och Nomin har sett många lärare komma och gå. Vikarier som slutat efter bara några dagar, för att de inte orkat hantera klassen.

De har till och med sett lärare bråka med varandra.

– Det är en konstig miljö ibland, säger Adam Sandell. Framförallt när de som ska ge oss trygghet bråkar med varandra.

Skolan har valt ut Adam och Nomin för att prata med mig. De är duktiga elever.

Vi sitter i ett konferensrum med avlångt bord och kassaskåp i ena hörnet. På bordet står en skål med after eight. De tackar nej.

Adam Sandell väger visselpipan i handen och säger att han vill bli elevassistent.

Under påsklovet har han hjälpt elever i mellanstadiet att lära sig läsa och skriva.

Johan kan inte läsa eller skriva

En elev som inte släpps fram för att prata är Johan, som också går i högstadiet.

Jag träffar honom utanför skolan när han stannar upp hos en av mina barndomsvänner som ska hämta sitt barn.

– Skolan är tråkig, säger Johan kort.

Han säger att han inte förstår alla ord som lärarna använder och som står i skolböckerna.

Det är tydligt att han har svårt att följa med på lektionerna. Han kan varken läsa eller skriva.

Ju mindre Johan förstår vad skolan vill att han ska lära sig, desto mer obegriplig blir han för samhället.

Det vet han om.

– Jag kommer aldrig få bra betyg, säger han mer konstaterande än uppgivet och tittar bort.

Jag lämnade pengar, sedlar, lite här och var hemma. Så att mamma kunde hitta dem och bli glad.

Runt omkring oss börjar fler föräldrar komma för att ta hem de mindre barnen.

Ensamstående mamman Veronica Diaz Aros ska hämta sin son.

Hon berättar att hon aldrig fick någon skolhjälp hemma när hon gick här på Storvretskolan.

– Hemma pratade man alltid om pengar. Skolan var inte viktig för vi behövde pengar ”nu”.

I högstadiet började hon tillverka särskilda väskor som andra unga från orten använde till att stjäla i affärerna utan att larmet gick.

– Jag lämnade pengar, sedlar, lite här och var hemma. Så att mamma kunde hitta dem och bli glad. Jag fick ta tag i mitt liv senare.

undefined

”Ungarna litar inte på vuxna till slut, för vuxna bara sviker och sviker”, säger Per Ahlén, Federico Morenos lärare när han själv gick på Storvretskolan.

Foto: ÅSA SJÖSTRÖM

Mötet med gamla läraren: ”Det är ju mer som semester”

Min gamle lärare Per Ahlén ger mig en varm kram när vi möts i en pizzeria i Fittja.

– Kolla, det här är min gamle elev, säger Per till någon som råkar titta åt vårt håll.

Det visar sig att han inte längre är kvar på Storvretskolan, där han arbetade i 19 år.

Nu arbetar han på en skola i ett resursstarkt område i Tumba.

Per rycker på axlarna.

– Det är okej men... Det är ju mer som semester. Färre utmaningar. Det är många välsituerade.

”Idén om hur man jobbar med yngre är helt fel”

Jag frågar hur det kommer sig att det finns elever som inte kan läsa eller skriva på Storvretskolan.

– Det finns ingen kontinuitet, säger han. Lärare pallar inte, de slutar. Det är det värsta som finns. Ungarna litar inte på vuxna till slut, för vuxna bara sviker och sviker.

Han suckar.

– Idén om hur man jobbar med yngre åldrar är helt fel utifrån mitt sätt att se. Man måste satsa på att läsa, skriva och räkna.

– Men nej, de ska problemlösa, fast de ännu inte kan plus och minus. Och skriva? ”Äh, det kommer när det kommer”, tror många. Men läsning är ju grunden till alla ämnen.

När du gick i skolan hade vi barn från radhus, villorna och höghusen. En sån skola finns inte i dag.

Hade Per Ahlén fått välja så hade han jobbat kvar på Storvretskolan. Men när skolan skulle renoveras för tio år sedan valde ledningen att flytta på alla lärare och utlysa deras tjänster.

