Lägre straff för mäns våld – vid otrohet

Tre kvinnor blev misshandlade av sina män. Olika tidpunkter, olika städer. 

Men de tre händelserna hänger ihop.

Alla tre kvinnor bär enligt svenska domstolar en del av skulden till att de blivit slagna av sina män. Kvinnorna anses ha provocerat fram misshandeln genom antingen otrohet eller genom att säga att de vill åka hem med en annan man.

Att mannen i en sådan situation kan få ett mildare straff bestämde Högsta domstolen 1990 i en vägledande dom. Eftersom ingen ny dom har upphävt den, så används den fortfarande som gällande prejudikat. 

Jenny Westerstrand är ordförande för ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Hon menar att Expressens granskning avslöjar ett allvarligt systemfel och hoppas att en åklagare nu ska driva ett ärende ända till HD för att få en ny vägledande dom.

– Vi hanterar hela tiden att kvinnor tar på sig en massa skuld och bortförklarar och förminskar mannens våld. Här får de besked från samhället att det stämmer att kvinnan är medskapare av våldet.

Westerstrand fortsätter: 

– Om vi tycker så i Sverige i dag så har vi ett enormt stort samtal framför oss.

Expressen har granskat tre fall då kvinnor blivit misshandlade och domstolarna lagt skuld på kvinnorna. Ingen av dem vill framträda med sina riktiga namn. Vi kallar dem för Linnea, Eva och Angelika.

2010: Linnea

Sommarnatt i en medelstor svensk stad, 2010.

Linnea hade precis följt de sista gästerna ut och kommit tillbaka upp i lägenheten. 

Hon ligger i glassplitter från tavlan som nyss föll från väggen. Om han slår mot hennes huvud igen så sprängs hon, tänker hon.

På hennes kropp dokumenterades efteråt följande skador: 

Blåmärken och sår på båda armarna, halsen och ansiktet. Blånader på huvud och ansikte, bulor i pannan runt vänster öga, tinning samt okben. Sårskada på insidan av läpparna, torkat blod runt läpparna. Sår från glassplitter.

I förhör berättar Linnea att hennes sambo var arg för att hon varit otrogen.

I polisens anteckningar står det:

”Under gärningsmomentet kände målsägaren att den misstänkte skulle ta hennes liv.”

”Finns inget annat än att vara med honom”

Så fort hon kom ut från lägenheten den morgonen ringde hon polisen. Men morgonen därpå överväger Linnea att ta tillbaka sin anmälan. 

Hon vill inte ställa till problem för sin sambo, som har ett bra jobb på gång. 

Ett år tidigare bodde hon tre nätter på kvinnojour efter att en granne polisanmält att sambon misshandlat Linnea. I samtal med utredare säger hon att hon önskar att hon hade så bra självkänsla så att hon skulle kunna lämna honom.

– Men det finns inget annat för mig än att vara med honom, säger hon i förhör.

Hon väljer till slut att stå fast vid sin polisanmälan. Han häktas och hon ser sin chans att lämna honom för gott. 

Han fälls i både tingsrätt och hovrätt. 

Men när hovrätten 2013 ska bestämma vilket brott han ska dömas för, grov misshandel eller misshandel av normalgraden, understryker rätten att Linnea faktiskt varit otrogen.

Hennes otrohet ska ses som en provokation, menar hovrätten, som anser att det är en förmildrande omständighet för mannen. 

I hovrättens dom står:

”Det får också godtas att hans upprördhet vid tillfället hade sin grund i att (Linnea) på ett för honom provocerande sätt hade varit otrogen.”

Hovrätten hänvisar till en vägledande dom 1990 från Högsta domstolen.

Mannen dömdes till sex månaders fängelse.

– Om han ville straffa mig hade han kunnat låta bli att släppa in mig i lägenheten. Men han stod och väntade tills jag kom tillbaka, då slog han, säger Linnea när Expressen når henne.

Linnea har sedan misshandeln och domen gjort sitt bästa för att gå vidare. Men det har inte varit lätt.

– Det är några år sedan, men jag har fortfarande problem med män. Jag hamnade vilse, men nu har jag tagit mig upp igen, säger hon.