Redan då hade Storvretskolan börjat dräneras. Föräldrar skickade sina barn till skolor i andra områden. Engelska skolan, Kunskapsskolan, skolor i Tullinge. Det tyngde ekonomin i en skola som inte längre hade råd att behålla alla lärare.

– När du gick i skolan hade vi barn från radhusen, villorna och höghusen, säger Per Ahlén. En sån skola skulle jag vilja jobba i men de finns ju inte längre i dag.

I den nyutkomna boken ”När betongen rätar sin rygg” skriver forskarna Ove Sernhede, René León Rosales och Johan Söderman att skolan måste utveckla ett ”nytt pedagogiskt tänkande relaterat till skolan i förorten”.

Per Ahlén är skeptisk.

– Varför utgå från att ”blattarna” är annorlunda? Tycker faktiskt det luktar fördomar, säger han och tittar ut.

– Det finns alla typer av elever i både förorter, innerstan och, kanske, även i Djursholm, säger han och ler lite retsamt. Samma krav och undervisning borde väl ges till alla. Men skolor med problem med inlärning, ordning, på grund av till exempel föräldrars utbildningsnivå, borde få mer pengar.

”Kan peka ut utslagna på förhand i mellanstadiet”

– Redan kan man i en mellanstadieklass peka ut hur många som redan på förhand är utslagna från arbetsmarknaden, för att de har för dåliga betyg, säger en tjänsteman i Dagens Nyheter.

De utbildade lärarna försvinner från kommunen, barnen är otrygga.

Om inget görs, varnar artikeln, kan Botkyrka om några år, när 15 000 av kommunens invånare är tonåringar, drabbas av utslagningar, stora drogproblem, outbildade lärare, vandalisering och länets sämsta skolresultat.

Artikeln publicerades den 17 november 1980.

Kommunen har bättre insyn i resursstarka skolor

På femte våningen i Botkyrkas kommunhus säger tjänstemännen att det är stigmatiserande för barnen att höra om hur dålig deras skola är.

Jag tänker att de har rätt, mycket kan påverka barn.

Att växa upp och ständigt höra att platsen man tillhör är förknippad med misslyckande, kan få en att känna sig utanför, chanslös.

Att ständigt läsa om att personer som ser ut som jag utsätts för rasism och diskriminering kan också stigmatisera.

Men vad händer om barnens villkor inte uppmärksammas?

Tjänstemännen erkänner att kunskapen om skolorna skiljer sig åt.

I socioekonomiskt starka skolor vet de hur det ser ut på klassnivå. För att föräldrarna hör av sig.

Men när det gäller Storvretskolan, där 71 procent av föräldrarna saknar eftergymnasial utbildning, har tjänstemännen varit beroende av vad skolledningen informerat kommunen om.

undefined

”När man väl vinner över eleverna här på sin sida så är de väldigt lojala”, berättar SO-läraren Robert Rydberg.

Foto: ÅSA SJÖSTRÖM

Lärare: ”Staten bör ta över skolorna från kommunerna”

Bland lärarna är kommunen en bov i dramat.

Efter sju år på Storvretskolan anser försteläraren Robert Rydberg att staten borde ta över skolorna från kommunerna.

– Många lärare har gjort ett bra jobb men bristerna på skolan har gjort att många sökt sig vidare. Nu när inspektionen tog över har kommunen plötsligt öppnat alla plånböcker, säger han.

Robert Rydberg är skolans mest populäre lärare, och av de som är kvar är han den som varit här längst tid.

Finns en värme här som jag inte upplevt på andra skolor

De klasser som han hållit i flera år har, till skillnad från de som haft många olika lärare, gjort bra resultat.

När vi möts har han tjatat till sig Hammarby-biljetter och ska ta med sig eleverna på match.

– Det finns en värme här som jag inte upplevt på andra skolor. Eleverna här är inga ögontjänare, när det blir problem löser man det inte verbalt, det blir våldsamt. Men generellt har de en förståelse för varandra.