Hur känns det att hovrätten lägger viss skuld för misshandeln på dig?

– Det är väldigt kränkande. 

2015: Angelika

Ett vanligt villaområde i en mindre svensk stad. Det är 2015 och Angelika har, bakom ryggen på sin make, inlett en relation med en annan man. 

När maken får reda på att hon varit otrogen ringer han upp sin rival. Angelika kommer hem, hör samtalet och ropar åt sin älskare att lägga på luren. 

Då slår maken henne med knuten näve. 

Angelika faller till golvet. 

Kort därefter gör hon en polisanmälan. Bilder tas av blåmärket.

Vid förhandlingen i tingsrätten är hennes version annorlunda. Hennes make, som är polis, har inte slagit henne. Och hon mindes inte hur hon fått blåmärket. 

”När våldet föregåtts av provokation...”

Domstolar dömer ofta den som slår någon annan med en knuten näve för misshandel av normalgraden. 

Det här skedde dessutom i närheten av deras gemensamma minderåriga barn.

Men eftersom Angelika varit otrogen dömdes mannen endast för ringa misshandel, ett mindre allvarligt brott än misshandel av normalgraden.

Det var Angelika som provocerat mannen, menar tingsrätten.

I domen står följande:

”När våldet föregåtts av provokation från målsäganden förekommer det emellertid att våldsutövningen bedöms som misshandel av ringa slag.”

Åklagaren överklagade domen till hovrätten, men hovrätten tog aldrig ens upp målet.

Maken fick behålla sitt jobb som polis.

1988: Eva

Det började med Eva.

En varm kväll i en svensk medelstor stad i slutet på 80-talet. Många är ute på stan och uteserveringarna är fulla med folk. 

Evas pojkvän hade dykt upp på krogen där hon var, slagit henne i ansiktet, kastat henne i ett vattendrag.  Och nu håller hennes huvud under vattenytan.

Vittnen som befinner sig på platsen har inga svårigheter att se vad som hände. Belysningen vid restaurangen och över vattendraget är god. 

De skriker åt honom att sluta och en man hoppar i vattnet för att hjälpa Eva.

Hon tror att det var nu hennes liv skulle ta slut. Men hon överlever och polisanmäler.

Högsta domstolen: ”Han ville ge henne en läxa”

”Han skulle lära henne en läxa eftersom hon lekt med hans känslor.”

Så beskriver Högsta domstolen motivet till brottet som Eva blev utsatt för. Därefter beskriver HD, i domen från 1990, detaljerat hennes uppförande åren fram till misshandeln.

Så här står det i HD-domen:

”Han har uppgett att de tidigare brytningarna hade tagit honom hårt och att han blev förtvivlad när (Eva), som var i sällskap med en annan man, förklarade att hon kunde tänka sig att följa med vem som helst i taxi förutom honom, samtidigt som hon med ett leende sade att han kunde riva det försoningsbrev som hon tidigare hade skrivit; så rann sinnet över på honom, och han ville ge henne en läxa för att hon lekte med hans känslor.” 

Högsta domstolens fem manliga justitieråd fortsätter att i detalj beskriva varför de anser att Evas själv har ansvar för att hon misshandlades:

”Hans misshandel av Eva kan med hänsyn till vad som sålunda framkommit inte anses helt oprovocerad, och han har handlat i ett tillstånd av djup upprördhet över hennes uppträdande mot honom.”

De konstaterar även:

”Hans förfarande har inte heller inneburit någon fara för Evas liv.”

Han skulle lära henne en läxa eftersom hon lekt med hans känslor.

Eva skulle vara tyst i rätten

Inte bara misshandeln, utan även rättegångarna har satt djupa spår i Eva. Hon blev ifrågasatt i tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen, trots att det var hon som blivit misshandlad och slängd i vattnet. 

– Hela systemet är riggat för männen, säger hon nu, 30 år senare. 

För Eva var rättegångarna en ovan värld, där hon inte kunde koderna. Hon kunde bara lita på sitt eget målsägarbiträde, som hade gett henne rådet att vara tyst. 

Låt bli pajkastning, ska hennes målsägarbiträde ha sagt.