Han minns särskilt en detalj från Skoljoggen när han började arbeta här.

Vissa elever sprang i gummistövlar, andra i foppatofflor.

– Men det var ingen som blev retad för att de inte har gympaskor. När jag jobbade som idrottslärare i innerstan hörde jag däremot till och med barnen i lågstadiet reta de som inte hade senaste Nike-skorna.

Nya rektorn: ”Man har trott att de är hopplösa fall från låg ålder”

Rektor Lillemor Bergquist blir lite tårögd när hon tänker på hur olika möjligheterna ser ut för elever runt om i landet. 

När hon kom till Storvreten mötte hon barn som saknade respekt för vuxna och för varandra. Lärare ursäktade beteendet med att barnen har en svår bakgrund.

– Jag blir bedrövad. Det är orättvist i vårt land när det gäller skolor och hur de fungerar, säger hon. Det finns en annan sida hos de här eleverna i Storvreten, de är väldigt kreativa.

 

Susanne Norman, tillförordnad biträdande rektor, instämmer.

– Man har ställt för låga krav tidigare, trott att de här eleverna är hopplösa fall från låg ålder. När de inte gjort som de ska har man sagt ”nu får du gå hem”, man har skjutsat i väg problemen.

– Det här är inte barn som inte har förmåga att lära sig läsa och skriva, de har bara sysslat med annat, så nu har vi elever som inte kan alfabetet och som inte kan läsa på årskurs 1-nivå.

Det har gått så långt att man försöker ta hänsyn till alla individer men inte till gruppen.

Rektorerna beskriver lärarna som personer som brinner för skolan men som är trötta, slutkörda och som länge jobbat var och en för sig.

Bara hälften har lärarutbildning. Den stora personalomsättningen gör att det ofta saknats dokumentation över eleverna.

– Idag är lärare rädda att de ska bli anmälda om de lär ut konsekvens, säger Susanne Norman. De saknar ofta ledarskapet, för de har bara utbildats i hur individen ska bemötas. Det har gått så långt att man försöker ta hänsyn till alla individer men inte till gruppen.

Stoppade beväpnad nazistattack i skolan

Mitt starkaste minne från Storvretskolan är när Per Ahlén grät inför klassen.

Han hade precis brottat ner en nynazistisk elev som, beväpnad med ett stolsben och ett vasst föremål, attackerat en annan elev.

2013, under Husbykravallerna, åkte ett hundratal nazister från hela Sverige till Storvreten där de jagade och misshandlade ungdomar från området. En 15-åring blev sparkad och slagen av åtta män.

Per Ahlén rynkar på näsan.

– Svenskar som bor här var de vi hade svårast med när jag jobbade på Storvretskolan. En del föräldrar kom inte till möten, de tyckte det var okej att barnen rökte, okej att de inte lyckades i skolan ”för det löste sig för mig”. De hade noll intresse för bildning och kultur till skillnad från många av invandrarföräldrarna, säger Per Ahlén.

Jag säger att jag minns hur han grät inför klassen den där gången.

Han nickar åt minnet och säger något om att det tar otroligt lång tid att bli av med machokultur.

– För mig är det viktigaste att skapa en relation till eleven. Det är nummer ett.

– Jag gråter fortfarande inför eleverna när jag känner starkt för något. Man vinner på att göra det. Barnen ser och tänker ”oj, han är människa”.

undefined

Både Adam Sandell och Nomin-Erdene Altantsetseg har blivit tillfrågade om att byta skola. Båda vill stanna kvar.

Foto: OLLE SPORRONG

Barnen vill stanna i skolan

På våren börjar konfrontationerna mellan elever och de nya rektorerna mattas av.

Det är lugnare i skolan.

Nu har eleverna fått ett kafé som ligger centralt i högstadiebyggnaden, med soffor och bilder på väggarna.

– Det har blivit stora förändringar på kort tid, säger Adam Sandell. Rektorerna gör ett bra jobb.