Så det Eva hade velat berätta om den komplicerade relationen kom aldrig fram vid rättegången. 

– Han och hans vittnen gjorde allt för att få mig att framstå som att jag förtjänade det, säger hon.

I tingsrätten och hovrätten vittnade flera personer för Eva. 

De två kvinnorna som hjälpte henne upp ur vattnet och körde henne till akuten och en man som från uteserveringen såg att mannen tryckte Evas huvud under vattnet. 

Eva funderar på vad som hänt om hon inte hade överlevt.

– Jag var så smutskastad och lågt värderad. De höga ämbetsmännen kunde resonera om mig som att jag saknade värde. De såg inte att det var en människa som misshandlats. 

Men de fem justitieråden ansåg att mannens försvar var rimligt. HD dömde mannen för misshandel av normalgraden, och inte för grov misshandel, eftersom domstolen ansåg att Eva provocerat honom. Han dömdes även för olaga hot, till totalt åtta månaders fängelse. 

Riksåklagaren: Utesluter inte fler fall

Expressen har gått igenom domarna med riksåklagare Petra Lundh. Hon reagerar på hur domstolarna tolkat vad en provokation är.

– Skulle vi nås av uppgifter att det används i någon större utsträckning så är jag inte alls främmande för att begära prövning av det. 

Hur ser du på att det har använts?

– Jag kan inte recensera domstolarna och vet inte hur domarna har tänkt. Men för min del när det gäller de uttalanden som gjordes 1990 har jag svårt att se att det är provocerande på det sättet. 

Riksåklagaren konstaterar att det sedan 1990 skett förändringar i rättegångsbalken, av vad som kan vara lindrande och försvårande när det gäller straffvärde. 

Trots det gäller den vägledande domen från Högsta domstolen fortfarande. 

– Det står att det ska vara ett uppenbart kränkande beteende för att det ska ha betydelse, och det är inte i paritet med detta, säger hon.

Domen mot Angelikas man, som dömdes till böter för ringa misshandel, möttes av protester i sociala medier och juridikprofessor Mårten Schultz skrev en krönika i SvD på temat. 

Men hovrätten tog upp ärendet för prövning. Trots att maken slagit sin fru med en knuten näve fick han behålla jobbet som polis. 

Inte heller på Åklagarmyndigheten, som riksåklagare Petra Lundh är chef över, reagerade man när domen mot Angelikas man kom 2015, vilket var innan Lundh tillträtt.

– Det går inte att utesluta att det finns fler fall som refererar till det här, säger riksåklagaren. 

Domaren: ”Del av skulden hos henne”

Det har gått snart 30 år och fyra av de fem manliga justitieråden i Högsta domstolen som dömde i fallet med Evas man är i dag döda.

Men justitierådet Jan Heuman, 90, förklarar gärna sin syn efter att han fått HD-domen uppläst för sig över telefon.

– Hon har ju uppfört sig provokativt, får man väl säga. Det är en omständighet man kan ta med i bedömning av brottet. Och förmodligen både när det gäller brottet och när det gäller straffet. 

En del av skulden ligger på henne?

– Jag vill inte uttrycka mig om skuld. Men om man uppfattar att hon provocerat mannen till att göra något så kan man säga att en del av skulden ligger hos henne, ja.

– Här har han varit provocerad genom att hon sagt att hon är beredd att åka hem med vem som helst. 

Är det rimligt att viss del av skulden ska läggas på kvinnan?

– Hon har provocerat honom genom att fälla detta uttalande, och det har betydelse för bedömningen. Man kanske kan säga att det är gammaldags uppfattning om samlag, men det tror jag nog gäller. 

ROKS: Domstolarna speglar samhället

Jenny Westerstrand, ordförande för ROKS, är djupt upprörd över de domar som Expressen har granskat.

– Det här bekräftar på ett olyckligt sätt kvinnors eget skuldpåtagande, som är en stor del i att de stannar i en relation och inte orkar bryta sig loss, säger hon. 

Hur allvarligt är det att det finns ett sånt här prejudikat?

– Det är mycket allvarligt. Det är ett legitimerande av mäns bristande förmåga att respektera gränser.