Nomin-Erdene Altantsetseg instämmer. Både hennes och Adams föräldrar har frågat om de vill byta skola men de vill stanna.

– Det är bara några som trakasserar. De kallar Lillemor för ”Lillemord” och sånt, säger Nomin som vill bli advokat.

Rektorerna har plockat ut elever som inte hängt med på lektionerna, till mindre grupper där man arbetar med att få upp deras självkänsla och studiemotivation.

 

Den ensamstående mamman Veronica Diaz Aros har försökt flytta sin son till en annan skola men han vill inte. Själv har hon fått ett nytt jobb.

 

Försteläraren Robert Rydberg blev erbjuden ett jobb på en skola i Hammarby Sjöstad men valde att stanna kvar under den nya ledningen.

– I ett sånt här område känner jag att jag kan göra något mer än att utbilda. Här kan jag faktiskt rädda någon, säger han.

 

När jag går till Tumba Centrum för att hinna med tåget ser jag Johan. Han står tillsammans med killar som langar knark i området.

”Den här läraren har räddat många”

Jag kan ha pratat en timme med min gamle lärare, eller två, när jag slutligen tar mod till mig.

Utanför pizzerian går föräldrar och barn till skolavslutningar.

Det är som om jag sitter bredvid mitt 13-åriga jag.

Jag berättar om en tid när jag inte kände framtidstro. Om en ny lärare som gav mig det viktigaste en lärare kan ge en elev:

Tron på mig själv.

Jag ser mig omkring och säger att den här läraren har räddat många i det här samhället. Att hans ord stannat hos mig, guidat mig genom livet. Den här läraren mötte varje elev med entusiasm. Han lyssnade på oss, lärde oss kritiskt tänkande.

Jag hör mitt barn-hjärta banka som ett sambatåg chuku chu chuku.

Jag säger att jag har honom framför mig nu.

Bilarna kvittrar, fåglarna brummar och nånstans i tredje våningen av mitt undermedvetna spelas ”By the rivers of Babylon” på repeat.

Tack Per.

undefined

Per Ahlén, läraren som fick Expressens Federico Moreno att tro på sig själv.

Foto: ÅSA SJÖSTRÖM

Röster om Storvretskolan

Läraren

Robert Rydberg, förstelärare.

undefined

Robert Rydberg

”Respekt är inget jag kan kräva för att jag har titeln lärare.

Det är något jag måste förtjäna.

När man väl vinner över eleverna här på sin sida så är de väldigt lojala och trofasta mot sin lärare.

Det är inte som i innerstan, där de håller upp dörren för en för att de i slutändan vill ha ett A i betyg”.

På andra skolor finns problematik under ytan.

Man ser att flickor inte verkar må bra, eller pojkar som drar sig undan, men man vet inte vad det beror på, saker sker under radarn där.

Här är det fysiskt.

Jag följde en klass från fyran hela vägen till nian. En fantastisk resa.

De var otroligt stökiga men man lade ner blod svett och tårar och när de började i sjuan såg jag att de skulle lämna oss med bra betyg. De började förstå vad skolan gick ut på.

På skolavslutningen höll eleverna tal:

”Du är inte bara vår lärare, du är inte vår mentor, du är vår pappa”, sa de.

Jag tycker inte jag är så himla blödig av mig men efter det fick de stryka mitt tal.

 

Rektorerna

Lillemor Bergquist, tillförordnad rektor och Susanne Norman som är tillförordnad biträdande rektor.

undefined

Susanne Norman

”Det finns en otydlighet mot unga generellt om vad som är rätt och fel. 

Många elever blir förvirrade.

De flesta tycker det är skönt när vuxna tar över ledarskapet.

När vi kom hit var det tydligt att ledarskapet hade fallerat. Lärarna hade fått dålig styrning. Då tar eleverna makten.

Det här är inte barn som inte har förmåga att lära sig läsa och skriva men vi har elever som går i femman som inte kan alfabetet och som inte kan läsa på årskurs 1-nivå.

Det första vi gjorde var att arbeta med ordningen.

Det gick ganska fort från att de slogs på korridorerna till att de nu sitter och jobbar.

undefined

Lillemor Berquist

Nu har vi tagit ut de elever som inte tillgodosåg sig någon undervisning. De arbetar i mindre grupper där de får hjälp att lyckas för att få upp deras intresse för skolan.

Storvretskolan är första skolan där Skolinspektionen går in som rådgivare - men många står på tur.

Sedan är det viktigt att skolan tas över av rätt ledning. De som kommer efter oss får inte misslyckas.

Eleverna skulle bli knäckta.

Kommunalrådet

Emanuel Ksiazkiewicz, socialdemokratiskt kommunalråd.

”Eleverna har svårare att nå målen för att de kommer från en socioekonomisk bakgrund som innebär utmaningar - samtidigt som vi i skol-Sverige inte förser dem med de bästa och mest kompetenta pedagogerna.

Det finns en segregation inom lärarkåren. Det är svårare att rekrytera lärare till områden med svåra utmaningar.

I resursstarka skolor har vi hela tiden haft kännedom om problemen på klassnivå, föräldrarna där hör av sig till kommunen och är pådrivande. Så är det inte på Storvretskolan. Där har vi fått lita på skolledningen.

Vi har erbjudit insatser som den förra ledningen tackat nej till. De mäktade inte med att ta tag i de centrala utmaningarna.

Att jobba med machokulturen är en del av lösningen. I många skolor där trygghet och studiero är ett problem finns också machokultur.”

 

Eleverna

Johan, elev

”Ingen förstår mig. Och jag förstår inte orden som läraren säger eller som står i böckerna.

Det har hänt att jag velat ta livet av mig. Jag kommer aldrig få bra betyg.

 

 

Nomin-Erdene Altantsetseg och Adam Sandell, elever i åttonde klass.

undefined

Nomin-Erdene Altantsetseg

”Det kändes väldigt annorlunda att ha två från Skolinspektionen här hela tiden.

Våra föräldrar tänkte att vi kanske borde byta skola.

Men nu har den ju förbättrats. Det är inte lika många problem som förut. För det var bråk hela tiden och ingen följde reglerna.

Vi trivs här och vill stanna kvar.

Många har förstått att de måste ändra sig, man förstår att rektorerna är seriösa med reglerna, annars får man konsekvenser, en timmes kvarsittning eller en halvtimme.

Nu kan man sitta och plugga.

 

Vad vill ni jobba med?

undefined

Adam Sandell

Nomin-Erdene Altantsetseg: ”Jag vill bli advokat eller läkare. Om jag blir bra advokat vill jag flytta utomlands, kanske till USA.

Adam Sandell: ”Elevassistent. För jag brukar hjälpa elever och lärare. Jag brukar ha min egen visselpipa. Den har jag haft sedan påsklovet. Jag ville hjälpa när det var rörigt i skolkorridoren.

 

Skolchefen

Kenny Fredholm, grundskolechef Botkyrka kommun.

”Storvretskolan är ingen omöjlig skola. Elever kan tyvärr få en sån självbild.

Jag är säker på att vi ska få godkänt från Skolinspektionen inom de här åtta månaderna.

Utmaningen sker på längre sikt.

Desto klurigare elevkategori, desto viktigare är det att vi har en tight organisation där alla går åt samma håll.

I synnerhet när elever kommer från en rörig bakgrund är det viktigt att lärarna drar åt samma håll.

Här har elevgruppen bestämt hur det ska fungera i korridorer och uppehållsrum och det sprids sedan till klassrummen.

Lärarna är måna om att göra ett bra jobb i klassrummet men backar undan det gemensamma.

För kommunen är det lite som att vi misskött vårt barn rejält och nu är Skolinspektionen här och tittar på oss när vi sköter om barnet framöver. Men hela ansvaret ligger kvar på oss. Vi har fortfarande vårdnaden om barnet.”